HIV (Humant Immunbrist Virus)

Screeningtestet är ett högsensitivt kombinationstest som påvisar antikroppar av IgG och IgM klass mot HIV 1 och HIV 2 samt påvisar HIV p24 antigen. Strax efter smitta uppträder antigen i serum. Antigennivån sjunker varvid antikroppsutvecklingen tilltar. Tidigt i förloppet finns en kort fönsterfas då både antigen och antikroppar icke är detekterbara. Teoretiskt kan det också i enstaka finnas en sekundär fönsterfas i samband med sjunkande antigen- och stigande antikroppsnivå. Det är därför viktigt att vid klinisk misstanke om nysmitta, upprepa provtagningen vid negativt resultat i första prov. Med dagens högkänsliga generation av test är de flesta nysmittade patienterna positiva inom några veckor, men fortfarande är rekommendationen att följa negativ patient upp till tre månader efter smittillbud. Pga testets sensitivitets-specificitetsprofil i kombination med den låga prevalensen av HIV-infektion i Sverige kommer, trots testets höga specificitet, de flesta positiva screeningresultaten att vara falska. Positiva i screening skickas därför alltid för verifiering, vilken utförs med specifik metod för påvisande av antikroppar mot HIV 1 respektive HIV 2 samt påvisande av HIV-antigen.

För att utesluta personförväxling säkerställs diagnostiken genom att provtagningen upprepas på positiva. Positivt resultat i två av varandra oberoende provtagningar krävs således för att ställa klinisk HIV-diagnos. Det finns inga krav på tidsrelation mellan provtagningarna. Patientidentiteten måste anges på exakt samma sätt på båda proven. Anmälningspliktig: individuell men avidentifierad anmälan. Sera från gravida sparas i biobank. Som komplement vid akut, primär HIV-infektion samt för uppföljning vid behandling, se HIV, RNA kvantifiering (rtPCR). Barn till HIV-positiv mor, och som är yngre än 20 månader, ska följas med PCR. Antikroppstester är inte diagnostiskt användbara hos spädbarn födda av HIV-infekterade mödrar eftersom IgG-antikroppar mot HIV förs över från modern till barnet under graviditeten.