Tularemi serologi (Harpest)

Harpest eller tularemi, är en endemisk zoonos orsakad av en gramnegativ bakterie, Francisella tularensis. Denna kan motstå fagocytos och överlever intracellulärt i macrofager vilket påverkar antibiotikavalet. Tularemi uppträder i Sverige ffa i de norra delarna men finns även söderut i landet och har f.ö. en världsomfattande spridning. Inkubationstiden för human infektion anges till 1- 10 dagar. F. tularensis har ett brett värdspektrum och kan infektera ett 100-tal olika arter, från encelliga organismer till däggdjur. Den djurreservoir som tycks ha störst betydelse för människa är gnagare. Infektionskänsligheten är artrelaterad. Människan är måttligt känslig med låg dödlighet medan många gnagare är mycket känsliga. Notabelt är att skogsharen snabbt blir sjuk medan fältharen är mer motståndskraftig med mindre symtom vilket kan medföra smittrisk till jägare etc. Smitta med låg smittdos kan ske genom intakt hud vid direktkontakt med infekterade djur, via vektorer som mygga och fästing och genom inhalation. Smitta med hög smittdos kan ske genom intag av infekterat vatten och födoämne. Klinisk bild är ffa avhängig ingångsport/smittväg. Följande former kan urskiljas; ulceroglandulär, oculoglandulär, glandulär, pulmonell, septisk, orofaryngeal, gastrointestinal. Diagnostiken är serologisk. För diagnostik med PCR eller odling på sekret eller körtelaspirat hänvisar vi till Klinisk mikrobiologi, NUS. Växt i blododling förekommer. Odling medför risk för labbsmitta, och prover för odling med tularemimisstanke skickas vidare till klass 3 säkerhetslab. Ange därför alltid ev misstanke om tularemi i remissen.