Osmolalitet, S, U-
Utförande laboratorium
Klin kem lab Gällivare, Kiruna, Piteå och Sunderbyn
Remiss
Elektroniskt via VAS (provkod: osmol, Uosmol) alt pappersremiss.
Provtagning
SERUM
Venblod i rör med gel, art. nr. 12631 alternativt kapillärblod (mikrotainer med gel) art. nr. 13066.
URIN
Morgonurinprov (efter 8-10 timmars vätskekarens) i plaströr, 10 mL, art. nr. 28333
För Desmopressin/Minirintest (för vuxna) rekommenderas törst från kl. 22 kvällen före undersökningen. På morgonen ges Minirin® som injektion eller nässpray (se FASS). Inom 1 timme tömmes urinblåsan och urinen kastas. Efter 3-5 timmar tömmes blåsan och ev. efter 8 timmar.
5-10 mL urin per vattenkastning sänds till laboratoriet i proppade plaströr (vacutainerrör med beige propp, art. nr. 28333).
Provtagningsmaterial
-
Vakuumrör Serum med gel, guldgul, 5/3,5mlArt.nr: 12631
-
Microtainerrör Gul koagulat.aktivator MicrogardArt.nr: 13066
-
Vacutainerrör beige urin utan tillsats hemogardArt.nr: 28333
Provhantering
SERUM
Centrifugeras i 5 minuter vid 22° C 2400 x g.
Hållbart 6 dygn i kyla i rör med kork.
URIN
Centrifugeras i 5 minuter vid 22° C 500 x g.
Hållbart 6 dygn i kyla i rör med kork.
Svarsrutiner
Alla dagar dygnet runt
Referensintervall/Beslutsgräns
Serum
280-300 mosmol/kg.
Urin
Törstprov (efter 8-10 timmars vätskekarens)
Vuxna: >750 mosmol/kg
Desmopressintest/Minirintest
Barn 1 år >600 mosmol/kg
2 år >700 mosmol/kg
3 år >800 mosmol/kg
Vuxna 20 år >850 mosmol/kg
40 år >800 mosmol/kg
60 år >700 mosmol/kg
Medicinsk bakgrund/Tolkning
Med osmolalitet avses koncentrationen av lösta partiklar (utan hänsyn till art, vikt eller laddning) som bidrar till lösningarnas osmotiska tryck. Osmolaliteten i blodet regleras av hypotalamus med antidiuretiskt hormon, ADH som påverkar via törst och vattenutsöndring i njurarna.
Osmolalitet i serum används vid utredning av vätske- och elektrolytrubbningar. Hypoosmolalitet kan bero på saltbrist men är även vanligt förekommande vid vätskeretention, till exempel vid hjärt- njur- och leversvikt. Hyperosmolalitet det vill säga förhöjd koncentration av osmotiskt aktiva substanser kan ses vid intoxikation med till exempel etanol, metanol eller etylenglykol. Ofta beror hyperosmolalitet på vätskebrist antingen på grund av bristande tillförsel eller stora förluster. Vid hyperglykemi är hyponatremi vanligt men osmolaliteten ofta normal.
Osmolaliteten i urin görs för bedömning av kroppens koncentrationsförmåga av urin. För att få ett normalt värde krävs både adekvat ADH-insöndring och normal koncentrationsförmåga hos njurarna. Ett slumpmässigt taget U-Osmolalitet ger sällan information utan prov ska tas efter vätskekarens. Vid patologisk resultat efter vätskekarens kan desmopressin (Minirin®) ges för att skilja mellan ADH-brist eller njurskada.
Interferens och felkällor
Inga kända
Metod
Fryspunktsbestämning
Ackrediterad
Ja, serum