Osmolalitet, S-, U-
Utförande laboratorium
Klinisk kemi
Sunderbyn, Gällivare, Kiruna och Piteå
Remiss
Beställare utan tillgång till elektronisk beställning kan använda Klinisk kemis pappersremiss.
Provtagning
SERUM
Venblod i rör med gel, alternativt kapillärblod (mikrotainer med gel).
URIN
Beroende av frågeställning tas prov slumpmässigt eller efter vätskekarens (törstprov).
Morgonurinprov (efter 8–10 timmars vätskekarens) i plaströr, 5 mL.
För Desmopressin/Minirintest (för vuxna) rekommenderas törst från klockan 22 kvällen före undersökningen. På morgonen ges Minirin® som injektion eller nässpray (se FASS). Inom 1 timme tömmes urinblåsan och urinen kastas. Efter 3-5 timmar tömmes blåsan och eventuellt efter 8 timmar.
5 mL urin per vattenkastning sänds i ett vacutainerrör med beige propp 6 mL utan tillsats.
Provtagningsmaterial
-
Vakuumrör Serum med gel, guldgul, 5/3,5mlArt.nr: 12631
-
Microtainerrör Gul koagulat.aktivator MicrogardArt.nr: 13066
-
Vakumrör urinanalys 6ml beigeArt.nr: 39435
Provhantering
SERUM
Centrifugeras i 5 minuter vid 22° C 2400 x g.
Hållbart 6 dygn i kyla i rör med kork.
URIN
Hållbart 6 dygn i kyla i rör med kork.
Centrifugeras vid ankomst till analyserande lab.
Svarsrutiner
Alla dagar dygnet runt i Sunderbyn.
Utförs vanligtvis dagligen i Piteå, Kiruna och Gällivare.
Referensintervall/Beslutsgräns
Serum
280–300 mosmol/kg.
Urin
Törstprov (efter8–10 timmars vätskekarens)
Vuxna: >750 mosmol/kg
Desmopressintest/Minirintest
| Barn | 1 år | >600 mosmol/kg |
| 2 år | >700 mosmol/kg | |
| 3 år | >800 mosmol/kg | |
| Vuxna | 20 år | >850 mosmol/kg |
| 40 år | >800 mosmol/kg | |
| 60 år | >700 mosmol/kg |
Medicinsk bakgrund/Tolkning
Med osmolalitet avses koncentrationen av lösta partiklar (utan hänsyn till art, vikt eller laddning) som bidrar till lösningarnas osmotiska tryck. Osmolaliteten i blodet regleras av hypotalamus med antidiuretiskt hormon, ADH, som påverkar via törst och vattenutsöndring i njurarna.
Osmolalitet i serum används vid utredning av vätske- och elektrolytrubbningar. Hypoosmolalitet kan bero på saltbrist men är även vanligt förekommande vid vätskeretention, till exempel vid hjärt-, njur- och leversvikt. Hyperosmolalitet, det vill säga förhöjd koncentration av osmotiskt aktiva substanser, kan ses vid intoxikation med till exempel etanol, metanol eller etylenglykol. Ofta beror hyperosmolalitet på vätskebrist antingen på grund av bristande tillförsel eller stora förluster. Vid hyperglykemi är hyponatremi vanligt men osmolaliteten ofta normal.
Osmolaliteten i urin görs för bedömning av kroppens koncentrationsförmåga av urin. Beroende av frågeställning tas prov slumpmässigt eller efter vätskekarens (törstprov). För att få ett normalt värde krävs både adekvat ADH-insöndring och normal koncentrationsförmåga hos njurarna. Vid patologiskt resultat efter vätskekarens kan Desmopressin (Minirin®) ges för att skilja mellan ADH-brist eller njurskada. Ett slumpmässigt taget U-Osmolalitet är mer svårvärderat.
Interferens och felkällor
Inga kända
Metod
Fryspunktsbestämning
Ackrediterad
Ja, serum