Hemoglobin, kolmonoxid, B-, B-COHb

Kolmonoxid, CO, är en färg-, smak-, och luktlös gas. När hemoglobin bryts ner bildas kolmonoxid som binds till hemoglobin, COHb och därför finns i kroppen normalt en låg koncentration av COHb som långsamt elimineras via lungorna.

Erytrocythemoglobinet svarar i normalfallet för ca 80 % och leverhempoolen för ca 10-15 % av hemnedbrytningen. Avgörande för kroppens innehåll av CO och därmed blodets COHb-mättnad är, förutom omsättning av hem också lungfunktion och ventilation samt framför allt CO-halten i omgivande luft. Vid förgiftning är HbCO-bindningen reversibel och går tillbaka med sjunkande CO-koncentration i andningsluften.

Lätt förhöjda värden kan ses vid ineffektiv erytropoes, t.ex. vid B12-brist. Förhöjda värden, 2-4 %, ses bl.a. vid svåra hemolytiska anemier. Externa källor till kolmonoxidförgiftning är speciellt avgaser från motorer och tobaksrök. Storrökare kan ha upp till 10 % av sitt hemoglobin i form av COHb. Värden >10% ses enbart vid CO-intoxikation. Exponeringstiden i den förgiftade luften är av största betydelse, men det finns ingen säker korrelation mellan uppmätt koncentration i samband med intoxikationen och graden av kroniska symtom.

10-20 %: Lätt huvudvärk. Andnöd vid kroppsansträngning.
20-40 %: Yrsel, matthet, ökad andnöd.
40-60 %: Medvetslöshet.
>60 %:    Andningsförlamning och död.