Carbohydrate Deficient Transferrin, S-CDT

Transferrin är ett glykoprotein som förekommer i flera olika former, asialo-, monosialo-, disialo-, trisialo-, tetrasialo-, pentasialo- och hexasialotransferrin. Den dominerande transferrinformen i plasma är tetrasialotransferrin. Vid långvarigt, regelbundet högt alkoholintag ökar andelen disialotransferrin. Mätningen av andelen disialotransferrin utnyttjas som alkoholmarkör och kallas då kolhydratfattigt transferrin, eller CDT. Efter ett par veckors regelbunden alkoholkonsumtion stiger CDT-värde hos de flesta men inte hos alla. För de flesta krävs ett genomsnittligt dagligt intag av 60–80 g etanol (vilket motsvarar ungefär en flaska vin) för att ge förhöjda värden, men med stora individuella skillnader i respons. Vid abstinens halveras CDT-värdet på 1–2 veckor och det kan ta en månad eller något längre för ett kraftigt förhöjt mätvärde att återgå till inom referensintervallet. Transferrin uppvisar stor genetisk polymorfism. 1-2% av befolkningen har transferrin BC- eller CD-varianter som kan försvåra tolkningen av mätresultatet med HPLC, men de ger inte falskt positiva eller falskt negativa resultat. Även akut, aktiv hepatit och andra svåra leversjukdomar kan försvåra tolkningen av CDT-resultatet med HPLC men ger inte falskt positiva resultat. CDT påverkas inte av andra leversjukdomar, läkemedelsanvändning eller lösningsmedelsexposition. En mycket ovanlig medfödd glykosyleringsdefekt (CDG-syndrom), som kännetecknas av kraftigt minskad glykosylering av proteiner som transferrin, ger ofta kraftigt förhöjda CDT-värde. Enstaka symtomfria vuxna CDG-fall med kraftigt förhöjt CDT-värde har dock påvisats.