Bilirubin total, S-, Asc-

Bilirubin bildas vid nedbrytning av hemoglobin i fagocyterande celler. Det bildade okonjugerade bilirubinet transporteras, bundet till albumin, till levern där det konjugeras med glukuronsyra för att sedan utsöndras via gallan. Fortsatt nedbrytning sker sedan i tarmen bl.a. till urobiliner som delvis återresorberas till levern, det så kallade enterohepatiska kretsloppet. I plasma förekommer normalt störst andel okonjugerat (indirekt reagerande) bilirubin.

Ökat totalt bilirubin kan antingen bero på ökad mängd okonjugerat och/eller konjugerat bilirubin. Ökning av okonjugerat bilirubin ses vid ökad produktion av bilirubin, som t.ex. vid hemolytisk anemi, vid genetiska tillstånd med nedsatt konjugeringsförmåga, som t.ex. Gilberts syndrom och Crigler-Najjars sjukdom och hos nyfödda. Hos nyfödda stiger okonjugerat bilirubin under de första levnadsdagarna, med en koncentrationstopp inom 3-5 dagar efter födseln. Detta beror på att levercellerna inte har full enzymatisk kapacitet att konjugera bilirubin med glukuronsyra i kombination med en kraftigt ökad blodkroppsdestruktion. Andra orsaker till förhöjt okonjugerat bilirubin hos nyfödda är hemolytisk sjukdom (Rh-immunisering) och bröstmjölksikterus. Bilirubinkoncentrationer på ca 200 µmol/L kan innebära risk för hjärnskada (så kallad kernikterus) och aktiv behandling krävs för att undvika detta (ljus, utbytestransfusioner).

Ökning av konjugerat bilirubin förekommer vid gallvägsocklusion eller vid omfattande levercellsskador.

I ascitesvätska talar en förhöjd kvot mellan uppmätt bilirubinkoncentration i ascitesvätskan/ serumbilirubin jämfört med motsvarande albuminkvot för att en blödning skett i bukhålan under de senaste 2 veckorna.