Hitta på sidan

Obesitas hos vuxna

Nationellt kliniskt kunskapsstöd med regionala tillägg.

Diagnoskoder saknas

Diagnoskoder saknas

För närvarande är diagnoskoderna inte tillgängliga.

Omfattning av kunskapsstödet

Kunskapsstödet omfattar diagnostik, utredning, behandling och uppföljning av obesitas hos vuxna.

Om hälsotillståndet

Definition

Obesitas definieras som ökad eller dysfunktionell ansamling av fettväv med risk för ohälsa [2]. På populationsnivå definieras obesitas med body mass index (BMI) där BMI ≥30 kg/m2 visat ökad risk för obesitasrelaterad ohälsa. På individnivå behövs en bredare bedömning än bara BMI för att fastställa diagnos [3].

Förekomst

Enligt Folkhälsomyndigheten lever cirka 18 % av Sveriges vuxna befolkning med ett BMI ≥ 30. Cirka 4,5 % har ett BMI ≥ 35.

Orsaker

Obesitas är en kronisk sjukdom med komplexa bakgrundsorsaker. En genetiskt orsakad obalans av aptitregleringen leder ofta till att energiintaget överstiger energiförbrukningen. Att bibehålla viktnedgång är svårt då kroppen vill återta vikten genom ökad hunger och minskad mättnadskänsla.

Orsakssamband

Ärftliga, miljömässiga, beteendemässiga och socioekonomiska faktorer samspelar. liksom svåra livshändelser, mobbning, psykisk sjukdom eller psykosocial utsatthet.

Människor med obesitas blir stigmatiserade och diskriminerade, vilket kan bidra till ytterligare viktuppgång.

Följdsjukdomar och samsjuklighet

Obesitas innebär ökad risk för död i förtid, framför allt relaterat till en ökad risk för cancer och hjärt-kärlrelaterad sjukdom. 

Följdsjukdomar till obesitas, sjukdomar som orsakas eller förvärras av obesitas, till exempel:

  • typ 2-diabetes
  • hjärt-kärlsjukdomar [14], såsom hypertoni, förmaksflimmer, hjärtsvikt, hjärtinfarkt och stroke
  • olika cancerformer
  • dyslipidemi
  • sömnapnésyndrom
  • artros i viktbärande leder (främst höfter, knän och fötter)
  • njursvikt samt tromboembolism
  • metabolisk dysfunktionsassocierad steatotisk leversjukdom (MASLD, tidigare NAFLD)
  • idiopatisk intrakraniell hypertension. 

Samsjuklighet relaterat obesitas, det vill säga tillstånd med samband till obesitas, till exempel:

  • psykiatriska diagnoser, till exempel depression, ångest och ätstörningar
  • neuropsykiatriska funktionsnedsättningar
  • gallsten och psoriasis
  • polycystiskt ovarialsyndrom (PCOS) och nedsatt infertilitet[15]
  • inkontinens
  • sänkt hälsorelaterad livskvalitet, både fysisk och mental [16].

Personer med BMI 30–35 utan aktuella obesitasrelaterade riskfaktorer kan över tid både öka i vikt och drabbas av följdtillstånd.

Sjukdomsförlopp

Avgörande för att minska följdsjukdomar och samsjuklighet för personen med obesitas är att initiera tidig utredning och diagnostik samt att tillhandahålla personcentrerad och individualiserad multi­professionell behandling med beaktande av orsakssamband, risker och utlösande faktorer.

Obesitas är en kronisk sjukdom som för många individer blir progressiv genom livet, och därför kräver återkommande stöd och sjukvårdsinsatser, både för obesitassjukdomen och för följdsjukdom och samsjuklighet.

Utredning

Handläggning vid utredning

Utredning vid misstänkt obesitas omfattar en strukturerad genomgång av anamnes, status, provtagning och bedömning av eventuella följdtillstånd och samsjuklighet. Syftet är att bedöma svårighetsgrad och behov av riktad obesitasbehandling eller egenvård. Vid misstänkt bakomliggande sjukdom fortsätt utredningen utifrån specifik frågeställning.

Aspekter kring respektfullt bemötande

Personer med obesitas har i hög utsträckning tidigare negativa erfarenheter av vården, vilket bör beaktas i samtalet. Lyssna förutsättningslöst och fördomsfritt [23]:

  • be alltid om lov innan samtal om patientens vikt och fråga om vikten ur ett hälsoperspektiv
  • anta inte att patienten har vissa levnadsvanor
  • mottagningsutrustning som är anpassad för patienter med obesitas är viktigt.

Anamnes

Grundläggande frågor om obesitas: 

  • har vikten varit ett problem genom hela livet, eller finns livshändelser då vikten ökat
  • erfarenheter av tidigare viktnedgångsförsök 
  • vad är patientens upplevelse av orsak till viktuppgång
  • levnadsvanor.

Status

Följande statusmoment är relevanta:

  • blodtryck 
  • buk (till exempel förstorad lever, bukväggsbråck, överskottshud)
  • vikt, längd, BMI
  • midjemått. 

Provtagningar

Överväg följande prover:

  • glukos, HbA1c 
  • lipidstatus
  • TSH
  • Hb
  • kreatinin.

Diagnoskriterier

Diagnosen baseras på en samlad klinisk bedömning på individnivå. Diagnos med enbart BMI är inte tillräckligt.

Bedömningen utgår från:

  • BMI ≥ 30 kg/m², med hänsyn till ålder, kön, etnicitet och förekomst av dysfunktionell ansamling av fettväv, till exempel ökat midjemått
  • kliniska faktorer såsom symtom, funktionsnedsättning, organpåverkan, risk för obesitasrelaterade följdsjukdomar eller situationer där viktnedgång bedöms ha medicinsk betydelse
  • andra relevanta fynd, exempelvis fördelning av fettmassa, samsjuklighet eller påverkan på dagliga funktioner.

Ett ökat midjemått över 88 cm hos kvinnor och över 102 cm hos män används som stöd i bedömningen, eftersom dessa värden är förenade med ökad metabol risk [27]. 

Fastställ och kommunicera diagnosen tillsammans med patienten. Säkerställ att den dokumenteras korrekt.

Behandling

Handläggning vid behandling

Behandling av obesitas är långsiktig och multiprofessionell. Målet är att förbättra hälsa och livskvalitet där behandlingsfokus ligger på viktnedgång. En viktnedgång på ungefär 5–10 % är ofta tillräcklig, men vid etablerade följdsjukdomar kan minst 15 % viktreduktion vara motiverad.

Behandlingen utgår från stöd till hållbara förändringar av levnadsvanor. Planera insatser individuellt: egenvård, kombinerad levnadsvanebehandling, vid behov ytterligare åtgärder som läkemedelsbehandling eller kirurgi.

Rekommendation för obesitasbehandling med kombinerad levnadsvanebehandling i första hand

Riktad obesitasbehandling rekommenderas vid [28,29]:

Riktad obesitasbehandling rekommenderas inte vid BMI < 35 utan följdsjukdom eller samsjuklighet. Dessa patienter bör få information om egenvård med mål viktstabilitet. Läkemedelsbehandling rekommenderas inte, även om Fass-indikationen uppfylls.

Kriterier för obesitasbehandling vid BMI 30–35

Exempel på följdtillstånd och samsjuklighet som indikerar behov av riktad behandling vid BMI 30–35:

  • hypertoni
  • hyperlipidemi
  • typ 2-diabetes och prediabetes 
  • ischemisk hjärtsjukdom och/eller hjärtsvikt 
  • njursvikt 
  • sömnapnésyndrom 
  • MASLD med leverfibros
  • idiopatisk intrakraniell hypertension 
  • polycystiskt ovariesyndrom eller infertilitet 
  • funktionsnedsättning vid vardagsaktiviteter 
  • särskilda tillstånd såsom viktnedgång inför transplantation, IVF, ablation vid förmaksflimmer, viss ortopedisk kirurgi etc. 

Patienter med störst behov av obesitasbehandling

Prioritera patienter med högst risk för obesitasrelaterade följdsjukdomar framför dem med lägre risk [28,29].

  1. Patienter med BMI ≥ 40 eller BMI från 30 med svår samsjuklighet bör få behandling i första hand.
  2. Patienter med BMI ≥ 35 eller yngre patienter med BMI från 30 med måttlig samsjuklighet bör prioriteras i andra hand. 

Ju svårare samsjuklighet, desto mer omfattande åtgärder behövs.

Egenvård

Egenvård innebär råd och åtgärder som patienten genomför själv i vardagen för att främja hälsa och förebygga viktökning. Fokus ligger på matvanor, fysisk aktivitet, sömn och stress. Egenvård är aktuellt framför allt vid lägre risknivåer eller obesitas utan följdsjukdomar eller samsjuklighet.

Transkulturella aspekter på obesitasvård

En förståelse för olika kulturer bör finnas när du pratar matvanor och kroppsvikt med dina patienter. Kulturer är dynamiska och föränderliga, inte något som patienten kommer med och som vårdpersonal kan bli expert på. Personer från samma land har inte nödvändigtvis samma kultur, många gånger inte ens samma språk. Att undvika stereotyper är också att arbeta patientcentrerat.

Olika villkor för hälsan kan handla om språkbarriärer och annorlunda föreställningar, men även om strukturella faktorer. Man kan till exempel ha svårt att ta ledigt från jobbet för att gå till vårdbesök, leva i ekonomisk utsatthet eller inte ha möjlighet att välja sin mat.

Behandlingsval

Behandlingsinsatser väljs utifrån svårighetsgrad, samsjuklighet och individuella förutsättningar. Vid högre BMI eller uttalade följdsjukdomar blir mer aktiva och kombinerade insatser aktuella.

Kombinerad levnadsvanebehandling

Kombinerad levnadsvanebehandling är grunden i all obesitasbehandling. Behandlingen är långsiktig, anpassad efter individen och bygger på personcentrerade samtal som exempelvis motiverande samtal [26]. Behandlingen kan ges individuellt eller i grupp och omfattar stegvisa förändringar av matvanor och fysisk aktivitet samt stöd vid stress, sömnproblem och andra vanor som påverkar hälsa och vikt.

Olika behandlingskombinationer

Kombinera behandlingen utifrån svårighetsgrad, samsjuklighet och individuella förutsättningar:

  • kombinerad levnadsvanebehandling
  • kombinerad levnadsvanebehandling + läkemedel
  • kombinerad levnadsvanebehandling + obesitaskirurgi
  • kombinerad levnadsvanebehandling + läkemedel + obesitaskirurgi 
  • kombinerad levnadsvanebehandling + obesitaskirurgi + läkemedel.

Ett vårdteam behövs av samverkande hälso- och sjukvårdspersonal med olika kompetenser och god kunskap inom obesitasområdet.

Kombinerad levnadsvanebehandling i praktiken

Den kombinerade levnadsvanebehandlingen syftar till att upprätta och vidmakthålla beteenden som befrämjar god hälsa.

Rekommenderade förslag till behandlingsupplägg, där anpassning kan ske både enligt regionala förutsättningar och patienter.

Läkemedelsbehandling

Läkemedel kan användas som tillägg till kombinerad levnadsvanebehandling.

Observandum och rekommendation inför läkemedelsbehandling

Rekommendera och erbjud i första hand obesitasläkemedel som är subventionerade.

Informera patienten om aktuella villkor för läkemedelssubvention.

Beakta eventuellt graviditetsönskemål vid ställningstagande till läkemedelsbehandling då studier saknas på gravida. Fentermin/topiramat är kontraindicerat vid graviditet. Glukagonliknande peptid-1-analog, GLP-1-analog (semaglutid) ska sättas ut minst två månader före planerad graviditet.

Beakta behov av aktivt preventivmedel för kvinnor i fertil ålder.

Behandlingsval av läkemedel

Pankreaslipashämmaren orlistat är för närvarande det enda läkemedel som är subventionerat, och det enda som prioriterats och rekommenderats i Socialstyrelsens nationella riktlinjer vid obesitasbehandling. Orlistat ger gastrointestinala biverkningar såsom steatorré och flatulens.

Andra godkända läkemedel

För övriga icke subventionerade läkemedel beskriver kunskapsstödet endast kunskapsläget och utgör inte rekommendation.

 Perorala kombinationsläkemedel med central verkan är fentermin/topiramat och naltrexon/bupropion, vilka påverkar aptitreglering i CNS. Fentermin medför risk för missbruk och beroende. Topiramat är teratogent och kontraindicerat under graviditet. Bupropion är kontraindicerat vid epilepsi eller kramper i anamnesen. Centralverkande läkemedel kan ge huvudvärk, sömnstörningar, oro och muntorrhet.

Injektionsbehandlingar (liraglutid, semaglutid, tirzepatid) är inkretinbaserade läkemedel (GLP-1 respektive GLP-1/glucose-dependent insulinotropic polypeptide, GIP) som minskar aptit och energiintag via centrala effekter och fördröjd ventrikeltömning. Kontraindikationer inkluderar pankreatit och aktiv gallstenssjukdom. Vanliga biverkningar är gastrointestinala såsom illamående, kräkningar, förstoppning eller diarré som oftast är övergående.

Vid följdsjukdom kan läkemedelsval styras utifrån förväntade hälsovinster.

Samexisterande tillstånd kan utgöra en kontraindikation för vissa läkemedel. Ge tydlig information vid förskrivning av läkemedel till fertila kvinnor. 

Observera

Inga obesitasläkemedel kan ges till gravida kvinnor. För kvinnor i fertil ålder krävs effektivt preventivmedel.

Iaktta försiktighet vid utsättning av fentermin/topiramat hos patienter med epilepsi. Långsam nedtrappning rekommenderas. Beakta för patienter som behandlas med antiepileptika att orlistat kan försämra absorptionen av det antiepileptiska läkemedlet, vilket kan öka risken för anfall. [47].

Översikt över läkemedel

Beskrivning av läkemedel anpassad för svenska förhållanden, verkningsmekanismer, viktnedgång i studier och subvention. Se Fass.se för mer information

Tabell 5. Översikt av godkända obesitasläkemedel

Substans

Orlistat

Naltrexon/Bupropion

Fentermin/Topiramat

Liraglutid

Semaglutid

Tirzepatid

Verknings-mekanism

Hämmar gastro-intestinalt lipas

Naltrexon är en opioid-antagonist. Bupropion är en dopamin- och noradrenalin återupptags-hämmare

Fentermin ger ökad frisättning av noradrenalin i hypotalamus. Topiramat hämmar vissa karbanhydras-isoenzymer.

Stimulerar GLP-1 receptorer

 

Stimulerar GLP-1 receptorer

 

 

Stimulerar GIP- och GLP-1 receptorer

 

Effekt

Minskar upptag av fett och minskar därigenom intag av fett hos många patienter för att undvika biverkningar

Påverkar central aptitreglering. Ökad mättnad ger minskat energiintag.

 

 

Påverkar central aptitreglering. Nedsatt gastro-intestinal rörlighet, ökad energiförbruk-ning samt nedsatt aptit.

 

Påverkar central aptitreglering. Hämmar hunger och ger ökad mättnad samt förlångsammar ventrikeltömning.

Påverkar central aptitreglering. Hämmar hunger och ger ökad mättnad samt förlångsammar ventrikeltömning.

Påverkar central aptitreglering. Hämmar hunger och ger ökad mättnad samt förlångsammar ventrikeltömning.

Subvention

Ja

Nej

Nej

Nej

Nej

Nej

Läkemedels-form

Kapsel

Tabletter

Kapsel

Subkutan injektion, en gång per dag

Subkutan injektion en gång i veckan

Subkutan injektion en gång i veckan

Viktreduk-tion i kliniska studier (utan den viktreduktion som levnadsvane-behandling och placebo gav)

4% [48]

5% [49]

4–9% [50,51]

 

4–6% [52]

 

12-13% [53,54]

12–8% [55]

Andra tillstånd där studier med läkemedlet är gjorda9

Blodtryck[9], hyperlipidemi [56] och prediabetes [57]

Hetsätnings-störning [58], hyperlipidemi [56]

 

Hyperlipidemi [56]

Pre-diabetes [52] diabetes [59], hyperlipidemi [56]

 

 

 

Leversteatos [60],

Hyper-lipidemi, blodtryck, diabetes [56], prediabetes [61], knäartros [62]

Lever-steatos [63], sömn-apné [64],

Prediabetes [65], hyperlipidemi, blodtryck och diabetes [56]

Effekt på hjärtkärl-sjukdom

 -

 -

 -

 -

Uppvisad effekt vid sekundär-prevention av ytterligare hjärtkärlsjukdom [66–69]

Pågående studier

Graviditet och amning

Inga riktade studier finns vid graviditet och amning så försiktighet förordas.

Få studier utan ökad risk för fostret. Återhållsamhet förordas under graviditet och avrådan vid amning.

Medfödda missbild-ningar, kontra-indicerat vid graviditet / planerad graviditet. Ska inte användas vid amning.

Ska ej användas under graviditet och amning då studier kring fostrets och barnets säkerhet saknas.

 -

- 

Kontra-indikation, varning, försiktighet

Interaktioner:

kan minska effektiviteten av cyklosporin, amiodaron, acarbos, orala anti-koagulantia, levotyroxin.

Kroniskt malabsorp-tions-syndrom, Kolestas, epilepsi, orala anti-koagulantia

Samtidig användning av opioider.

Äldre patienter, tidigare kramper, bipolär sjukdom, nedsatt leverfunktion, njursvikt, okontrollerad hypertension, takykardi, behandling med SSRI, SNRI, neuroleptika, klass 1c antiarytmika. Buproprion interagerar även med klopidogrel, tamoxifen, karbamazepin,

Kvinnor i fertil ålder, hjärt-kärlsjukdom, glaukom, hypertyreos, depression, suicidtankar, risk för missbruk nedsatt lever- och njurfunktion, kramper

Samtidig behandling med MAO-hämmare. Trappa ner vid utsättning.

För fentermins del finns flera C-interaktioner med anti-epileptika, karbama-zepin och valproat.

Sjukhistoria med pankreatit. Patienter med gastropares. Aspiration i samband med allmän anestesi eller djup sedering, Diabetes-retinopati.

Sjukhistoria med pankreatit. Patienter med gastropares. Aspiration i samband med allmän anestesi eller djup sedering, Diabetes-retinopati.

Sjukhistoria med pankreatit. Patienter med gastropares. Aspiration i samband med allmän anestesi eller djup sedering, Diabetes-retinopati.
Kontraindikationer, varning och försiktighet är baserat på information i Fass.se.
Uppföljning efter insatt läkemedelsbehandling

Rekommendation om regelbunden kontakt med läkare eller sjuksköterska under dostitreringsfasen. Remittera även om möjligt till dietist för nutritionsbehandling som är basen för all obesitasbehandling.

Överväg ett långsammare upptrappningsschema vid biverkningar och anpassa slutdosen individuellt beroende på tolerans och behandlingseffekt. Reducera dosen eller avbryt behandlingen vid intolerabla biverkningar.

Utvärdera läkemedelseffekten efter 12–16 veckor. Uppnås inte önskvärt resultat bör läkare avsluta behandlingen och överväga annat läkemedel eller behandlingsform. Se respektive läkemedelsmonografi i Fass. 

Om läkemedelsbehandlingen sätts ut en period kan den behöva återinsättas om vikten börjar gå uppåt igen eller om hälsosamma levnadsvanor är svåra att bibehålla.

Behandlingstid

I likhet med andra kroniska sjukdomar bör läkemedelsbehandlingen pågå under lång tid för att behålla effekten, och dosen kan vid god effekt sänkas till lägsta effektiva dos för att undvika viktrecidiv.

Efter avslutad behandling finns stor risk för viktrecidiv [70]. Uppnådda positiva effekter på kardiovaskulära riskfaktorer tycks kvarstå under behandlingen men avtar successivt efter utsättning. Utsättning bör övervägas först efter längre tids viktstabilitet (cirka 2–5 år). Levnadsvanebehandling bör fortsätta och läkemedel kan återinsättas vid viktrecidiv.

Obesitaskirurgi

Obesitaskirurgi syftar till att främja hälsa genom viktnedgång och effekt på obesitasrelaterade följdsjukdomar.

Indikationer för obesitaskirurgi

Obesitaskirurgi kan vara aktuell för:

  • vuxna med BMI ≥ 35
  • vuxna med BMI 30–35 som samtidigt har måttlig till allvarlig obesitasrelaterad följdsjukdom eller samsjuklighet, till exempel:
    • typ 2-diabetes
    • sömnapnésyndrom
    • svår artros och inför proteskirurgi
    • viktnedgång inför annat kirurgiskt ingrepp med stark indikation.
Förväntade effekter av obesitaskirurgi

Det finns god evidens för att den fysiska och sociala livskvaliteten förbättras bestående post-operativt [16,83], medan förbättringar avseende mental hälsorelaterad livskvalitet är mindre och tenderar att återgå till preoperativa nivåer över tid.

Obesitaskirurgiska operationsmetoder

Två operationsmetoder är dominerande: gastric bypass som ger cirka 30 % viktnedgång och sleeve gastrektomi med något lägre viktreduktion. Hälsomässigt finns dokumenterad förbättring postoperativt men inte av mentala faktorer.

Kontraindikationer för obesitaskirurgi

Beakta följande kontraindikationer:

  • obehandlad svår psykisk ohälsa
  • pågående substansbrukssyndrom (alkohol, droger, narkotikaklassade läkemedel)
  • suicidförsök under senaste året.
Preoperativ utredning och bedömning i primärvården

Vid fåtal tidigare viktreduktionsförsök kan kombinerad levnadsvanebehandling med eventuellt tillägg av läkemedel övervägas innan ställningstagande till kirurgi.

Beakta:

  • levnadsvanor såsom alkoholvanor
  • utred misstankar om följdtillstånd till obesitas
  • optimera behandling av följdtillstånd till obesitas
  • kontakta eventuellt patientansvariga inom psykiatrin.
Uppföljning efter obesitaskirurgi
Uppföljning inom primärvård

Opererande eller specialiserad obesitasenhet bör följa upp patienten i minst två år postoperativt. Därefter bör primärvården erbjuda regelbunden (årlig) livslång uppföljning. 

Kartlägg vid uppföljningen: 

  • patientens mående och vikt
  • viktutveckling över tid 
  • levnadsvanor (inklusive alkoholvanor) 
  • eventuella komplikationer till obesitaskirurgi. 

Provtagning kan initialt ske årligen, men kan vid stabil lab-mässig situation glesas ut. Bör dock ske minst var femte år [98].

  • Hb 
  • ferritin 
  • CRP 
  • 25-OH-D-Vitamin
  • PTH
  • joniserat kalcium 
  • kobalamin
  • folat (hos fertila kvinnor) 
  • albumin
  • lipidstatus
  • HbA1C
  • fP-glukos 
  • kreatinin 
  • eventuellt leverstatus. 
Remiss till specialiserad vård

Överväg remiss till specialiserad kirurgisk enhet vid:

Överväg remiss till specialiserad endokrinologisk enhet vid hypoglykemisymtom där nutritionsbehandling hos dietist inte gett tillräcklig effekt.

Livslång supplementering med vitamin- och mineraltillskott

Förnya årligen i samband med klinisk uppföljning recept på samtliga vitamin- och mineraltillskott. Initialt, vanligen två år postoperativt, sker uppföljning av specialiserad vårdenhet, men efter överföring till primärvården sker uppföljning och förnyelse av recept där [81]. Påminn även patienten om att fortsätta med dagligt receptfritt multivitaminpreparat.

Förskriv följande till samtliga patienter som genomgått gastric bypass eller sleeve gastrektomi, men justera läkemedel och doser beroende på individuella nivåer i blodprover och förekomst av brister: 

  • komplett multivitamin- och mineraltablett Kvinna. Alla patienter, även män, ska själva köpa multivitamin avsedd för kvinnor som innehåller extra järn. Detta för att stärka upp intaget av vitaminer och mineraler. Uppmärksamma patienter på att de bör följa de rekommendationer som står på förpackningen avseende antalet tabletter per dag.
  • kalcium och vitamin D-preparatmed 1 200–1 500 mg kalcium i kombination med 75 µg (3000 IE) vitamin D [81] 
  • Kobalamin (vitamin B12)350–1 000 µg, en gång dagligen [81]. I sällsynta fall har patienterna svårt att tillgodogöra sig kobalamin peroralt och injektionsbehandling (1 mg, var 2–3 månad) kan då behövas.
  • järnpreparat 45–60 mg dagligen [81]. För att minska risk för mag-/tarmbiverkningar kan en järntablett à 100 mg med fördel ordineras varannan dag. Överväg intravenöst järntillskott, 1–4 gånger per år, för de patienter som inte får tillräcklig effekt av eller inte klarar av att ta perorala järnpreparat på grund av mag- eller tarmbiverkningar.

Föreslå även män att köpa komplett multivitamin- och mineraltablett Kvinna, då den innehåller extra järn och för att stärka upp intaget av vitaminer och mineraler. Uppmärksamma patienter på att de bör följa de rekommendationer som står på förpackningen avseende antalet tabletter per dag.

Förnya årligen recept på:

  • preparat med 1 200–1 500 mg kalcium i kombination med 75 µg (3000 IE) vitamin D [81]
  • kobalamin (vitamin B12) 350–1 000 µg, en gång dagligen [81]. Överväg injektionsbehandling (1 mg, var 2–3 månad) vid B12-brist
  • järnpreparat 45–60 mg dagligen [81]. Järntablett à 100 mg kan tas varannan dag. Ge intravenöst järntillskott 1–4 gånger per år vid järnbrist.

Påminn patienten att använda komplett multivitamin- och mineraltillskott av typen Kvinna med extra järn, som är en viktig del av substitutionsbehandlingen.

Rehabilitering

Rehabilitering är en integrerad del av vård och behandling och behöver komma in i ett så tidigt skede som möjligt i patientens vårdprocess vid obesitas. Rätt nivå av fysisk aktivitet innan obesitaskirurgi är en integrerad del av vård och behandling.

Låg fysisk prestationsförmåga ökar risken för postoperativa komplikationer [281], längre vårdtid och längre tid för återhämtning, vilket visats vid thoraxkirurgi och bukkirurgi. Studier visar att kondition kan vara mer avgörande än ålder. Högre fysisk aktivitetsnivå är även kopplad till kortare vårdtid och bättre återhämtning och livskvalitet.

För patienter med behov av fortsatta insatser vid vårdens övergångar till annan verksamhet eller vårdgivare är det nödvändigt att beakta behov av samordning och överrapportering. Här kan det vara aktuellt att kalla till en Samordnad individuell planering (SIP).

Rehabilitering för person med obesitas i primärvården bör fokusera på att stödja och motivera individen både fysiskt och psykosocialt genom att hjälpa till med aktiviteter, skapa realistiska mål och ge stöd för livsstilsförändringar. Genom ett helhetsperspektiv och tvärprofessionellt samarbete kan arbetsterapeuten, sjuksköterskan och eller fysioterapeuten bidra till att förbättra patientens livskvalitet och förmåga att leva med obesitas på ett hållbart sätt.

Rehabilitering med stöd av fysioterapeut

I fysioterapeutens uppdrag ingår att:

  • ge stöd för att öka den fysiska funktionsförmågan
  • som en integrerad del i den ordinarie verksamheten uppmärksamma ohälsosamma levnadsvanor, ge enkla råd, samt vid fysisk inaktivitet och ohälsosamma matvanor genomföra rådgivande samtal och kvalificerat rådgivande samtal – vid behov av vidare insatser ska vårdgivaren hänvisa till relevant aktör
  • använda Fysisk aktivitet på recept (FaR) som behandlingsalternativ för att förebygga och behandla sjukdom enligt gällande riktlinjer, samt hjälpa till att hitta lämpliga former av fysisk aktivitet.

Rehabilitering med stöd av arbetsterapeut

I arbetsterapeutens uppdrag ingår att stödja till att praktiskt omsätta livsstilsförändringar, att förebygga ohälsa och främja hälsa och välbefinnande, samt att arbeta med hinder och möjligheter i vardagen:

  • uppmärksamma ohälsosamma levnadsvanor och ge enkla råd, samt att vid fysisk inaktivitet och ohälsosamma matvanor genomföra rådgivande samtal och kvalificerat rådgivande samtal – vid behov av vidare insatser ska vårdgivaren hänvisa till relevant aktör
  • göra en analys för att identifiera vilket stödbehov personen har samt se till att insatserna genomförs och sedan utvärderas tillsammans med personen
  • anpassning av aktivitetsutförande för att klara aktiviteter i det dagliga livet (ADL) och ge kompensatoriska åtgärder för att klara ADL.

Rehabilitering och behandling med stöd av sjuksköterska

I sjuksköterskans uppdrag ingår att:

  • erbjuda patienten ökade möjligheter att förbättra, bibehålla eller återfå sin hälsa, hantera hälsoproblem, sjukdom eller funktionsnedsättning och uppnå bästa möjliga välbefinnande och livskvalitet
  • stödja patienten med pedagogisk kompetens och kunna leda patienten i utbildnings- och handledningsaktiviteter på grupp- och individnivå riktade mot såväl patienter som närstående
  • bedöma patientens hälsotillstånd genom såväl patientens subjektiva upplevelser som objektiva data, samt fastställa omvårdnadsdiagnoser där patientens behov av omvårdnad identifieras och prioriteras utifrån en analys av patientens behov, resurser, risker och problem
  • planera omvårdnaden tillsammans med patienten utifrån fastställda mål samt tillsammans med patienten utvärdera patientens hälsotillstånd mot uppsatta mål
  • genomföra såväl omvårdnadsåtgärder som åtgärder ordinerade av annan profession tillsammans med patienten
  • stödja patenten som står på obesitasläkemedel genom att dosjustera läkemedel utifrån delegeringsbeslut av verksamheten och enligt riktlinjer från Socialstyrelsens bestämmelser om behörighet att ordinera läkemedel
  • planera, konsultera och samverka med teamet och andra aktörer för att säkerställa kontinuitet och säkerhet för patienten.

Arbetslivsinriktad rehabilitering

Den arbetslivsinriktade rehabiliteringen handlar om åtgärder på och i nära anslutning till arbetsplatsen och syftar till att den arbetstagare som är drabbad av en skada eller sjukdom ska återfå eller behålla sin arbetsförmåga och återgå i arbete.

Habilitering

Många personer med olika sorters funktionsvariationer kan gå upp i vikt och få obesitas. Samverkan mellan habilitering, psykiatrin, primärvården och specialistvården är därför viktig för denna patientgrupp.

Ett multiprofessionellt arbetssätt och vårdteam kan tillsammans ge patienten stöd till att genomföra obesitasbehandling, både som kombinerad levnadsvanebehandling och i vissa fall även läkemedelsbehandling och kirurgisk behandling.

Försäkringsmedicin och intyg

Sjukskrivning

Sjukskrivning kan vara aktuellt utifrån patientens aktuella tillstånd.

Intyg

Patienten kan få förebyggande sjukpenning om hen avstår från att arbeta på grund av medicinsk behandling eller rehabilitering såsom sjukgymnastik eller dietistbesök. Behandlingen eller rehabiliteringen ska syfta till att förebygga eller förkorta sjukdom. Resetiden kan medräknas om denna sker under arbetstiden.

Förebyggande sjukpenning – Försäkringskassan

Obesitas kan räknas som en funktionsnedsättning om sjukdomen leder till hinder i patientens vardag, och då kan kostnad för till exempel läkemedel räknas som en merkostnad. För att en patient ska kunna få merkostnadsersättning krävs ett läkarutlåtande.

Merkostnadsersättning, Försäkringskassan

Tandvårdsbidrag: Underlag för särskilt tandvårdsbidrag, Försäkringskassan

Kvalitetsuppföljning

Indikatorer för uppföljning

Indikatorlista Nationella riktlinjer för vård vid obesitas: Indikatorer för vård vid obesitas (pdf)

Patientmedverkan och kommunikation

Personcentrering och dokumenterad överenskommelse

Personcentrering innebär att ta hänsyn till patientens egna mål, resurser och förmågor. Utgångspunkten är att fråga efter vad som är viktigt för patienten och att medverka i utredning, behandling och uppföljning. Uppmuntra närståendes medverkan om patienten själv inte kan föra sin talan.

Aspekter kring respektfullt bemötande

Dokumenterad överenskommelse

Stöd och information för patient och närstående

Patientinformation på 1177: Obesitas – fetma och övervikt hos vuxna

Patientinformation från Dietisternas riksförbund:

Patientorganisation: Riksförbundet Obesitas Sverige är patientorganisation för personer med obesitas.

Relaterad information

Utbildning och information

Socialstyrelsen, Kunskapsguiden:

Utbildningar

Utbildningar möjliga att söka för personer som arbetar med eller vill arbeta med obesitasbehandling på grupp- och individnivå:

1177 logo
De kliniska kunskapsstöden och vårdförloppen på denna sida hämtas från 1177 för vårdpersonal och innehåller regionala tillägg för Region Norrbotten.
×