Hitta på sidan
Ångest
Skattningsskalor (kunskapsstodforvardgivare.se)
Bakgrund
Oro är en allmänmänsklig olustkänsla som liknar rädsla. Om oron är svår, det vill säga liknar skräckkänsla, brukar den benämnas ångest. Starkt utbrett är oro eller ångest vid exponering för enskilda objekt eller situationer, så kallade specifika fobier (tidigare enkel fobi), till exempel ormfobi, blodfobi, höjdskräck, rädsla för mörker eller rädsla för åska. Individen söker sällan hjälp inom sjukvården vid denna typ av begränsad oro.
Omkring tre av fyra ur allmänbefolkningen brukar sägas ha oro eller ångest inför eller vid publika tal (”glossofobi”). Sådan fobi är alltså, jämte blyghet och rampfeber/scenskräck, också mycket utbredd och vidare mycket nära besläktad med sjukdomstillståndet social fobi eller det som enligt den svenska översättningen av DSM-5 benämns social ångest (social anxiety disorder i original).
Vid förstämningssyndrom som (unipolära) depressioner och bipolär sjukdom, liksom vid sömnstörningar, är besvär med oro och ångest mycket vanligt, men det kan förekomma vid i stort sett alla psykiatriska sjukdomar. Allmän oro och ångest som ej är tydlig del i nedan beskrivna ångesttillstånd berörs ej närmare här.
De specifika ångestsyndromen
Till specifika ångestsyndrom brukar man räkna generaliserat ångestsyndrom (GAD), paniksyndrom, agorafobi (”torgskräck”), social ångest, specifik fobi och på senare tid även separationsångest. Ibland ingår även posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) och tvångssyndrom som ofta benämns OCD (Obsessive Compulsive Disorder). OCD ingår i nuvarande amerikanska diagnosmanualen DSM-5 i ett eget kapitel, så även i ICD-10 och i kommande ICD-11. Texten nedan fram till de två avsnitten allra längst ned gäller framför allt de specifika ångestsyndromen enligt DSM-5, dvs ej OCD eller PTSD. Först avsnitten allra längst ned rör alltså särskilt dessa två tillstånd.
Social ångest kännetecknas av att ångestbesvären kommer vid interaktion med, observation av eller framträdande inför andra. GAD kännetecknas av ständig förväntansångest (det vill säga gäller ”individer som ständigt oroar sig för och grubblar över kommande möjliga händelser”), paniksyndrom av återkommande och oväntade panikattacker och agorafobi (egen diagnos i DSM-5, ICD-10 och ICD-11 medan del av paniksyndrom i DSM-IV) av rädsla för öppna platser, slutna rum eller platser, eller situationer som man ej snabbt kan ta sig från (och framför allt oro för ångestpåslaget detta ger); att skilja från rädsla för uttalat trånga utrymmen i sig, det vill säga klaustrofobi, som är en av de specifika fobierna (se ovan), i gruppen specifika situationer, som till exempel rädsla för mörker. Separationsångest förekommer ofta bara hos barn (mer sällan hos vuxna, men behöver sedan DSM-5 inte debutera i barndom) och kännetecknas av ångest vid lämnande av hemmet eller anknytningspersoner. För närmare definition av de olika ångestsyndromen med symptomkriterier för vart och ett av dem hänvisas till DSM-5.
Specifika ångestsyndrom är mycket vanliga (det vill säga är så kallade folksjukdomar), debuterar med undantag av GAD och paniksyndrom tidigt i livet (i regel innan eller i början på puberteten) och är ej sällan starkt handikappande. Vanligast är, förutom specifik fobi, social ångest med prevalens i allmänbefolkningen på 7 %. Inom primärvården har var femte patient specifika ångestsyndrom, vanligast är social ångest. Bland äldre är agorafobi vanligast (prevalens 5 %). Bland barn under tonåren är separationsångest vanligast (prevalens 3,5–5 %).
I flera fall uppträder endast ett enskilt specifikt ångestsyndrom hos en enskild individ som besväras av ångest men ofta förekommer minst två olika specifika ångestsyndrom samtidigt. När ett specifikt ångestsyndrom föreligger så ökar risken för att också ett andra specifikt ångestsyndrom samtidigt förekommer. Så är exempelvis förekomsten av paniksyndrom med eller utan agorafobi kraftigt ökad vid OCD (som alltså har mycket gemensamt med de specifika ångestsyndromen). För det allra mesta förekommer andra psykiatriska åkommor (särskilt depression) samtidigt med ett eller flera specifika ångestsyndrom.
Samsjuklighet
Förstämningssyndrom (det vill säga både unipolär och bipolär form av affektiv sjukdom) är mycket starkt associerade med både och vice versa, det vill säga de senare är starkt associerade med de förra. Dessa associationer kan, åtminstone delvis, ligga bakom den 7–8 gånger ökade dödligheten i självmord vid paniksyndrom. Depression föregås ofta av ångest.
Även vissa kroppsliga åkommor kan uppvisa associationer med specifika ångestsyndrom och allmänna ångestbesvär, till exempel hjärt-kärlsjukdom (med GAD, paniksyndrom och agorafobi), hypertoni (med alla ångestsyndrom?), lungsjukdom (särskilt med GAD och paniksyndrom), inflammatorisk tarmsjukdom (särskilt med GAD), diabetes och hypertyreos). Även vissa läkemedel och vissa substanser har kopplingar till olika former av ångest.
Missbruk av alkohol, amfetamin, cannabis, opiater, kokain och koffein inducerar ofta eller är starkt associerade med både specifika ångestsyndrom och allmänna ångestbesvär. Omvänt är specifika ångestsyndrom, särskilt GAD, associerade med missbruk. Det är inte ovanligt att missbruket utgör försök till ”självmedicinering”. Social ångest är måttligt associerad med missbruk men starkt associerad med andra specifika ångestsyndrom, inklusive GAD.
De specifika ångestsyndromen, neuropsykiatriska tillstånd och temperament
Vidare finns en mycket stark koppling mellan den neuropsykiatriska åkomman autismspektrumstörning (ASD), särskilt vid samtidig ADHD, och specifika ångestsyndrom. En koppling, om än mindre stark, finns även mellan ADHD och specifika ångestsyndrom. I flera lite nyare studier hade mer än hälften av patienterna med ASD ett eller flera specifika ångestsyndrom. I en studie om psykiatrisk samsjuklighet hade 92 % av 7–15-åringar med ASD och ett ångestsyndrom ytterligare ett eller flera andra samtidiga specifika ångestsyndrom (Ung et al, 2013).
Både GAD och social ångest är associerade med ASD. Kroniskt förlopp av GAD och social ångest är vidare associerade med ängslig form av personlighetssyndrom (tidigare fobisk personlighetsstörning). Syndromet är associerat med ängsligt temperament. I sin tur är ängsligt temperament, liksom övriga fyra i psykiatrisk litteratur ofta beskrivna temperamentstyper (dystymt, cyklotymt, hypertymt och irritabelt temperament), associerat med ASD. Hypertymt temperament (gladlynthet), som skyddar mot många psykiatriska åkommor, är för övrigt associerat med bland annat separationsångest och missbruk.
OCD och PTSD
Tvångssyndrom och relaterade störningar (obsessive–compulsive and related disorders, OCRDs) har i DSM-5 flyttats till ett eget kapitel separat från övriga ångestsyndrom, i motsats till tidigare DSM-versioner, där OCD ingick i samma kapitel som specifika ångeststörningar. I det nyskapade kapitlet ingår, förutom OCD, de relaterade störningarna dysmorfofobi, samlarsyndrom, trikotillomani och dermatillomani.
Posttraumatiskt stress-syndrom (PTSD) ingår som diagnos i kapitlet om (trauma- och) stressrelaterade störningar i DSM-5 (liksom i ICD-10 och i kommande ICD-11; diagnosen är här dock lite snävare än i DSM-5), till skillnad från i DSM-IV där diagnosen var placerad i samma kapitel som de specifika ångestsyndromen.
PTSD-diagnosen förutsätter antingen att individen själv utsatts för, av närstående fått berättat för sig att andra närstående eller bevittnat att andra individer i dennes närhet utsatts eller exponerats för svårt, potentiellt livshotande, våld (=trauma). Exempel på sådant våld är rån/rånmord, svår misshandel, strid i krig, tortyr, våldtäkt, katastrof, svåra trafikolyckor och svåra övergrepp.
Vid risk för missbruk
Hälften av patienter med missbruk eller beroende av alkohol (AUD) och 25–50 % av de med missbruk eller beroende av cannabis, har samtidigt ett specifikt ångestsyndrom. Omvänt så har var femte patient med ett ångestsyndrom AUD.
Framför allt stimulerande substanser, som tobak, amfetamin och kokain, kan ge ospecifik ångest och förvärrade besvär av specifika ångestsyndrom. Dock är även substanser med sederande egenskaper, vilka ofta används i självmedicinerande syfte mot ångest, som alkohol, bensodiazepiner, cannabis och opioider associerade med ökade besvär av ospecifik ångest och specifika ångestsyndrom, åtminstone vid längre tids bruk.
Uppehåll av intag av substanser vid längre tids beroende (där tolerans ingår som typiskt fenomen) av substanserna i fråga leder till abstinensreaktion innehållande ospecifik ångest som ett kardinalsymptom.
Utredning
Hjälp att identifiera och gradera svårigheten av ångest, det vill säga av både ospecifik ångest och av specifika ångestsyndrom, utgör självskattningsinstrumentet Hospital Depression and Anxiety Scale (HADS) med sammanlagt 14 items (varav 7 om depression och 7 om ångest).
Poängsumman i ångestdelen av HADS brukar anges motsvara ångestens svårighetsgrad: 8–10 lindrig, 11–14 medelsvår och 15–21 svår grad.
Efterfrågande av ångestsymtom för identifiering av ett eventuellt specifikt ångestsyndrom behöver alltid ske via anamnes, särskilt om ångestbesvären enbart aktualiseras i vissa situationer. Vid situationsbunden ångest kan självskattning med HADS ge missvisande resultat.
Utredningen fokuserar på att utröna om något med ospecifik ångest eller specifika ångestsyndrom ofta associerat tillstånd (som mycket ofta exempelvis depression) samtidigt föreligger. Många psykiatriska och vanliga "somatiska" åkommor och missbruk är, som nämnts i ”bakgrund”, ofta associerade med ångest och ångestsyndrom. När ångest föreligger och kan diagnosticeras, så är det obligat att undersöka om också depression föreligger. Ett mycket bra hjälpmedel för att både upptäcka och avgöra svårighetsgraden av aktuell depression är intervju och skattning enligt MADRS.
När det gäller tvångssyndrom, OCD, finns ett enkelt självskattningsinstrument, Brief Obsessive-Compulsive Scale (BOCS), som hjälp för att identifiera detta tillstånd. BOCS, som maximalt ger 24 poäng, saknar svårighetsgradering men i en pivotal valideringsstudie hade OCD-patienter i genomsnitt 12,7 poäng (Bejerot et al, 2014). Svårighetsgraden avgörs också av behovet av sjukskrivning: vid lindrig/medelsvår OCD föreligger i regel inget eller bara begränsat medan vid svår OCD ofta komplett behov. BOCS är baserad på den betydligt mer omfattande bedömarskattningsskalan Y-BOCS.
Inom specialiserad sjukvård kan man sen gå vidare för närmare bedömning, bland annat med olika skattningsskalor för specifika ångestsyndrom.
Som mycket bra hjälpmedel för att identifiera missbruk eller beroende, och för att gradera svårighetsgraden, är det mycket lämpligt att använda självskattningsinstrumenten AUDIT (Alcohol Use Disorder Identification Test) för alkohol och DUDIT (Drug Use Disorders Identification Test) för beroendeframkallande läkemedel och för droger.
Behandling
Läkemedel och psykologisk behandling
Vid generaliserat ångestsyndrom (GAD), paniksyndrom med eller utan agorafobi och social ångest utgör läkemedelsbehandling i regel förstahandsval. Vid tvångssyndrom (OCD) – men ännu ej tillräckligt studerat gällande andra OCD-relaterade störningar (OCRDs) – och vid posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) utgör psykologisk behandling i regel förstahandsval (även om stöd finns för att även här välja läkemedelsbehandling som monoterapi). Vid GAD, paniksyndrom, social ångest och OCD komplicerad av depression rekommenderas samtidig läkemedels- och psykologisk behandling. Vid specifik fobi rekommenderas enbart KBT. Agorafobi utan samtidigt paniksyndrom är i detta sammanhang ej studerat.
Gällande psykologisk behandling så utgör KBT (och varianter där av) förstahandsval vid paniksyndrom, GAD, social ångest, OCD och PTSD. Förstahandsval vid läkemedelsbehandling utgör SSRI vid samtliga ångestsyndrom (även vid OCD; angående indikationer för enskilda SSRI-medel i Sverige, se tabell).
SSRI
Escitalopram och sertralin har, i likhet med paroxetin, dokumenterad positiv effekt vid både paniksyndrom, GAD, social ångest och OCD. Godkända i Sverige för behandling av PTSD är paroxetin och sertralin. Behandling med andra läkemedel än SSRI kan vara aktuell vid samtliga specifika ångestsyndrom, OCD och PTSD. I en omfattande metaanalytisk nätverksstudie av farmakologisk behandling vid social ångest med jämförelse av ett mycket stort antal härvid ponerat effektiva läkemedel fann man bland generellt låg evidens något starkare stöd för en positiv effekt av paroxetin (Williams et al, 2020).
I Sverige godkända indikationer för de enskilda SSRI-medlen skiljer sig i åtminstone tre fall från indikationer som kan antas utifrån resultat av publicerade metaanalyser, gjorda efter introduktion i Sverige. Dessa tre fall gäller tillkomst av indikationer, nämligen för fluoxetin paniksyndrom och PTSD och, som nämnts, för sertralin GAD.
SNRI
De två SNRI-medlen (selektiva serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare) venlafaxin och duloxetin har också i internationella studier visats ha god (med SSRI-medlen minst likvärdig) effekt vid behandling av GAD, venlafaxin även vid paniksyndrom, social ångest och PTSD. I Sverige är venlafaxin godkänt för behandling av GAD, social ångest och paniksyndrom (med eller utan agorafobi), ej för PTSD, och duloxetin för GAD.
Andra läkemedel
Hydroxizin (känt under handelsnamnet Atarax) är ett piperazinderivat medan alimemazin och prometazin är fentiazinderivat. De saknar missbruksrisk och utgör förstahandsval. Samtliga dessa tre medel har uttalat sederande och antihistaminerg effekt. Den antianxiösa effekten av hydroxizin har både evidensbaserat stöd och stöd i klinisk erfarenhet (god ångestdämpande effekt). Alla tre kan som biverkan ge QT-förlängning (och därmed risk för hjärtarytmi). Kontraindikationer för och försiktighet vid användning av medlen alimemazin och hydroxizin ska särskilt beaktas, bland annat utifrån risken för hjärtarytmi och utifrån kramprisken. En genomgång av den europeiska läkemedelsmyndighetens säkerhetskommitté PRAC gällande hydroxizin, utifrån QT-förlängning, resulterade i rekommendationer om förtydligade maxdoser, bland annat maximalt 100 mg per dygn till vuxna. Medlen ska inte ges vid abstinens och ångest därvid. I sådana specifika fall övervägs här BDZ, i första hand oxazepam.
Klomipramin, som i Sverige är godkänt för behandling av bland annat paniksyndrom, agorafobi (här saknas metaanalys) och tvångssyndrom, har tämligen stark antipanikeffekt och denna effekt var i en studie till och med större än för jämförelsesubstansen imipramin (med dokumenterad antipanikeffekt). Klomipramin uppvisar på grund av biverkningar (till exempel hjärtklappning, muntorrhet och svettningar), liksom andra tricykliska antidepressiva, dock sämre tolerabilitet än SSRI-medel.
Vid akutbehandling av ångest har tidigare rekommenderats bensodiazepiner (BDZ), eftersom dessa är mycket effektiva mot ångest. Dessa medför dock betydande risk för tolerans och beroendeutveckling. I långtidsbehandling utvecklar upp till 30 % fysiskt beroende (möjligen medför oxazepam [till exempel Sobril] lägre risk för beroende jämfört med övriga). Se även tabell ekvipotens bensodiazepiner. På grund av missbruksrisken ska de användas mycket restriktivt och då mestadels bara tillfälligt, i regel ej längre än två veckor. I många fall blir förskrivningen återkommande och långvarig även om avsikten endast var kortvarig akutbehandling. I sällsynta fall kan det även i öppenvård fortfarande vara motiverat att använda bensodiazepiner, då rekommenderas i första hand oxazepam (till exempel Sobril). Inom palliativ vård kan midazolam i injektionsform användas som anxiolytikum (se palliativ trygghetsbox i Region Norrbotten).
Pregabalin är i Sverige godkänt för behandling av GAD hos vuxna (har högkostnadsskydd om antingen SSRI eller SNRI ej givit önskad effekt eller om dessa av medicinska skäl ej kan nyttjas) men användningen begränsas av risken för missbruk.
Vanliga biverkningar av SSRI
Biverkningsprofilerna för olika SSRI skiljer sig delvis. Så kan paroxetin jämfört med övriga ge upphov till viktuppgång i lite högre utsträckning (dock är risken för kraftig viktuppgång, dvs >20 %, ökad bara om vissa riskfaktorer föreligger eller om paroxetin ges med samtidig risperidon-behandling) och i lite högre utsträckning antikolinerga biverkningar samtidigt som det ger färre gastrointestinala biverkningar och ger, i motsats till escitalopram och sertralin, sällan initial ångestförstärkning (se även behandlingsavsnittet i terapiområdet depression).
SSRI och fostermissbildningar
I en välgjord kanadensisk studie noterades något ökad risk för fostermissbildningar generellt sett vid behandling med citalopram jämfört med denna risk hos ett mycket stort antal nyfödda vars mödrar hade en aktuell depressions- eller ångestdiagnos och vilka ej behandlats med antidepressiva under första trimestern (Bérard et al, 2017 – artikeln, som beskriver missbildningsrisken på organnivå för flertalet olika antidepressiva, är mycket informativ).
På grund av risk för hjärtmissbildning hos fostret avråds från behandling med paroxetin under första trimestern av graviditeten.
SSRI och blödningar
För SSRI-medlen är en något ökad benägenhet för blödning påvisad. Denna ökade benägenhet för blödning hänger delvis ihop med den hämning av återupptaget av serotonin i blodplättarna som antidepressiva orsakar. De blödningar som är relevanta i sammanhanget gäller framför allt intracerebrala och mag-tarm-blödningar, vilka är relativt sällsynta. En dubblering av blödningsrisken kan därför innebära att antalet fall ökar i storleksordningen 1/5-10 000 till 2/5-10 000 och år under behandling med det aktuella läkemedlet. Eftersom ett mycket stort antal individer långtidsmedicinerar med SSRI och andra antidepressiva (1/10), så finns ett starkt intresse att gällande dessa läkemedel göra befolkningsstudier rörande även relativt sällsynta biverkningar.
Senaste 10 åren har risken för stroke som resultat av intracerebrala blödningar på grund av SSRI-medicinering undersökts i mycket stora registerstudier, där flera ännu pågår (ofta ingår flera länder och större områden).
I en nationell registerstudie gällande 60-åringar och äldre noterades att fluoxetin, men ej övriga SSRI eller andra antidepressiva, medförde något fler hemorragiska hjärninfarkter. I en annan studie minskade risken för förnyad ischemisk stroke efter profylaktisk insättning av fluoxetin. Andra mindre vanliga respektive sällsynta biverkningar som fall, frakturer och epileptiska anfall visade sig öka vid profylaktisk medicinering med fluoxetin i ytterligare några andra större studier.
QT-förlängning och arytmirisk
I större studier har noterats fall med förlängning av QT-intervallet vid behandling med även lite modernare antidepressiva, särskilt mirtazapin (och också SSRI), i paritet med flera äldre antidepressiva preparat. Förlängningen är dosberoende. I Sverige har vid förgiftningar med SSRI visserligen förlängt QT-intervall noterats men ej arytmi, se databasen med information från giftinformationscentralen. Här finns inga fall av arytmier vid överdosering av något av de modernare antidepressiva läkemedlen nämnda, dock kardiogen chock vid förgiftning med venlafaxin.
Citalopram och escitalopram förlänger QT-intervallet lite mer än övriga SSRI-medel. Huruvida förlängningen i detta fall medför ökad arytmirisk är oklart, någon fallrapport med allvarlig arytmi vid monoterapi med citalopram eller escitalopram finns ej (således ej heller vid förgiftning). Nivån av citalopram och escitalopram kan öka vid samtidig behandling med omeprazol på grund av interaktion. Sannolikt är det denna interaktion som innebär att samtidig behandling med citalopram och omeprazol kan öka QT-tiden ytterligare och därmed arytmirisken. I en 2019 publicerad artikel om en stor nationell registerstudie noterades något fler fall av plötslig hjärtdöd vid kombinationsbehandling med citalopram och omeprazol jämfört med monoterapier av dessa läkemedel.
Arytmirisken är generellt något större vid behandling med äldre antidepressiva (tricykliska antidepressiva) eller med antipsykotiska läkemedel.
Hydroxizin förlänger QT-intervallet och ska ej ges samtidigt med andra läkemedel med denna biverkan. Något fall med arytmi vid monoterapi med hydroxizin finns ej rapporterat men utifrån förlängning av QT-intervallet rekommenderas ej överskridande av maxdoser (se FASS).
Uppföljning
Uppföljning av läkemedelsbehandlingen sker lämpligen med telefonuppföljning inom cirka en vecka och återbesök efter en och efter tre månader, och därefter årligen.
Vid framgångsrik läkemedelsbehandling behöver den i regel kvarstå under lång tid (åratal), som profylax.
Patientinformation
Källor
Bakgrund
B1. American Psychiatric Association (2013): DSM-5 Textbook (Diagnostic and statistical manual of mental disorders. Fifth Edition). Arlington, VA, American Psychiatric Association.
B2. Herlofson, J (2015). Mini D 5. Diagnoskriterier enligt DSM-5. Svensk översättning. American Psychiatric Association (DSM-5, 2013). ISBN: 978-91-980079-1-6.
B3. Radomsky AS, Rachman S, Thordarson DS, McIsaac HK, Teachman BA (2001). The Claustrophobia Questionnaire. J Anxiety Disord. 15(4):287-97.
B4. Lourenco SF, Longo MR, Pathman T (2011). Near space and its relation to claustrophobic fear. Cognition. 119(3):448-53.
B5. Napp AE, Enders J, Roehle R, Diederichs G, Rief M, Zimmermann E, Martus P, Dewey M (2017). Analysis and Prediction of Claustrophobia during MR Imaging with the Claustrophobia Questionnaire: An Observational Prospective 18-month Single-Center Study of 6500 Patients. Radiology. 283(1):148-157.
B6. Magee WJ, Eaton WW, Wittchen HU, McGonagle KA, Kessler RC (1996). Agoraphobia, simple phobia, and social phobia in the National Comorbidity Survey. Arch Gen Psychiatry. 53(2):159-68.
B7. Wikipedia (2020): Glossophobia
B8. Remes O, Brayne C, van der Linde R, Lafortune L (2016). A systematic review of reviews on the prevalence of anxiety disorders in adult populations. Brain Behav. 6(7):e00497.
B9. Bandelow B, Michaelis S (2015). Epidemiology of anxiety disorders in the 21st century. Dialogues Clin Neurosci. 17(3):327-35.
B10. Kessler RC, Berglund P, Demler O, Jin R, Merikangas KR, Walters EE (2005). Lifetime prevalence and age-of-onset distributions of DSM-IV disorders in the National Comorbidity Survey Replication. Arch Gen Psychiatry. 62(6): 593-602.
B11. Whiteford HA, Degenhardt L, Rehm J, Baxter AJ, Ferrari AJ, Erskine HE, Charlson FJ, Norman RE, Flaxman AD, Johns N, Burstein R, Murray CJ, Vos T (2013). Global burden of disease attributable to mental and substance use disorders: findings from the Global Burden of Disease Study 2010. Lancet. 382(9904): 1575-86.
B12. Goldberg D, Fawcett J (2012). The importance of anxiety in both major depression and bipolar disorder. Depress Anxiety. 29(6): 471-8.
B13. Beard C, Moitra E, Weisberg RB, Keller MB (2010). Characteristics and predictors of social phobia course in a longitudinal study of primary-care patients. Depress Anxiety. 27(9):839-45.
B14. Grant BF, Hasin DS, Stinson FS, Dawson DA, June Ruan W, Goldstein RB, Smith SM, Saha TD, Huang B (2005). Prevalence, correlates, co-morbidity, and comparative disability of DSM-IV generalized anxiety disorder in the USA: results from the National Epidemiologic Survey on Alcohol and Related Conditions. Psychol Med. 35(12):1747-59.
B15. Stein DJ, Lim CCW, Roest AM, de Jonge P, Aguilar-Gaxiola S, Al-Hamzawi A, Alonso J, Benjet C, Bromet EJ, Bruffaerts R, de Girolamo G, Florescu S, Gureje O, Haro JM, Harris MG, He Y, Hinkov H, Horiguchi I, Hu C, Karam A, Karam EG, Lee S, Lepine JP, Navarro-Mateu F, Pennell BE, Piazza M, Posada-Villa J, Ten Have M, Torres Y, Viana MC, Wojtyniak B, Xavier M, Kessler RC, Scott KM; WHO World Mental Health Survey Collaborators (2017). The cross-national epidemiology of social anxiety disorder: Data from the World Mental Health Survey Initiative. BMC Med. 15(1):143.
B16. Combs H, Markman J (2014). Anxiety disorders in primary care. Med Clin North Am. 98(5):1007-23
B17. Schutters SI, Dominguez MD, Knappe S, Lieb R, van Os J, Schruers KR, Wittchen HU (2012). The association between social phobia, social anxiety cognitions and paranoid symptoms. Acta Psychiatr Scand. 125(3):213-27.
B18. Merikangas KR, Avenevoli S, Acharyya S, Zhang H, Angst J (2002). The spectrum of social phobia in the Zurich cohort study of young adults. Biol Psychiatry. 51(1):81-91.
B19. Goldenberg IM, White K, Yonkers K, Reich J, Warshaw MG, Goisman RM, Keller MB (1996). The infrequency of "pure culture" diagnoses among the anxiety disorders. J Clin Psychiatry. 57(11):528-33.
B20. Torres AR, Ferrão YA, Shavitt RG, Diniz JB, Costa DL, do Rosário MC, Miguel EC, Fontenelle LF (2014). Panic Disorder and Agoraphobia in OCD patients: clinical profile and possible treatment implications. Compr Psychiatry. 55(3):588-97.
B21. Vázquez GH, Baldessarini RJ, Tondo L (2014). Co-occurrence of anxiety and bipolar disorders: clinical and therapeutic overview. Depress Anxiety. 31(3): 196-206.
B22. Perugi G, Akiskal HS, Toni C, Simonini E, Gemignani A (2001). The temporal relationship between anxiety disorders and (hypo)mania: a retrospective examination of 63 panic, social phobic and obsessive-compulsive patients with comorbid bipolar disorder. J Affect Disord. 67(1-3): 199-206.
B23. Yapici Eser H, Kacar AS, Kilciksiz CM, Yalçinay-Inan M, Ongur D (2018). Prevalence and Associated Features of Anxiety Disorder Comorbidity in Bipolar Disorder: A Meta-Analysis and Meta-Regression Study. Front Psychiatry. 9:229.
B24. Henriksson MM, Isometsä ET, Kuoppasalmi KI, Heikkinen ME, Marttunen MJ, Lönnqvist JK (1996). Panic disorder in completed suicide. J Clin Psychiatry. 57(7): 275-81.
B25. Chartrand H, Sareen J, Toews M, Bolton JM (2012). Suicide attempts versus nonsuicidal self-injury among individuals with anxiety disorders in a nationally representative sample. Depress Anxiety. 29(3):172-9.
B26. Stanley IH, Boffa JW, Rogers ML, Hom MA, Albanese BJ, Chu C, Capron DW, Schmidt NB, Joiner TE (2018). Anxiety sensitivity and suicidal ideation/suicide risk: A meta-analysis. J Consult Clin Psychol. 86(11):946-960.
B27. Tully PJ, Cosh SM, Baumeister H (2014). The anxious heart in whose mind? A systematic review and meta-regression of factors associated with anxiety disorder diagnosis, treatment and morbidity risk in coronary heart disease. J Psychosom Res. 77(6): 439-48.
B28. Tully PJ, Harrison NJ, Cheung P, Cosh S (2016). Anxiety and Cardiovascular Disease Risk: a Review. Curr Cardiol Rep. 18(12):120.
B29. Sandström YK, Ljunggren G, Wändell P, Wahlström L, Carlsson AC (2016). Psychiatric comorbidities in patients with hypertension - a study of registered diagnoses 2009-2013 in the total population in Stockholm County, Sweden. J Hypertens. 34(3): 414-20.
B30. Johnson HM (2019). Anxiety and Hypertension: Is There a Link? A Literature Review of the Comorbidity Relationship Between Anxiety and Hypertension. Curr Hypertens Rep. 21(9):66.
B31. Panagioti M, Scott C, Blakemore A, Coventry PA (2014). Overview of the prevalence, impact, and management of depression and anxiety in chronic obstructive pulmonary disease. Int J Chron Obstruct Pulmon Dis. 9:1289-306.
B32. Stojanović-Tasić M, Grgurević A, Cvetković J, Grgurević U, Trajković G (2014). Association between somatic diseases and symptoms of depression and anxiety among Belgrade University students. Med Glas (Zenica). 11(2): 373-8.
B33. Fuller-Thomson E, Lateef R, Sulman J (2015). Robust Association Between Inflammatory Bowel Disease and Generalized Anxiety Disorder: Findings from a Nationally Representative Canadian Study. Inflamm Bowel Dis. 21(10):2341-8.
B34. Chaturvedi SK, Manche Gowda S, Ahmed HU, Alosaimi FD, Andreone N, Bobrov A, Bulgari V, Carrà G, Castelnuovo G, de Girolamo G, Gondek T, Jovanovic N, Kamala T, Kiejna A, Lalic N, Lecic-Tosevski D, Minhas F, Mutiso V, Ndetei D, Rabbani G, Somruk S, Srikanta S, Taj R, Valentini U, Vukovic O, Wölwer W, Cimino L, Nouwen A, Lloyd C, Sartorius N (2019). More anxious than depressed: prevalence and correlates in a 15-nation study of anxiety disorders in people with type 2 diabetes mellitus. Gen Psychiatr. 32(4):e100076.
B35. Ittermann T, Völzke H, Baumeister SE, Appel K, Grabe HJ (2015). Diagnosed thyroid disorders are associated with depression and anxiety. Soc Psychiatry Psychiatr Epidemiol. 50(9): 1417-25.
B36. Nehlig A (2016). Effects of coffee/caffeine on brain health and disease: What should I tell my patients? Pract Neurol. 16(2): 89-95.
B37. Grant BF, Goldstein RB, Saha TD, Chou SP, Jung J, Zhang H, Pickering RP, Ruan WJ, Smith SM, Huang B, Hasin DS (2015). Epidemiology of DSM-5 Alcohol Use Disorder: Results From the National Epidemiologic Survey on Alcohol and Related Conditions III. JAMA Psychiatry. 72(8):757-66.
B38. Grant BF, Saha TD, Ruan WJ, Goldstein RB, Chou SP, Jung J, Zhang H, Smith SM, Pickering RP, Huang B, Hasin DS (2016). Epidemiology of DSM-5 Drug Use Disorder: Results From the National Epidemiologic Survey on Alcohol and Related Conditions-III. JAMA Psychiatry. 73(1):39-47.
B39. Alegría AA, Hasin DS, Nunes EV, Liu SM, Davies C, Grant BF, Blanco C (2010). Comorbidity of generalized anxiety disorder and substance use disorders: results from the National Epidemiologic Survey on Alcohol and Related Conditions. J Clin Psychiatry. 71(9):1187-95; quiz 1252-3.
B40. Schneier FR, Foose TE, Hasin DS, Heimberg RG, Liu SM, Grant BF, Blanco C (2010). Social anxiety disorder and alcohol use disorder co-morbidity in the National Epidemiologic Survey on Alcohol and Related Conditions. Psychol Med. 40(6):977-88.
B41. Prior K, Mills K, Ross J, Teesson M (2017). Substance use disorders comorbid with mood and anxiety disorders in the Australian general population. Drug Alcohol Rev. 36(3):317-324.
B42. Vorspan F, Mehtelli W, Dupuy G, Bloch V, Lépine JP (2015). Anxiety and substance use disorders: co-occurrence and clinical issues. Curr Psychiatry Rep. 17(2): 4.
B43. Swendsen JD, Merikangas KR, Canino GJ, Kessler RC, Rubio-Stipec M, Angst J (1998). The comorbidity of alcoholism with anxiety and depressive disorders in four geographic communities. Compr Psychiatry. 39(4):176-84.
B44. Robinson J, Sareen J, Cox BJ, Bolton J (2009). Self-medication of anxiety disorders with alcohol and drugs: Results from a nationally representative sample. J Anxiety Disord. 23(1):38-45.
B45. Croen LA, Zerbo O, Qian Y, Massolo ML, Rich S, Sidney S, Kripke C (2015). The health status of adults on the autism spectrum. Autism. 19(7):814-23.
B46. Gordon-Lipkin E, Marvin AR, Law JK, Lipkin PH (2018). Anxiety and Mood Disorder in Children With Autism Spectrum Disorder and ADHD. Pediatrics. 141(4):e20171377.
B47. Hofvander B, Delorme R, Chaste P, Nydén A, Wentz E, Ståhlberg O, Herbrecht E, Stopin A, Anckarsäter H, Gillberg C, Råstam M, Leboyer M (2009). Psychiatric and psychosocial problems in adults with normal-intelligence autism spectrum disorders. BMC Psychiatry. 9:35.
B48. Schatz DB, Rostain AL (2006). ADHD with comorbid anxiety: a review of the current literature. J Atten Disord. 10(2): 141-9.
B49. Anastopoulos AD, DuPaul GJ, Weyandt LL, Morrissey-Kane E, Sommer JL, Rhoads LH, Murphy KR, Gormley MJ, Gudmundsdottir BG (2018). Rates and Patterns of Comorbidity Among First-Year College Students With ADHD. J Clin Child Adolesc Psychol. 47(2):236-247.
B50. Ung D, Wood JJ, Ehrenreich-May J, Arnold EB, Fuji C, Renno P, Murphy TK, Lewin AB, Mutch PJ, Storch EA (2013). Clinical characteristics of high-functioning youth with autism spectrum disorder and anxiety. Neuropsychiatry (London). 3(2).
B51. van Steensel FJ, Bögels SM, Perrin S (2011). Anxiety disorders in children and adolescents with autistic spectrum disorders: a meta-analysis. Clin Child Fam Psychol Rev. 14(3): 302-17.
B52. Kuusikko S, Pollock-Wurman R, Jussila K, Carter AS, Mattila ML, Ebeling H, Pauls DL, Moilanen I (2008). Social anxiety in high-functioning children and adolescents with Autism and Asperger syndrome. J Autism Dev Disord. 38(9):1697-709.
B53. Kuusikko-Gauffin S, Pollock-Wurman R, Mattila ML, Jussila K, Ebeling H, Pauls D, Moilanen I (2013). Social anxiety in parents of high-functioning children with autism and Asperger syndrome. J Autism Dev Disord. 43(3):521-9.
B54. Onur E, Alkın T, Sheridan MJ, Wise TN (2013). Alexithymia and emotional intelligence in patients with panic disorder, generalized anxiety disorder and major depressive disorder. Alexithymia and emotional intelligence in patients with panic disorder, generalized anxiety disorder and major depressive disorder. Psychiatr Q. 84(3): 303-11.
B55. Guttmann-Steinmetz S, Gadow KD, DeVincent CJ, Crowell J (2010). Anxiety symptoms in boys with autism spectrum disorder, attention-deficit hyperactivity disorder, or chronic multiple tic disorder and community controls. J Autism Dev Disord. 40(8): 1006-16.
B56. Lever AG, Geurts HM (2016). Psychiatric Co-occurring Symptoms and Disorders in Young, Middle-Aged, and Older Adults with Autism Spectrum Disorder. J Autism Dev Disord. 46(6): 1916-30.
B57. Herlofson J, Ekselius L (2016). [Personality disorders--description, definition and diagnosis]. Läkartidningen. 113:D4R7. Swedish.
B58. Cox BJ, Pagura J, Stein MB, Sareen J (2009). The relationship between generalized social phobia and avoidant personality disorder in a national mental health survey. Depress Anxiety. 26(4): 354-62.
B59. Reichborn-Kjennerud T, Czajkowski N, Torgersen S, Neale MC, Ørstavik RE, Tambs K, Kendler KS (2007). The relationship between avoidant personality disorder and social phobia: a population-based twin study. Am J Psychiatry. 164(11):1722-8.
B60. Rutgers AH, Bakermans-Kranenburg MJ, van Ijzendoorn MH, van Berckelaer-Onnes IA (2004). Autism and attachment: a meta-analytic review. J Child Psychol Psychiatry. 45(6):1123-34.
B61. Hengartner MP, von Wyl A, Tanis T, Halmi W, Galynker I, Cohen LJ (2015). Severity of personality disorders and domains of general personality dysfunction related to attachment. Personal Ment Health. 9(3):195-207.
B62. MacDonald K, Berlow R, Thomas ML (2013). Attachment, affective temperament, and personality disorders: a study of their relationships in psychiatric outpatients. J Affect Disord. 151(3): 932-41.
B63. Kampman O, Viikki M, Järventausta K, Leinonen E (2014). Meta-analysis of anxiety disorders and temperament. Neuropsychobiology. 69(3): 175-86.
B64. Kadak MT, Demirel ÖF, Gökalp B, Erdoğdu Z, Demirel A (2015). Relationship between temperament, character and the autistic trait in parents of children with autistic spectrum disorder. Int J Psychiatry Clin Pract. 19(3): 216-20.
B65. Karam EG, Salamoun MM, Yeretzian JS, Mneimneh ZN, Karam AN, Fayyad J, Hantouche E, Akiskal K, Akiskal HS (2010). The role of anxious and hyperthymic temperaments in mental disorders: a national epidemiologic study. World Psychiatry. 9(2): 103-10.
B66. Roy MA, Neale MC, Pedersen NL, Mathé AA, Kendler KS (1995). A twin study of generalized anxiety disorder and major depression. Psychol Med. 25(5):1037-49.
B67. Hettema JM, Prescott CA, Myers JM, Neale MC, Kendler KS (2005). The structure of genetic and environmental risk factors for anxiety disorders in men and women. Arch Gen Psychiatry. 62(2):182-9.
B68. Ogliari A, Spatola CA, Pesenti-Gritti P, Medda E, Penna L, Stazi MA, Battaglia M, Fagnani C (2010). The role of genes and environment in shaping co-occurrence of DSM-IV defined anxiety dimensions among Italian twins aged 8-17. J Anxiety Disord. 2010 May;24(4):433-9.
B69. Hellwig S, Domschke K (2019). Anxiety in Late Life: An Update on Pathomechanisms. Gerontology. 65(5):465-473.
B70. Foell J, Palumbo IM, Yancey JR, Vizueta N, Demirakca T, Patrick CJ (2019). Biobehavioral threat sensitivity and amygdala volume: A twin neuroimaging study. Neuroimage. 186:14-21.
B71. Bach DR, Hoffmann M, Finke C, Hurlemann R, Ploner CJ (2019). Disentangling Hippocampal and Amygdala Contribution to Human Anxiety-Like Behavior. J Neurosci. 39(43):8517-8526.
B72. Indovina I, Robbins TW, Núñez-Elizalde AO, Dunn BD, Bishop SJ (2011). Fear-conditioning mechanisms associated with trait vulnerability to anxiety in humans. Neuron. 69(3):563-71.
B73. Zidda F, Andoh J, Pohlack S, Winkelmann T, Dinu-Biringer R, Cavalli J, Ruttorf M, Nees F, Flor H (2018). Default mode network connectivity of fear- and anxiety-related cue and context conditioning. Neuroimage. 165:190-199.
B74. Faria V, Ahs F, Appel L, Linnman C, Bani M, Bettica P, Pich EM, Wahlstedt K, Fredrikson M, Furmark T (2014). Amygdala-frontal couplings characterizing SSRI and placebo response in social anxiety disorder. Int J Neuropsychopharmacol. 17(8):1149-57.
B75. Hollander E, Braun A, Simeon D (2008). Should OCD leave the anxiety disorders in DSM-V? The case for obsessive compulsive-related disorders. Depress Anxiety. 25(4):317-29.
B76. Marras A, Fineberg N, Pallanti S (2016). Obsessive compulsive and related disorders: comparing DSM-5 and ICD-11. CNS Spectr. 21(4):324-33.
B77. Zilhão NR, Smit DJ, Boomsma DI, Cath DC (2016). Cross-Disorder Genetic Analysis of Tic Disorders, Obsessive-Compulsive, and Hoarding Symptoms. Front Psychiatry. 7:120.
B78. Sheppard B, Chavira D, Azzam A, Grados MA, Umaña P, Garrido H, Mathews CA (2010). ADHD prevalence and association with hoarding behaviors in childhood-onset OCD. Depress Anxiety. 27(7):667-74.
B79. Bienvenu OJ, Samuels JF, Riddle MA, Hoehn-Saric R, Liang KY, Cullen BA, Grados MA, Nestadt G (2000). The relationship of obsessive-compulsive disorder to possible spectrum disorders: results from a family study. Biol Psychiatry. 48(4):287-93.
B80. Özyurt G, Beşiroğlu L (2018). Autism Spectrum Symptoms in Children and Adolescents with Obsessive Compulsive Disorder and Their Mothers. Noro Psikiyatr Ars. 55(1):40-48.
B81. Wikramanayake WNM, Mandy W, Shahper S, Kaur S, Kolli S, Osman S, Reid J, Jefferies-Sewell K, Fineberg NA (2018). Autism spectrum disorders in adult outpatients with obsessive compulsive disorder in the UK. Int J Psychiatry Clin Pract. 22(1):54-62.
B82. van Grootheest DS, Cath DC, Beekman AT, Boomsma DI (2005). Twin studies on obsessive-compulsive disorder: a review. Twin Res Hum Genet. 8(5):450-8.
B83. Clifford CA, Murray RM, Fulker DW (1984). Genetic and environmental influences on obsessional traits and symptoms. Psychol Med. 14(4):791-800.
B84. Hur YM, Jeong HU (2008). Sex differences in genetic and environmental influences on obsessive-compulsive symptoms in South Korean adolescent and young adult twins. Twin Res Hum Genet. 11(3):314-20.
B85. Oe M, Ito M, Takebayashi Y, Katayanagi A, Horikoshi M (2020). Prevalence and comorbidity of the ICD-11 and DSM-5 for PTSD caseness with previous diagnostic manuals among the Japanese population. Eur J Psychotraumatol. 11(1):1753938.
B86. Löwe B, Kroenke K, Spitzer RL, Williams JB, Mussell M, Rose M, Wingenfeld K, Sauer N, Spitzer C (2011). Trauma exposure and posttraumatic stress disorder in primary care patients: cross-sectional criterion standard study. J Clin Psychiatry. 72(3):304-12.
B87. Spinhoven P, Penninx BW, van Hemert AM, de Rooij M, Elzinga BM (2014). Comorbidity of PTSD in anxiety and depressive disorders: prevalence and shared risk factors. Child Abuse Negl. 38(8):1320-30.
B88. Wolf EJ, Mitchell KS, Koenen KC, Miller MW (2014). Combat exposure severity as a moderator of genetic and environmental liability to post-traumatic stress disorder. Psychol Med. 44(7):1499-509.
B89. Wolf EJ, Miller MW, Sullivan DR, Amstadter AB, Mitchell KS, Goldberg J, Magruder KM (2018). A classical twin study of PTSD symptoms and resilience: Evidence for a single spectrum of vulnerability to traumatic stress. Depress Anxiety. 35(2):132-139.
B90. Kremen WS, Koenen KC, Afari N, Lyons MJ (2012). Twin studies of posttraumatic stress disorder: differentiating vulnerability factors from sequelae. Neuropharmacology. 62(2):647-53.
B91. WHO (1992). ICD-10 (International classification of diseases for mortality and morbidity statistics, 10th Revision). World Health Organization.
B92. WHO (2018). ICD-11 (International classification of diseases for mortality and morbidity statistics, 11th Revision). World Health Organization. https://icd.who.int/browse11/l-m/en
B93. American Psychiatric Association (2000). Task force on DSM-IV: Diagnostic and statistical manual of mental disorders. 4:e uppl. Washington, DC: American Psychiatric Association.
B94. Grant BF, Stinson FS, Dawson DA, Chou SP, Dufour MC, Compton W, Pickering RP, Kaplan K (2004). Prevalence and co-occurrence of substance use disorders and independent mood and anxiety disorders: results from the National Epidemiologic Survey on Alcohol and Related Conditions. Arch Gen Psychiatry. 61(8): 807-16.
B95. Weaver T, Madden P, Charles V, Stimson G, Renton A, Tyrer P, Barnes T, Bench C, Middleton H, Wright N, Paterson S, Shanahan W, Seivewright N, Ford C; Comorbidity of Substance Misuse and Mental Illness Collaborative study team (2003). Comorbidity of substance misuse and mental illness in community mental health and substance misuse services. Br J Psychiatry. 183:304-13.
B96. Hoch E, Bonnetn U, Thomasius R, Ganzer F, Havemann-Reinecke U, Preuss UW (2015). Risks associated with the non-medicinal use of cannabis. Dtsch Arztebl Int. 112(16): 271-8.
B97. Mihic SJ, Kalant H, Liu JF, Wu PH (1992). Role of the gamma-aminobutyric acid receptor/chloride channel complex in tolerance to ethanol and cross-tolerance to diazepam and pentobarbital. J Pharmacol Exp Ther. 1992 Apr;261(1):108-13.
B98. Volavka J, Verebey K, Resnick R, Mulé S (1978). Methadone dose, plasma level, and cross-tolerance to heroin in man. J Nerv Ment Dis. 166(2): 104-9.
B99. Pava MJ, Woodward JJ (2012). A review of the interactions between alcohol and the endocannabinoid system: implications for alcohol dependence and future directions for research. Alcohol. 46(3): 185-204.
B100. Goldstein BI, Levitt AJ (2006). Factors associated with temporal priority in comorbid bipolar I disorder and alcohol use disorders: Results from the national epidemiologic survey on alcohol and related conditions. J Clin Psychiatry. 67(4): 643-9.
B101. Angst J, Gamma A, Endrass J, Rössler W, Ajdacic-Gross V, Eich D, Herrell R, Merikangas KR (2006). Is the association of alcohol use disorders with major depressive disorder a consequence of undiagnosed bipolar-II disorder? Eur Arch Psychiatry Clin Neurosci. 256(7): 452-7.
Utredning
C1. Zigmond SA, Snaith RP (1983). The hospital anxiety and depression scale. Acta Psychiatr Scand. 67(6). 361-70.
C2. Lisspers J, Nygren A, Soderman E (1997). Hospital anxiety and depression scale (HAD): some psychometric data for a Swedish sample. Acta Psychiatr Scand. 96(4): 281-86.
C3. Stern AF (2014). The hospital anxiety and depression scale. Occup Med (Lond). Jul;64(5):393-4.
C4. Bejerot S, Edman G, Anckarsäter H, Berglund G, Gillberg C, Hofvander B, Humble MB, Mörtberg E, Råstam M, Ståhlberg O, Frisén L (2014). The Brief Obsessive-Compulsive Scale (BOCS): a self-report scale for OCD and obsessive-compulsive related disorders. Nord J Psychiatry. 68(8):549-59.
C5. Wennberg P, Källmén H, Hermansson U, Bergman H (2008). AUDIT (Alcohol Use Disorders Identification Test) – svensk manual.
C6. Berman AH, Bergman H, Palmstierna T, Schlyter F (2007). DUDIT (Drug Use Disorders Identification Test) – svensk manual.
Behandling, uppföljning
D1. SBU (2005). Behandling av ångestsyndrom. SBU rapport. 171/1+2.
D2. Läkemedelsverket (2006). Farmakoterapi vid ångest – Behandlingsrekommendation. Information från Läkemedelsverket. 4
D3. FASS (2020)
D4. Bandelow B, Reitt M, Röver C, Michaelis S, Görlich Y, Wedekind D (2015). Efficacy of treatments for anxiety disorders: a meta-analysis. Int Clin Psychopharmacol. 30(4):183-92.
D5. Skapinakis P, Caldwell DM, Hollingworth W, Bryden P, Fineberg NA, Salkovskis P, Welton NJ, Baxter H, Kessler D, Churchill R, Lewis G (2016). Pharmacological and psychotherapeutic interventions for management of obsessive-compulsive disorder in adults: a systematic review and network meta-analysis. Lancet Psychiatry. 3(8):730-739.
D6. Watts BV, Schnurr PP, Mayo L, Young-Xu Y, Weeks WB, Friedman MJ (2013). Meta-analysis of the efficacy of treatments for posttraumatic stress disorder. J Clin Psychiatry. 74(6):e541-50.
D7. Hoskins M, Pearce J, Bethell A, Dankova L, Barbui C, Tol WA, van Ommeren M, de Jong J, Seedat S, Chen H, Bisson JI (2015). Pharmacotherapy for post-traumatic stress disorder: systematic review and meta-analysis. Br J Psychiatry. 206(2):93-100.
D8. Romanelli RJ, Wu FM, Gamba R, Mojtabai R, Segal JB (2014). Behavioral therapy and serotonin reuptake inhibitor pharmacotherapy in the treatment of obsessive-compulsive disorder: a systematic review and meta-analysis of head-to-head randomized controlled trials. Depress Anxiety. 31(8):641-52.
D9. Del Casale A, Sorice S, Padovano A, Simmaco M, Ferracuti S, Lamis DA, Rapinesi C, Sani G, Girardi P, Kotzalidis GD, Pompili M (2019). Psychopharmacological Treatment of Obsessive-Compulsive Disorder (OCD). Curr Neuropharmacol. 17(8):710-736.
D10. Bandelow B, Stein DJ, Dolberg OT, Andersen HF, Baldwin DS (2007). Improvement of quality of life in panic disorder with escitalopram, citalopram, or placebo. Pharmacopsychiatry. 40(4):152-6.
D11. Mochcovitch MD, Nardi AE (2010). Selective serotonin-reuptake inhibitors in the treatment of panic disorder: a systematic review of placebo-controlled studies. Expert Rev Neurother. 10(8):1285-93.
D12. Brawman-Mintzer O, Knapp RG, Rynn M, Carter RE, Rickels K (2006). Sertraline treatment for generalized anxiety disorder: a randomized, double-blind, placebo-controlled study. J Clin Psychiatry. 67(6):874-81.
D13. Slee A, Nazareth I, Bondaronek P, Liu Y, Cheng Z, Freemantle N (2019). Pharmacological treatments for generalised anxiety disorder: a systematic review and network meta-analysis. Lancet. 393(10173):768-777.
D14. Serretti A, Mandelli L (2010). Antidepressants and body weight: a comprehensive review and meta-analysis. J Clin Psychiatry. 71(10):1259-72.
D15. Fukui H, Murai T (2002). Severe weight gain induced by combination treatment with risperidone and paroxetine. Clin Neuropharmacol. 25(5):269-71.
D16. Maina G, Albert U, Salvi V, Bogetto F (2004). Weight gain during long-term treatment of obsessive-compulsive disorder: a prospective comparison between serotonin reuptake inhibitors. J Clin Psychiatry. 65(10):1365-71.
D17. Bérard A, Zhao JP, Sheehy O (2017). Antidepressant use during pregnancy and the risk of major congenital malformations in a cohort of depressed pregnant women: an updated analysis of the Quebec Pregnancy Cohort. BMJ Open. 7(1):e013372.
D18. Bérard A, Iessa N, Chaabane S, Muanda FT, Boukhris T, Zhao JP (2016). The risk of major cardiac malformations associated with paroxetine use during the first trimester of pregnancy: a systematic review and meta-analysis. Br J Clin Pharmacol. 81(4):589-604.
D19. Pollack M, Mangano R, Entsuah R, Tzanis E, Simon NM, Zhang Y (2007). A randomized controlled trial of venlafaxine ER and paroxetine in the treatment of outpatients with panic disorder. Psychopharmacology (Berl). 194(2):233-42.
D20. Bose A, Korotzer A, Gommoll C, Li D (2008). Randomized placebo-controlled trial of escitalopram and venlafaxine XR in the treatment of generalized anxiety disorder. Depress Anxiety. 25(10):854-61.
D21. Stein MB, Pollack MH, Bystritsky A, Kelsey JE, Mangano RM (2005). Efficacy of low and higher dose extended-release venlafaxine in generalized social anxiety disorder: a 6-month randomized controlled trial. Psychopharmacology (Berl). 177(3):280-8.
D22. Ball S, Marangell LB, Lipsius S, Russell JM (2013). Brain-derived neurotrophic factor in generalized anxiety disorder: results from a duloxetine clinical trial. Prog Neuropsychopharmacol Biol Psychiatry. 43:217-21.
D23. Nicolini H, Bakish D, Duenas H, Spann M, Erickson J, Hallberg C, Ball S, Sagman D, Russell JM (2009). Improvement of psychic and somatic symptoms in adult patients with generalized anxiety disorder: examination from a duloxetine, venlafaxine extended-release and placebo-controlled trial. Psychol Med. 39(2): 267-76.
D24. Cipriani A, Williams T, Nikolakopoulou A, Salanti G, Chaimani A, Ipser J, Cowen PJ, Geddes JR, Stein DJ (2018). Comparative efficacy and acceptability of pharmacological treatments for post-traumatic stress disorder in adults: a network meta-analysis. Psychol Med. 48(12):1975-1984.
D25. Shulman KI, Herrmann N, Walker SE (2013). Current place of monoamine oxidase inhibitors in the treatment of depression. CNS Drugs. 27(10):789-97.
D26. Drugbank: https://www.drugbank.ca/drugs/DB00780
D27. Opatrny L, Delaney JA, Suissa S (2008). Gastro-intestinal haemorrhage risks of selective serotonin receptor antagonist therapy: a new look. Br J Clin Pharmacol. 66(1):76-81.
D28. van Asch CJ, Luitse MJ, Rinkel GJ, van der Tweel I, Algra A, Klijn CJ (2010). Incidence, case fatality, and functional outcome of intracerebral haemorrhage over time, according to age, sex, and ethnic origin: a systematic review and meta-analysis. Lancet Neurol. 9(2):167-76.
D29. Hackam DG, Mrkobrada M (2012). Selective serotonin reuptake inhibitors and brain hemorrhage: a meta-analysis. Neurology. 79(18):1862-5.
D30. Aarts N, Akoudad S, Noordam R, Hofman A, Ikram MA, Stricker BH, Visser LE, Vernooij MW (2014). Inhibition of serotonin reuptake by antidepressants and cerebral microbleeds in the general population. Stroke. 45(7):1951-7.
D31. Kim S, Ko YJ, Park K, Yang BR, Kim MS, Park BJ (2019). Fluoxetine and Risk of Bleeding in Patients Aged 60 Years and Older Using the Korea Adverse Event Reporting System Database: A Case/Noncase Study. J Clin Psychopharmacol. 39(4):362-366.
D32. He Y, Cai Z, Zeng S, Chen S, Tang B, Liang Y, Chang X, Guo Y (2018). Effect of fluoxetine on three-year recurrence in acute ischemic stroke: A randomized controlled clinical study. Clin Neurol Neurosurg. 168:1-6.
D33. AFFINITY Trial Collaboration (2020). Safety and efficacy of fluoxetine on functional outcome after acute stroke (AFFINITY): a randomised, double-blind, placebo-controlled trial. Lancet Neurol. 19(8):651-660.
D34. Kelly HG, Fay Je, Laverty SG (1963). Thioridazine Hydrochloride (Mellaril): It´s effect on the electrocardiogram and a report of two fatalities with electrocardiographic abnormalities. Can Med Assoc J. 89(11):546-54.
D35. Hennessy S, Bilker WB, Knauss JS, Kimmel SE, Margolis DJ, Morrison MF, Reynolds RF, Glasser DB, Strom BL (2004). Comparative cardiac safety of low-dose thioridazine and low-dose haloperidol. Br J Clin Pharmacol. 58(1):81-7.
D36. Lester RM, Paglialunga S, Johnson IA (2019). QT Assessment in Early Drug Development: The Long and the Short of It. Int J Mol Sci. 20(6):1324.
D37. Leonard CE, Bilker WB, Newcomb C, Kimmel SE, Hennessy S (2011). Antidepressants and the risk of sudden cardiac death and ventricular arrhythmia. Pharmacoepidemiol Drug Saf. 20(9):903-13.
D38. Beach SR, Celano CM, Sugrue AM, Adams C, Ackerman MJ, Noseworthy PA, Huffman JC (2018). QT Prolongation, Torsades de Pointes, and Psychotropic Medications: A 5-Year Update. Psychosomatics. 59(2):105-122.
D39. Ojero-Senard A, Benevent J, Bondon-Guitton E, Durrieu G, Chebane L, Araujo M, Montastruc F, Montastruc JL (2017). A comparative study of QT prolongation with serotonin reuptake inhibitors. Psychopharmacology (Berl). 234(20):3075-3081.
D40. Wu WT, Tsai CT, Chou YC, Ku PM, Chen YC, You SL, Hung CF, Sun CA (2019). Cardiovascular Outcomes Associated With Clinical Use of Citalopram and Omeprazole: A Nationwide Population-Based Cohort Study. J Am Heart Assoc. 8(20):e011607.
D41. Schlit AF, Delaunois A, Colomar A, Claudio B, Cariolato L, Boev R, Valentin JP, Peters C, Sloan VS, Bentz JWG (2017). Risk of QT prolongation and torsade de pointes associated with exposure to hydroxyzine: re-evaluation of an established drug. Pharmacol Res Perspect. 5(3):e00309.
D42. Sasson Y, Iancu I, Fux M, Taub M, Dannon PN, Zohar J (1999). A double-blind crossover comparison of clomipramine and desipramine in the treatment of panic disorder. Eur Neuropsychopharmacol. 9(3): 191-6.
D43. Perna G, Daccò S, Menotti R, Caldirola D (2011). Antianxiety medications for the treatment of complex agoraphobia: pharmacological interventions for a behavioral condition. Neuropsychiatr Dis Treat. 7:621-37.
D44. Eriksson T (2018). Läkemedelsberoende (klinisk handbok om smärtstillande, lugnande och sömnmedel)
D45. Sheehan DV (1987). Benzodiazepines in panic disorder and agoraphobia. J Affect Disord. 13: 169-181.
D46. Breilmann J, Girlanda F, Guaiana G, Barbui C, Cipriani A, Castellazzi M, Bighelli I, Davies SJ, Furukawa TA, Koesters M (2019). Benzodiazepines versus placebo for panic disorder in adults. Cochrane Database Syst Rev. 3(3):CD010677.
D47. Moylan S, Staples J, Ward SA, Rogerson J, Stein DJ, Berk M (2011). The efficacy and safety of alprazolam versus other benzodiazepines in the treatment of panic disorder. J Clin Psychopharmacol. 31(5): 647-52.
D48. Nardi AE, Valença AM, Freire RC, Mochcovitch MD, Amrein R, Sardinha A, Levitan MN, Nascimento I, de-Melo-Neto VL, King AL, de O E Silva AC, Veras AB, Dias GP, Soares-Filho GL, da Costa RT, Mezzasalma MA, de Carvalho MR, de Cerqueira AC, Hallak JE, Crippa JA, Versiani M (2011). Psychopharmacotherapy of panic disorder: 8-week randomized trial with clonazepam and paroxetine. Braz J Med Biol Res. 44(4):366-73.
D49. Freire RC, Amrein R, Mochcovitch MD, Dias GP, Machado S, Versiani M, Arias-Carrión O, Carta MG, Nardi AE (2017). A 6-Year Posttreatment Follow-up of Panic Disorder Patients: Treatment With Clonazepam Predicts Lower Recurrence Than Treatment With Paroxetine. J Clin Psychopharmacol. 37(4):429-434.
D50. Lader M (2011). Benzodiazepines revisited--will we ever learn? Addiction. 106(12):2086-109.
D51. Lader M, Kyriacou A (2016). Withdrawing Benzodiazepines in Patients With Anxiety Disorders. Curr Psychiatry Rep. 18(1): 8.
D52. Howland RH (2016). Safety and Abuse Liability of Oxazepam: Is This Benzodiazepine Drug Underutilized? J Psychosoc Nurs Ment Health Serv. 54(4):22-5.
D53. Generoso MB, Trevizol AP, Kasper S, Cho HJ, Cordeiro Q, Shiozawa P (2017). Pregabalin for generalized anxiety disorder: an updated systematic review and meta-analysis. Int Clin Psychopharmacol. 32(1):49-55.
D54. Williams T, McCaul M, Schwarzer G, Cipriani A, Stein DJ, Ipser J (2020). Pharmacological treatments for social anxiety disorder in adults: a systematic review and network meta-analysis. Acta Neuropsychiatr. 32(4):169-176.
D55. Baniasadi M, Hosseini G, Fayyazi Bordbar MR, Rezaei Ardani A, Mostafavi Toroghi H (2014). Effect of pregabalin augmentation in treatment of patients with combat-related chronic posttraumatic stress disorder: a randomized controlled trial. J Psychiatr Pract. 20(6):419-27.
D56. Schjerning O, Rosenzweig M, Pottegård A, Damkier P, Nielsen J (2016). Abuse Potential of Pregabalin: A Systematic Review. CNS Drugs. 30(1): 9-25.
D57. Evoy KE, Morrison MD, Saklad SR (2017). Abuse and Misuse of Pregabalin and Gabapentin. Drugs. 77(4):403-426.
D58. Jansen K, Haugen DF, Pont L, Ruths S (2018). Safety and Effectiveness of Palliative Drug Treatment in the Last Days of Life-A Systematic Literature Review. J Pain Symptom Manage. 55(2):508-521.e3.
D59. Region Stockholms läkemedelskommitté (2020). Kloka Listan. Psykiatri.
D60. Läkemedelsrådet i Region Skåne (2020). Skånelistan. Psykiatri.
D61. SBU (2001). Behandling av alkohol- och narkotikaproblem. SBU-rapport. Rapportnr: 156 (2 vol).
D62. Läkemedelsindustriföreningen (2020). FASS. Läkemedelsverket (2015). Nya rekommendationer för att minska risk för hjärtbiverkningar med hydroxizin.
Bakgrund, Utredning, Behandling, Uppföljning
B-E1. Läkemedelsverket (2014). Läkemedelsboken (LB). Psykiatri. Ångest och oro. 1022-1037, och LB på nätet (till och med början av 2016)
Läkemedelsverket (2014). Läkemedelsboken (LB). Beroendetillstånd, 1101-48, och LB på nätet (till och med början av 2016)