Akut psykos

Bakgrund

Under denna rubrik avses det kliniska begreppet akut psykos (akuta tillstånd med psykotiska symptom, i regel tillsammans med akut agitation).

Dylika akuta tillstånd uppträder antingen som

  • återkommande och kortvariga exacerbationer i långvarig psykos, varvid diagnosen blir episod av den aktuella psykiska sjukdomen
  • exacerbation vid organisk psykos
  • enstaka, akuta och övergående (varaktighet av någon enstaka dag till mindre än en månad) episoder utan uppenbar somatisk genes

Enkelt uttryckt avser akut psykos ett tillstånd med psykotiska symptom och oro av kortvarig duration – i regel kortare än en dag till några dagar, och ej längre än några veckor.

Om episoden med psykotiska symptom och agitationssymptom är bara enstaka, kortvarig och övergående, det vill säga med fullständig återhämtning, och ej har uppenbar somatisk genes benämns den akut och övergående psykos (acute and transient psychotic disorder enligt ICD-10) eller kortvarig psykos (brief psychotic disorder enligt DSM-IV och DSM-5). De i klinisk vardag brukade diagnoserna drogutlöst psykos och organisk psykos betecknar i regel också tillstånd med kortvariga sjukdomsepisoder men har egna diagnoskoder, utifrån aktuell genes, och räknas ej in i diagnosen akut och övergående psykos enligt ICD-10. Både drogutlöst psykos och annan organisk psykos ingår dock i den kliniska diagnosen akut psykos.

Synhallucinos är typiskt som psykotiskt symptom vid uppenbar somatisk (organisk) genes, som till exempel drogmissbruk, intoxikation, abstinens, biverkan av vissa läkemedel, hypo- eller hyperglykemi vid diabetes, vidare encefalit, hjärntumör, demens, epilepsi eller cerebral insult (eller, överhuvudtaget, åkomma med cerebral påverkan). Den kliniska diagnosen blir här i regel drogutlöst psykos eller organisk psykos.

Konfusion (förvirring och desorientering vad gäller tid, rum och/eller person och/eller begreppsförvirring), som i sig ej är ett psykotiskt symptom, ska alltid, också när den förekommer tillsammans med hallucinos, överdriven misstänksamhet och/eller vanföreställningar, föra tankarna till somatisk genes. Man skiljer på konfusion, som är ett symptom, och delirium, som är ett tillstånd (oftast akut) med konfusion, växlande medvetandegrad, ofta perceptionsstörningar, ofta psykotiska symptom och ofta motorikpåverkan. Även delirium har (mestadels) somatisk genes.

Vid demens förekommer mycket ofta psykotiska symptom, särskilt paranoia. Både vid drogutlöst psykos, annan organisk psykos, och vid demens (med eller utan psykotiska symptom) försvåras eller triggas ofta en sedan tidigare bestående lindrig eller subklinisk psykiatrisk åkomma, som tidigare förbisetts och medfört bara marginell eller ingen tydlig funktionspåverkan.

Utredning

Vid akut psykos eller misstanke härom är akut bedömning om somatisk genes av central prioritet.

Som vid andra psykiatriska åkommor är i övrigt anamnes, hereditet och status avgörande i diagnostiken.

Behandling

De läkemedel som används vid behandling av långvarig psykos undantaget klozapin, det vill säga olanzapin, risperidon och aripiprazol, kan vara aktuella även vid behandling av kortvarigare akut psykos och således i regel också vid drogutlöst psykos och vid annan organisk psykos. I ett akutskede är i regel inte långverkande depåbehandling aktuell, om det inte handlar om att återuppta en tidigare välfungerande sådan.

Generellt är patientens medverkan vid all behandling, även vid behandling av akuta psykiatriska tillstånd, att föredra ur en rad olika aspekter. Så är till exempel behandlingseffekten långsiktigt bättre när patienten medverkar än när han eller hon ej medverkar i den psykiatriska akutbehandlingen.

Peroral behandling, i form av till exempel olanzapin munsönderfallande, förutsätter i regel större mått av medverkan och är därför att föredra framför sådan i injektionsform, som till exempel Zyprexa eller Haldol, intramuskulär administrering. Om patienten skickas vidare till akutpsykiatrin men det akuta behovet av medicinering inte är överhängande, och särskilt om tvångsvård blir aktuell, kan det vara lämpligt att avvakta med insättning av antipsykotisk medicinering till dess att en bedömning inom specialistpsykiatrin har kommit till stånd, för att inte grumla den kliniska bilden.

Tillgänglig evidens (Cochrane-översikter etcetera) och klinisk erfarenhet talar för att peroral och parenteral behandling med antipsykotika av akuta tillstånd under denna rubrik effektmässigt är likvärdiga.

Läkemedelsbehandlingen ges i regel bara akut eller så länge symptomen kvarstår. När det gäller dosering hänvisas till FASS och boken Akut psykiatri av Brenner et al.

Uppföljning

Vid akut psykos ska i regel den akuta uppföljningen alltid ske inom psykiatrin.

Kontroll av tillståndet bör i regel också ske inom psykiatrin, initialt fortlöpande och sen en månad och 6 månader efter debuten.

Källor

Bakgrund

American Psychiatric Association (2013): DSM-5 Textbook (Diagnostic and statistical manual of mental disorders. Fifth Edition). Arlington, VA, American Psychiatric Association.

Herlofson, J (2015). Mini D 5. Diagnoskriterier enligt DSM-5. Svensk översättning. American Psychiatric Association (DSM-5, 2013). ISBN: 978-91-980079-1-6.

WHO (1992). ICD-10 (International classification of diseases for mortality and morbidity statistics, 10th Revision). World Health Organization.

WHO (2018). ICD-11 (International classification of diseases for mortality and morbidity statistics, 11th Revision). World Health Organization. https://icd.who.int/browse11/l-m/en

American Psychiatric Association (2000). Task force on DSM-IV: Diagnostic and statistical manual of mental disorders. 4:e uppl. Washington, DC: American Psychiatric Association.

Rahm C, Flyckt L (2013). ABC om Akut psykos. Läkartidningen. 110: 17–18/2013

Chiu PY, Chung CL (2006). Delusions in patients with very mild, mild and moderate Alzheimer's disease. Acta Neurol Taiwan. 15(1): 21-5.

Castagnini A, Bertelsen A, Berrios GE. Incidence and diagnostic stability of ICD-10 acute and transient psychotic disorders. Compr Psychiatry. 49(3): 255-61.

Smith MJ, Thirthalli J, Abdallah AB, Murray RM, Cottler LB (2009). Prevalence of psychotic symptoms in substance users: a comparison across substances. Compr Psychiatry. 50(3): 245-50.

Weibell MA, Joa I, Bramness J, Johannessen JO, McGorry PD, Ten Velden Hegelstad W, Larsen TK (2013). Treated incidence and baseline characteristics of substance induced psychosis in a Norwegian catchment area. BMC Psychiatry. 13: 319. doi: 10.1186/1471-244X-13-319.

Skeppar P, Thoor, R, Ågren S, Isaksson AC, Skeppar I, Persson BA, Fitzgerald M (2013). Neurodevelopmental disorders with comorbid affective disorders sometimes produce psychiatric conditions traditionally diagnosed as schizophrenia. Clinical Neuropsychiatry. 3-4, 123-133.

Bakgrund, Uppföljning

Jørgensen P, Bennedsen B, Christensen J, Hyllested A (1997). Acute and transient psychotic disorder: a 1-year follow-up study. Acta Psychiatr Scand. 96(2):150-4.

Behandling

Lindström, E (2016). Psykosbehandling (akuta psykoser och kroniska psykoser). Internetmedicin.se

Coutinho E, Fenton M, Quraishi S (2000). Zuclopenthixol decanoate for schizophrenia and other serious mental illnesses. Cochrane Database Syst Rev. (2): CD001164.

Läkemedelsindustriföreningen (2020). FASS.

Brenner E, Rydell P, Skoog I (2016). Akut psykiatri. Studentlitteratur AB. ISBN 978 914 4102 97

Bakgrund, Utredning, Behandling, Uppföljning

Saunders K, Brain S, Ebmeier KP (2011). Diagnosing and managing psychosis in primary care. Practitioner. 255(1740): 17-20, 2-3.

Läkemedelsverket (2014). Läkemedelsboken (LB). Psykiatri. Psykoser, 1064-1077, och LB på nätet (till och med början av 2016)

Om innehållet

Reviderat:
2022-12-08
Faktaägare:
Norrbottens läkemedelskommitte