Hitta på sidan

Extern otit

Bakgrund

Extern otit är ett tillstånd med inflammation i hörselgångshuden av olika svårighetsgrad.

Klåda i örat, sekretion, smärta och lockkänsla är symtom som kan bero på olika typer av inflammationstillstånd i hörselgångshuden.

Infektiös extern otit orsakas vanligen av bakteriell infektion av hörselgångshuden.

Svampinfektion är ovanligt som primär orsak, men är vanligt vid kronisk extern otit, samt efter långvarig lokalbehandling med kombinationspreparat med steroid och antibiotikum.

Utredning

Vid infektiös extern otit är hörselgångsmynningen mer eller mindre svullen, ibland helt tilltäppt och öm.

Symtom som klåda, smärta, svullnad, ömhet och eventuell sekretion kan förekomma.

Svullnaden samt ansamlingen av sekret och deskvamerat epitel (detritus) kan orsaka hörselnedsättning. Närheten till käkleden kan orsaka smärta vid tuggrörelser.

Svullna ömma lymfkörtlar kan uppträda regionalt.

Behandling

Riskfaktorer är vistelse i varmt och fuktigt klimat, frekvent badande, öronpetning och psoriasis eller eksem som påverkar hudens barriärfunktion. Hörselgångseksem har klåda som dominerande symtom. Vid hörselgångseksem bör patienten undvika öronpetning och vatten i hörselgången. Det finns receptfria preparat som till exempel Otinova öronspray med en surgörande verkan som hämmar både bakterie- och svamptillväxt, som kan lindra och förebygga besvär.

Efter manuell rengöring där beläggningen tas bort (antingen genom rensugning eller spolning med alsolsprit) rekommenderas behandling med örondroppar med hydrokortison och antibiotika (Terracortril med Polymyxin B) 2-4 droppar 3 gånger per dag i en vecka. I fall med infektiös extern otit med uttalad smärta som inte svarar på behandling med Terracortril med Polymyxin B, rekommenderas odling och behandling med Cetraxal Comp kan vara ett alternativ, i synnerhet vid odlingssvar som visar på Pseudomonas.

Om hörselgången är helt igentäppt på grund av svullnad och detritus kan en tamponad (EarWick) indränkt med alsolsprit appliceras. Patienten fuktar själv tamponaden genom att droppa alsolsprit några gånger per dag. Kontrollera efter 1–2 dagar när tamponaden avlägsnas.

Beroende på graden av svullnad appliceras en ny tamponad med alsolsprit alternativt sätts lokalbehandling in med Terracortril med Polymyxin B eller Otazem örondroppar.

Terracortril med Polymyxin B innehåller bland annat hydrokortison, vilken har en mild antiinflammatorisk effekt som ofta är tillräcklig vid mild till måttlig extern otit.

Risken för steroidbiverkningar i form av hudatrofi eller trumhinneperforation är liten. Antibiotikakomponenten består av oxytetracyklin, som huvudsakligen verkar mot grampositiva bakterier och polymyxin B, verksamt mot flera gramnegativa bakterier.

Bristande effekt av Terracortril med Polymyxin B kan tyda på en inflammation där starkare steroid behövs. Vid enbart inflammation med eksemutseende såsom fnasighet och klåda används lokalbehandling med preparat som endast innehåller steroid, Fluocinolonacetonid örondroppar (Otazem) rekommenderas i första hand. Innehållet i en endosbehållare appliceras i det drabbade örat, 2 gånger dagligen i 7 dagar. Otazem örondroppar innehåller en grupp III-steroid med stark antiinflammatorisk effekt, som efter längre tids användning eller om den används för ofta kan ge benblottor i hörselgången. Även trumhinneperforationer förekommer efter för riklig användning av grupp III steroiddroppar.

Vid kroniskt eksem vid hörselgångsmynningen, rekommenderas i första hand mildare kortison i form av kräm, till exempel Locoid kräm, som man penslar vid hörselgångsmynningen med en tops. Då påverkas inte den sköra huden nära trumhinnan utan bara den förtjockade och fnasiga huden vid hörselgångsmynningen.

Om den externa otiten inte svarar på behandling med antibiotika och/eller steroid bör man misstänka svamp (ses ibland när man steroidbehandlat under längre tid). Vid svampinfektion – otomykos – kan man ibland se svarta eller vita prickar = svampsporer i hörselgången. Lokalbehandling med flumetason + kliokinol (Locacorten-Vioform) kan då användas.

Vid terapisvikt rekommenderas odling för svamp och bakterier.

Uppföljning

Det är viktigt att följa upp och utvärdera effekten av insatt behandling.

Patientinformation