Hitta på sidan

Torra ögon

Bakgrund

Torra ögon är ett vanligt ögonproblem som drabbar cirka 10–15 % av alla vuxna och tilltar med stigande ålder.

Den avtagande tårsekretionen kan leda till att kornea och konjunktiva utsätts för varierande grad av uttorkning med besvär i form av skavkänsla, trötthet i ögonen och ibland dimsyn.

Tårvätskan består av olika komponenter:

  • en vätskekomponent som bildas i tårkörteln och accessoriska tårkörtlar i konjunktiva
  • en slemkomponent (mucin) som bildas i mucinproducerande celler i konjunktiva
  • en lipidkomponent från bland annat Meiboms körtlar i ögonlocken

Tårvätskan får därmed en ytspänning som gör att den kan stanna kvar på ögat en stund efter varje blinkning. Genom att hålla kornea fuktig skapar tårvätskan förutsättningar för en korrekt optik i kornea, och bidrar till att reglera korneas hydreringsgrad samt svarar för en stor del av syretillförseln till korneas epitel. Dessutom sköljer tårarna bort främmande föremål och innehåller bakteriedödande enzymer, bland annat lysozym.

Patienter med torra ögon kan uppleva sveda, gruskänsla, skav, brännande känsla, trötthet, dimsyn och torrhetskänsla i ögonen.

Hos den åldrande människan rubbas ofta balansen mellan slem-, fett- och vätskekomponenten i tårfilmen. Små epiteldefekter på kornea kan medföra ett reflexmässigt flöde av tårar, med en eventuell defekt sammansättning, vilken inte ger någon nämnvärd lindring av besvären. Ögats känsliga yta hålls därför inte jämt fuktig, vilket ger skavkänsla, ökad blinkfrekvens och allmän ögonirritation. Irritationen i sin tur kan leda till ökad sekretion av den vattniga tårkomponenten, vilket präglat begreppet "det torra rinnande ögat".

Den vanligaste orsaken till torra ögon är att tårproduktionen minskar med stigande ålder. Problemen är vanligare hos kvinnor. Andra orsaker till torra ögon kan vara inflammatoriska sjukdomar i tårkörteln (särskilt sarkoidos), virusinfektioner, läkemedel och vissa hudsjukdomar.

Torr miljö påverkar också ögats slemhinna och kan öka risken för att få besvär.

Symtomen är ofta mer uttalade vid aktiviteter som läsning, TV-tittande eller datorarbete.

Vid Sjögrens syndrom är tårproduktionen nedsatt på grund av en autoimmun inflammation i tårkörteln. Diagnosen ställs ofta efter att patienten haft symtom under lång tid.

För ytterligare information, se sjogrenssyndrom.se

Utredning

Ögonen är ofta rödsprängda och kan se "matta" ut. I kornealmikroskopet kan en ökad mängd debris ses i tårfilmen, och i mer uttalade fall punktata epiteldefekter och filamentösa trådar på kornealytan.

Exempel på tester vid torra ögon:

  • Schirmer test: en standardiserad remsa av filterpapper sätts över nedre ögonlockskanten och får sitta under 5 minuter. Ett värde på mindre än 5 mm är patologiskt.
  • Rose Bengal: färgämne som färgar döda epitelceller; kan ses i kornealmikroskop.
  • Break up time (BUT): den tid det tar för tårfilmen att spricka upp efter en blinkning (normalt > 10 sekunder). Mäts i kornealmikroskop.

Misstänks Sjögrens syndrom, med uttalad torrhet i ögon och mun samt uttalad trötthet som huvudsymtom, finns specifika diagnoskriterier att uppfylla. Remittera i så fall till ögonläkare för fortsatta tester samt till tandläkare för spottkörtelbiopsi och mätning av salivproduktionen.

Behandling

Flertalet patienter med torra ögon kan hänvisas till egenvård.

Samtliga tillgängliga preparat finns att tillgå receptfritt.

Recept på tårsubstitut bör förbehållas patienter med definierad ögonsjukdom, såsom Sjögrens syndrom.

Det finns ett stort antal olika tårsubstitut med likvärdig effekt på marknaden, varav merparten inte ingår i läkemedelsförmånen, men finns att köpa receptfritt. Bland de receptfria preparaten finns många effektiva tårsubstitut som inte går att förskriva på recept.

Läkemedelskommittén väljer att inte rekommendera ett enskilt preparat framför något annat. Istället får patientens enskilda behov och förutsättningar ligga till grund för val av preparat.

Flertalet patienter med torra ögon där ögonsjukdom inte föreligger kan således hänvisas till egenvård,

Preparat för torra ögon verkar genom att påverka tårvätskans olika komponenter på olika sätt. Principen att man får pröva sig fram gäller. Vissa upplever god symtomlindring av en droppe som någon annan inte alls tycker är bra. Det finns många receptfria preparat som inte är läkemedelsklassade, som ger god lindring vid torra ögon.

För beskrivning av egenskaperna hos de flesta tillgängliga tårsubstitut, se tabell (pdf), hämtad ur Dry Eye Disease - Nordic Guidelines 2016. Publicerad med författarnas tillåtelse.

Utifrån patientens specifika behov ger tabellen en hjälp att hitta lämpligt tårsubstitut.

Behandlingen består dels av icke-farmakologiska åtgärder, dels av farmakologisk terapi.

Icke-farmakologisk behandling

  • Undvik drag, torr luft, hög lufttemperatur, "smutsig luft", rök och damm.
  • Tänk på att blinka vid långvarig fixation, till exempel vid bildskärmsarbete.
  • Undvik allergiframkallande ämnen.
  • Korrigera eventuella förändringar i ögonlock samt kontrollera att blinkningen är normal.
  • Kontaktlinsanvändning är olämpligt vid torra ögon.
  • Gå igenom medicinlistan för att se om läkemedel med torra ögon som biverkan kan bytas ut eller undvikas.

Farmakologisk behandling - generella rekommendationer

Vanligt doseringsintervall av ögondroppar är 4–6 gånger dagligen. Doseringen skall dock alltid individualiseras. Preparaten kan inte överdoseras.

Vid långvarig behandling med ögondroppar bör preparat innehållande konserveringsmedel undvikas, särskilt bensalkonklorid. Konserveringsmedel kan lösa upp tårfilmens lipidlager, hämma tårfilmens lysozymaktivitet, försämra epitelets sårläkning, ge epitelcelldöd, ökad kornealpermeabilitet och sensibilisering med risk för allergiutveckling.

Samtliga preparat ger mer eller mindre symtom av övergående dimsyn.

Det är inte ovanligt att patienten har provat receptfria preparat tidigare, men bara använt det sporadiskt och därför tror att det inte har effekt. För att kunna utvärdera dropparnas effekt bör patienten droppa en droppe minst fyra gånger dagligen i minst fyra veckor.

Substanser med hög viskositet behöver inte droppas så frekvent, men ger å andra sidan mer dimsyn.

Salvberedningar bör helst endast användas till natten, då de kan medföra att BUT försämras.

Preparat utan konserveringsmedel i engångspipetter är att föredra vid långtidsanvändning.

Behandla ögoninfektioner, såväl konjunktiviter och blefariter, i tidigt skede.

Svårbehandlade fall kan behöva annan åtgärd eller behandling, till exempel tårpunktsocklusion, lokala steroider eller perorala parasympatomimetika. Sådan behandling sköts lämpligast av specialist i ögonsjukdomar.

"Det torra rinnande ögat" är svårt att behandla. Inspektera ögonlocken för att utesluta felställningar (ektropion eller entropion med trikiasis [=skavande ögoncilier]).

Det finns receptfria tårersättningsmedel, lösning och gel, som kan lindra besvären; dock krävs ofta rätt frekvent användning och man erhåller sällan full besvärsfrihet.

Uppföljning

Det är viktigt att utvärdera effekten av ögondropparna såväl vid rekommendation om receptfri användning som vid förnyelse av recept.

Vid utebliven effekt kan annat preparat prövas.

Säkerställ att patienten använder ögondropparna på rätt sätt/tillräckligt ofta. För att kunna utvärdera dropparnas effekt bör patienten droppa en droppe minst fyra gånger dagligen i minst fyra veckor.

Patientinformation