Hypothyreos

Bakgrund

Hypothyreos är en av de vanligaste endokrina sjukdomarna i primärvården.
Tillståndet drabbar 2-3 %av alla vuxna kvinnor och betydligt mer sällan män.

Hypertyreos omfattas inte av denna rekommendation.

Utredning

Symtom på hypotyreos ses i form av trötthet, frusenhet, viktuppgång, trög mage och i vissa fall depressiva symptom med mera.

Utredningen baseras på kliniskt kemiska parametrar.

Basal utredning innefattar TSH och fritt T4 (fT4). I typfallet är TSH högt (>10) och fT4 lågt.

Diagnosen kan styrkas av TPO-ak-positivitet.

Subklinisk hypothyreos definieras som isolerat högt TSH och fortsatt normalt fT4, där kan TPO-ak stärka misstanken.

Behandling

Behandlingen är farmakologisk i form av levotyroxin (Levaxin)

  • Initial dos är 50 mikrogram per dag med behandlingskontroll efter cirka 4-6 veckor för eventuell upptitrering.
  • Dosökning sker med 25 mikrog var 6-8:e vecka tills måldos uppnås.
  • Kontroll av kliniska symptom och s-TSH styr doseringen. Eftersträvansvärd nivå är <2 mU/l.
  • Symtomregressen vid behandling är dock ofta långsam, uppemot 6–12 månader, trots normalisering av prover.
  • Vanlig slutdos levotyroxin är 1,6 mikrogram/kg/dygn, men slutdosen är individuell baserat på laboratoriskt svar.
  • Hos äldre sköra patienter eller patienter med aktiv hjärtsjukdom (svår svikt, angina pectoris) kan en mer försiktig behandlingsstart övervägas – levotyroxin 25 mikrogram. Var uppmärksam på eventuella kardiella symtom vid dostitrering. Hos dessa kan också högre TSH-värden accepteras då översubstitution bör undvikas.
  • Hos patienter med tidigare tyreoideacancer eftersträvas helt supprimerat TSH de första åren efter behandlad thyroideacancer.
  • Hos patienter med graviditetsönskan skall även subklinisk hypothyreos tyroxinbehandlas medan hos övriga rekommenderas laboratorisk uppföljning efter cirka 2 månader. Behandling inititeras vid laboratorisk progress.
  • Insättning av levotyroxin utan laboratorisk grund för diagnosen hypotyores bör starkt undvikas. Vid gränsvärden rekommenderas i första hand omkontroll av labprover. Omotiverad tyroxinbehandling kan leda till biverkningar.

Vid plötsligt stigande TSH hos tyroxinsubstituerad patient överväg följande förklaringar:

  1. Nedsatt compliance. Om patienten börjat ta tyroxin några dagar före provtagningen ses ibland normalt fritt T4 (fT4) men förhöjt TSH.
  2. Samtidigt intag av viss annan medicinering som järn, kalcium eller kolestyramin som binder tyroxin och hämmar upptaget.
  3. Malabsorption.
  4. Frukost rik på mejeriprodukter.

Så kallad hypotyreos typ 2 är ett omdebatterat tillstånd som i nuläget saknar vetenskapligt stöd och ska inte behandlas med tyreoideahormon. Bestämning av sköldkörtelhormon i urinen har ingen plats i diagnostiken av sköldkörtelsjukdom.

Behandling med liothyronin är kontroversiellt och och bör skötas av endokrinolog. Sköldkörtelextrakt från gris (till exempel Armour thyroid, Nature thyroid med flera) har ingen plats i behandlingen.

Patient som rekommenderas sådan behandling på basen av urinbestämning vid externa laboratorier bör informeras om riskerna vid behandling med sköldkörtelhormon vid normala nivåer av TSH och fritt T4 i plasma. Vi rekommenderar aldrig denna behandling och står inte för provtagning, uppföljning eller andra relaterade insatser.

Hypertyreos omfattas inte av denna rekommendation. Vid verifierad hypertyreos (supprimerat TSH, högt fT4) rekommenderas kontakt med endokrinolog.

Att beakta i primärvården är feber/katarrala symptom hos patient med pågående tyreostatisk behandling: då bör LPK liberalt bestämmas med hänblick på risken för agranulocytos.

Uppföljning

Behandling och uppföljning sker huvudsakligen i primärvård.

Vid upptitrerad optimerad dos, hos välsubstituerad patient, rekommenderas kontroll av TSH vartannat år eller vid symtom.

Under inställningsfas kontrolleras TSH och fritt T4 var 6-8 vecka.

Om innehållet

Reviderat:
2022-12-08
Faktaägare:
Norrbottens läkemedelskommitte