Urinodling

Allmänt

Vid provtagning bör urinblåsan vara välfylld. Minst 4 timmars blåsinkubationstid bör om möjligt eftersträvas. Morgonurin är om möjligt att föredra. Mittstråleprov används i normalfallet. Suprapubisk blåspunktion kan övervägas då det är speciella svårigheter att undvika kontamination från periuretralflora, och kan t.ex. vara aktuellt i vissa fall vid provtagning på små barn eller spädbarn, eller i situationer då det är angeläget att snabbt och säkert få tillgång till sterilt taget prov och engångskateterisering är problematisk. Om misstanke finns på s.k. krävande (kräsna) bakterier kan steril suprapubisk blåspunktion även vara en fördel. I vissa situationer även indicerat på KAD-bärare, se nedan.

Minimivolym

2 mL urin.

Urinodling, kastat prov (mittstråleprov)

Provtagningsmaterial

Fabriksren plastbägare, art. nr. 10144.
Sterilt rör, art. nr. 28333.

Provtagning

Vuxna
Kvinnor för isär blygdläpparna före provtagningen. Vid blödning eller flytning införs en tampong i slidan. Uretramynningen torkas en gång framifrån och bakåt med torr kompress.

Män för tillbaka förhuden och torkar området kring uretramynningen med torr kompress före provtagningen.

Provet tas mot slutet av urineringen för att så mycket som möjligt av uretrafloran skall ha sköljts bort. Plastbägaren förs in i urinstrålen och urinen överförs sedan till plaströret.

Sängliggande patient
Gör bäckentvätt framifrån och bakåt med tvål och vatten och torka torrt. På män dras förhuden tillbaka och uretramynningen tvättas och torkas torr. På kvinnor placeras en tork i slidmynningen, uretramynningen tvättas och torkas torr. Patienten läggs på nydesinfekterat bäcken. Omedelbart efter urinkastningen dras några millimeter urin upp från bäckenet med engångsspruta och överförs till plaströr.

Barn
Från barn som är torra om natten, skall helst mittstråleprov från morgonurin tas (för instruktion, se ovan). Detta är ej alltid möjligt vid symtomgivande UVI.

Blöjbarn
Flickor: Tvättas i ljummet vatten framifrån och bakåt. En urinuppsamlingspåse fästes och barnet ses till var 15-20:e minut.
Pojkar: Ljummet vatten spolas under och på förhuden med 10 ml spruta. Urinuppsamlingspåse fästes och barnet ses till som ovan. Om barnet ej kissat inom en timme, upprepas tvättningen och urinuppsamlingspåsen byts ut. Urinen hälls över i plaströret.

Patient med uridom
Tag av uridomen, tvätta penis med tvål och vatten och torka torrt. Låt urinen droppa direkt ned i plaströr.

Patient med KAD
Slangen till urinuppsamlingspåsen stängs av ½-1 timme före provtagningen. Katetern tvättas med 70 procentig sprit och punkteras med steril engångsspruta nedanför förgreningsstället. Urinen överförs till plaströr.
Obs! Endast latex- och silikonkatetrar kan punkteras på detta sätt, ej katetrar av genomskinlig PVC-plast.
Metoder som tillåter att uppsamlingsslangen lossas från katetern rekommenderas ej p.g.a. kontaminationsrisken.

KAD-behandling under längre tid än 1-2 veckor medför ofta blandinfektion med flera olika arter och olika resistensmönster. Vid febril UVI bör därför blododlingar tas innan antibiotikabehandling påbörjas, eftersom urinodlingsfyndet kan vara svårtolkat. Suprapubisk blåspunktion kan övervägas, eftersom diskrepans mellan odlingsfynd från kateterurin och blåsurin erhållen via blåspunktion kan förekomma.

Förvaring och transport

Omedelbart efter provtagning ställs provet i kylskåp.
Under transporten till laboratoriet, bör provet också förvaras i kyla. Prov som ej nedkylts, bör vara laboratoriet tillhanda senast en timme efter provtagningen. Prov får ej frysas.

Se Urinodling

Provtagningsanvisningar för urinodling, blåspunktion

Denna metod undviker problemet med kontamination, som kan uppstå vid mittstråleprov eller påsprov, och rekommenderas därför för provtagning på spädbarn och patienter i alla åldrar, som tidigare haft svårtolkade urinodlingsfynd.

Ultraljud kan användas för att säkerställa fyllnad av blåsan.

Provtagning

Vuxna
Material:
kompress
klorhexidinsprit
0,8 mm spinalnål eller 0,8 mm 4 cm kanyl
20 mL spruta
häftplåster
2 plaströr (art. nr. 16580) till urinen

Utförande:
Patienten ombeds dricka mycket och avstå från att kissa. Då patienten känner trängningar vid lätt palpation ovan symfysen, är blåsan tillräckligt fylld.
Punktionen utföres med patienten liggande på en brits. Huddesinfektion med klorhexidinsprit i medellinjen ca 5 cm ovan symfysen. Lokalanestesi kan lägga subkutant, men är inte nödvändig i de flesta fall. Kanylen fäst vid en 20 mL spruta eller spinalnålen förs med en snabb rörelse genom hud, bukvägg och blåsvägg. Urin aspireras och fylls i plaströr.

Spädbarn:
Blåspunktion är det bästa sättet att få ett representativt urinprov. Metoden har låg komplikationsfrekvens (ca 0,2 %) och hög andel lyckade försök (ca 90 %).

Kontraindikationer:
tom blåsa
dehydrering
utspänd buk
förstorade inre organ
missbildningar i bukoranen
missbildningar i urogenitalorganen
blödningsbenägenhet

Material:
kompress
klorhexidinsprit
0,8 mm 3 cm kanyl
spruta 3-10 mL
hälfplåster

Utförande:
Kontrollera att barnet inte kissat under föregående timme, antingen genom att se att blöjan är torr eller genom att sätta på en urinuppsamlingspåse en timme före ingreppet.
Barnet läggs på ett undersökningsbord och hålls stilla av en assistent.
Blåsan palperas, vilket dock kan vara svårt på nyfödda.
Tvätta subrapubiskt med klorhexidinsprit.
Medhjälparen kan förhindra att barnet kissar genom att klämma på uretra, på pojkar genom att klämma om penis, på flickor genom att med ett finger i rectum trycka uretra mot symfysen.

Punktera 1-1,5 cm ovan symfysen. Kanylen sticks in vinkelrätt mot huden, med stickriktningen vinklad 10-30 grader från lodlinjen genom att sprutan lutas åt fotändan (Fig.). Då motståndet minskar, efter det att kanylen stuckits in 1-2 cm, har blåsan punkterats. Aspirera urin och dra ut kanylen. Tryck lätt över punktionsstället till eventuell blödning avstannat. Överför urinen till ett plaströr, alt. spruta i aerob blododlingsflaska.

De vanligaste misstagen är:
Att inte vänta till blåsan är fylld.
Att sticka in kanylen för nära symfysen.
Att luta sprutan åt huvudändan.

Se Urinodling

Förvaring och transport

Omedelbart efter provtagning ställs provet i kylskåp. Under transporten till laboratoriet bör provet också förvaras i kyla. Prov som ej nedkylts bör vara laboratoriet tillhanda senast 1 timme efter provtagningen. Prov får ej frysas.