Hitta på sidan
Urinvägsinfektion hos män
Nationellt kliniskt kunskapsstöd med regionala tillägg.
Diagnoskoder saknas
Diagnoskoder saknas
För närvarande är diagnoskoderna inte tillgängliga.
Vårdnivå, samverkan och remissrutiner
Vårdnivå och samverkan
Primärvården hanterar
- Primär bedömning, utredning och behandling
Specialistvården hanterar
- Oklara fall med behov av vidare utredning
- Fall med uttalad symtombild, komplikationer eller spridd infektion
Remissrutiner
Remissindikation till urolog
- Behov av vidare utredning, exempelvis recidiverande infektioner eller komplikationer
Remisser skrivs i första hand till geografiskt närmaste mottagning
Remisskoder
- Urologmottagningen Sunderbyn: lburomb
- Urologmottagningen Piteå: peurom
- Urologmottagningen Gällivare: geurom
Urologbakjour konsulteras gärna för diskussion innan remiss vid oklarheter
Omfattning av kunskapsstödet
Separata rekommendationer finns för kateterassocierad urinvägsinfektion och för urinvägsinfektion hos äldre.
Om hälsotillståndet
Definition
Urinvägsinfektion definieras enligt följande:
- Urinvägsinfektion (UVI) omfattar alla infektioner i urinvägarna (njurar, urinledare, urinblåsa, urinrör) med samtidig närvaro av bakterier i urinen.
- Afebril UVI (cystit) ger lokala symtom från urinvägar (urinblåsa, urinrör) men inte feber eller allmänpåverkan.
- Febril UVI (pyelonefrit) ger allmänpåverkan och feber.
- Recidiverande cystit innebär två eller fler episoder på sex månader alternativt tre eller fler under ett år.
- Asymtomatisk bakteriuri (ABU), mätt i kolonibildande enheter, innebär förekomst av ≥ 10⁵ CFU/mL (≥ 10⁸ CFU/L) i urin av samma bakteriestam i ett mittstråleprov för män, i frånvaro av urinvägssymtom.
- All kateterassocierad UVI definieras som vårdrelaterad infektion.
Förekomst
Urinvägsinfektion (UVI) och asymtomatisk bakteriuri (ABU) ses sällan hos män under 60 år. Febril UVI är mindre vanligt hos män än hos kvinnor.
Orsaker
Escherichia coli orsakar cirka 80 % av alla UVI. Andelen urinvägsbakterier med resistens mot ciprofloxaxin och trimetoprim-sulfametoxazol stiger kraftigt med åldern och är mycket hög hos män med kända besvär från prostata och urinvägar.
Sekundärpatogener som Klebsiella, enterokocker och Proteus förekommer ofta vid komplicerade, vårdrelaterade eller recidiverande infektioner och är då ofta multiresistenta.
Recidiverande UVI orsakas oftast av kronisk bakteriell prostatit. Bakterier med hög förekomst av antibiotikaresistens reaktiveras ur biofilm i prostatan.
Riskfaktorer
Riskfaktorer är
- ofullständig blåstömning med residualurin som vid prostataförstoring, neurogen blåsrubbning, blåssten, urinrörsförtränging, kronisk bakteriell prostatit
- kateter
- avvikande urinvägsanatomi
- urinvägsstenar
- diabetes.
Riskfaktorer för resistenta bakterier ökar vid
- recividerande, komplicerad eller vårdbaserad UVI
- känt bärarskap eller tidigare infektion med resistenta bakterier
- hög ålder
- utlandsresa till länder med mycket hög resistens (utanför Europa) inom 3–6 månader före infektionen.
Samsjuklighet
Det är okänt om prostata är involverad vid nedre UVI. Prostata är vanligen infekterad vid febril UVI.
Utredning
Symtom
Afebril UVI
Symtom är nytillkomna besvär som
- miktionsbesvär utan feber eller flanksmärta
- lokal smärta
- frekventa miktioner.
Suprapubisk buksmärta, ländryggssmärta och makroskopisk hematuri förekommer.
Febril UVI
Symtom som kan förekomma är
- miktionsbesvär med eller utan flanksmärta
- temp över 38°
- frossa
- illamående och kräkningar.
Symtom från urinvägarna saknas hos upp till två tredjedelar av män med febril UVI.
Status
Ta status enligt följande:
- beteende/medvetandegrad
- hjärt- och andningsfrekvens
- blodtryck
- temperatur
- bukpalpation inkluderande dunkömhet
- överväg prostatapalpation
- överväg yttre inspektion av genitalier.
Handläggning vid utredning
Handlägg män med misstänkt UVI enligt följande:
- Vid misstänkt febril UVI, överväg akut bedömning inom specialiserad vård.
- Vid misstänkt afebril UVI, ta en urinodling.
- Misstänkt kateterassocierad UVI eller UVI hos äldre handläggs enligt separata rekommendationer.
- Vid förstagångsinfektion och anamnes på försämrat urinavflöde överväg symtomgivande benign prostatahyperplasi och LUTS.
- Vid makroskopisk hematuri – överväg utredning enligt standardiserat vårdförlopp.
Provtagningar
Laboratorieprover
Ta alltid urinsticka och urinodling.
Överväg CRP, leukocyter och kreatinin (eGFR) vid febril UVI eller för stöd i nivådiagnostik då feber saknas.
Urinodling
Viktig remissinformation
Aktuella symtom (feber, flankdunkömhet, trängningar, sveda, frekventa tömningar etc.), hög UVI, låg UVI/cystit, underliggande kronisk sjukdom, immunsuppression, (njur)transplantation, KAD, nefrostomi, preoperativt prov.
Läs mer om urinodling på vårdgivarwebben Norrbotten
Undersökningar
Överväg kontroll av residualurin.
Diagnoskriterier
Kontamination är ovanligt hos män. Nytillkomna symtom enligt ovan och förekomst av 10³ CFU/ml (10⁶ CFU/l) är därför tillräckligt för att ställa diagnosen UVI.
Differentialdiagnoser
Differentialdiagnoser vid afebril UVI är
- sexuellt överförbar infektion (STI)
- överaktiv blåsa
- cancer i prostata eller urinvägar
- kroniskt bäckenbottensmärtsyndrom
- kronisk bakteriell prostatit
- blåssten
- yttre irritation.
Differentialdiagnoser vid febril UVI är febril infektion av annan genes, exempelvis kolecystit, spondylit, basal pleurapneumoni.
Behandling
Handläggning vid behandling
Odla alltid före antibiotikabehandling.
Afebril UVI
Syftet med antibiotikabehandling är symtomfrihet, använd därför antibiotika som ger hög koncentration i urin.
Febril UVI
Bedöm om behandling bör ges i primärvård eller specialiserad vård utifrån patientens ålder, allmäntillstånd, aktuella sjukdomar samt risken för resistenta bakterier.
Välj antibiotikum som ger terapeutiska koncentrationer även i prostata.
Behandlingsval
Läkemedelsbehandling
Doseringar nedan är till normalviktig patient med normal njur- och leverfunktion.
Afebril UVI
Beakta lokalt ökad förekomst av ärftliga sjukdomar som påverkar läkemedelsval. Vid akut intermittent porfyri ökar Pivmecillinam, Nitrofurantoin och Trimetoprim risken för attacker. I första hand föreslås Cefadroxil eller Ciprofloxacin. För värdering av enskilda preparats risker vid porfyri, se länk nedan.
Förstahandsval är
- nitrofurantoin – tablett 50 mg, 1 x 3 i 7 dagar (osäker effekt och ökad biverkningsrisk vid GFR < 40ml/min)
- pivmecillinam – tablett 200 mg, 1 x 3 i 7 dagar.
Andrahandsval efter odlingssvar vid resistens mot förstahandspreparat är
- cefadroxil – tablett 500 mg, 1 x 2 eller 2 x 1 i 7 dagar
- trimetoprim – tablett 160 mg, 1 x 2 i 7 dagar.
Febril UVI
Peroral behandling:
- ciprofloxacin – tablett 500 mg, 1 x 2 i 14 dagar
- trimetoprim-sulfametoxazol – tablett 160/800 mg, 1 x 2 i 14 dagar (efter resistensbesked).
Peroral behandling kan bara övervägas till opåverkad patient med låg risk för resistenta bakterier. I övrigt remittera till slutenvård (se riskfaktorer för resistens).
Inledande intravenös antibiotikabehandling på sjukhus rekommenderas vid febril urinvägsinfektion med allmänpåverkan, akut bakteriell prostatit och febril urinvägsinfektion efter prostatabiopsi.
ESBL
Urinvägsinfektioner orsakade av ESBL-producerande bakterier (Extended Spectrum Betalaktamase), främst Escherichia coli, har ökat i omfattning. Infektionerna behandlas med antibiotika enligt resistensbestämningen:
- Ofta finns känslighet för mecillinam men erfarenhetsmässigt behövs den högre doseringen 400 mg x 3 i 7 dagar för klinisk effekt.
- Nitrofurantoin är ofta ett behandlingsalternativ och behandling kan ske i normaldos.
Om bakterierna är multiresistenta eller om det saknas lämpliga perorala behandlingsalternativ bör man begära utvidgad resistensbestämning. Var frikostig med kontakt med infektionskonsult telefonledes vid behandling av infektioner orsakade av bakterier med nedsatt antibiotikakänslighet.
Uppföljning
Makroskopisk hematuri hos personer över 50 år ska följas upp, se standardiserat vårdförlopp cancer i urinblåsan och övre urinvägarna.
Vid utebliven klinisk förbättring bör patienten behandlas och utredas vidare inom specialiserad vård.
Två veckor efter avslutad behandling rekommenderas
- kontakt för att höra om patienten har blivit symtomfri
- kontrollodling vid kvarstående symtom eller fynd av stenbildande bakterier som Proteus, Morganella morganii, Providencia, Klebsiella och Pseudomanas.
Vid symptomgivande recidiv eller upprepade fynd i urinodling av stenbildande bakterier rekommenderas utredning:
- mätning av IPSS, tidmiktion och residualurin
- CT njurar/urinvägar
- remiss till urolog för eventuell cystoskopi.
Komplikationer
Febril UVI kan utvecklas till urosepsis.
Kvalitetsuppföljning
Indikatorer för uppföljning
Patientmedverkan och kommunikation
Stöd och information för patient och närstående
Relaterad information
