Hitta på sidan

Höftledsartros - primärvård

Nationellt vårdförlopp med regionala tillägg.

Omfattning av kunskapsstödet

Vårdförloppet inleds vid misstanke om höftledsartros, eller vid försämring av tidigare känd höftledsartros och avslutas vid acceptabel funktions- och smärtsituation, vid annan diagnos som anledning till symtomen eller vid remiss för ortopedisk bedömning inför ställningstagande till kirurgi. Vårdförloppet omfattar utredande och behandlande åtgärder inom primärvården.

En fullständig beskrivning av kriterier för omfattningen finns under rubriken Ingång och utgång.

Vårdnivå och samverkan

Majoriteten av patienter med höftledsartros behandlas inom primärvården och behandlingen ska, i enlighet med Socialstyrelsens nationella riktlinjer, följa en ”behandlingspyramid”, se Figur 1.

Detta vårdförlopp beskriver åtgärder inom primärvården.

Om hälsotillståndet

Definition

Höftledsartros är en sjukdom som drabbar ledens brosk, mjukdelar samt lednära skelett. Sjukdomen ger symtom i form av smärta, igångsättningssvårigheter, nedsatt rörlighet, muskelsvaghet och stelhet.

Förekomst

Artros är den vanligaste ledsjukdomen i Sverige och förekomst av sjukdomen beräknas öka de kommande åren då befolkningen blir äldre, har ett högre BMI och är mer stillasittande än tidigare.

Artros är vanligast i knäled, följt av hand och höftled. [1] [2]

Uppgiften om incidensen varierar baserad på vilka diagnoskriterier som används (klinisk, radiologisk, självrapporterat).

Incidensen av klinisk diagnostiserad artros beräknas vara runt 2.1/1000 personer per år och är något vanligare hos kvinnor än hos män. [3]

Orsaker

Vid en primär höftledsartros föreligger ingen känd orsak, i motsats till en sekundär höftledsartros som kan uppkomma efter exempelvis en skada.

Riskfaktorer

Riskfaktorer för att utveckla höftledsartros är ålder över 45 år, övervikt, hereditet, ledskada, felställning och ensidig långvarig ledbelastning. [4]

Diagnoskriterier

Diagnosen höftledsartros bör ställas kliniskt efter en sammanvägd bedömning av anamnes, symtom och status. [5]

Artros i ett tidigt stadium medför inte ledförändringar som är synliga vid en röntgenundersökning, och därför kan avsaknad av röntgenfynd inte utesluta artros.

Tidig röntgenundersökning, med avsaknad av röntgenfynd, kan därför leda till att diagnos och behandling fördröjs. En fördröjd diagnos är ofördelaktigt eftersom grundbehandling har bäst effekt tidigt i sjukdomsförloppet. [6]

Röntgenundersökning kan bli aktuell vid atypiska besvär eller inför remiss för ortopedisk bedömning för ställningstagande till kirurgisk åtgärd (proteskirurgi). Även i de fall då operation bedöms nödvändig kan träning vara av stort värde under väntetiden till operation för att minska smärta och risk för viktuppgång. Träning förbättrar troligen även förutsättningar för postoperativ rehabilitering.

Samsjuklighet

För att minska risken för samsjuklighet exempelvis diabetes och hjärtkärlsjukdom, bör patienter erbjudas grundbehandling tidigt i sjukdomen för att upprätthålla sin fysiska aktivitet.

Sjukdomsförlopp

Höftledsartros ger symtom i form av smärta, igångsättningssvårigheter, nedsatt rörlighet, muskelsvaghet och stelhet. [7]

En typisk patient med artros har en smygande debut med långa perioder av lindriga besvär som avlöses av besvärsfria intervall. När patienten söker sjukvård har besvären ofta tilltagit.

Sjukdomen har ofta ett långsamt fortskridande förlopp.

Långvariga besvär leder ofta till nedsatt livskvalitet. [8]

Socialstyrelsens nationella behandlingsriktlinjer följer en behandlingspyramid

Behandlingspyramiden består av tre delar: grundbehandling, tilläggsbehandling och kirurgisk behandling.

Grundbehandling

Grundbehandlingen vid höftledsartros utgörs av information, patientutbildning om artros samt strukturerad och individuellt anpassad handledd träning hos fysioterapeut till exempel med styrketräning, konditionsträning och balansträning och vid behov stöd för viktnedgång. [9]

Även när höftledsartrosen nått ett skede där operation bedöms nödvändig är träning av stort värde under väntetiden till operation för att minska smärta och risk för viktuppgång.

Träning förbättrar även förutsättningar för postoperativ rehabilitering. Väl genomförd grundbehandling kan också förväntas ge samhällsekonomiska vinster till följd av minskad sjukskrivning.

Tilläggsbehandling

Vid behov kan grundbehandlingen kompletteras med tilläggsbehandling såsom smärtlindrande läkemedel och hjälpmedel.

Kirurgi

Hos en mindre andel av patienterna, med svåra besvär och där grund- och tilläggsbehandling inte har tillräcklig effekt, kan kirurgisk behandling i form av proteskirurgi bli aktuell.

Behandlingspyramid vid höftledsartros.

Ingång och utgång

Ingång i vårdförloppet

Ingång i vårdförloppet sker vid misstanke om höftledsartros eller försämring av tidigare känd höftledsartros.

Misstanke om höftledsartros uppstår då patienten beskriver symtom enligt nedan som överensstämmer med höftledsartros. Diagnosen höftledsartros ställs kliniskt genom en sammanvägd bedömning av anamnes (riskfaktorer och symtom) och status enligt Nationellt kliniskt kunskapsstöd. [10]

Anamnes - riskfaktorer:

  • ledskada
  • ålder över 45 år
  • övervikt
  • hereditet
  • ensidig långvarig ledbelastning.

Anamnes - symtom:

  • belastningsrelaterad smärta i ljumske, på utsidan av höften eller utstrålning ner mot knät
  • igångsättningssmärta
  • morgonstelhet och stelhet efter vila som går över inom 30 min när patienten kommit igång
  • nedsatt funktion – svårigheter att gå eller att ta på strumpor
  • mekaniska besvär – upphakning och eller låsning som kan begränsa gångförmåga
  • i ett senare skede har patienten även vilosmärta, nattlig värk eller hälta.

Status:

  • ändrat gångmönster, eventuellt hälta
  • inskränkt rörelseomfång och smärta vid passiv inåtrotation, abduktion och flexion
  • låsningar och upphakningar kan förekomma
  • benlängdsskillnad kan förekomma.

Utgång ur vårdförloppet

Utgång ur påbörjat vårdförlopp kan ske på något av följande sätt:

  • patienten upplever en acceptabel funktions- och smärtsituation och har en fungerande egenvård
  • en differentialdiagnos ställs som förklaring till symtomen
  • patienten får remiss till ortopedisk bedömning för ställningstagande till kirurgi och rehabiliteringsplanen revideras.

Flödesschema och åtgärder

Flödesschemat är en grafisk översikt av de åtgärder som ingår i vårdförloppet. Beskrivning i text finns i åtgärdsbeskrivningen.

Flödesschema för vårdförlopp Höftledsartros - primärvård.

Vårdförloppets åtgärder

Här beskrivs de åtgärder som ingår i vårdförloppet.

Nationellt kliniskt kunskapsstöd för höftledsartros och Socialstyrelsens nationella riktlinjer för rörelseorganens sjukdomar har utgjort grund för personcentrerat och sammanhållet vårdförlopp höftledsartros och för utformningen av flödesschema och åtgärdsbeskrivning. [11] [12] 

Åtgärderna i vårdförloppet är baserade på Socialstyrelsens nationella behandlingsriktlinjer och följer en ”behandlingspyramid” (se Figur 1).

A Klinisk utredning

Hälso- och sjukvårdens åtgärder

Vid misstanke om höftledsartros triageras patienten i första hand till en fysioterapeut för vidare utredning och bedömning.

Ställ diagnosen höftledsartros kliniskt genom en sammanvägd bedömning av anamnes (riskfaktorer och symtom) och status enligt nedan.

Riskfaktorer:

  • tidigare ledskada
  • ålder över 45 år
  • övervikt
  • hereditet
  • ensidig långvarig ledbelastning.

Symtom:

  • belastningssmärta i ljumsken eller på utsidan av höften med utstrålning ner mot knät
  • igångsättningssmärta under de första minuterna när patienten reser sig och börjar gå
  • stelhet - morgonstelhet och stelhet efter vila som går över inom 30 min när patienten kommit igång
  • nedsatt funktion - svårigheter att gå eller att ta på strumpor
  • mekaniska besvär - upphakning och eller låsning som kan begränsa gångförmåga
  • i senare skede har patienten även vilosmärta, nattlig värk och hälta.

Typiskt för artros är smygande debut med långa perioder av lindriga besvär som avlöses av besvärsfria intervall. När patienten söker sjukvård har besvären ofta tilltagit.

Status:

Typiska statusfynd är

  • ändrat gångmönster och eventuellt hälta
  • inskränkt rörelseomfång och smärta vid passiv inåtrotation, abduktion och flexion
  • krepitationer, låsningar och upphakningar kan förekomma
  • benlängdsskillnad kan förekomma.

Bedöm behov av

Patientens åtgärder (efter förmåga)
  • Kontakta vården.
  • Berätta om symtom, farhågor och förväntningar.

B Beslut: Klinisk diagnos höftledsartros

Hälso- och sjukvårdens åtgärder

Är diagnosen höftledsartros?

  • Ja: fortsätt till block (D).
  • Nej: (definitiv annan diagnos) – vårdförlopp avslutas.

Förslag på diagnoskoder

ICD-10-SE, förslag:

  • M160 Primär koxartros, dubbelsidig
  • M161 Annan primär koxartros
  • M164 Posttraumatisk koxartros, dubbelsidig
  • M165 Annan posttraumatisk koxartros
  • M166 Annan sekundär koxartros, dubbelsidig
  • M169 Koxartros, ospecificerad

Spår 1: Grundbehandling och eventuell tilläggsbehandling

C Dialog med patienten och upprättande av rehabiliteringsplan
Hälso- och sjukvårdens åtgärder

Säkerställ att patienten har förstått information om diagnosen. Ha dialog med patienten kring förlopp, prognos, behandlingsalternativ och levnadsvanor såsom fysisk aktivitet, matvanor, rökning och alkoholbruk. Erbjud stöd inom vården om risk för ohälsosamma levnadsvanor föreligger.

Diskutera vid behov hur övervikt/obesitas påverkar diagnosens förlopp.

Utforma tillsammans med patienten och vid behov med närstående och/eller andra aktörer/professioner mål och plan för fortsatt vård med hänsyn till

  • patientens förväntningar
  • symtom inklusive smärta och funktion
  • sociala och psykosociala faktorer
  • kunskap kring artros
  • arbetssituation
  • sömnkvalitet
  • motivation
  • attityder till träning
  • samsjuklighet
  • behov av stöd till förändring av ohälsosamma levnadsvanor
  • behov av viktnedgång.

Säkerställ att patienten känner till kontaktvägar och när det är viktigt att patienten tar kontakt.

Vid behov, samverka med och säkerställ att annan behandlingspersonal är införstådd med rehabiliteringsplanen.

Ställningstagande till försäkringsmedicinsk bedömning och utfärdande av aktuella intyg och utlåtande samt eventuellt förebyggande sjukskrivning enligt Socialstyrelsens försäkringsmedicinska beslutsstöd.

Patientens åtgärder (efter förmåga)
  • Delta i dialog kring diagnos och behandlingsalternativ.
  • Delta i diskussion om förväntningar samt mål med behandling och behandlingsalternativ till exempel individuell behandling, behandling i grupp, behandling via digitalavårdkontakter.
  • Kontakt med arbetsgivare för eventuell anpassning av arbetsplats eller arbetsuppgifter.
  • Delta vid upprättande av rehabiliteringsplan.
D Grundbehandling och eventuell tilläggsbehandling
Hälso- och sjukvårdens åtgärder

Grundbehandling enligt behandlingspyramiden innefattar patientutbildning, träning och vid behov viktkontroll. Grundbehandling ska anpassas individuellt. och kan ske individuellt eller i grupp, exempelvis via en artrosskola.

  • Erbjud patientutbildning som innefattar information om diagnosen, behandlingspyramiden och om egenvård. Patientutbildningen kan erbjudasindividuell, i grupp eller digitalt.
  • Erbjud handledd och individuellt anpassad träning av fysioterapeut.
  • Om lämpligt erbjud fysisk aktivitet på recept (FaR).
  • Vid ohälsosamma matvanor ge enkla råd, vid behov remittera för kvalificerat rådgivande samtal.

Följ regelbundet upp behandlingseffekt och revidera träningsupplägg utifrån patientens symtom och individuella behov.

Erbjud tilläggsbehandling vid behov i samverkan mellan olika professioner i form av

  • läkemedel (paracetamol eller NSAID)
  • hjälpmedelsutprovning via arbetsterapeut eller fysioterapeut
  • symtomlindring
  • samtalsstöd eller -terapi
  • anpassning av arbetsplats eller arbetsuppgifter i enlighet med Socialstyrelsens försäkringsmedicinska beslutsstöd.

Individanpassa tilläggsbehandlingen beroende på symtom och behandlingseffekt.

Patientens åtgärder (efter förmåga)
  • Delta i behandling utifrån upprättad rehabiliteringsplan.
  • Applicera och integrera egenvård i vardagen.
  • Sök stöd i att förbättra sina levnadsvanor och arbeta med viktnedgång vid behov.
  • Fullfölj överenskommelsen i FaR och ta hjälp och stöd av vården vid behov.
  • Kontakta primärvården vid utebliven effekt av grundbehandlingen, vid behov av att komma framåt i behandlingen eller vid försämring.
  • Vid behov kontakta arbetsgivare för anpassningar.
E Uppföljning grund- och eventuell tilläggsbehandling
Hälso- och sjukvårdens åtgärder
  • Ha en dialog med patienten och följ upp rehabiliteringsplanen.
  • Säkerställ att målen med rehabiliteringsplanen har uppnåtts.
  • Följ upp och utvärdera funktionsnivå, smärtsituation, fysisk aktivitetsnivå och hälsorelaterad livskvalitet enligt patientens individuella rehabiliteringsplan.
  • Ha en dialog med patienten och säkerställ att hen har kunskap om fortsatt egenvård.
  • Följ upp insatt stöd för levnadsvanor med hjälp av Socialstyrelsens indikatorfrågor avseende tobak, alkohol, fysisk aktivitet och mat.
  • Följ upp viktnedgång om detta uppmärksammats i mål och plan i åtgärd (C)
Patientens åtgärder (efter förmåga)
  • Delta i uppföljning av rehabiliteringsplan.
  • Delta i diskussion om förväntningar på livsstilsförändringar och hur dessa bör vidmakthållas.
F Beslut: Acceptabel funktions- och smärtsituation och fungerande egenvård?
Hälso- och sjukvårdens åtgärder

Uppnådd självrapporterad acceptabel funktions- och smärtsituation?

  • Ja: Fortsätt till block (G).
  • Nej: Fortsätt till förnyad eller kompletterande utredning (H).
Patientens åtgärder (efter förmåga)
  • Informera om och diskutera funktions- och smärtsituation.

G Revidering av rehabiliteringsplan i dialog med patienten

Hälso- och sjukvårdens åtgärder

Skapa en långsiktig rehabiliteringsplan för

Vid behov remittera till lämplig instans för respektive levnadsvana.

Fortsätt till Utgång: beskrivning av åtgärder i vårdförloppet avslutas.

Patientens åtgärder (efter förmåga)
  • Delta i planering av fortsatt egenvård genom träning, viktkontroll vid behov och hantering av besvär.
  • Ta ansvar för fortsatt egenvård och hälsosamma levnadsvanor och ta stöd av vården vid behov.
  • Ta ansvar för att kontakta primärvården vid kraftigt ökad smärta eller funktionsnedsättning.

Spår 2: Behov av ortopedisk bedömning

Försämrat tillstånd/utebliven förbättring trots grund- och eventuell tilläggsbehandling.

H Förnyad eller kompletterande utredning
Hälso- och sjukvårdens åtgärder

Besök hos läkare eller fysioterapeut med ny utredning av patientens funktions- och smärtsituation. Överväg differentialdiagnoser.

Komplettera med eventuell radiologisk undersökning vid oklar diagnos. Annan undersökning eller konsultation med annan profession kan övervägas vid behov.

Patientens åtgärder (efter förmåga)
  • Fortsätt egenvård inklusive träning och eventuell viktkontroll.
I Beslut: Föreligger differentialdiagnos?
Hälso- och sjukvårdens åtgärder

Föreligger differentialdiagnos som orsak till symtom?

  • Ja: fortsätt till Utgång ur vårdförloppet (vårdförloppet avslutas).
  • Nej: fortsätt till (J).
J Information och dialog
Hälso- och sjukvårdens åtgärder

Ge information och ha dialog med patienten angående

Patientens åtgärder (efter förmåga)
  • Diskutera förväntningar på ortopedisk bedömning och inställning till operation.
K Beslut: Behov av ortopedisk bedömning?
Hälso- och sjukvårdens åtgärder

Ta ställning till om patienten behöver remitteras till ortopedisk bedömning.

Indikationer för ortopedisk bedömning är

  • oacceptabel smärta eller funktionsinskränkning trots adekvat grund-och tilläggsbehandling enligt behandlingspyramiden (Figur 1)
  • röntgenverifierad höftledsartros
  • att patienten är intresserad av att genomgå operation och är motiverad till träning före och efter operation.

Individanpassad bedömning och avsteg kan göras från kriterierna ovan inför ortopedisk bedömning om nyttan bedöms överskrida riskerna med operation.

Är patienten aktuell för ortopedisk bedömning?

  • Ja: patienten är aktuell för ortopedisk bedömning: fortsätt till (O).
  • Nej: patienten är inte aktuell för ortopedisk bedömning: återgå till (D).
Patientens åtgärder (efter förmåga)
  • Delta i beslut om eventuell ortopedisk bedömning.
  • Diskutera förväntningar på ortopedisk bedömning.
  • Ta ansvar för att sätta dig in i vad en operation innebär bland annat vad gäller risker, smärta och träning efter operationen.
  • Ta ansvar för träning inför operation med stöd av vården vid behov.
  • Var införstådd med att rehabiliteringstiden efter operation är sex till tolv månader.
  • Var införstådd inför eventuell operation om vikten av förberedelse i form av rökstopp, att avstå alkohol, hälsosamma matvanor samt fysisk aktivitet och viktnedgång.
L Förberedelser inför och remiss till ortopedisk bedömning
Hälso- och sjukvårdens åtgärder

Följande förberedelser ska göras inför remiss till ortopedisk bedömning:

  • Identifiera ohälsosamma levnadsvanor med hjälp av Socialstyrelsens indikatorfrågor, till exempel rökning, riskkonsumtion av alkohol, fysisk inaktivitet, matvanor och nutritionsstatus. Inled åtgärder vid behov.
  • Identifiera och optimera om möjligt behandlingen av tillstånd/sjukdomar som utgör riskfaktorer i samband med proteskirurgi, till exempel hypertoni, hjärtsvikt, klaffel, diabetes, anemi, fetma och malnutrition. psykisk ohälsa och demens.
  • Uppdatera läkemedelslistan.
  • Identifiera läkemedel som kan ha oönskade effekter i samband med proteskirurgi och om möjligt justera dessa.
  • Säkerställ att patienten är förberedd på vad en operation innebär bland annat vad gäller risker, smärta och tidig träning direkt efter operation.
  • Genomför slätröntgen ifall detta inte har gjorts tidigare.

Följande information ska ingå i remissen eller vara lätt tillgänglig enligt överenskomna rutiner:

  • ohälsosamma levnadsvanor samt eventuella åtgärder som erbjudits/påbörjats
  • andra relevanta tillstånd eller sjukdomar samt hur dessa är optimerade
  • blodtryck
  • symtom och funktionsproblem, gångförmåga, duration av besvär
  • behandling som provats mot artrosbesvären
  • information om att patienten är intresserad av proteskirurgi 
  • aktuell läkemedelslista  
  • om aktuell röntgen är utförd eller beställd – (datum och utförande enhet).

Under väntetiden till ortopedisk bedömning ansvarar primärvården för patientens fortsatta smärtlindring, sjukskrivning och rehabilitering.

Patientens åtgärder (efter förmåga)
  • Fortsätt med egenvård och träning.
  • Ta ansvar för viktkontroll och förändring av levnadsvanor, vid behov med stöd från vården.
M Revidering av rehabiliteringsplan inför ortopedisk bedömning och eventuell operation i dialog med patienten
Hälso- och sjukvårdens åtgärder

Skapa rehabiliteringsplan för behandling i väntan på ortopedisk bedömning och optimering inför kirurgi:

  • fortsatt egenvård
  • eventuell förskrivning av FaR
  • fortsatt grund- och tilläggsbehandling
  • plan vid eventuell försämring
  • uppföljning och behandling av levnadsvanor.

Under väntetiden till ortopedisk bedömning ansvarar primärvården för patientens fortsatta smärtlindring och eventuell sjukskrivning.

Fortsätt till Utgång: beskrivning av åtgärder i vårdförloppet avslutas.

Patientens åtgärder (efter förmåga)
  • Delta i upprättande av rehabiliteringsplan.
  • Ta ansvar för fortsatt egenvård inklusive träning och viktkontroll vid behov.
  • Ta ansvar för levnadsvanor till exempel att aktivt behandla övervikt, rökning och överkonsumtion av alkohol och ta stöd av vården vid behov.

Checklista för klinisk höftledsartros

Anamnes/riskfaktorer Symtom
Ålder (45+) Höftsmärta
Övervikt Funktionsnedsättning
Hereditet Stelhet vid inaktivitet
Tidigare ledskada STATUS:
Högt ledbelastande arbete Nedsatt och smärtsam höftflexion, inåtrotation, abduktion
Hög ledbelastning under fritid Ändrat gångmönster, hälta, upphakningar, låsningar
(14)(15)

Patientmedverkan och kommunikation

Personcentrering och patientkontrakt

Personcentrering är beaktat i ovan beskrivna åtgärder. Utöver detta är nedanstående viktigt att lyfta fram.

Medverkan vid utredning och behandling

Vårdförlopp höftledsartros bygger på att patienten är delaktig och tar ett eget ansvar för behandlingen. I grundbehandlingen ingår att patienten ska få kunskap om diagnosen, dialog kring hur levnadsvanor kan påverka besvären samt kunskap om behandling enligt behandlingspyramiden.

Dessutom ingår handledd fysisk träning utifrån individens förutsättningar. Målet med grundbehandlingen är att patienten får verktyg för att hantera sina besvär.

Medverkan vid uppföljning

Det är också viktigt att patienten vet vart hen kan vända sig vid ökade besvär.

Stöd och information för patient och närstående

Höftledsartros, 1177

Utmaningar och mål

Patientens utmaningar

Utifrån patienters och närståendes erfarenheter har följande övergripande utmaningar identifierats:

  • vård i rätt tid
  • gap mellan patientens förväntningar och tillgänglig vård
  • risk för brister i patientdelaktighet och samordning
  • att tillgodose behov av alternativa vårdvägar.
 

Nulägesbeskrivning av patienters erfarenheter

Bilden nedan är en grafisk presentation av i nuläget vanligt förekommande erfarenheter av hälso- och sjukvården hos personer med höftledsartros.

  • I kolumn 1 beskrivs identifierade positiva och negativa patientupplevelser
  • I kolumn 2 anges för patienten vanligt förekommande aktiviteter och åtgärder
  • I kolumn 3 beskrivs vårdens vanligt förekommande aktiviteter och åtgärder
  • I kolumn 4 beskrivs huvudsakliga utmaningar som patienterna möter. Vårdförloppet är utformat för att adressera dessa utmaningar som även avspeglas i vårdförloppets mål och indikatorer.
Grafisk presentation av en nulägesbeskrivning utifrån ett patientperspektiv hos personer med höftledsartros.

Vårdförloppets mål

Övergripande mål med vårdförloppet är att

  • fler patienter bör få rätt vård i rätt tid
  • patienter i hela landet bör utredas, behandlas och omhändertas i enlighet med Socialstyrelsens nationella behandlingsriktlinjer
  • öka kunskapen om höftledsartros bland patienter och hälso- och sjukvårdspersonal
  • förbättrad hälsorelaterad livskvalitet bland patienter med höftledsartros.

Kvalitetsuppföljning

Indikatorer för uppföljning

Indikatorerna nedan visar vilka indikatorer som avses följas i vårdförloppet. För detaljerad information om hur indikatorerna beräknas, hänvisas till webbplatsen Kvalitetsindikatorkatalog där kompletta specifikationer publiceras i takt med att de är genomarbetade. Där beskrivs och motiveras också de valda indikatorerna.

Indikatorerna redovisas på Vården i siffror vartefter data finns tillgängligt. Data redovisas könsuppdelat och totalt, och för både region- och enhetsnivå när det är möjligt och relevant.

I bilagan nedan finns information om uppföljning av vårdförloppet och dess indikatorer.

Resultatmått

  • Andel patienter som är nöjda med den hjälp de har fått att hantera sin diagnos efter deltagande i grundbehandling.
  • Andel patienter som efter genomgången grundbehandling når målet för smärtreduktion enligt Numeric Rating Scale (NRS). 1 enhets förbättring anses som minsta kliniska betydelsefulla förbättring.
  • Andel patienter som når upp tillräcklig fysisk aktivitet >150 minuter/vecka, efter grundbehandling.
  • Andel patienter som upplever förbättrad hälsorelaterad livskvalitet 1 år efter behandling. Som förbättring definieras 0.1 EQSD.

Processmått

  • Medelålder vid förstagångsdiagnos höftledsartros.
  • Andel patienter som röntgenundersökts före grundbehandling.
  • Patientutbildning och individuellt anpassad träning vid artros.
  • Andel patienter som deltagit i patientutbildning och träning före operation med höftledsprotes bland personer med höftledsartros.

Kvalitetsregister

Nedanstående kvalitetsregister kan vara relevanta att registrera i under någon del av vårdförloppet (se även åtgärdsbeskrivningen) oavsett om de används för uppföljning av vårdförloppets indikatorer eller inte.

Sammanfattning av vårdförloppet

Höftledsartros är en sjukdom som drabbar ledens brosk, mjukdelar samt lednära skelett. Sjukdomen ger symtom i form av smärta, igångsättningssvårigheter, nedsatt rörlighet, muskelsvaghet och stelhet.

Långvariga besvär leder ofta till nedsatt livskvalitet. Dessa patienter får inte alltid rätt vård i rätt tid och inte heller i enlighet med de nationella behandlingsriktlinjerna.

Ofta remitteras patienter till röntgen i ett tidigt skede men eftersom artros i ett tidigt stadium inte syns på röntgen kan såväl diagnos som grundbehandling vid artros försenas.

Grundbehandling, som innebär patientutbildning, strukturerad och individuellt anpassad handledd träning hos fysioterapeut och vid behov stöd för viktnedgång, har bäst effekt om den sätts in tidigt i artrosförloppet. Därför är det av största vikt att diagnosen höftledsartros konstateras utifrån kliniska tecken så att patienten kan få snabb och effektiv behandling.

En annan utmaning är att uppskattningsvis två tredjedelar av de patienter som remitteras till ortopedklinik i dagsläget inte är aktuella för kirurgisk åtgärd.

Om patienter kan erbjudas grundbehandling tidigt i sjukdomen kan smärta, funktionsnedsättning, viktuppgång, samsjuklighet, såsom exempelvis diabetes och hjärtkärlsjukdom, förebyggas och höftprotesoperation ibland undvikas eller senareläggas.

Vårdförloppet inleds vid misstanke om höftledsartros eller vid försämring av tidigare känd höftledsartros. Det avslutas när patienten har en självrapporterad acceptabel funktions- och smärtsituation, vid annan diagnos som anledning till symtomen eller vid remiss för ortopedisk bedömning inför ställningstagande till kirurgi.

Detta vårdförlopp beskriver vilka åtgärder som bör genomföras och i vilken ordning dessa bör ske inom primärvården.

Det övergripande målet med vårdförloppet är att fler patienter bör få rätt vård i rätt tid och att patienter i hela landet bör utredas, behandlas och omhändertas i enlighet med nationella behandlingsriktlinjer, samt att öka kunskapen om höftledsartros bland patienter och hälso- och sjukvårdspersonal.

För att följa upp vårdförloppet används indikatorer kopplade till smärta, livskvalitet, röntgenundersökning och patientutbildning. Uppföljning planeras genom Svenska Artrosregistret , Svenska Ledprotestregistret och Primärvårdskvalitet.

Generellt om personcentrerade och sammanhållna vårdförlopp

Om vårdförlopp

Personcentrerade och sammanhållna vårdförlopp syftar till att uppnå ökad jämlikhet, effektivitet och kvalitet i hälso- och sjukvården samt att skapa en mer välorganiserad och helhetsorienterad process för patienten.

Vårdförloppen utgår från tillförlitliga och aktuella kunskapsstöd och tas gemensamt fram av olika professioner inom regionernas nationella system för kunskapsstyrning.

I vårdförloppet beskrivs kortfattat vad som ska göras, i vilken ordning och när. Det beskriver en personcentrerad och sammanhållen vårdprocess som omfattar en hel eller en del av en vårdkedja. Åtgärderna kan individanpassas och inkluderar hur individens hälsa kan främjas.

Vårdförloppen avser minska oönskad variation och extra fokus riktas till det som inte fungerar i nuläget ur ett patientperspektiv. Det personcentrerade förhållnings- och arbetssättet konkretiseras genom patientkontrakt som tillämpas i vårdförloppen.

Den primära målgruppen för kunskapsstödet är hälso- och sjukvårdspersonal som ska få stöd i samband med vårdmötet. Avsnitten som rör utmaningar, mål och uppföljning av vårdförloppet är främst avsedda att användas tillsammans med beskrivningen av vårdförloppet vid införande, verksamhetsutveckling och uppföljning. De riktar sig därmed till en bredare målgrupp.

Om personcentrering

Ett personcentrerat förhållnings- och arbetssätt konkretiseras genom patientkontrakt, som är en gemensam överenskommelse mellan vården och patienten om fortsatt vård och behandling.

Patientkontraktet utgår från patientens och närståendes behov, resurser och erfarenheter av hälso- och sjukvård och innebär att en eller flera fasta vårdkontakter utses samt att det framgår vad vården tar ansvar för och vad patienten kan göra själv.

Patientkontrakt kan göras vid flera tillfällen, relaterat till patientens hälsotillstånd.

Mer information finns på SKR:s webbsida om patientkontrakt.

Om kvalitetsuppföljning

Vårdförloppen innehåller indikatorer för att följa upp i vilken grad patienten har fått vård enligt vårdförloppet. Befintliga källor används i den mån det går, men målsättningen är att strukturerad vårdinformation ska utgöra grunden för kvalitetsuppföljningen. Kvalitetsuppföljningen ska så stor utsträckning som möjligt baseras på information som är relevant för vården av patienten.

Vårdförloppets mål och åtgärder följs upp genom resultat- och processmått, vilket skapar förutsättningar för ett kontinuerligt förbättringsarbete.

För detaljerad information om hur indikatorerna beräknas, hänvisas till webbplatsen Kvalitetsindikatorkatalog där kompletta specifikationer publiceras i takt med att de är genomarbetade. Där beskrivs och motiveras också de valda indikatorerna.

Indikatorerna redovisas på Vården i siffror vartefter data finns tillgängligt. Data redovisas könsuppdelat och totalt, och för både region- och enhetsnivå när det är möjligt och relevant.

Relaterad information

Kompletterande underlag

Konsekvensbeskrivning

Konsekvensbeskrivning för tidiga vårdförlopp togs fram som underlag för öppen remiss och publiceras därför inte.

Arbetsgruppens medlemmar

Bilaga - Arbetsgruppens medlemmar.pdf

  1. Prieto-Alhambra D, Judge A, Javaid MK, Cooper C, Diez-Perez A, Arden NK. Incidence and risk factors for clinically diagnosed knee, hip and hand osteoarthritis: influences of age, gender and osteoarthritis affecting other joints. Annals of the rheumatic diseases. 2014;73(9):1659-64 ⏎
  2. Turkiewicz A, Petersson IF, Bjork J, Hawker G, Dahlberg LE, Lohmander LS, et al. Current and future impact of osteoarthritis on health care: a population-based study with projections to year 2032. Osteoarthritis and cartilage. 2014;22(11):1826-32. ⏎
  3. Prieto-Alhambra D, Judge A, Javaid MK, Cooper C, Diez-Perez A, Arden NK. Incidence and risk factors for clinically diagnosed knee, hip and hand osteoarthritis: influences of age, gender and osteoarthritis affecting other joints. Annals of the rheumatic diseases. 2014;73(9):1659-64. ⏎
  4. Hunter DJ, Bierma-Zeinstra S: Osteoarthritis. Lancet 2019, 393(10182):1745-1759. ⏎
  5. Socialstyrelsen. Nationella riktlinjer rörelseorganens sjukdomar. Osteoporos, artros, inflammatorisk ryggsjukdom och ankyloserande spondylit, psoriasisartrit och reumatoid artrit. Stöd för styrning och ledning. Artikelnr 2012-5-1. 2012. ⏎
  6. Jordan KP, Tan V, Edwards JJ, Chen Y, Englund M, Hubertsson J, et al. Influences on the decision to use an osteoarthritis diagnosis in primary care: a cohort study with linked survey and electronic health record data. Osteoarthritis and cartilage / OARS, Osteoarthritis Research Society. 2016;24(5):786 93 ⏎
  7. Hunter DJ, McDougall JJ, Keefe FJ. The symptoms of osteoarthritis and the genesis of pain. The Medical clinics of North America. 2009;93(1):83-100, xi ⏎
  8. Litwic A, Edwards MH, Dennison EM, Cooper C. Epidemiology and burden of osteoarthritis. British medical bulletin. 2013;105:185-99 ⏎
  9. Bannuru RR, Osani MC, Vaysbrot EE, Arden NK, Bennell K, Bierma-Zeinstra SMA, et al. OARSI guidelines for the non-surgical management of knee, hip, and polyarticular osteoarthritis. Osteoarthritis and cartilage. 2019. ⏎
  10. Sveriges Regioner. Nationellt kliniskt kunskapsstöd. Rörelseorganen. Höftledsartros. 2019. https://nationelltklinisktkunskapsstod.se/ ⏎
  11. Jonsson T, Eek F, Dell'Isola A, Dahlberg LE, Ekvall Hansson E. The Better Management of Patients with Osteoarthritis Program: Outcomes after evidence-based education and exercise delivered nationwide in Sweden. PloS one. 2019;14(9):e0222657. ⏎
  12. Kärrholm J, Rogmark C, Nauclér E, Vinblad J, Mohaddes M, Rolfson O. Svenska Höftprotesregistrets Årsrapport 2018 https://registercentrum.blob.core.windows.net/shpr/r/Arsrapport_2018_Hoftprotes_final_web-rJgg8LvkOB.pdf ⏎
  13. Försäkringsmedicinskt beslutsstöd www.socialstyrelsen.se/regler-och-riktlinjer/forsakringsmedicinskt-beslutsstod/>https://www.socialstyrelsen.se/regler-och-riktlinjer/forsakringsmedicinskt-beslutsstod/ ⏎
  14. National Clinical Guideline C. National Institute for Health and Clinical Excellence: Guidance. Osteoarthritis: Care and Management in Adults. London: National Institute for Health and Care Excellence (UK) ⏎
  15. Altman R, Alarcon G, Appelrouth D, Bloch D, Borenstein D, Brandt K, et al. The American College of Rheumatology criteria for the classification and reporting of osteoarthritis of the hip. Arthritis and rheumatism. 1991;34(5):505-14 ⏎
1177 logo
De kliniska kunskapsstöden och vårdförloppen på denna sida hämtas från 1177 för vårdpersonal och innehåller regionala tillägg för Region Norrbotten.