Axelledsartros karaktäriseras av ledsmärta, rörelseinskränkning och strukturella förändringar i ledbrosk, mjukdelar och lednära skelett i och omkring glenohumeralleden.

Förekomst

Axelledsartros debuterar oftast efter 65 års ålder och förekommer mer sällan än artros i höft- och knäled.

Riskfaktorer

Utlösande faktorer kan vara:

återkommande luxationer
rotatorkuffskada
tidigare infektioner
tidigare fraktur
tidigare axeloperation
axelbelastande arbete
reumatoid artrit.

Samsjuklighet

Axelledsartros kan förekomma i samband med artros i andra leder och vid vissa systemiska tillstånd, till exempel diabetes. Det kan även förekomma vid inflammatoriska ledsjukdomar, till exempel reumatoid artrit.

Utredning

Symtom

Typiska symtom är:

belastnings- och rörelserelaterad smärta, i senare skede vilosmärta och nattlig värk
nedsatt funktion – låsningar och upphakningar
tydligt nedsatt rörelseomfång, särskilt vid utåt- och inåtrotation och abduktion
morgonstelhet och stelhet efter vila som går över inom 30 min vid rörelse
ledpåverkan – intermittent ledsvullnad, i senare skede deformation av leden.

Tillståndet har ofta en smygande debut med långa perioder av lindriga besvär som avlöses av symtomfria perioder. När patienten söker vård har besvären ofta tilltagit. I tidiga stadier kan symtomen vara diffusa och förväxlas med andra axelrelaterade tillstånd.

Status

Typiska statusfynd är:

inskränkt rörelseomfång, passivt och aktivt, särskild inskränkt utåt- och inåtrotation
krepitationer
låsningar och upphakningar.

Handläggning vid utredning

Diagnosen ställs oftast kliniskt efter en sammanvägd bedömning av anamnes, symtom och status.

Diagnosen kan behöva verifieras med bilddiagnostik, observera att röntgen kan se normal ut tidigt i förloppet. Radiologiska fynd som talar för artros utesluter inte differentialdiagnoser.

Sambandet mellan graden av ledförändring och symtom är svagt. Det är därför viktigt att låta patientens symtom styra vidare handläggning.

Provtagningar

Överväg att ta prov på Hb, SR, CRP, leukocyter och eventuellt andra prover i differentialdiagnostiskt syfte.

Undersökningar

Bilddiagnostik

Slätröntgen är standard i de fall röntgen är indicerat.

Radiologiska fynd som talar för artros är:

ledspringesänkning
osteofyter
ökad sklerotisering och cystbildning i subkondrala benet.

Differentialdiagnoser

Överväg följande differentialdiagnoser:

axelrelaterade tillstånd så som frusen skuldra, subakromiell smärta med impingement, rotatorkuff- eller labrumskada, akromioklavikularledsjukdomar
överbelastnings- och muskulära tillstånd till exempel muskelvärk, tendiniter och bursiter, myofasciella smärtsyndrom
posttraumatiska tillstånd till exempel tidigare fraktur, kronisk axelluxation
systemiska och neurologiska tillstånd så som polymyalgia reumatika, cervikobrakialt syndrom, neuropatier, infektioner, tumör.

Behandling

Handläggning vid behandling

Grundbehandling vid axelledsartros utgörs av utbildning, träning och egenbehandling med stöd av fysioterapeut eller annan personal med kompetens inom rehabilitering samt vid behov viktminskning. Vid otillräcklig effekt ges tilläggsbehandling i form av läkemedel, hjälpmedel och fortsatt rehabiliteringsstöd.

Vid fortsatt svåra besvär trots behandling kan kirurgi vara ett alternativ. Kirurgi förutsätter att patienten genomfört grundbehandling och röntgats.

Kirurgi kan vara aktuell vid:

oacceptabel smärta eller värk som inte svarar på analgetika
svåra vilo- och nattliga smärtor
svår funktionsinskränkning eller behov av sjukskrivning
svåra kvarstående besvär trots adekvat grundbehandling.

Behandlingsval

Fysioterapi

Fysioterapi vid artros innefattar individuellt anpassad, handledd träning, patientutbildning och information samt ergonomiska råd. Syftet är att stärka muskulaturen kring den drabbade leden.

Störst symtomlindring ses när patienten tränar kontinuerligt, tillgodogör sig information om sjukdomen och vid behov minskar i vikt. Effekten är jämförbar med smärtstillande läkemedel. Träningen ger därutöver effekt på den fysiska funktionen.

Överväg fysioterapeutisk tilläggsbehandling om grundbehandling inte haft tillräcklig effekt på smärtan, till exempel elektroakupunktur, TENS och lågenergilaser.

Kontinuerlig träning är viktig även inför kirurgi, vilket kan bidra till ett förbättrat postoperativt förlopp.

Utbildning och stöd

Erbjud strukturerad patientutbildning, till exempel Bättre omhändertagande av artros (BOA). Utbildningen syftar till att öka patientens delaktighet och kunskap och inkluderar följande delar:

allmän information (träning, ergonomi, kost, smärthantering)
individuell träning och/eller fysisk aktivitet exempelvis på recept (FaR)
stöd för viktminskning efter behov.

Insatsen utvärderas efter tre månader, utvärderingen sker inom ramen för grundbehandlingen.

Läkemedelsbehandling

Följande läkemedel kan intas var för sig eller kombineras vid behov:

paracetamol
COX-hämmare.

Vid inflammation kan injektion med kortison ges vid enstaka tillfällen. För bästa precision rekommenderas att intraartikulär kortisoninjektion genomförs med bildvägledning, till exempel genomlysning eller ultraljud. Evidensen för kortisoninjektion vid artros i glenohumeralled är begränsad men kan ge tillfällig lindring hos vissa patienter om grundbehandling inte gett tillräcklig symtomlindring.

Kirurgisk behandling

När kirurgisk behandling är indicerad genomförs axelartroplastik. Åtgärden kan ge mycket god lindring, upp till 80 % av patienter med uttalade besvär rapporterar tydlig förbättring efter kirurgi.

Försäkringsmedicin och intyg

Sjukskrivning

Sjukskrivning kan vara aktuell vid axelledsartros, särskilt vid påverkan på dominant sida och vid arbete som innebär belastning i eller ovanför axelhöjd. Behovet avgörs individuellt utifrån funktionsnedsättning, arbetskrav och rehabiliteringsmöjligheter.

Skulder-och axelledsbesvär, försäkringsmedicinskt beslutsstöd, Socialstyrelsen

Patientmedverkan och kommunikation

Stöd och information för patient och närstående

Artros, 1177

Relaterad information

Nationella riktlinjer för rörelseorganens sjukdomar, Socialstyrelsen

Referenser

Referenserna är generella för detta kunskapsstöd. [1] [2] [3] [4] [5]

1. American Academy of Orthopaedic Surgeons. (2020). Management of Glenohumeral Joint Osteoarthritis: Evidence-Based Clinical Practice Guideline. https://www.aaos.org/globalassets/quality-and-practice-resources/glenohumeral/gjo-cpg.pdf

2. National Institute for Health and Care Excellence. (2022). Osteoarthritis in over 16s: diagnosis and management (NICE Guideline NG226). https://www.nice.org.uk/guidance/ng226

3. Frost, A. V., & Hulkower, S. (2024). Evaluation of the adult with shoulder complaints. UpToDate. Retrieved July 17, 2025, from https://www.uptodate.com/contents/evaluation-of-the-adult-with-shoulder-complaints

4. Kallings, L. V., Eriksson, M., Lundqvist, S., & Dohrn, I.-M. (2021). Fysisk aktivitet på recept – FaR. I FYSS – Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling (kap. 1.9). https://www.fyss.se/wp-content/uploads/2021/10/FAR.pdf

5. Fysisk aktivitet på recept (FaR), Socialstyrelsen https://www.socialstyrelsen.se/kunskapsstod-och-regler/omraden/god-och-nara-vard/framja-halsa-och-forebygga-ohalsa/fysisk-aktivitet-pa-recept-FaR/

De kliniska kunskapsstöden och vårdförloppen på denna sida hämtas från 1177 för vårdpersonal och innehåller regionala tillägg för Region Norrbotten.

Hitta på sidan

Axelledsartros

Diagnoskoder saknas