Reaktiv artrit

Vårdnivå, samverkan och remissrutiner

Remissrutiner

Om hälsotillståndet

Definition

Reaktiv artrit är en aseptisk artrit inducerad av infektion på annan plats i kroppen. Vid reaktiv artrit kan Reiters triad förekomma, vilket omfattar artrit, uretrit och irit/konjunktivit.

Förekomst

Prevalensen i Sverige är cirka 40 på 100 000 individer och sjukdomen drabbar ofta unga vuxna.

Orsaker

Den exakta patogenetiska mekanismen är inte känd. En utlösande fokal infektion kan påvisas hos högst hälften av patienterna. Det finns en association med förekomst av genvarianten HLA-B27.

Artrit uppträder vanligen 1–4 veckor efter en infektion, som kan ha varit asymtomatisk. Vanliga patogener är Salmonella, Shigella, Yersinia, Campylobacter och Chlamydia.

Samsjuklighet

Flera sjukdomar är associerade med HLA-B27 som till exempel:

• inflammatorisk tarmsjukdom, IBD
• psoriasis
• ankyloserande spondylit.

Utredning

Symtom

Ofta ses:

• asymmetrisk mono- eller oligoartrit
• artrit i nedre extremiteter
• ryggsmärta.

Exempel på associerade besvär som förekommer är:

• entesopati med akillestendinit, plantarfasciit, daktylit
• irit, konjunktivit
• uretrit
• sakroiliit.

Balanit och erytema nodosum är mer sällan förekommande.

Anamnes

Fråga om:

• genomgången infektion
• symtom utöver ledbesvär
• andra sjukdomar eller trauma.

Status

Undersök följande:

• allmäntillstånd
• ledstatus
• ögonstatus
• senfästen
• hud.

Handläggning vid utredning

Mono- eller oligoartrit tillsammans med ett eller flera associerade symtom hos en i övrigt ledfrisk person stärker misstanken.

Kontrollera laboratorieprover främst i diagnostiskt syfte och för att verifiera utlösande agens. Den viktigaste differentialdiagnosen vid monoartrit är septisk artrit. Överväg behov av ledpunktion för ledvätskeanalys.

Provtagningar

Överväg följande prover:

• CRP eller SR för att bedöma graden av inflammation, samt för differentialdiagnostik mot septisk artrit
• blodstatus
• odlingar eller serologisk provtagning för att verifiera utlösande agens.

Differentialdiagnoser

Flera differentialdiagnoser kan övervägas:

• septisk artrit
• kristallartrit
• psoriasisartrit
• reumatoid artrit
• SLE
• ankyloserande spondylartrit
• infektionsrelaterad artrit, orsakad av till exempel borrelia eller gonokocker
• sarkoidos.

Artriter, 1177 för vårdpersonal

Behandling

Handläggning vid behandling

Handlägg enligt följande:

• Ge information om sjukdomen och att prognosen är god.
• Behandla eventuell bakomliggande infektion enligt separat rekommendation.
• Ge NSAID och råd om avlastning av leden vid behov.
• Överväg kontakt med fysioterapeut vid längre eller uttalade besvär.
• Överväg lokal steroidinjektion, särskilt vid stor svullnad i knäled då tappning kan vara aktuellt.

Artriten läker oftast ut inom ett år, men för 10 % eller färre kan förloppet bli långvarigt och besvären kvarstå längre än så.