Hitta på sidan
Ångestsyndrom
Nationellt kliniskt kunskapsstöd med regionala tillägg.
Diagnoskoder saknas
Diagnoskoder saknas
För närvarande är diagnoskoderna inte tillgängliga.
Omfattning av kunskapsstödet
Denna rekommendation beskriver ångest i olika former. För tvångssyndrom eller PTSD, se separata rekommendationer.
Om hälsotillståndet
Definition
Ångest är primärt en adekvat reaktion kopplad till en upplevelse av rädsla och hot.
Ångestsyndrom innebär en överdriven oro inför olika händelser eller aktiviteter, som ger ett lidande och funktionsnedsättning. Ångestsyndrom omfattar flera diagnoser, de kan förekomma enskilt eller i kombination.
Generaliserat ångestsyndrom
Generaliserat ångestsyndrom (GAD) innebär en överdriven rädsla och oro som är svår att kontrollera och som är närvarande en stor del av dagen i olika situationer.
Paniksyndrom
Paniksyndrom utgörs av panikattacker i kombination med efterföljande beteendeförändring eller undvikande av platser och/eller situationer som skulle kunna utlösa nya attacker.
Social ångest
Social ångest innebär en överdriven rädsla för att befinna sig i fokus för uppmärksamhet. Det kan också vara rädsla för en situation som kan upplevas förödmjukande och generande. Det medför ofta undvikande av olika situationer.
- Sociala – småprat eller gemensamma måltider på arbetet.
- Prestationsbaserade – hålla föredrag, prestera i grupp eller att arbeta när någon ser på.
Agorafobi
Agorafobi innebär en uttalad rädsla eller ångest inför att befinna sig på en plats som är svår att lämna om ångest eller andra genanta symtom skulle uppstå. Till exempel i en folksamling eller på en buss.
Agorafobi förekommer ofta tillsammans med paniksyndrom men förekommer även enskilt.
Specifik fobi
Vid specifik fobi upplevs en stark rädsla knuten till en viss situation, föremål, djur eller aktivitet. Specifik fobi delas in i undergrupper utifrån rädsla för:
- levande varelser – som spindlar, ormar, hundar eller fåglar
- naturföreteelser – som höjder, stormar eller vatten
- blod, sprutor eller skada – exempelvis kirurgiskt ingrepp eller blodprov
- specifik situation – att flyga, åka hiss eller att vara i instängt rum
- att kräkas eller att sätta i halsen.
Förekomst
Ungefär var fjärde vuxen drabbas av ett ångestsyndrom. Tillståndet är tre gånger vanligare hos kvinnor än hos män.
Orsaker
Både arv och miljö påverkar risken för att utveckla ångestsyndrom. Ärftligheten är 30–50 % men kunskapen om vilka gener som spelar in är liten.
Samsjuklighet
- Psykiatriska sjukdomar – exempelvis depression eller neuropsykiatriska tillstånd
- Riskbruk, skadligt bruk eller beroendesyndrom av alkohol eller narkotika
- Somatiska tillstånd – exempelvis gastrointestinal sjukdom, hjärt- och kärlsjukdom samt långvarig smärta
Utredning
Symtom
Psykiska symtom
- Oro, rädsla
- Undvikande av vissa situationer
Somatiska symtom
- Svettningar
- Känsla av andningsbesvär
- Hjärtklappning, obehagskänsla i bröstet
- Yrsel, svimningskänsla
- Magont
Symtomen kan vara allt från milda till mycket starka och uppkomma i få specifika situationer eller ofta i vardagen.
Anamnes
- Aktuella eller tidigare symtom, be patienten ge specifika exempel
- Påverkan på sysselsättning, relationen till närstående och övriga sociala kontakter
- Barndom och uppväxt
- Ärftlighet
- Pågående eller tidigare psykologisk behandling eller läkemedelsbehandling
- Samsjuklighet inklusive substansbruk
- Närståendeanamnes är ofta värdefullt
Status
Somatiskt status
- Allmäntillstånd
- Hjärta och lungor
- Puls och blodtryck
- Neurologstatus, vid behov
Psykiskt status
- Yttre observationer
- Grundstämning
- Formell och emotionell kontakt
- Kognitiv funktion samt minne
- Tecken till psykotiska symtom – hallucinationer, tankestörning eller vanföreställningar
- Psykomotorik
- Affekter
- Suicidalitet
Handläggning vid utredning
Ta en noggrann anamnes, överväg stöd av ett standardiserat instrument (MINI) och gör en klinisk bedömning. Ta prover, gör differentialdiagnostika överväganden och bedöm möjlig samsjuklighet.
Gör en suicidriskbedömning och bedöm behov av specialiserad vård. Värdera kriterier för diagnos enligt DSM-5 eller ICD-10. Överväg att använda skattningsskala för att värdera symtom.
Provtagningar
Laboratorieprover
- Kontrollera blodvärde, njur- och sköldkörtelfunktion, blodsocker och elektrolyter.
- Överväg prover för alkoholöverkonsumtion och vitamin B12-brist.
Behandling
Handläggning vid behandling
- Basbehandling – egenvård inklusive fysisk aktivitet
- Psykologisk behandling – kognitiv beteendeterapi (KBT)
- Läkemedelsbehandling – serotoninåterupptagshämmare (SSRI)
Behandlingsmålet är symtomfrihet och full funktionsförmåga. Hög tillgänglighet och kontinuitet till vården spelar stor roll för behandlingseffekten.
Behandlingsval
- Generaliserat ångestsyndrom – KBT eller läkemedelsbehandling
- Paniksyndrom – KBT i första hand, läkemedelsbehandling i andra hand
- Social ångest – KBT eller läkemedelsbehandling var för sig eller i kombination
- Agorafobi – KBT i första hand, läkemedelsbehandling i andra hand
Egenvård
Ge råd om att
- undvika social isolering
- upprätthålla normal dygnsrytm avseende sömn och måltider
- avstå från alkohol och narkotika
- vara fysiskt aktiv.
Behandlingsval
Fysisk aktivitet
- Fysisk aktivitet rekommenderas som behandling vid all form av ångest.
- Aerob och muskelstärkande fysisk aktivitet med stöd av medicinskt utbildad personal rekommenderas.
Specifik träning
- Generaliserat ångestsyndrom – styrketräning särskilt i väntan på annan behandling.
- Panikångest – konditionshöjande träningspass med hög intensitet.
Läkemedelsbehandling
Antidepressiva läkemedel rekommenderas vid ångestsyndrom. SSRI är förstahandsval.
sertralin N06AB06
SERTRALIN generiska alternativ
Risken för gastrointestinala biverkningar är något större för sertralin än för escitalopram. Sertralin saknar interaktion med omeprazol och hydroxizin (Atarax).
escitalopram N06AB10
ESCITALOPRAM generiska alternativ
citalopram N06AB04
CITALOPRAM generiska alternativ
Risken för förlängning av QT-intervallet (och därmed troligen för allvarlig hjärtarytmi) är förhöjd för både citalopram och escitalopram, sannolikt av betydelse vid hög ålder, vid hög dos eller vid samtidig behandling med bland annat omeprazol och hydroxizin (Atarax).
Vid behov kan betablockerare provas vid specifik social ångest, till exempel inför prestationsrelaterad situation.
Insättning
- Informera om att effekt brukar ses efter 2–4 veckor men kan dröja upp till 3 månader.
- Informera om att övergående biverkningar är vanliga de första 1–2 veckorna.
- Bedöm behov av ångestdämpande läkemedel under insättningen.
- Planera in utvärdering och uppföljning.
Utvärdering
- Bedöm patientens sjukdomsinsikt och följsamhet till behandling.
- Utvärdera behandlingseffekt av SSRI.
Överväg i andra hand vid
- generaliserat ångestsyndrom – SNRI eller tricykliskt antidepressivum
- paniksyndrom – venlafaxin (SNRI) eller klomipramin (tricykliskt antidepressivum)
- social ångest – venlafaxin (SNRI).
Bedöm behov av behandling inom specialiserad vård.
Akut behandling av ångest
Tiden till effekt för SSRI, SNRI och tricykliska antidepressiva kan vara dagar upp till veckor. I det akuta skedet vid t ex paniksyndrom med panikattacker kan därför prometazin, hydroxizin eller alimemazin prövas. Fördelen med dessa är att de har snabbt tillslag. De saknar missbruksrisk och samtliga tre preparat har uttalat sederande och antihistaminerg effekt. Den antianxiösa effekten av hydroxizin har både evidensbaserat stöd och stöd i klinisk erfarenhet. Alla tre kan som biverkan ge QT-förlängning (och därmed risk för hjärtarytmi). Kontraindikationer för och försiktighet vid användning av medlen alimemazin och hydroxizin ska särskilt beaktas, bland annat utifrån risken för hjärtarytmi och utifrån kramprisken.
1:a hand
prometazin, hydroxizin eller alimemazin
På grund av biverkan av QT-förlängning (och därmed risk för hjärtarytmi) för hydroxizin ska maximala dygnsdosen till vuxna inte överstiga 100 mg per dygn, till äldre maximalt 50 mg per dygn och till barn, som väger under 40 kg, maximalt 2 mg/kg kroppsvikt per dygn.
Observera risk för allvarlig intoxikation vid överdosering.
Sista hand
Oxascand
Enbart i undantagsfall och endast för akutbehandling. Stor försiktighet om missbruk eller beroende av alkohol, droger eller beroendeframkallande läkemedel föreligger eller tidigare har funnits.
Uppföljning
Utvärdering av läkemedel rekommenderas kontinuerligt, gärna med en standardiserad skattningsskala. Försök till dosminskning eller uttrappning kan provas efter
- minst tolv månaders symtomfrihet vid generaliserat ångestsyndrom
- minst sex månaders symtomfrihet vid paniksyndrom och social ångest.
Långsam uttrappning av läkemedel rekommenderas. Snabb utsättning medför stor recidivrisk.
Vid eventuell försämring bör dosen justeras till senaste dos med erhållen effekt. Läkemedelsbehandling kan behövas under flera år, i vissa fall under hela livet.
Komplikationer
- Substansbruk
- Depression
- Suicidalitet
- Somatisk sjuklighet
Försäkringsmedicin och intyg
Sjukskrivning
Patientmedverkan och kommunikation
Stöd och information för patient och närstående
