Mediaotit, sekretorisk

Vårdnivå, samverkan och remissrutiner

Vårdnivå och samverkan

Remissrutiner

Omfattning av kunskapsstödet

Andra relaterade kunskapsstöd

Mediaotit, akut, 1177 för vårdpersonal

Om hälsotillståndet

Definition

Sekretorisk otitis media, SOM, (otosalpingit) är ett godartat inflammatoriskt tillstånd där icke purulent vätska ansamlats i mellanörat, bakom en intakt trumhinna. Akuta symtom i form av svår smärta och feber saknas.

Definitionen för kronisk SOM innebär att vätskan funnits under minst tre månader.

Förekomst

SOM kan drabba alla åldrar, men är vanligast hos barn mellan två och fem år. Mer än en femtedel av alla barn drabbas av perioder med långvarig SOM.

Orsaker

SOM uppstår ofta efter en övre luftvägsinfektion eller i efterförloppet till akut mediaotit. Den är vanligtvis spontanläkande men kan ha långdraget förlopp.

Utredning

Symtom

Vanlig symtombild vid SOM är:

• icke akut insjuknande
• lock- eller fyllnadskänsla i örat
• nedsatt hörsel, pratar högt
• ibland beskrivs ett knastrande ljud i örat
• ibland lätt ont och obehag men ingen värk eller svår smärta.

Anamnes

I anamnesen kan det vara av värde att fånga upp:

• nyligen genomgången förkylning eller akut mediaotit
• nyligen flygresa (tryckskillnad kan bidra)
• eventuell nästäppa, snarkning, munandning
• om barnets joller/språk utvecklas åldersadekvat
• upplevd hörselnedsättning, eller hos små barn indirekta tecken på detta:
  • kan barnet höra om en förälder pratar till det från rummet intill?
  • vill barnet ha hög volym på TV, musik, spel eller ljudbok?
  • reagerar och vänder sig barn mot ljud (röster, telefoner, dörrklockor)?

Status

Diagnosen ställs kliniskt med inspektion av trumhinnor, deras rörlighet samt bedömning av hörseln.

Fynd vid inspektion av trumhinnan med otoskopi/otomikroskopi:

• synlig vätska i mellanörat, ibland med vätskenivåer och luftbubblor
• trumhinnan är oftast genomskinlig, ibland förtjockad eller gråvit, hammarskaftet ses ofta tydligt
• trumhinnan kan vara normalställd eller indragen med nedsatt rörlighet.

SOM diagnostiseras säkrast med inspektion av trumhinnorna i kombination med pneumatisk otoskopi (siegling) eller tympanometri. Att enbart använda otoskopi medför ökad risk för såväl över- som underdiagnostisering.

Handläggning vid utredning

• Diagnosen ställs kliniskt med bedömning av trumhinnor och hörsel.
• Sekretorisk mediaotit hos barn eller vuxen efter nyligen genomgången infektion kräver ingen utredning initialt.

Undersökningar

Lämpliga frågor för att utvärdera hörselnedsättning hos yngre barn:

• Är barnets språk/joller adekvat för åldern?
• Kan barnet höra om en förälder pratar till det från rummet intill?
• Vill barnet ha hög volym på TV, musik, spel eller ljudbok?
• Hur fungerar barnet i aktivitet i grupp? Verkar barnet uppträda hyperaktivt eller frånvarande?

Stämgaffeltester kan göras på äldre barn och vuxna:

• Webers test:

• • Stämgaffeln placeras på mitten av pannan eller främre delen av hjässan.
    • Vid normal hörsel förlägger patienten tonen till mitt i huvudet.
    • Lateralisering av tonen till örat med nedsatt hörsel tyder på ett ledningshinder på detta öra.
    • Lateralisering av tonen till örat med normal hörsel tyder på en sensorineural skada på örat med nedsatt hörsel.

• Rinnes test:
  1. Stämgaffeln hålls mot processus mastoideus tills patienten uppger att tonen försvinner.
  2. Stämgaffeln hålls därefter framför örat.
     • Vid normal hörsel hörs åter tonen och testet är normalt, eller så kallat positivt.
     • Vid ledningshinder hör patienten inte tonen när stämgaffeln hålls framför örat. Ben­ledningen är då bättre än luftledningen och testet är då patologiskt, eller så kallat negativt.

Differentialdiagnoser

Vanliga differentialdiagnoser är:

• akut mediaotit – övre luftvägsinfektion (ÖLI), smärta (Mediaotit, akut, 1177 för vårdpersonal)
• simplexotit – ÖLI, smärta, bevarad trummhinnerörlighet
• extern otit – ömhet/smärta, i hörselgången ses ödem, rodnad och sekretion
• vaxpropp eller främmande kropp
• dysfunktionell eller helt öppen örontrumpet (tuba aperta) – lockkänsla, ekoupplevelse av eget tal
• adhesiv otit – sammanväxning av trumhinna, mellanörats ben framträder tydligt
• kolesteatom (pärlcysta) – illaluktande flytning, hörselnedsättning, vitgul ibland pärlliknande massa: remiss ÖNH-specialist
• tensor tympani-syndrom – fyllnadskänsla, klickande ljud
• sudden deafness – plötslig påtaglig hörselnedsättning, vanligen ensidigt, normalt öronstatus: remiss ÖNH-specialist.

Vid ensidig sekretorisk mediaotit utan föregående infektion, känd kronisk öronsjukdom eller annan förklaring bör huvud-halscancer uteslutas enligt Standardiserat vårdförlopp huvud- och halscancer, Regionala cancercentrum i samverkan.

Behandling

Handläggning vid behandling

SOM har mycket god prognos, behandling behövs vanligen inte. SOM självläker oftast på några veckor, ibland tar det månader, så i första hand exspektans.

Egenvård

Nedanstående råd kan underlätta för patienten under exspektansperioden:

• Valsalvas manöver (tryckutjämning) — så ofta som möjligt, gärna flera gånger per timme, alternativ med hjälp av autoinflation med näsballong (barn över 5 år)
• avsvällande nässpray om samtidig ÖLI och sekundärt svårt att tryckutjämna
• högläge till natten.

Uppföljning

Komplikationer

Patientmedverkan och kommunikation

Stöd och information för patient och närstående

Relaterad information