Hitta på sidan
Retinoblastom
Nationellt kliniskt kunskapsstöd med regionala tillägg.
Diagnoskoder saknas
Diagnoskoder saknas
För närvarande är diagnoskoderna inte tillgängliga.
Vårdnivå, samverkan och remissrutiner
Vårdnivå och samverkan
Undersökning av patienter med ökad risk för retinoblastom görs inom den specialiserade vården och utförs endast vid centra med möjlighet till undersökning i narkos och som har personal med erfarenhet av att undersöka små barns ögonbottnar.
Behandling av retinoblastom utgör Nationell Högspecialiserad vård och sker vid sektionen för ögononkologi på S:t Eriks Ögonsjukhus i Stockholm.
Remissrutiner
Vid misstanke om retinoblastom, kontakta skyndsamt Ögononkologen på S:t Eriks Ögonsjukhus via växeln.
Remissunderlag till S:t Eriks Ögonsjukhus, S:t Eriks Ögonsjukhus
I remissen bör det även framgå om genetisk provtagning gjorts och en kopia på resultatet ska bifogas om svar redan finns.
Vid bekräftad retinoblastomdiagnos skickar alltid sektionen för ögononkologi remiss till barnonkologiska sektionen på Karolinska Universitetssjukhuset för kännedom och psykosocialt omhändertagande. Är patienten bosatt i annan region skickar barnonkologiska sektionen i Stockholm i sin tur för remiss för kännedom till aktuellt barnonkologiskt centrum för motsvarande omhändertagande.
Omfattning av kunskapsstödet
Kunskapsstödet behandlar omhändertagande av patienter med retinoblastom, samt övervakning av patienter med ökad risk för retinoblastom.
Om hälsotillståndet
Definition
Retinoblastom är en malign neoplasi som uppstår från retinala celler, vanligtvis under de första två levnadsåren [1][2]. Ju yngre patient desto mer posteriora tumörer, så små bebisar under 1 år har ofta tumörer i makulaområdet medan äldre barn upp till 2–3 årsåldern kan utveckla mer anteriora tumörer. Om de orsakas av en konstitutionell, det vill säga systemisk, RB1-mutation, löper patienterna också risk att utveckla pineoblastom och senare i livet även andra maligna neoplasier. Denna mutation ärvs på ett autosomalt dominant sätt, vanligtvis med 90 % penetrans.
Diffust retinoblastom presenterar med en omfattande infiltration av retina och tenderar att sprida tumörseeds i glaskroppen och främre kammaren utan formen av en solitär massa [3]. Medelåldern för diagnos är 4 år.
Retinocytom, även kallat retinom, liknar regredierade eller avstannade retinoblastom och uppträder benignt, där cirka 15 % har transformerats till malign tumör efter 10 år [4].
Förekomst
I Sverige insjuknar i genomsnitt 7 barn per år [5]. Det finns ingen skillnad mellan flickor och pojkar gällande incidensen av retinoblastom [6].
Orsaker
Nästan alla retinoblastom initieras av förlust av funktion hos både moderns och faderns kopior av RB1-genen på kromosom 13q14 i en prekursorcell [7]. Eftersom dessa även förekommer i benigna retinocytom eller retinom, tror man att även andra genetiska avvikelser behövs för att malign tillväxt ska uppstå.
RB1-retinoblastom finns i typerna ärftlig och icke ärftlig.
Icke ärftligt retinoblastom
Icke ärftligt retinoblastom utvecklas när båda RB1-mutationerna uppstår i en enda retinalcell. Endast en solitär tumör uppstår, i ena ögat. Risken för pineoblastom, sekundära maligna neoplasmer och retinoblastom hos släktingar är inte förhöjd jämfört med den allmänna befolkningen. Cirka 55 % av alla retinoblastom är icke ärftliga.
I cirka 3 % av fallen av retinoblastom finns det ingen genetisk avvikelse i RB1-genen. Sjukdomen orsakas då av en annan genetisk avvikelse, såsom MYCN-amplifiering. Vid MYCN-amplifiering tenderar sjukdomen att vara mer aggressiv med tidig debut runt 4 månaders ålder [8].
Ärftligt retinoblastom
Ärftligt retinoblastom uppstår när en retinal cell med en konstitutionell (medfödd) RB1-mutation också utvecklar en somatisk RB1-mutation (Knudsons two hit hypothesis). Konstitutionell RB1-mutation finns hos cirka 45 % av alla patienter med retinoblastom. Det finns hos 100 % av de med bilateral sjukdom och hos cirka 15–20 % av patienterna med ett ensidigt solitärt retinoblastom. Cirka 90 % av alla ärftliga RB1-mutationer inträffar de novo så att patienten är den första drabbade personen i sin familj. Detta är vanligare vid unilaterala retinoblastom. Patienter med en ärftlig RB1-mutation har vanligtvis flera retinoblastom, vanligtvis i båda ögonen, och vissa utvecklar också pineoblastom och sekundära maligna neoplasier senare i livet som till exempel osteosarkom. Cirka 90 % av individerna med RB1-mutationen utvecklar retinoblastom och 10 % är friska bärare.
Om den konstitutionella RB1-mutationen ärvs från en förälder finns den i alla celler i kroppen. Om RB1-mutationen uppstår under postzygotisk embryonal utveckling är den alltid de novo. Då finns mutationen i en del men inte alla av kroppens celler (mosaicism). Mosaicism kan vara somatisk om den inte involverar könsceller eller gonadal som involverar spermier eller ägg [9].
Riskfaktorer
Alla individer med retinoblastom ska erbjudas genetisk utredning av RB1. Om en person är bärare av mutation i RB1-genen så finns det 90 % risk att utveckla retinoblastom. Om en person har en släkting med retinoblastom så finns det olika risk att ärva mutationen beroende på släktrelation. Risk för retinoblastom finns vid alla deletioner på kromosom 13 som omfattar RB1-genen.
Samsjuklighet
Vid 13q14-deletionssyndrom kan andra organsystem vara påverkade. Hjärta, hjärna, skelett och njurar är vanligast och tillståndet är ofta förenat med intellektuell funktionsnedsättning. Mikroftalmi, hypertelorism och lågt sittande öron är vanliga fynd. Fingrarna kan vara avvikande i form av underutveckling eller felplacerade tummar samt korta krökta lillfingrar [10].
Vid konstitutionell mutation av RB1-genen föreligger ökad risk för sekundära neoplasier senare i livet (tonåren och vuxen ålder). Denna risk ökar påtagligt vid exponering för joniserande strålning [11].
Sjukdomsförlopp
I Sverige är överlevnaden vid retinoblastom mer än 99 %. Utan behandling kan retinoblastom invadera nervus opticus och sprida sig till centrala nervsystemet med möjligt dödlig utgång.
Avgörande faktorer för sjukdomsförloppet
Avgörande faktorer för att minska risken för generaliserad sjukdom samt för att förlora ögat eller ögonen är:
- tidig diagnostik
- tidig insättning av behandling.
Utredning
Symtom
Symtom på retinoblastom är:
- leukokori (vit pupill) som förekommer hos 45 % av alla med retinoblastom
- synnedsättning som förekommer hos 25 % av alla med retinoblastom och är svårt att upptäcka på barn, där det snarare upptäcks vid utredning av sekundär skelning
- främre kammarblödning, glaskroppsblödning och cellulit, vilka är mer ovanliga symtom [1].
De flesta barn i Sverige är inskrivna i barnhälsovården och pupiller undersöks förutom på BB även vid 4 veckors och 6 månaders ålder. Utredning av skelning remitteras ofta från BVC och är en viktig aktör för tidig diagnostik.
Anamnes
Anamnes innefattar:
- symtom
- duration av symtom
- ärftlighet för retinoblastom
- graviditetsperiod, förlossning och neonatalperiod
- antal syskon och ålder på syskonen.
Status
På mottagning kan inte en fullständig undersökning göras, men tillräcklig för att misstanke om retinoblastom ska väckas.
Status innefattar:
- uppskattning av synskärpa (visus)
- främre segmentet, där kornea bör vara klar och främre kammaren normal
- bakre segmentet – omfattning av lesioner samt tumörengagerad synnerv.
Undersökning med Retcam eller ultraljud är inte nödvändigt.
Status vid undersökning i generell anestesi
Längre fram i texten beskrivs status gällande vad som bör genomföras om barnet undersöks i generell anestesi. Detta behöver inte göras innan remiss till Ögononkologen på S:t Eriks Ögonsjukhus. Blodprov för genetisk utredning avseende mutation på RB1-genen tas vid första undersökningstillfället på S:t Eriks Ögonsjuhus om misstanken om retinoblastom bekräftats och behöver inte göras på hemort.
Status som genomförs i generell anestesi bör innehålla:
- uppskattning av refraktion
- tonus
- kornealdiameter
- främre segmentundersökning – tumörceller, irit, irisrubeos
- linsopaciteter
- bakre segment – glaskroppsceller, tumöromfattning, subretinala seeds, engagemang av papill, amotio och omfattning av denna
- ultraljud – tumörstorlek, förkalkningar, engagemang av synnerv, extraokulär växt
- axiallängd för att uppskatta om ögat är mikroftalmiskt.
Övrigt status tydande på 13q14-deletionsyndrom:
- mikroftalmi
- hypertelorism
- lågt sittande öron
- avvikande fingrar – underutvecklade eller felplacerade tummar samt korta krökta lillfingrar [10].
Diagnoskriterier
Talande för diagnosen retinoblastom är vitaktig massa som växer från näthinnan. Synliga förkalkningar som ses på ultraljudet stödjer diagnosen. Diffust retinoblastom är mer svårdiagnostiserat och tolkas ofta som en uveit.
Differentialdiagnoser
Vanligaste differentialdiagnoserna till retinoblastom är peristerande fetal vaskulatur (PFV) [12], familjär exudativ vitreoretinopati (FEVR) [13] och Coats sjukdom [14].
Fortsatt utredning efter diagnos
För att undvika fördröjning av behandlingsstart är det önskvärt att patienten får genomgå en skyndsam MR hjärna och MR orbita [15] [16] innan besöket på S:t Eriks Ögonsjukhus, med frågeställning om:
- tecken till inväxt i synnerv
- extraokulär växt
- pineoblastom
- intrakraniell spridning.
I särskilda fall om borttagning av ögat (enukleation) planeras och patienten inte hinner genomgå MR på hemorten, kan detta undantagsvis ordnas i Stockholm via barnonkologiska kliniken på Astrid Lindgrens Barnsjukhus.
DT ska inte göras, då strålning ökar risken för sekundära maligna neoplasier hos barn med konstitutionell RB1-mutation [11].
Genetisk utredning
Provtagning för genetisk undersökning tas i samband med undersökning i narkos på S:t Eriks Ögonsjukhus om det inte tidigare är utfört. Undvik kapillära blodprov ifall patienten senare i livet behöver kunna läsa punktskrift.
Kopia på svar på genetisk utredning ska skickas från Stockholm till det centrum för klinisk genetik som patienten tillhör.
Alla familjer ska erbjudas genetisk vägledning hos en enhet som är väl förtrogen med retinoblastom. Detta kan ske i Stockholm eller vid det centrum för klinisk genetik som patienten tillhör.
Utredning av syskon och föräldrar
Syskon som är yngre än 4 år behöver undersökas i narkos (eller på mottagning beroende på risk) om inte förhöjd risk kan uteslutas. Äldre syskon bör undersökas på mottagning vid ett tillfälle om inte förhöjd risk kan uteslutas. Om mutation i RB1-genen påvisats i blodet hos barnet med retinoblastom, kan syskon och föräldrar erbjudas anlagstest. Om ett syskon inte har ärvt RB1-mutationen, har de ingen ökad risk för retinoblastom och behöver inte gå på kontroller. Om föräldrar inte bär på RB1-mutationen kan deras framtida barn ändå ha en ökad risk för retinoblastom. Detta beror på att gonadal mocaisism inte kan uteslutas även om deras blodprov inte visar någon mutation i RB1-genen. Därför ska alla framtida syskon erbjudas anlagstest vid födseln.
Om båda mutationerna i tumören efter enukleation kunnat identifieras och efterföljande blodprovsanalys inte visar någon av dessa mutationer, har syskonen inte någon förhöjd risk för retinoblastom. Detta eftersom mutationerna då är kända och man med säkerhet kan påvisa att de inte föreligger i blodet. Hade barnet nedärvt mutationen från föräldrarna skulle den funnits i alla kroppens celler och därmed också i blodet.
Om patienten inte är enukleerad och det därmed inte finns tumörvävnad att analysera och blodprovet är negativt, kvarstår en förhöjd risk hos syskonet för retinoblastom och ögonundersökningar behövs. Förhöjd risk går heller inte att utesluta om bara en av de två mutationerna återfinns i tumören. Då ska blodprov tas för kopplingsanalys. 25 % av syskonen har inte ärvt någon gemensam allel med patienten och därmed inte någon förhöjd risk för retinoblastom. Om en gemensam allel föreligger kan förhöjd risk inte uteslutas. Risken är dock beräknad till 0,02 % vilket börjar närma sig populationsrisk och därför kan undersökningarna ske vaket på mottagningen. Som jämförelse så undersöks alla barn med risk 1 % eller lägre vaket på mottagning på Royal London Hospital i Storbrittanien.
Genetisk utredning av syskon och föräldrar sker via klinisk genetik på hemorten. Remiss skickas från ögonmottagningen på hemorten.
Genetisk utredning av barn till patienter med retinoblastom
Alla patienter som haft retinoblastom som barn bör inför familjebildning remitteras till klinisk genetik för genetisk vägledning och vid behov förnyad genetisk utredning. Där får patienten information om möjligheterna till fosterdiagnostik och pregestationell genetisk testning (PGT).
Om en vuxen patient har enukleerats för retinoblastom i barndomen och inte har en känd mutation i blodet, bör ögononkologen på S:t Eriks Ögonsjukhus kontaktas vid önskan om familjebildning. Om bulben finns på S:t Eriks Histopatologiska enhet kan genetisk utredning av tumörvävnad göras. I enstaka fall har enukleation skett på annan ort och hänvisning kan då ombesörjas från S:t Eriks Ögonsjukhus.
Om inte genetisk analys av tumören kan ske på lokalt centrum för klinisk genetik skriver ögonläkare på hemkliniken specialistvårdremiss till klinisk genetik på Karolinska sjukhuset i Stockholm. Remissen ska akutmärkas och innehålla följande:
- önskemål om genetisk utredning av tumör avseende retinoblastom
- årtal för enukleation
- preparatnummer för bulben som finns på Histopatologen på S:t Eriks Ögonsjukhus (eventuellt information om det finns färskfruset eller endast parafininbäddat material), alternativt i vilken biobank som bulben finns på annan ort.
- år för genetisk utredning av blod i barndomen eller om någon genetisk utredning gjorts i nutid
- graviditetsvecka.
Om 2 somatiska hits kan påvisas i tumör kan patienten erbjudas fosterdiagnostik. PGT kan endast erbjudas vid påvisad mutation i blod. Barn som undersöks på grund av förhöjd risk för retinoblastom bör undersökas av erfaren barnoftalmolog och fotodokumentation ska alltid göras med Retcam.
Tabell 1. Undersökningsintervall för högriskpatienter
|
Ålder |
Kontrollintervall |
|
Första levnadsveckan |
Undersökning utan narkos |
|
1–12 månader |
Var 4:e vecka i narkos |
|
1–2 år |
Var 3:e månad |
|
2–3 år |
Var 4:e månad |
|
3–6 år |
Var 6:e månad, vid 6 års ålder avslutas kontrollerna helt. |
Tabell 2. Undersökningsintervall för mellanriskpatienter
|
Ålder |
Kontrollintervall |
|
Inom 3–4 veckor |
Undersökning utan narkos |
|
2–12 månader |
Varannan månad i narkos |
|
1–2 år |
Var 3:e månad i narkos |
|
2–4 år |
Var 6:e månad i narkos, vid 4 års ålder avslutas kontrollerna helt. |
Tabell 3. Undersökningsintervall för lågriskpatienter
|
Ålder |
Kontrollintervall |
|
Inom 3–4 veckor |
Undersökning på mottagning |
|
2–12 månader |
Varannan månad på mottagning |
|
1–2 år |
Var 3:e månad på mottagning |
|
2–4 år |
Var 4:e månad på mottagning, vid 4 års ålder avslutas kontrollerna helt. |
Behandling
Förebyggande åtgärder
Undvik joniserande strålning om konstitutionell mutation i RB1-genen föreligger för att minska risken för sekundära maligna tumörer [11].
Behandlingsval
Den högsta prioriteringen är att rädda liv. Små retinoblastom på upp till 3 millimeter i diameter eller tjocklek behandlas med laser om de är posteriora, respektive kryoterapi om de är anteriort belägna.
Större tumörer kräver systemisk eller intraarteriell kemoterapi beroende på barnets ålder och om tumörerna är bilaterala eller inte. Intravitreal kemoterapi är indicerat för omfattande förekomst av glaskropps-seeds som inte nås av eller är resistenta för annan kemoterapi.
Tumörer som är resistenta mot fokal behandling och som inte sträcker sig till papillen kan ibland behöva behandlas med brachyterapi.
Avancerad sjukdom behandlas med enukleation, särskilt vid unilateralt retinoblastom.
Extern strålning används inte längre på grund av komplikationer med orbital hypoplasi och ökad risk för sekundära maligna neoplasier [11].
Systemisk neoadjuvant kemoterapi kan krävas innan enukleation om tydlig extraokulär växt ses på MR. Observera att det förekommer fall där röntgensvar anger genomväxt i sklera, men där PAD sedan visat att sådan inte funnits.
Systemisk adjuvant kemoterapi är indicerat när histologisk undersökning efter enukleation påvisar riskfaktorer för orbitalt återfall, involvering av centrala nervsystemet eller systemisk metastasering [17]. Kurativ systemisk terapi ges om en sådan allvarlig sjukdom utvecklas eller om pineoblastom eller en annan malign neoplasm inträffar.
Uppföljning
Patienter som behandlas konservativt (ej enukleerad)
Patient med aktivt retinoblastom eller som behandlats inom de närmsta åren handläggs på Ögononkologen på S:t Eriks Ögonsjukhus. När sjukdomen bedöms stabil under tillräckligt lång tid återremitteras patienten till hemorten för fortsatta kontroller. Om patienten inte har enukleerats är tidpunkten för undersökningarna och deras intervall mycket individuella och beror både på lokalisering av tumören, vilken typ av ärr det är i tumörhärden och patientens kliniska förlopp. Väldigt anteriora tumörer kan vara svåra att granska i sin helhet och kan kräva tätare kontroller och förlängd period med undersökning i narkos. Fotodokumentation ska göras vid varje tillfälle.
Synskärpa och refraktion ska undersökas med jämna mellanrum.
När barnet är äldre och kan medverka till undersökning, vanligtvis från 4–5 års ålder, görs detta i vaket tillstånd på mottagning om ärren är så belägna att adekvat bedömning kan göras och patienten haft en unilateral, unifokal tumör och negativt blodprov. Vid bilaterala tumörer, unilaterala multifokala tumörer eller påvisad RB1-mutation i blodet bör undersökning i narkos ske till 6 års ålder.
Från 6 års ålder och upp till 15 års ålder ska undersökning ske minst en gång per år. Efter 15 års ålder och därefter ska undersökning ske vartannat till vart tredje år.
Patienter som enukleerats och har ett friskt andra öga
Efter enukleation för unilateralt retinoblastom kontrolleras det friska kvarvarande ögat på hemorten enligt tabell 4 beroende på risk. Alla undersökningar görs i narkos och med maximal pupilldilatation. Det är av yttersta vikt att synutvecklingen kontrolleras på det friska ögat.
Tabell 4. Undersökningsintervall för unilateralt enukleerade barn med friskt kvarvarande öga
|
Patientens ålder |
Kontrollintervall |
|
1–12 månader |
Kontroll 1 gång i månaden |
|
1–2 år |
Kontroll var 3:e månad |
|
2–3 år |
Kontroll var 4:e månad |
|
3–6 år |
Kontroll var 6:e månad. Årliga kontroller på mottagningen efter 6 års ålder. |
Tabell 5. Undersökningsintervall för unilateralt enukleerade barn med friskt kvarvarande öga
|
Patientens ålder |
Kontrollintervall |
|
1,5–4 år |
Kontroll var 6:e månad, vid 4 års ålder avslutas kontrollerna helt. |
Patienter som behandlats med cytostatika
Patienter som behandlats med systemisk cytostatika ska följas upp på barnonkologiskt centrum enligt deras riktlinjer och även där få information kring eventuell ökad risk för sekundära maligna neoplasier. Mer information finns i Nationellt vårdprogram långtidsuppföljning efter barncancer - RCC Kunskapsbanken på regionalt cancercentrums webbplats.
Komplikationer
Komplikationer vid laserterapi är irisbrännskador med bakre synekier och linsgrumlingar. Vitreoretinal traktion, glaskroppsblödningar och skleral perforation kan också förekomma.
Komplikationer vid kryoterapi innefattar glaskroppsblödning, näthinneavlossning samt skleral förtunning.
Komplikationer vid brachyterapi med strålapplikator innefattar optikusneuropati, strålningsretinopati samt katarakt.
Listan över komplikationer och biverkningar av intraarteriell kemoterapi är omfattande [18] [19], men innefattar bland annat retinopati, centralartärocklusion och näthinneavlossning. Även periokulärt ödem, ptos och övergående ögonmuskelpareser kan förekomma. Vid intravitreal kemoterapi förekommer retinala vaskulära ocklusioner, uveit och retinopati (salt-pepparfundus). Den behandling som vanligtvis ges vid systemisk kemoterapi är relativt mild och den vanligaste komplikationen är övergående neutropeni.
Försäkringsmedicin och intyg
Intyg
Intyg för vård av allvarligt sjukt barn kan skrivas vid diagnos eller vid perioder med högintensiv behandling. Detta intyg skrivs oftast av ögononkolog eller av barnonkolog.
Ekonomisk ersättning och bidrag
Informera föräldrar om att de kan ansöka om omvårdnadsbidrag och merkostnadsbidrag från Försäkringskassan.
Kvalitetsuppföljning
Kvalitetsregister
Alla barn som diagnostiseras med retinoblastom inkluderas i Svenska Barncancerregistret Svenska Barncancerregistret (sbcr.se)
Ett lokalt kvalitetsregister finns på S:t Eriks Ögonsjukhus för att säkerställa god vård.
Kvalitetsmått rapporteras årligen till enheten för Nationell Högspecialiserad Vård på Socialstyrelsen.
Patientmedverkan och kommunikation
Personcentrering och dokumenterad överenskommelse
Alla patienter med en cancerdiagnos har rätt till en kontaktsjuksköterska. Ögononkologiska enheten på S:t Eriks Ögonsjukhus har en kontaktsjuksköterska och det finns också på barnonkologiska enheten på Karolinska Universitetssjukhuset. Varje familj bör också ha en kontakt vid det barnonkologiska centrum som patienten tillhör.
Stöd och information för patient och närstående
Relaterad information
Retinoblastom - Socialstyrelsens webbplats
Avvikande pupiller - Rikshandboken i barnhälsovård
Kompletterande underlag
1. Rao, R. and S.G. Honavar, Retinoblastoma. Indian J Pediatr, 2017. 84(12): p. 937-944.
2. Dimaras, H., et al., Retinoblastoma. Nat Rev Dis Primers, 2015. 1: p. 15021.
3. Shields, C.L., et al., Clinical spectrum of diffuse infiltrating retinoblastoma in 34 consecutive eyes. Ophthalmology, 2008. 115(12): p. 2253-8.
4. Shields, C.L., et al., Retinocytoma/retinoma: comparative analysis of clinical features in 78 tumors and rate of transformation into retinoblastoma over 20 years. J AAPOS, 2021. 25(3): p. 147 e1-147 e8.
5. Seregard, S., et al., Incidence of retinoblastoma from 1958 to 1998 in Northern Europe: advantages of birth cohort analysis. Ophthalmology, 2004. 111(6): p. 1228-32.
6. Munier, F.L., et al., Conservative management of retinoblastoma: Challenging orthodoxy without compromising the state of metastatic grace. "Alive, with good vision and no comorbidity". Prog Retin Eye Res, 2019. 73: p. 100764.
7. Dimaras, H., et al., Loss of RB1 induces non-proliferative retinoma: increasing genomic instability correlates with progression to retinoblastoma. Hum Mol Genet, 2008. 17(10): p. 1363-72.
8. Rushlow, D.E., et al., Characterisation of retinoblastomas without RB1 mutations: genomic, gene expression, and clinical studies. Lancet Oncol, 2013. 14(4): p. 327-34.
9. Dehainault, C., et al., Mosaicism and prenatal diagnosis options: insights from retinoblastoma. Eur J Hum Genet, 2017. 25(3): p. 381-383.
11. Kleinerman, R.A., et al., Risk of new cancers after radiotherapy in long-term survivors of retinoblastoma: an extended follow-up. J Clin Oncol, 2005. 23(10): p. 2272-9.
12. Prakhunhungsit, S. and A.M. Berrocal, Diagnostic and Management Strategies in Patients with Persistent Fetal Vasculature: Current Insights. Clin Ophthalmol, 2020. 14: p. 4325-4335.
13. Tauqeer, Z. and Y. Yonekawa, Familial Exudative Vitreoretinopathy: Pathophysiology, Diagnosis, and Management. Asia Pac J Ophthalmol (Phila), 2018. 7(3): p. 176-182.
14. Sen, M., et al., Coats disease: An overview of classification, management and outcomes. Indian J Ophthalmol, 2019. 67(6): p. 763-771.
15. de Jong, M.C., et al., Diagnostic performance of magnetic resonance imaging and computed tomography for advanced retinoblastoma: a systematic review and meta-analysis. Ophthalmology, 2014. 121(5): p. 1109-18.
16. Rodjan, F., et al., Trilateral retinoblastoma: neuroimaging characteristics and value of routine brain screening on admission. J Neurooncol, 2012. 109(3): p. 535-44.
17. Kim, J.W., Retinoblastoma: evidence for postenucleation adjuvant chemotherapy. Int Ophthalmol Clin, 2015. 55(1): p. 77-96.
18. Monroy, J.E., D.B. Orbach, and D. VanderVeen, Complications of intra-arterial chemotherapy for retinoblastoma. Semin Ophthalmol, 2014. 29(5-6): p. 429-33.
19. Radros, J., et al., Intra-arterial chemotherapy for retinoblastoma in Sweden - evaluation of treatment efficacy and complications. Acta Ophthalmol, 2018. 96(8): p. e1040-e1041.
