Hypertoni

Omfattning av kunskapsstödet

Vårdnivå och samverkan

Utredning och behandling av vuxna personer med hypertoni sker idag främst i primärvården men ingång i vårdförloppet sker vid vårdkontakt oberoende av vårdinstans. Det är viktigt att det finns lokala rutiner för att fånga upp misstanke om hypertoni från vårdinstanser som vanligtvis inte hanterar dessa patienter. För att öka patienternas medverkan och för att minska resursåtgången i vården rekommenderas egenmonitorering av blodtryck i så stor utsträckning som möjligt.

Vid svårbehandlad hypertoni är det viktigt med samverkan mellan primärvård och specialiserad vård. Ökad samverkan har stor utvecklingspotential då det i dagsläget är få patienter med svårkontrollerad hypertoni som remitteras till specialiserad vård när behandlingsmål inte uppnås. En tydlig remissinstans för hantering av svårbehandlad hypertoni inom specialiserad vård är ett exempel som kan leda till att fler patienter remitteras.  

Relaterade kunskapsstöd

Andra relaterade kunskapsstöd på 1177 för vårdpersonal:

Nationellt vårdprogram vid ohälsosamma levnadsvanor - prevention och behandling (pdf)

Nationellt vårdprogram för kronisk njursjukdom (pdf)

Riktlinje för sekundärprevention vid kranskärlssjukdom – långsiktig uppföljning inom primärvård (pdf)

Riktlinje för uppföljning efter stroke och TIA - Post-stroke-checklistan (pdf)

Kliniskt kunskapsstöd Benartärsjukdom, sekundärprevention

Om hälsotillståndet

Definition

Förhöjt blodtryck definieras som mottagningsblodtryck högre än eller lika med 140/90 mmHg, eller motsvarande värden med andra mätmetoder enligt Tabell 1, vid ett enstaka tillfälle.

Hypertoni definieras som mottagningsblodtryck högre än eller lika med 140/90 mmHg, eller motsvarande värden med andra mätmetoder enligt Tabell 1, vid minst två separata tillfällen. [1] Notera att antingen förhöjt systoliskt eller förhöjt diastoliskt tryck räcker för diagnosen hypertoni.

Förekomst

I Sverige beräknas förekomsten av hypertoni vara cirka 38 % hos personer i åldersgruppen 30–79 år. [2] Förekomsten ökar med stigande ålder. Hypertoni förekommer hos omkring var tionde person i åldersgruppen 24-44 år, hos var tredje person i femtioårsåldern, hos varannan person i sextioårsåldern och hos två av tre personer i sjuttioårsåldern. Nio av tio personer kommer att få hypertoni under sin livstid. [3] Förekomsten är något högre hos män jämfört med kvinnor i ung ålder men denna skillnad försvinner efter klimakteriet.

Det föreligger en påtaglig underdiagnostik och underbehandling av personer med hypertoni i Sverige. Endast 40 % av alla med högt blodtryck erhåller diagnos och en femtedel av alla med högt blodtryck når blodtrycksnivåer lägre än 140/90 mmHg. [2] I detta avseende är Sverige sämre än flertalet västeuropeiska länder. Ett viktigt första steg i detta vårdförlopp är att mäta patientens blodtryck vid misstanke om hypertoni samt att följa upp förhöjda värden.

Orsaker

Hypertoni beror i de flesta fall på en kombination av ärftliga faktorer och levnadsvanor. [1] Ålder är den starkaste riskfaktorn för hypertoni i västvärlden men detta beror sannolikt på en kumulativ exponering för västerländska levnadsvanor. En mindre andel av personer med hypertoni har det sekundärt till en annan åkomma där primär aldosteronism, njurartärsjukdom och njurparenkymsjukdom är de vanligaste orsakerna. 

Riskfaktorer

De främsta modifierbara riskfaktorerna för att utveckla hypertoni är:

• övervikt eller obesitas
• fysisk inaktivitet
• hög alkoholkonsumtion
• hög saltkonsumtion
• nikotinbruk
• stress eller psykosocial belastning.

Samsjuklighet

Patienter med hypertoni har ofta samtidig diabetes, lipidrubbningar eller kronisk njursjukdom. Dessa sjukdomar har gemensamma riskfaktorer (mer information finns i avsnitt Riskfaktorer) samt gemensamma komplikationer i form av hjärt-kärlsjukdom, stroke och njursvikt (mer information finns i avsnitt Komplikationer).

Komplikationer

Hypertoni är tillsammans med tobaksbruk den främsta orsaken till för tidig död globalt. [4] Särskilt riskerna för hjärt-kärlsjukdom, stroke och njursjukdom är stegrade vid hypertoni, men studier under senare år visar även på ett samband med demens och vissa cancerformer. [1] Risken för patienten att drabbas av detta ökar successivt med stigande blodtryck från låga nivåer och det finns därför inga tydliga gränsvärden ur risksynpunkt. [5] Definitionen av hypertoni, samt trösklar och målvärden för behandling är baserade på randomiserade kliniska studier och meta-analyser avseende behandlingseffekt. Studierna visar att fördelarna med behandling vida överväger riskerna vid de nivåer som anges i detta vårdförlopp. [1]

Ingång och utgång

Ingång i vårdförloppet

Ingång i vårdförloppet sker när patienten har något av följande:

• ett uppmätt förhöjt blodtryck (mottagningsblodtryck högre än eller lika med 140/90 mmHg eller motsvarande värden vid andra metoder enligt Tabell 1)
• misstanke om hypertoni
• känd hypertoni där blodtrycket ligger högre än målvärde.

Hypertoni ger ibland upphov till ospecifika symtom som trötthet och huvudvärk men är oftast helt asymtomatisk varför blodtrycksmätning bör övervägas i samband med vårdkontakt för patienter med följande riskfaktorer:

• ålder ≥ 50 år
• övervikt eller obesitas
• diabetes
• etablerad hjärt-, kärl- eller njursjukdom
• ohälsosamma levnadsvanor.

Vårdförloppet ska endast tillämpas i situationer där det bedöms ge nytta för den enskilda patienten. Skörhet, samsjuklighet och palliativ inriktning behöver därför beaktas i den individuella bedömningen.

För listade diagnoser finns sedan tidigare rekommendationer att mäta blodtrycket i diagnosspecifika riktlinjer. Ålderskriteriet bygger på att en tredjedel av alla femtioåringar har hypertoni och ytterligare en tredjedel får hypertoni mellan 50 och 70 års ålder (mer information finns i avsnitt Förekomst).

Utgång ur vårdförloppet

Utgång ur påbörjat vårdförlopp om initial misstanke om hypertoni avskrivs då uppföljande blodtrycksmätningar är normala.

Flödesschema för vårdförloppet

Vårdförloppets åtgärder

Patientmedverkan och kommunikation

Personcentrering och dokumenterad överenskommelse

En majoritet av befolkningen får hypertoni någon gång under livet och kommer därför att omfattas av vårdförloppet. Det finns en tydlig åldersmässig förskjutning åt medelålders och äldre personer, samt patienter med ytterligare riskfaktorer för kardiovaskulär sjukdom eller redan etablerad hjärt-, kärl- eller njursjukdom. Det finns också en socioekonomisk gradient så att personer med låg utbildningsnivå och låg inkomst drabbas av hypertoni i yngre åldrar och når behandlingsmålen i lägre utsträckning. Ett personcentrerat omhändertagande behöver beakta såväl ålder som socioekonomiska förutsättningar och samtidigt behandla alla riskfaktorer och eventuella etablerade sjukdomar och inte isolerat fokusera på hypertoni.

En övergripande utmaning för patienter med hypertoni är tillgängligheten. Samtidigt finns goda möjligheter för patienterna att medverka i egenvård, vård och behandling, till exempel genom hemblodtrycksmätning. Denna metod är dels bättre på att förutspå kardiovaskulär sjukdom, dels bidrar den till större autonomi för patienten och lägre blodtrycksnivåer vid behandling jämfört med traditionella blodtrycksmätningar på mottagning. Med större användning av hemblodtrycksmätning skulle hypertonivården kunna förbättras samtidigt som flexibiliteten för den enskilde patienten ökar. Även om hemblodtrycksmätning inte kommer att vara aktuellt för alla patienter, skulle en relativt stor andel kunna följas med denna metod. Detta kan frigöra resurser och öka tillgängligheten för blodtrycksmätning på mottagning för patienter med sådana behov. 

Även behandling i form av förändrade levnadsvanor och läkemedel behöver personanpassas. Specifikt för patienter med hypertoni är att visst fokus bör läggas på saltintag där en betydande variation finns både avseende intag och känslighet. Gällande läkemedelsbehandling finns skillnader på hur väl patienterna svarar på olika läkemedel men detta är svårt att förutspå innan behandling initieras varför uppföljningen behöver anpassas. Följsamheten till ordinerad behandling varierar också stort där vissa patienter behöver mer stöd och utbildning i såväl förändringar i levnadsvanor som läkemedelsbehandling.

Den dokumenterade överenskommelsen har en potentiell roll i flera faser under detta vårdförlopp. Det kan vara ett hjälpmedel för att få till stånd ytterligare blodtrycksmätningar vid den initiala utredningen, för att öka följsamhet till beteendeförändringar och läkemedelsbehandling, samt för långsiktig uppföljning med till exempel upprepade hemblodtrycksmätningar.

Utmaningar och mål

Patientens utmaningar

Utifrån patienters och närståendes erfarenheter har följande övergripande utmaningar identifierats:

• fördröjd diagnos
• otydlig och ojämlik vård
• låg prioritet
• bristande kunskap
• bristande kontinuitet.

Nulägesbeskrivning av patienters erfarenheter

Nulägesbeskrivningen är en grafisk presentation av i nuläget vanligt förekommande erfarenheter av hälso- och sjukvården hos personer med hypertoni, baserat på flertalet intervjuer med patienter med hypertoni samt synpunkter från patientföreträdare i NAG.

• Kolumn ett beskriver känslor och erfarenheter som patienterna berättar att de vanligtvis är med om.
• Kolumn två beskriver aktiviteter och åtgärder som patienten gör.
• Kolumn tre anger kort aktiviteter och åtgärder som hälso- och sjukvården gör.
• Kolumn fyra redovisar, utifrån patienternas perspektiv, de huvudsakliga utmaningar som patienterna berättar om. Vårdförloppet är utformat för att adressera dessa utmaningar, vilka även avspeglas mål och indikatorer.

Vårdförloppets mål

Det övergripande målet med vårdförloppet är att minska sjuklighet och död i hjärt-, kärl- och njursjukdom för personer med hypertoni. Detta ska åstadkommas genom att:

• andelen personer med högt blodtryck som diagnostiseras med hypertoni ökar
• andelen personer med högt blodtryck som genomgår kardiovaskulär riskskattning ökar
• andelen personer med diagnosticerad hypertoni som erhåller stöd för förändring av levnadsvanor, blodtryckssänkande och lipidsänkande läkemedel ökar
• andelen personer som har blodtryck och övriga kardiovaskulära riskfaktorer under målvärde ökar
• tid till diagnos, behandling och blodtryck under målvärde minskar.

Kvalitetsuppföljning

Indikatorer för uppföljning

Indikatorerna i detta avsnitt visar vilka indikatorer som avses följas i vårdförloppet. I uppföljningsbilagan finns mer information om uppföljning av detta vårdförlopp och dess indikatorer. Mer information om uppföljning av vårdförlopp finns under rubriken Generellt om personcentrerade och sammanhållna vårdförlopp.

Sammanfattning av vårdförloppet

Generellt om personcentrerade och sammanhållna vårdförlopp

Om vårdförlopp

Personcentrerade och sammanhållna vårdförlopp syftar till att uppnå ökad jämlikhet, effektivitet och kvalitet i hälso- och sjukvården samt att skapa en mer välorganiserad och helhetsorienterad process för patienten.

Vårdförloppen utgår från tillförlitliga och aktuella kunskapsstöd och tas gemensamt fram av olika professioner inom regionernas nationella system för kunskapsstyrning.

I vårdförloppet beskrivs kortfattat vad som ska göras, i vilken ordning och när. Det beskriver en personcentrerad och sammanhållen vårdprocess som omfattar en hel eller en del av en vårdkedja. Åtgärderna kan individanpassas och inkluderar hur individens hälsa kan främjas.

Vårdförloppen avser minska oönskad variation och extra fokus riktas till det som inte fungerar i nuläget ur ett patientperspektiv. Det personcentrerade förhållnings- och arbetssättet konkretiseras genom patientkontrakt som tillämpas i vårdförloppen.

Den primära målgruppen för kunskapsstödet är hälso- och sjukvårdspersonal som ska få stöd i samband med vårdmötet. Avsnitten som rör utmaningar, mål och uppföljning av vårdförloppet är främst avsedda att användas tillsammans med beskrivningen av vårdförloppet vid införande, verksamhetsutveckling och uppföljning. De riktar sig därmed till en bredare målgrupp.

Om personcentrering

Ett personcentrerat förhållnings- och arbetssätt konkretiseras genom dokumenterad överenskommelse, som är en gemensam överenskommelse mellan vården och patienten om fortsatt vård och behandling.

Den dokumenterade överenskommelsen utgår från patientens och närståendes behov, resurser och erfarenheter av hälso- och sjukvård och innebär att en eller flera fasta vårdkontakter utses samt att det framgår vad vården tar ansvar för och vad patienten kan göra själv.

En dokumenterad överenskommelse kan göras vid flera tillfällen, relaterat till patientens hälsotillstånd.

Mer information finns på SKR:s webbsida om dokumenterad överenskommelse.

Nära vård i praktiken, SKR

Om kvalitetsuppföljning

Vårdförloppen innehåller indikatorer för att följa upp i vilken grad patienten har fått vård enligt vårdförloppet. Befintliga källor används i den mån det går, men målsättningen är att strukturerad vårdinformation ska utgöra grunden för kvalitetsuppföljningen. Kvalitetsuppföljningen ska så stor utsträckning som möjligt baseras på information som är relevant för vården av patienten.

Vårdförloppets mål och åtgärder följs upp genom resultat- och processmått, vilket skapar förutsättningar för ett kontinuerligt förbättringsarbete. 

För detaljerad information om hur indikatorerna beräknas, hänvisas till webbplatsen Kvalitetsindikatorkatalog där kompletta specifikationer publiceras i takt med att de är genomarbetade. Där beskrivs och motiveras också de valda indikatorerna.

Kvalitetsindikatorkatalogen

Indikatorerna redovisas på Vården i siffror vartefter data finns tillgängligt. Data redovisas könsuppdelat och totalt, och för både region- och enhetsnivå när det är möjligt och relevant.

Vården i siffror

Relaterad information

Kompletterande underlag