Restless legs

Nationellt kliniskt kunskapsstöd med regionala tillägg.

Föreslagna koder

KSH97-P

G258
Restless legs

ICD-10-SE

G25.8
Andra specificerade basalgangliesjukdomar och rörelserubbningar

Om hälsotillståndet

Definition

Restless legs (RLS) heter även WED (Willis Ekboms sjukdom) och karaktäriseras av en obehagskänsla i benen som leder till ett oemotståndligt behov att röra på benen.

Primär RLS

Primär RLS är oftast ärftlig och debuterar före 45 års ålder.

Sekundär RLS

Sekundär RLS kan bero på

  • läkemedel
  • järnbrist
  • graviditet
  • uremi
  • polyneuropati (av exempelvis diabetes, alkoholmissbruk, B12-brist)
  • Parkinsons sjukdom.

Förekomst

RLS förekommer hos 5–15 % av befolkningen och är vanligare hos kvinnor.

Orsaker

Etiologin till RLS är okänd. Forskning talar för att symtomen är kopplade till dopaminerga bansystem. I enstaka fall finns en koppling till järnbrist.

Samsjuklighet

  • Reumatoid artrit.
  • Neuropati, radikulopati, myelopati.

Utredning

Symtom

Symtomen är värst vid fysisk inaktivitet och förbättras som regel av rörelse.

Tvång att röra på benen, ofta åtföljt eller orsakat av obehagliga bensymtom, som

  • symmetriska myrkrypningar, pirrningar eller domningar
  • ryckningar
  • ibland känsla av sveda, kyla eller värme.

Andra symtom som kan förekomma är

  • smärta
  • sömnbesvär
  • symtom i armar och bål
  • utveckling av depression till följd av sömnstörning
  • Periodic Limb Movements (PLMS) – ofrivilliga, omedvetna korta muskelkontraktioner under sömn som ger dagtrötthet. Förväxla inte med vanliga muskelkramper som upplevs obehagliga och varar längre.

Anamnes

  • Symtom – grad av besvär samt intermittenta eller persisterande besvär.
  • Sömn – svårt att somna, uppvaknanden, dagtrötthet.
  • Hereditet.
  • Läkemedel – propiomazin, neuroleptika, antidepressiva, antihistamin.
  • Andra sjukdomar – som kan ge sekundär RLS samt samsjuklighet.

Status

  • Neurologiskt status och perifer cirkulation – normalt vid primär RLS.
  • Distalstatus underben.
  • Övrigt status utifrån behov.

Handläggning vid utredning

  • Diagnosen ställs utifrån specifika diagnoskriterier.
  • Provtagning rekommenderas.
  • Ytterligare utredning görs utifrån misstanke om orsak till sekundär RLS. 
  • Sömnregistrering kan övervägas vid sömnstörning och misstanke om PLMS.

Provtagningar

Laboratorieprover

  • Hb, glukos, kreatinin.
  • Ferritin, kobalamin, folsyra.

Diagnoskriterier

Alla kriterier måste vara uppfyllda.

A. Ett starkt behov av att röra på benen, vanligen, men inte alltid, associerat med – eller upplevt orsakat av – obehagliga känselförnimmelser i benen.

B. Rörelsebehovet och/eller de obehagliga känselförnimmelserna

  • börjar vid eller förvärras av vila och inaktivitet
  • lindras delvis eller helt av rörelser som att gå eller stretcha
  • är värre på kvällen eller under natten.

Ovanstående symtom är inte enbart en följd av någon annan medicinsk eller beteendemässig orsak, såsom venös stas, muskelvärk, artrit, benkramper, obehag i vissa kroppsställningar eller vanemässigt vickande på fötterna.

Differentialdiagnoser

  • Nattliga vadkramper.
  • Sensoriska obehag av varicer.
  • Polyneuropati med domningar i benen, radikulopati, myelopati.
  • Akatisi.
  • Arteriell insufficiens.
  • Spinal stenos.

Behandling

Handläggning vid behandling

  • Ge råd om egenvård.
  • Överväg behandling med läkemedel vid primär RLS.
  • Åtgärda utlösande orsak vid sekundär RLS.
  • Överväg sömnhygienråd.

Åtgärder vid sekundär RLS

  • Utlösande läkemedel – dosreducera, sätt ut eller ge vid annan tidpunkt vid behov.
  • Järnbrist – behandla om ferritin är lågt (riktvärde lägre än 75 µg/L).
  • B12- eller folsyrebrist – behandla eventuell brist.

Egenvård

Följande råd kan hjälpa vissa patienter. Informera därför gärna om att

  • stimulantia som nikotin, koffein och alkohol ibland kan förvärra
  • regelbundna sömnvanor kan lindra
  • iskall duschning, stretching, massage eller värme före sänggående kan ge lokal lindring.

Behandlingsval

Läkemedelsbehandling

Primär RLS

Dopaminerga preparat är effektiva, men medför risk för

  • impulskontrollstörning
  • toleransutveckling
  • augmentation (ökning eller förstärkning av symtom).

Behandlingen bör därför helst vara intermittent och ges i så låga doser som möjligt.

Peroral behandling som rekommenderas:

  • Vid intermittenta lindriga besvär – intermittent behandling med levodopa/benserazid till kvällen.
  • Vid måttliga till svåra besvär – intermittent eller regelbunden behandling till kvällen med dopaminagonist, pramipexol eller ropinirol.

Gabapentin kan övervägas, särskilt vid samtidig smärta. Beakta risk för beroende och/eller missbruk.

Patientmedverkan och kommunikation

Stöd och information för patient och närstående

Willis-Ekboms sjukdom - restless legs, 1177

Om innehållet

Nationellt innehåll

Godkänt:
2022-03-30
Godkänt av:
Nationella programområden nervsystemets sjukdomar

Hitta på sidan