Hitta på sidan
Essentiell tremor
Nationellt kliniskt kunskapsstöd med regionala tillägg.
Diagnoskoder saknas
Diagnoskoder saknas
För närvarande är diagnoskoderna inte tillgängliga.
Vårdnivå, samverkan och remissrutiner
Vårdnivå och samverkan
Primärvården hanterar
- Primär bedömning, utredning och behandling
Specialistvården hanterar
- Bedömning och utredning vid misstanke om annan neurologisk orsak till tremor
- Vid kvarstående handikappande symtom efter behandling i primärvård
- Remiss till DBS-enheten i Umeå kan skrivas från neurologmottagningen, efter bedömning och utredning där
Remissrutiner
Remissen ska innehålla:
- Symtomdebut och utveckling
- Dominerande tremor typ
- Neurologiskt status
- Ärftlighet
- Övriga sjukdomar och aktuella läkemedel
- Påverkan på ADL
- Effekt av insatt behandling, ange vilka doser som använts
- Information om utförd provtagning
Remisskoder
- Neurologmottagning: lbrehabneu
Neurologkonsult nås kontorstid kl.08:00-16.00 på sökare 93655
Omfattning av kunskapsstödet
Kunskapsstödet behandlar essentiell tremor hos vuxna.
Andra relaterade kunskapsstöd
Om hälsotillståndet
Definition
Tremor är en ofrivillig, rytmiskt skakande rörelse av minst en kroppsdel. Tremor kan utifrån när den uppkommer delas in i vilotremor eller aktionstremor. Kännetecken för vilotremor är förekomst i vila och att tremorn minskar vid rörelse och statisk belastning.
Essentiell tremor innebär tremor i extremitet eller huvud och sker framför allt vid rörelse, sällan i vila.
Aktionstremor
Aktionstremor kan delas in i följande:
- Kinetisk tremor som uppträder i rörelse och kan delas in i följande:
- intentionstremor – uppstår vid målriktad rörelse
- aktivitetsspecifik tremor – uppstår vid utförandet av en viss aktivitet.
- Postural tremor som uppträder vid en viss hållning av en kroppsdel, till exempel utsträckta armar.
- Isometrisk tremor som uppträder vid ökad, statisk muskelspänning.
Förekomst
Essentiell tremor förekommer hos 0,5–1 % av den vuxna befolkningen. Förekomsten ökar med stigande ålder och ses hos 5 % av personer över 60 år.
Orsaker
Orsaken till essentiell tremor är okänd.
Riskfaktorer
Riskfaktorer för essentiell tremor är:
- ärftlighet
- hög ålder.
Utredning
Symtom
Symtombilden vid essentiell tremor innefattar:
- högfrekvent tremor med låg amplitud som inte syns i vila utan aktiveras vid rörelse
- tremor som är tydligast i händerna men även kan ses i huvud och ben
- oftast symmetrisk tremor
- tremor som förvärras vid stress
- kan tillfälligt lindras av alkoholintag.
Anamnes
Följande bör ingå i den riktade anamnesen:
- förlopp – gradvis debut, långsam progress, ofta flera års duration
- ärftlighet – tremor, tyreoideasjukdom
- aktuella sjukdomar och läkemedel
- alkoholbruk.
Status
Undersök framför allt händer och neurologiskt status.
Finvågig symmetrisk, isometrisk och kinetisk tremor ses oftast i händerna. Tremor kan provoceras fram genom att patienten får dricka ur ett glas, skriva eller rita spiral och parallella linjer utan stöd för handen.
Förekomst av följande exempel på neurologiska fynd talar för annan diagnos:
- balansproblem
- kognitiv svikt
- ataxi
- dystoni
- bradykinesi
- rigiditet.
Handläggning vid utredning
Essentiell tremor är en klinisk diagnos.
Överväg differentialdiagnostiska orsaker och gör en översyn av patientens läkemedel i samband med utredningen.
Utred tremor som förekommer tillsammans med andra neurologiska symtom.
Provtagningar
- TSH
- Glukos
- B-Peth
Blodprover
Överväg följande blodprover:
- tyreoideafunktion
- diabetes
- alkoholöverkonsumtion.
Diagnoskriterier
För diagnos essentiell tremor krävs att följande fyra kriterier är uppfyllda:
- isolerad bilateral aktionstremor i övre extremiteter
- tremor i någon annan del av kroppen kan förekomma, till exempel i huvud, röst eller ben
- förekomst av tremor i minst tre år
- avsaknad av andra neurologiska statusfynd.
Differentialdiagnoser
Exempel på differentialdiagnoser vid essentiell tremor:
- fysiologisk tremor – finvågig symmetrisk tremor i händerna som förvärras av exempelvis stress, kaffe, alkohol och nikotin
- Parkinsons sjukdom – grovvågig vilotremor dominerar, symtomdebuten är ofta ensidig, hypo- eller bradykinesi samt rigiditet förekommer
- läkemedelsbiverkan – kan orsakas av beta-2-agonister, litium, epilepsiläkemedel, neuroleptika, SSRI/SNRI, kolinesterashämmare
- riskbruk av alkohol – kan ge leverskada, cerebellär skada och neuropati
- hypertyreos – ger avmagring, takykardi och exoftalmus
- cerebellär skada – grovvågig kraftig målspecifik tremor och ataxi
- hypoglykemi – blek och fuktig hud, irritabilitet, takykardi
- psykogen tremor – försvinner när den inte observeras.
Behandling
Handläggning vid behandling
Botande behandling för essentiell tremor saknas. Begränsning av koffeinintaget kan vara effektivt liksom eventuell justering av läkemedel med tremor som biverkan.
Berätta för patienten att läkemedelsbehandling sällan ger fullständig symtomlindring. Fråga om patienten har några funderingar.
Behandlingsval
Läkemedel
Prova läkemedelsbehandling med propranolol.
Skicka remiss till neurologimottagning för bedömning om patienten upplever betydande handikapp i vardagen trots behandling med propranolol. Neurokirurgisk behandling kan bli aktuell.
Relaterad information
Tremor - Allmän neurologi, Läkemedelsboken
Kompletterande underlag
Referenser och underlag
Kunskapsstödet baseras bland annat på följande:[1][2][3][4][5]
1. Swedish Movement Disorder Society. Tremor – riktlinjer för utredning och behandling. Version 2. 2021. Tillgänglig från: https://www.swemodis.se/wp-content/uploads/2021/03/Tremor-riktlinjer-2-revidering-2021-1.pdf
2. Louis ED and Ferreira JJ. How common is the most common adult movement disorder? Update on the worldwide prevalence of essential tremor. Mov. Disord. 2010; 25: 534–541
3. Deuschl, G, Petersen I, Lorenz D, Christensen K. Tremor in the elderly: Essential and aging-related tremor. Mov. Disord. 2015; 30: 1327–1334.
4. Ferreira JJ. et al. MDS evidence-based review of treatments for essential tremor. Mov. Disord. 2019; 34: 950–958
5. Deuschl G, Raethjen J, Hellriegel H, Elble, R. Treatment of patients with essential tremor. Lancet Neurol. 2011; 10: 148–161.