Kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL)

Vårdnivå, samverkan och remissrutiner

Vårdnivå och samverkan

Remissrutiner

Omfattning av kunskapsstödet

Personcentrerat och sammanhållet vårdförlopp

KOL, personcentrerat och sammanhållet vårdförlopp, 1177 för vårdpersonal

Standardiserat vårdförlopp vid cancer

Standardiserat vårdförlopp lungcancer, Regionala cancercentrum i samverkan (RCC)

Andra relaterade kunskapsstöd

1177 för vårdpersonal:

Arbetsrelaterad astma, KOL och rinit

KOL-exacerbation

Astma

Nationellt vårdprogram vid ohälsosamma levnadsvanor – prevention och behandling

Om hälsotillståndet

Definition

Kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) innebär en progressiv kronisk lung- eller luftvägssjukdom som orsakar inflammationer och strukturella förändringar i de små luftrören, lungvävnaden och lungkärlen.

Förekomst

KOL förekommer hos cirka 8–10 % av befolkningen, uppskattningsvis har 65 % en lindrig och 5 % en svår sjukdom. Hälften beräknas vara odiagnostiserade, de flesta i tidigt stadium av sjukdomen.

Hos aktiva rökare har 5 % KOL vid 40 års ålder och 50 % vid 75 års ålder. Omkring 3 000 personer dör årligen i KOL och dödligheten ökar, främst bland kvinnor.

Riskfaktorer

Pågående eller tidigare tobaksrökning är bidragande orsak hos cirka 80 % av de med KOL. Övriga orsaker svarar för 20–25 %. De viktigaste är:

• stigande ålder
• hereditet
• yrkesexposition
• rök från biomassa (globalt viktig orsak).

Samsjuklighet

Följande är exempel på samsjuklighet:

• hjärt-kärlsjukdom – framför allt hjärtsvikt, hypertoni, hjärtinfarkt och stroke
• diabetes
• astma och allergi
• ångest, depression, kognitiv svikt och social isolering (stigmatisering är vanligt)
• malnutrition
• obstruktiv sömnapné
• lungcancer
• muskeldysfunktion
• osteoporos.

Sjukdomsförlopp

Sjukdomen är progressiv och kan utvecklas från lindrig till mycket svår. Prognosen kan variera och vara svår att förutse. Sjukdomen kan med tiden leda till en tilltagande dyspné.

Utredning

Symtom

Initialt är patienten symtomfri. Därefter ses symtom vid luftvägsinfektion eller ansträngning och vid svårare KOL även i vila. Patienten underskattar ofta sina symtom och kan söka sent i sjukdomsförloppet.

Symtom på KOL kan vara:

• tilltagande dyspné vid ansträngning
• ökande trötthet (fatigue)
• återkommande luftvägsinfektioner med symtom under längre tid än vanligt (mer än 10 dagar)
• ökad slembildning
• kronisk hosta
• pip i bröstet
• i framskridna fall avmagring (ökat andningsarbete)
• ödem (högersvikt).

Anamnes

I anamnes bör följande ingå:

• rökning med antal paketår, passiv rökning, vattenpipa, e-cigarett, cannabis, yrkesexponering
• ärftlighet för KOL och andra luftvägssjukdomar eller hjärt- och kärlsjukdomar
• anamnes på astma, andra luftvägssjukdomar, allergier, hjärt- och kärlsjukdomar eller annan känd samsjuklighet till KOL
• händelser tidigt i livet (exempelvis låg födelsevikt, luftföroreningar inklusive passiv rökning, och frekventa lunginfektioner)
• social situation
• yrkesanamnes med fokus på kraftig exponering för luftvägsirriterande partiklar
• läkemedel, framför allt preparat som kan förorsaka biverkningar från luftvägar och lungor
• vaccinationsstatus.

Status

Bedöm följande:

• allmäntillstånd
• hjärta
• lungor – utförligt lungstatus ger ofta följande resultat beroende på vilket skede sjukdomen är i:
• blodtryck
• vikt, längd, BMI – observans på viktnedgång
• saturation.
• • tidigt skede – ofta normalt
  • medelsvår KOL – eventuellt obstruktiva biljud, slembiljud, nedsatt andningsljud eller tecken på hyperinflation
  • svår KOL – utöver ovan eventuellt även förlängt expirium, förhöjd andningsfrekvens eller användning av auxillär andningsmuskulatur

Handläggning vid utredning

Provtagningar

Överväg provtagning utifrån differentialdiagnoser och riskfaktorer, särskilt hjärtsvikt. Hos yngre patient med allvarligt förlopp bör alfa-1-antitrypsinbrist uteslutas. Hos patienter med svårbehandlade symtom bör blodstatus med celler/eosinofiler utföras.

Undersökningar

Diagnoskriterier

Diagnosen baseras på tre kriterier:

1. dynamisk spirometri efter bronkdilatation med kvot FEV1/FVC < 0,7
2. anamnes på riskfaktor
3. aktuella symtom.

Överväg upprepad spirometri efter ett år om diagnoskriterierna inte uppfylls men misstanke kvarstår, särskilt hos rökare. Var medveten om risken för överdiagnostik (framför allt hos äldre) och underdiagnostik (kvot nära gränsen). Relatera alltid lungfunktionen till symtom, anamnes, riskfaktorer och aktivitetsbegränsning.

Bedömning av svårighetsgrad

Graderingen av KOL baseras på en kombination av hur stor lungfunktionsnedsättningen är (GOLD 1–4) samt en riskvärdering som baseras på symtom och exacerbationer (GOLD A, B och E). Den farmakologiska behandlingen baseras på GOLD A, B och E. Mer information i tabell 1–2 och figur 1.

Tabell 1. GOLD 1–4 (grad av lungfunktionsnedsättning).

Lungfunktionsnedsättning	Gradering
FEV1 ≥ 80 % av förväntat	GOLD 1 (lindrig)
50 % ≤ FEV1 < 80 %	GOLD 2 (måttlig)
30 % ≤ FEV1 < 50 %	GOLD 3 (svår)
FEV1 < 30 %	GOLD 4 (mycket svår)

Tabell 2. GOLD A, B och E (riskvärdering utifrån antal exacerbationer de senaste 12 månaderna och symtom enligt CAT och/eller mMRC).

Exacerbationer	Symtom	Gradering
≤ 1 exacerbationer per år, ej sjukhusvårdad	CAT < 10, mMRC 0–1	GOLD A
≤ 1 exacerbationer per år, ej sjukhusvårdad	CAT ≥ 10, mMRC ≥ 2	GOLD B
≥ 2 exacerbationer per år eller ≥ 1 sjukhusvårdad	-	GOLD E

Differentialdiagnoser

Här följer exempel på differentialdiagnoser:

• astma – vanligaste differentialdiagnosen, kan förekomma samtidigt med KOL (cirka 15 %) och långvarigt underbehandlad astma kan länge ha en kvot FEV1/FVC efter reversibilitet < 0,7
• kronisk bronkit – produktiv hosta dagligen i över tre månader under två på varandra följande år, kan förekomma både med och utan KOL
• malignitet – särskilt lungcancer vid nytillkomna luftvägssymtom > 6 veckor hos rökare eller före detta rökare över 40 år
• andra lungsjukdomar – exempelvis lungfibros, bronkiektasier
• kronisk tromboembolisk pulmonell hypertension (kronisk lungembolisering)
• tuberkulos
• funktionella andningsrubbningar
• hjärtsvikt – högerbelastning.

Behandling

Handläggning vid behandling

Handlägg enligt följande:

• Erbjud patientutbildning.
• Gör en skriftlig behandlingsplan – KOL – Min behandlingsplan, Sveriges kommuner och regioner (pdf).
• Ordinera rökstopp – erbjud rökavvänjning, gärna via kvalificerat rådgivande samtal vid rökning.
• Påbörja läkemedelsbehandling enligt trappmodell och baseras på GOLD A, B och E-grupper.
• Ge infektionsprofylax i form av vaccination mot pneumokocker, influensa och covid.
• Informera om anpassning, rehabilitering och träning som kan genomföras i ”KOL-skola” i samarbete med fysioterapeut, arbetsterapeut, dietist och kurator.
• Följ upp hos astma/KOL-mottagning för förbättrad uppföljning, kontroller och kontakt vid försämring.
• Bedöm och behandla samsjuklighet, särskilt viktigt med hjärtsjukdom och osteoporos.
• Överväg dietistkontakt vid BMI under 22 eller viktminskning mer än 10 % på sex månader.

Egenvård

Behandlingsval

Läkemedelsbehandling

Val av initial inhalationsbehandling bör baseras på GOLD-grupperna A, B och E (symtombild och exacerbationsfrekvens).

 

Tabell 3. Trappmodell vid kontinuerlig behandling.

Behandlingssteg	Behandling
Steg 1 – Gäller alla graderingar, GOLD A, B och E.	Kontinuerlig uppföljning avseende rökstopp, inhalationsteknik, fysisk aktivitet och nutrition.
Steg 2 - GOLD A	Enskild långverkande luftrörsvidgare (LAMA eller LABA).
Steg 3 - GOLD B	Dubbel luftrörsvidgning (LAMA + LABA).
Steg 4 - GOLD E, hög exacerbationsrisk	Talar starkt för tillägg av inhalationssteroider (ICS), dvs trippelbehandling (LAMA + LABA + ICS) är: exacerbation som lett till sjukhusvård ≥ 2 KOL-exacerbationer per år blodeosinofiler ≥ 0,3 x 109/liter tidigare eller nuvarande astma.   Kan tala mot ICS vid: blodeosinofiler < 0,1 x 109/liter upprepade pneumonier anamnes på mykobakterieinfektion eller andra svårbehandlade lunginfektioner.   Överväg tillägg av PDE4-hämmare (roflumilast) vid: FEV1 < 50 % av förväntat kronisk bronkit upprepade exacerbationer trots behandling LAMA + LABA + ICS.
Steg 5 – GOLD E, om behandlingen inte har effekt	Remittera till specialiserad vård för ytterligare behandlingsalternativ. Tilläggsbehandling initieras på specifika indikationer (hemsyrgas, hem-NIV, makrolid).

Medicinering vid behov

Vid behov av extra bronkdilatation, till exempel vid ansträngning, kan Fast Acting Beta-2-Agonist (FABA) användas. Det finns som långverkande (formoterol) eller kortverkande (salbutamol eller terbutalin).

Inhalationsteknik

Det är vanligt att inhalatorer används på fel sätt, därför är det bra att behandla med samma typ av inhalatorer och erbjuda utbildning i inhalationsteknik årligen.

Instruktionsfilmer för olika inhalatorer, Janusinfo

Lär patienten att inhalera rätt, Janusinfo

Rehabilitering

KOL-rehab eller KOL-skola

Syftet med en KOL-skola är att ge patienterna kunskap och verktyg för att bättre hantera sin sjukdom vilket kan förbättra livskvaliteten.

Fysioterapi är en central del av rehabiliteringen för personer med KOL och rekommenderas starkt enligt nationella riktlinjer. Målet är att minska symtom som andnöd (dyspné), förbättra fysisk kapacitet och livskvalitet samt minska risken för försämringsepisoder.

Fysioterapeutens insatser är individanpassade och omfattar:

• en bedömning av patientens fysiska kapacitet, muskelstyrka, andningsmönster och symtom med hjälp av tester som 6-minuters gångtest
• inlärning och tillämpning av specifika andningstekniker, till exempel "pysandning" (sluten läppandning), för att förbättra syresättningen och minska känslan av andnöd vid ansträngning
• information och råd om sjukdomen, vikten av fysisk aktivitet, egenvård och hur man hanterar symtom.

Rehabilitering av arbetsterapeut

Arbetsterapeutens roll i rehabiliteringen av KOL-patienter är att fokusera på aktiviteter i det dagliga livet (ADL) och hjälpa patienten att upprätthålla självständighet och livskvalitet trots sjukdomens begränsningar.

Arbetsterapeutens insatser är individanpassade och kan bland annat omfatta:

• Bedöma vilka vardagsaktiviteter (till exempel påklädning, matlagning, städning, fritidsintressen) som är meningsfulla och samtidigt svåra för patienten på grund av andnöd eller trötthet.
• Lära ut och träna på nya sätt att utföra aktiviteter som kräver mindre energi. Planera och prioritera sysslor, anpassa arbetstempo och använda rätt andningsteknik under ansträngning.
• Prova ut och förskriva olika hjälpmedel som underlättar vardagen vid behov, till exempel duschstolar, greppvänliga redskap eller rullatorer, för att öka självständigheten.
• Bedöma behovet av bostadsanpassning, till exempel installation av ramper eller stödhandtag, för att patienten ska kunna röra sig säkert och effektivt i sitt hem.
• Ge psykosocialt stöd för att hantera den oro och osäkerhet som är förknippad med andningsbesvär och ge verktyg för att kunna bibehålla sociala kontakter och fritidsaktiviteter.

Dietist

Dietisten har en viktig roll i rehabiliteringen av KOL-patienter eftersom nutrition och vikt har en direkt påverkan på sjukdomsförlopp, ork och livskvalitet. KOL-patienter har ofta en ökad energiförbrukning på grund av det ökade andningsarbetet, samtidigt som andnöd och trötthet kan göra det svårt att äta tillräckligt, vilket kan leda till undernäring och viktnedgång.

Dietistens insatser kan omfatta:

• Nutritionsbedömning – En bedömning av patientens kostvanor, energiintag och nutritionsstatus, inklusive mätning av BMI (Body Mass Index). Patienter med ett BMI under 22 kg/m² anses vara i riskzonen.
• Individanpassad kostplan – Vanliga kostråd gäller inte alltid för KOL-patienter, speciellt vid viktnedgång, då målet snarare är att få i sig tillräckligt med energi och protein snarare än att begränsa kaloriintaget.
• Ge råd till patienter som är överviktiga (BMI över 30 kg/m²) om en hälsosam kost för att undvika ytterligare viktökning, vilket kan försvåra andningen, men en viktnedgång ska aldrig ske utan samråd med en dietist.

Kurator och psykolog

Kurators- eller psykologinsatser är en viktig del av det multidisciplinära omhändertagandet vid KOL. Att leva med en kronisk, progressiv sjukdom som KOL medför ofta betydande psykisk påfrestning. 

Vanliga psykiska utmaningar för KOL-patienter inkluderar:

• Ångest och oro – Andnöd (dyspné) kan utlösa panik och ångest, vilket förvärrar andningssvårigheterna. Oro för framtiden, exacerbationer och döden är också vanligt.
• Depression och nedstämdhet – Känsla av förlorad livskontroll, minskad social delaktighet och fysiska begränsningar kan leda till depression.
• Känsla av otillräcklighet och identitetsförlust – Sjukdomen kan påverka arbetsförmågan, fritidsintressen och sociala roller, vilket påverkar självkänslan.

Kurators- eller psykologinsatserna bidrar till en helhetssyn på patientens hälsa, där både de fysiska och psykiska aspekterna av KOL adresseras för att förbättra den totala livskvaliteten.

Levnadsvanor

Fysisk aktivitet

Vardagsmotion är viktigt. Fysisk aktivitet på recept (FaR) vid KOL är motiverat då fysisk träning minskar dyspné och andfåddhet. Träningen bör intialt ske med stöd av fysioterapeut. Vid en saturation under 88 % bör en riskbedömning göras före träning.

Tobaksvanor

Hjälp till rökstopp är obligatoriskt, ge aktivt stöd för rökavvänjning.

Palliativ vård

Uppföljning

Försäkringsmedicin och intyg

Sjukskrivning

Sjukskrivning är oftast inte indicerat. Vid försämringsperioder i samband med till exempel luftvägsinfektioner kan patienten behöva sjukskrivning även i tidiga stadier av sjukdomen, då den sammantagna sänkningen av funktionsförmågan kan bli betydande.

För mer information: Kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL), försäkringsmedicinskt beslutsstöd, Socialstyrelsen.

Patientmedverkan och kommunikation

Stöd och information för patient och närstående

KOL – kronisk obstruktiv lungsjukdom, 1177

Relaterad information