Hitta på sidan
Herpes genitalis
Bakgrund
Herpes simplexvirus typ 2 (HSV-2) är närbesläktat med herpes simplexvirus typ 1 (HSV-1). HSV-2 förorsakar vanligtvis genitala lesioner och persisterar i sensoriska neuron i lumbosakrala ganglier.
Ungefär var femte vuxen svensk är infekterad med HSV-2. Viruset sprids sexuellt, men de flesta infektioner är asymtomatiska. HSV-2 kan sannolikt smitta utan att patienten har kliniska symtom. Frånvaron av tidigare HSV-1-infektion och immunitet är förenad med ökade kliniska problem av HSV-2-infektion.
Hos en del patienter förekommer frekventa attacker av genital herpes, till exempel i samband med menstruation.
I sällsynta fall kompliceras förloppet av meningit och huvudvärk.
Utredning
De kliniska symtomen kan ofta vara svåra under primärinfektionen med utbredda genitala lesioner på rodnad botten, feber och andra allmänsymtom under 7-10 dagar.
Ibland ses tecken på engagemang av ryggmärgen i form av övergående blåspares.
Det bör noteras att HSV-1 idag är den vanligaste orsaken till primär genital herpes, och att man kliniskt inte kan skilja de bägge infektionerna åt.
HSV-infektion kan diagnostiseras genom påvisning av DNA (PCR) eller virusisolering i blåssekret, men även i andra provmaterial som blod och cerebrospinalvätska. Bärarskap kan undersökas med typspecifik serologi.
Diagnostik med typning till HSV-1 eller HSV-2 rekommenderas vid påtagliga besvär och innan behandling insätts.
Behandling
Primär genital herpes
valaciklovir 500 mg x2 i 5-10 dagar
Recidiverande genital herpes
valaciklovir 500 mg x2 i 3-5 dagar
Profylax mot frekvent genital herpes
valaciklovir 500 mg x1 alt 250 mg x2
Vid frekventa skov (>5-6 skov/år) rekommenderas behandling i två-dos. Profylaktisk behandling bör utvärderas avseende recidivfrekvens och svårighetsgrad efter 6-12 månaders behandling.
För dosering till barn <12 år, samt till patienter med nedsatt njurfunktion, se FASS.
Uppföljning
Det är viktigt att följa upp och utvärdera effekten av insatt behandling.