Herpes genitalis

Bakgrund

Herpes simplexvirus typ 2 (HSV-2) är närbesläktat med herpes simplexvirus typ 1 (HSV-1). HSV-2 förorsakar vanligtvis genitala lesioner och persisterar i sensoriska neuron i lumbosakrala ganglier.

Ungefär var femte vuxen svensk är infekterad med HSV-2. Viruset sprids sexuellt, men de flesta infektioner är asymtomatiska. HSV-2 kan sannolikt smitta utan att patienten har kliniska symtom. Frånvaron av tidigare HSV-1-infektion och immunitet är förenad med ökade kliniska problem av HSV-2-infektion.

Hos en del patienter förekommer frekventa attacker av genital herpes, till exempel i samband med menstruation.

I sällsynta fall kompliceras förloppet av meningit och huvudvärk.

Utredning

De kliniska symtomen kan ofta vara svåra under primärinfektionen med utbredda genitala lesioner på rodnad botten, feber och andra allmänsymtom under 7-10 dagar.

Ibland ses tecken på engagemang av ryggmärgen i form av övergående blåspares.

Det bör noteras att HSV-1 idag är den vanligaste orsaken till primär genital herpes, och att man kliniskt inte kan skilja de bägge infektionerna åt.

HSV-infektion kan diagnostiseras genom påvisning av DNA (PCR) eller virusisolering i blåssekret, men även i andra provmaterial som blod och cerebrospinalvätska. Bärarskap kan undersökas med typspecifik serologi.

Diagnostik med typning till HSV-1 eller HSV-2 rekommenderas vid påtagliga besvär och innan behandling insätts.

Behandling

Primär genital herpes

valaciklovir 500 mg x2 i 5-10 dagar

Recidiverande genital herpes

valaciklovir 500 mg x2 i 3-5 dagar

Profylax mot frekvent genital herpes

valaciklovir 500 mg x1 alt 250 mg x2

Vid frekventa skov (>5-6 skov/år) rekommenderas behandling i två-dos. Profylaktisk behandling bör utvärderas avseende recidivfrekvens och svårighetsgrad efter 6-12 månaders behandling.

För dosering till barn <12 år, samt till patienter med nedsatt njurfunktion, se FASS.

Uppföljning

Det är viktigt att följa upp och utvärdera effekten av insatt behandling.

Patientinformation

Om innehållet

Reviderat:
2022-12-08
Faktaägare:
Norrbottens läkemedelskommitte