Candidavulvovaginit

Nationellt kliniskt kunskapsstöd med regionala tillägg.

Diagnoskoder saknas

För närvarande är diagnoskoderna inte tillgängliga.

Om hälsotillståndet

Tillsammans med bakteriell vaginos utgör candida den vanligaste orsaken till vulvovaginit.

Förekomst

Genitala candidainfektioner är vanligt hos kvinnor i fertil ålder. Minst 75 % får någon gång en symtomgivande infektion. Drygt 5 % av alla kvinnor i barnafödande ålder får recidiverande infektioner (> 4 gånger per år).

Orsaker

Candida förekommer sparsamt i den normala vaginalfloran. Ibland rubbas balansen och candida ökar vilket kan ge en symtomgivande infektion. Vanligaste agens är Candida albicans (80–95 %), men även andra arter av candida kan förekomma. Candida är beroende av glykogen vilket finns i östrogenpåverkat skivepitel.

Riskfaktorer

Antibiotikabehandling – den normala laktobacillfloran undertrycks
Graviditet – immunologiska och hormonella faktorer
Premenstruellt – immunologiska och hormonella faktorer
Diabetes
Skavning i vulva
Försämrat cellmedierat immunförsvar – tillföljd av till exempel läkemedel med immunomodulerande effekt, rökning

Utredning

Symtom

Klåda
Ökad flytning
Ytlig samlagssmärta förekommer

Vid långvarig candidainfektion kan klådan övergå i smärta.

Anamnes

Ta anamnes relaterad till symtom och riskfaktorer. Efterfråga även förekomst av andra hudsymtom till exempel generaliserad klåda, atopi eller tecken på infektion på andra delar av kroppen för att utesluta differentialdiagnoser.

Status

Gör en gynekologisk undersökning och bedöm:

slemhinna
flytning
tecken på klåda
omgivande hudområde.

Vid candidavulvovaginit ses ofta:

inflammerade slemhinnor (röda och svullna), oftast med gul-vita, kesoliknande beläggningar
ökad flytning (vid långvariga besvär kan flytningen dock vara normal)
rivmärken orsakade av klåda kan förekomma
fissurer (ofta i perineum)
svampeksem kan samtidigt finnas i ljumskar och andra hudveck.

Statusfynden kan även vara diskreta.

Handläggning vid utredning

Diagnosen ställs främst kliniskt. Candidainfektioner utgör den vanligaste orsaken till akut klåda i vulva. Det är dock viktigt att utesluta andra orsaker till klåda.

Vid recidiv

Uteslut diabetes som bakomliggande orsak.

Svampodling från vagina tas vid otillräcklig behandlingseffekt eller frekvent återkommande besvär. Recidiv orsakas i större utsträckning av Candida glabrata som har nedsatt känslighet för antimykotisk behandling.

Mikroskopi av wet smear rekommenderas därför ej då svamphyfer förekommer i frisk vaginalflora.

Differentialdiagnoser

Vid avvikande flytningar överväg:

bakteriell vaginos
trikomonasvaginit (ovanligt).

Vid kroniskt återkommande klåda överväg:

Lokal irritation (till exempel mot tvål, tvättmedel, inkontinensskydd, trosskydd eller lokalbehandling mot svampinfektioner)
Lichen sclerosus
Atopiskt eksem (föreligger ofta symmetriskt i vulva)
Psoriasis
Skabb
Flatlöss
Kondylom
Genital herpes
Atrofiska slemhinnor hos postmenopausala kvinnor kan ge symtom i form av klåda
Vulvacancer och skivepiteldysplasier i vulva (VIN)

Behandling

Handläggning vid behandling

Egenvårdsråd och farmakologisk behandling är basen vid symtomgivande svampinfektion.

Lokalbehandling med antimykotika (vagitorier och kräm) finns att köpa receptfritt. Egenbehandling fler än två gånger per halvår rekommenderas inte. Läkarbedömning bör då ske för att utesluta differentialdiagnoser. Partner ska inte behandlas.

Recidiv är vanligt och vid täta recidiv kan långtidsbehandling krävas. Vid utebliven effekt ta vaginal svampodling och upprepa råd avseende underlivstvätt.

Egenvård

Ge följande råd:

tvätta underlivet högst 1 gång per dag, med oparfymerad mild tvättkräm eller oparfymerad tvättolja för extra känslig vulvahud
använd oparfymerade produkter till klädtvätt
använd underkläder av bomull
undvik kläder som sitter åt mot underlivet.

Behandlingsval

Läkemedelsbehandling

I första hand rekommenderas lokalbehandling med receptfria medel som ekonazol eller klotrimazol vagitorier och eventuellt kräm i 1–3 dagar.

Vid eksem och eller uttalad klåda ges även lokal steroidkräm, grupp I–III, i kombination med antimykotika, och eller antihistamin peroralt. Behandlingstiden är då 2 veckor.

Vid graviditet rekommenderas klotrimazol i första hand.

Recidiv

Efter två recidiv ges peroral behandling med flukonazol 150 mg i engångsdos.
Vid kroniskt recidiverande candida (> 4 verifierade skov per år) ges flukonazol 150 mg som endos 2–4 ggr per månad, i tre månader.
Vid recidiverande candida efter varje menstruation kan flukonazol 150 mg ges cykliskt.

Vid påvisad resistens mot flukonazol (svampodling) ges itrakonazol 200 mg x 2 i ett dygn.