Hitta på sidan
Bakteriell vaginos
Nationellt kliniskt kunskapsstöd med regionala tillägg.
Diagnoskoder saknas
Diagnoskoder saknas
För närvarande är diagnoskoderna inte tillgängliga.
Om hälsotillståndet
Hos den fertila kvinnan domineras vaginalfloran av laktobaciller vilket ger en naturligt sur miljö (pH < 4,5). Efter menopaus domineras istället bakteriefloran av tarm- och hudbakterier.
Bakteriell vaginos definieras som illaluktande vaginala flytningar på grund av förändrad bakterieflora och utgör den vanligaste orsaken till onormala flytningar hos kvinnor i fertil ålder.
Tillståndet är inte en sexuellt överförbar sjukdom.
Förekomst
Mellan 10 och 30 % av alla kvinnor får årligen bakteriell vaginos. Det är vanligare hos kvinnor i fertil ålder och avtar avsevärt efter menopaus.
Orsaker
Vid bakteriell vaginos är vaginalfloran rubbad och förekomsten av anaeroba bakterier kraftigt ökad. Det medför ett pH > 4,5. Ökad förekomst av anaeroba bakterier orsakar frisättning av illaluktande aminer vilket ger flytningen dess karaktäristiska lukt.
Utredning
Symtom
Oftast relativt lindriga symtom:
- illaluktande tunn flytning, mest framträdande efter menstruation och efter samlag
- klåda och sveda kan förekomma vid annat samtidigt tillstånd till exempel candidainfektion.
Uttalad vulvit eller vaginit är ovanligt vid bakteriell vaginos.
Status
Utför en gynekologisk undersökning, ofta ses tunn gråvitaktig flytning. I övrigt ser slemhinnan relativt oretad ut.
Handläggning vid utredning
Genomför om möjligt pH-mätning, wet smear och snifftest. Odling på flytningarna bör inte göras. Var frikostig med provtagning avseende sexuellt överförbara sjukdomar.
Undersökningar
- För pH-mätning – använd testremsa.
- För wet smear ta ett objektsglas med vaginalsekret och tillsätt en droppe natriumklorid (NaCl), lägg täckglas över och bedöm i mikroskop.
- För snifftest tillsätt en droppe 10 % kaliumhydroxid (KOH) till vaginalsekret på spekulum eller objektglas. Vid fisklukt är snifftest positivt.
Diagnoskriterier
För diagnos ska tre av följande fyra kriterier vara uppfyllda:
- pH i vaginalsekret > 4,5
- homogen och gråvitaktig flytning som kan vara skummande
- positivt snifftest
- förekomst av clue cells vid wet smear.
Clue cells utgörs av epitelceller överväxta med gramnegativa bakterier så att cellgränserna blir otydliga. Avsaknad av laktobaciller i wet smear styrker ytterligare diagnosen.
Differentialdiagnoser
- Candidainfektion
- Sexuellt överförbara sjukdomar – särskilt klamydia eller gonorré
- Atrofisk vaginit
- Cervixcancer
- Främmande kropp
- Trikomonasinfektion
Behandling
klindamycin
DALACIN vagitorer, vaginalkräm
dekvaliniumklorid
DONAXYL med flera, vaginaltablett
metronidazol
ZIDOVAL vaginalgel
Handläggning vid behandling
Behandling behövs sällan men bör ges:
- vid graviditet
- inför gynekologiska ingrepp, inklusive abort
- vid besvärande symtom.
Fler än 3 av 10 patienter får recidiv efter behandling. Rekommendationer avseende behandling vid upprepade recidiv saknas.
Surgörande medel för vaginalt bruk och laktobacillpreparerade tamponger saknar påvisad effekt på utläkning och recidiv. Partnerbehandling har inte påvisats minska recidivrisk och är därför inte indicerat.
Rekommenderade behandlingar
Läkemedelsbehandling
Behandling ges i första hand lokalt, som antibakteriellt medel eller som antibiotika.
Graviditet
Symtomgivande bakteriell vaginos under graviditet bör behandlas.
Komplikationer
Ökad risk föreligger för:
- infektioner efter gynekologiska ingrepp och abort
- sent missfall, för tidig vattenavgång och prematur förlossning.
Patientmedverkan och kommunikation
Stöd och information för patient och närstående
Bakteriell vaginos - illaluktande flytning från slidan, 1177
