Erysipelas

Vårdnivå, samverkan och remissrutiner

Remissrutiner

Omfattning av kunskapsstödet

Andra relaterade kunskapsstöd

För information om eventuella differentialdiagnostiska tillstånd hänvisas till separata kunskapsstöd på 1177 för vårdpersonal:

Borrelia

Djup ventrombos

Furunkel och karbunkel

Gikt

Venös insufficiens och varicer

Om hälsotillståndet

Definition

Erysipelas är en akut infektion där en rodnad, välavgränsad, värmeökad och ibland smärtsam hudförändring uppkommer. Patienten har ofta även sjukdomskänsla med frossa och feber.

Vid erysipelas är infektionen begränsad till dermis, till skillnad mot vid cellulit som når subcutis och har en mera diffus avgränsning i huden.

Orsaker

Infektionen uppstår oftast i skadad hud som vid sår, eksem eller insektsbett.

Den absoluta majoriteten av erysipelas orsakas av betahemolytiska streptokocker (främst grupp A och G).

Riskfaktorer

Lokala disponerande riskfaktorer är:

• skadad hudbarriär (bensår, trycksår, fissurer, insektsbett, eksem)
• venös insufficiens (bilateralt medan erysipelas är unilateral)
• lymfödem
• tidigare erysipelas.

Generella riskfaktorer är:

• BMI > 30
• diabetes mellitus
• malignitet, särskilt efter strålbehandling
• alkoholmissbruk
• hög ålder > 65 år.

Utredning

Symtom

Erysipelas kännetecknas av akut debut av symtom som:

• hudrodnad – som ökar gradvis i storlek är välavgränsad, värmeökad och ofta indurerad
• allmän sjukdomskänsla – kommer innan eller i samband med rodnaden
• feber – ofta akut påkommen > 38 grader, med eller utan frossa
• illamående och kräkningar – förekommer ibland
• smärta – förekommer ibland
• lokalisation – nedre extremitet (70 %), övre extremitet (20–25 %), ansikte (5–10 %).

Status

I status uppmärksamma:

• allmäntillstånd, feber
• hudinspektion och palpation – bedömning av utbredning, svullnad, eventuella sår
• vitalparametrar – blodtryck, puls, andnings/hjärtfrekvens, saturation.

Om riskvärdering väcker misstanke om allvarlig infektion och vid lokalisation i ansiktet bör patienten bedömas akut på sjukhus.

Stöd i riskvärdering av allvarlig infektion hos vuxna och barn finns i Folkhälsomyndighetens behandlingsrekommendationer som länkas till under rubriken Relaterad information.

Handläggning vid utredning

Erysipelas är en klinisk diagnos. Vid typiska symtom utan allmänpåverkan behövs ingen provtagning.

Provtagningar

CRP kan möjligen vara av värde vid differentialdiagnostiska svårigheter. B-glukos kan övervägas särskilt vid recidiverande infektioner.

Differentialdiagnoser

Differentialdiagnoser där patienten sällan har feber eller förhöjt CRP:

• venöst bensår med måttlig omgivande rodnad – venös insufficiens och varicer
• tromboflebit, djup ventrombos
• lokal reaktion efter insektsbett
• eyrytema migrans – borrelia
• kontaktallergi
• gikt
• abscess
• furunkel och karbunkel.

Differentialdiagnoser där patienten uppvisar feber, frossa och förhöjt CRP:

• septisk bursit och artrit
• nekrotiserande mjukdelsinfektion (fasciit, cellulit) – vid svår lokal smärta.

Behandling

Handläggning vid behandling

Patient som vid riskvärdering väckt misstanke om allvarlig infektion (se ovan), har mycket svår smärta, nutritionsproblem, behov av sårrevision eller annan mer avancerad/daglig sårvård bör hänvisas till akutsjukhus för bedömning.

Patienter utan behov av specialiserad vård ges peroral antibiotika:

• vuxna < 90 kg: fenoximetylpenicillin (PcV) 1 g x 3 i 10 dygn
• vuxna > 90 kg: 2 g x 3 i 10 dygn
• vuxna gravida: 1 g x 4 i 10 dygn
• vuxna med penicillinallergi typ 1: klindamycin 300 mg x 3 i 10 dygn
• barn: fenoximetylpenicillin (PcV) 25 mg/kg x 3 i 10 dygn (max 1 g x 3)
• barn med penicillinallergi typ 1: klindamycin 5 mg/kg x 3 i 10 dygn.

Övriga råd och tips:

• Ofta ses initialt en ökad utbredning av rodnaden även efter insatt behandling, medan febern sjunker snabbt. Viss rodnad och svullnad kan kvarstå i flera veckor.
• Markera rodnat område med penna för att kunna följa utvecklingen.
• Rekommendera högläge och eventuellt kompressionsbehandling för att minska risk för svullnad och ödem.
• Kontrollera patientens blodsocker vid behov.

Vid recidiverande erysipelas:

• Behandla riskfaktorer samt eventuella eksem, bensår, psoriasis och paronykier.
• Rekommendera skydd mot insektsbett.
• Vid minst två recidiv inom tre år överväg antibiotikaprofylax, i samråd med infektionsläkare.

Uppföljning

Komplikationer

Patientmedverkan och kommunikation

Stöd och information för patient och närstående

Rosfeber, 1177

Relaterad information