Hitta på sidan
Erysipelas
Nationellt kliniskt kunskapsstöd med regionala tillägg.
Diagnoskoder saknas
Diagnoskoder saknas
För närvarande är diagnoskoderna inte tillgängliga.
Vårdnivå, samverkan och remissrutiner
Remissrutiner
Remiss
- Infektionssjukvård Sunderby sjukhus - Infektionsmottagningen Sunderby sjukhus
Omfattning av kunskapsstödet
Detta kunskapsstöd avser att vara ett stöd vid bedömning och behandling av erysipelas (rosfeber) i primärvården.
Andra relaterade kunskapsstöd
För information om eventuella differentialdiagnostiska tillstånd hänvisas till separata kunskapsstöd på 1177 för vårdpersonal:
Om hälsotillståndet
Definition
Erysipelas är en akut infektion där en rodnad, välavgränsad, värmeökad och ibland smärtsam hudförändring uppkommer. Patienten har ofta även sjukdomskänsla med frossa och feber.
Vid erysipelas är infektionen begränsad till dermis, till skillnad mot vid cellulit som når subcutis och har en mera diffus avgränsning i huden.
Orsaker
Infektionen uppstår oftast i skadad hud som vid sår, eksem eller insektsbett.
Den absoluta majoriteten av erysipelas orsakas av betahemolytiska streptokocker (främst grupp A och G).
Riskfaktorer
Lokala disponerande riskfaktorer är:
- skadad hudbarriär (bensår, trycksår, fissurer, insektsbett, eksem)
- venös insufficiens (bilateralt medan erysipelas är unilateral)
- lymfödem
- tidigare erysipelas.
Generella riskfaktorer är:
- BMI > 30
- diabetes mellitus
- malignitet, särskilt efter strålbehandling
- alkoholmissbruk
- hög ålder > 65 år.
Utredning
Symtom
Erysipelas kännetecknas av akut debut av symtom som:
- hudrodnad – som ökar gradvis i storlek är välavgränsad, värmeökad och ofta indurerad
- allmän sjukdomskänsla – kommer innan eller i samband med rodnaden
- feber – ofta akut påkommen > 38 grader, med eller utan frossa
- illamående och kräkningar – förekommer ibland
- smärta – förekommer ibland
- lokalisation – nedre extremitet (70 %), övre extremitet (20–25 %), ansikte (5–10 %).
Status
I status uppmärksamma:
- allmäntillstånd, feber
- hudinspektion och palpation – bedömning av utbredning, svullnad, eventuella sår
- vitalparametrar – blodtryck, puls, andnings/hjärtfrekvens, saturation.
Om riskvärdering väcker misstanke om allvarlig infektion och vid lokalisation i ansiktet bör patienten bedömas akut på sjukhus.
Stöd i riskvärdering av allvarlig infektion hos vuxna och barn finns i Folkhälsomyndighetens behandlingsrekommendationer som länkas till under rubriken Relaterad information.
Handläggning vid utredning
Erysipelas är en klinisk diagnos. Vid typiska symtom utan allmänpåverkan behövs ingen provtagning.
Provtagningar
CRP kan möjligen vara av värde vid differentialdiagnostiska svårigheter. B-glukos kan övervägas särskilt vid recidiverande infektioner.
Differentialdiagnoser
Differentialdiagnoser där patienten sällan har feber eller förhöjt CRP:
- venöst bensår med måttlig omgivande rodnad – venös insufficiens och varicer
- tromboflebit, djup ventrombos
- lokal reaktion efter insektsbett
- eyrytema migrans – borrelia
- kontaktallergi
- gikt
- abscess
- furunkel och karbunkel.
Differentialdiagnoser där patienten uppvisar feber, frossa och förhöjt CRP:
- septisk bursit och artrit
- nekrotiserande mjukdelsinfektion (fasciit, cellulit) – vid svår lokal smärta.
Behandling
Handläggning vid behandling
Patient som vid riskvärdering väckt misstanke om allvarlig infektion (se ovan), har mycket svår smärta, nutritionsproblem, behov av sårrevision eller annan mer avancerad/daglig sårvård bör hänvisas till akutsjukhus för bedömning.
Patienter utan behov av specialiserad vård ges peroral antibiotika:
- vuxna < 90 kg: fenoximetylpenicillin (PcV) 1 g x 3 i 10 dygn
- vuxna > 90 kg: 2 g x 3 i 10 dygn
- vuxna gravida: 1 g x 4 i 10 dygn
- vuxna med penicillinallergi typ 1: klindamycin 300 mg x 3 i 10 dygn
- barn: fenoximetylpenicillin (PcV) 25 mg/kg x 3 i 10 dygn (max 1 g x 3)
- barn med penicillinallergi typ 1: klindamycin 5 mg/kg x 3 i 10 dygn.
Övriga råd och tips:
- Ofta ses initialt en ökad utbredning av rodnaden även efter insatt behandling, medan febern sjunker snabbt. Viss rodnad och svullnad kan kvarstå i flera veckor.
- Markera rodnat område med penna för att kunna följa utvecklingen.
- Rekommendera högläge och eventuellt kompressionsbehandling för att minska risk för svullnad och ödem.
- Kontrollera patientens blodsocker vid behov.
Vid recidiverande erysipelas:
- Behandla riskfaktorer samt eventuella eksem, bensår, psoriasis och paronykier.
- Rekommendera skydd mot insektsbett.
- Vid minst två recidiv inom tre år överväg antibiotikaprofylax, i samråd med infektionsläkare.
Uppföljning
Uppföljning är indicerat i följande fall:
- Ny klinisk kontroll rekommenderas vid misstänkt terapisvikt.
- Följ patienter som bedöms ha svårt att utvärdera behandlingseffekten själva.
- Vid förebyggande antibiotikaprofylax rekommenderas utvärdering efter 3 och 6 månader.
Komplikationer
Utan behandling kan erysipelas övergå i sepsis.
Patientmedverkan och kommunikation
Stöd och information för patient och närstående
Relaterad information
Läkemedel vid bakteriella hud- och mjukdelsinfektioner – behandlingsrekommendation, Läkemedelsverket
Behandlingsrekommendationer för vanliga infektioner i öppenvård, Folkhälsomyndigheten
