Clostridioides difficile

Nationellt kliniskt kunskapsstöd med regionala tillägg.

Diagnoskoder saknas

Diagnoskoder saknas

För närvarande är diagnoskoderna inte tillgängliga.

Vårdnivå, samverkan och remissrutiner

Remissrutiner

Gäller endast för Region Norrbotten.

Remiss

  • Infektionssjukvård Sunderby sjukhus - Infektionsmottagningen Sunderby sjukhus
Slut på stycket som endast gäller Region Norbotten.

Om hälsotillståndet

Definition

Clostridioides difficile (tidigare Clostridium difficile) är en grampositiv, anaerob, sporbildande bakterie som genom toxinproduktion kan orsaka sjukdomssymtom, framför allt diarré. Diarré innebär minst tre lösa avföringar per dag eller fler än normalt för individen.

Förekomst

Cirka 2–5 % av befolkningen är bärare av bakterien utan att uppvisa sjukdom. Hos barn under två år är friskt bärarskap mycket vanligt. Clostridioides difficile-infektion (CDI) är en av de vanligaste vårdrelaterade infektionerna. Sporerna är mycket motståndskraftiga och smittspridning i vårdmiljöer förekommer.

Sjukdomen är vanligast för patienter över 65 år men förekommer i alla åldrar.

Orsaker

Vid rubbningar av tarmfloran kan toxinproducerande Clostridioides difficile förökas, antingen genom nysmitta eller tidigare kolonisation. Toxinen orsakar varierande grad av inflammation i slemhinnan i colon.

CDI uppkommer oftast efter antibiotikabehandling. Tredje generationens cefalosporiner, klindamycin, kinoloner och karbapenemer medför större risk än antibiotika med ett smalare spektrum. Risken ökar också om antibiotika ges under lång tid och i hög dos, men en enda antibiotikados kan räcka för att utlösa CDI. Insjuknande sker vanligen inom ett par veckor, men kan inträffa månader senare. CDI utan föregående antibiotika är mindre vanligt men förekommer.

Riskfaktorer

Exempel på riskfaktorer för CDI och recidiverande CDI är:

  • antibiotikabehandling
  • hög ålder (> 65 år)
  • kraftigt nedsatt njurfunktion
  • sjukhusvård de senaste tre månaderna
  • immunsuppression
  • CDI de senaste sex månaderna.

Eventuellt kan protonpumpshämmare öka risken för CDI.

Utredning

Symtom

Vanliga symtom är:

  • frekvent diarré – ofta gul-grön färg, ibland förekommer slem men blod är ovanligt
  • allmän sjukdomskänsla
  • feber – sällan hög
  • buksymtom – smärta, ömhet och kramper.

Sjukdomsbilden varierar från lindrig, självbegränsande diarré utan allmänpåverkan till kritisk sjukdom med fulminant kolit.

Anamnes

Fråga om:

  • antibiotikabehandling senaste månaderna, även enstaka profylaxdoser
  • riskfaktorer för CDI och recidiv.

Status

Notera följande:

  • allmäntillstånd – särskilt tecken till dehydrering och feber
  • hjärta – hjärtfrekvens
  • lungor – andningsfrekvens
  • buk – ofta bara diffus ömhet, men vid mycket svår infektion förekommer peritonit.

Handläggning vid utredning

Diagnos ställs utifrån klinisk bild i kombination med positiv Clostridioides difficile-diagnostik från avföringsprov.

Vid allmänpåverkan eller frekvent diarré och feber rekommenderas bedömning inom specialiserad vård. Vid mildare förlopp rekommenderas provtagning och ställningstagande till behandling.

Provtagningar

Mikrobiologisk diagnostik

Skicka avföringsprov för Clostridioides difficile-diagnostik. Diagnostiken baseras på påvisning av bakterier, toxiner, toxingener eller en kombination av dessa. Regionala skillnader finns i diagnostiken. Förekomst av enbart bakterien utan påvisning av toxin är bara i undantagsfall skäl för behandling av CDI.

Blodprov

Blodstatus, CRP, natrium, kalium och kreatinin kan vara till hjälp för att värdera sjukdomens svårighetsgrad. Ofta ses leukocytos och måttligt förhöjt CRP på 50–100 mg/L.

Differentialdiagnoser

Överväg följande:

  • antibiotikaassocierad diarré av annan orsak
  • bakteriell eller viral enterit
  • inflammatorisk tarmsjukdom, IBD
  • mikroskopisk kolit
  • irritable bowel syndrome, IBS.

Behandling

Handläggning vid behandling

Avsluta om möjligt annan pågående antibiotikabehandling eller byt till smalare spektrum. Avråd från tarmmotilitetshämmande läkemedel. Värdera riskfaktorer och överväg utsättning av protonpumpshämmare om klar indikation saknas. Bedöm behov av läkemedelsbehandling.

Vid mild sjukdom kan exspektans övervägas då CDI kan läka ut spontant. Noggrann uppföljning rekommenderas.

Svår CDI innebär CDI med något av följande:

  • LPK > 15x109 /L
  • akut försämrad njurfunktion
  • temperatur ≥ 38,5 oC.

Förebyggande åtgärder

Då antibiotika ökar risken för CDI är det viktigt att antibiotika endast ges när klar indikation finns. Välfungerande hygienrutiner i vården med mekaniskt avlägsnande av sporer är basen i smittförebyggande åtgärder. Vid fall av CDI inom vård och omsorg är det viktigt med handtvätt före handdesinfektion samt noggrann rengöring och städning av patientnära ytor.

Behandlingsval

Läkemedelsbehandling

I lindrigare fall av CDI kan utsättning av pågående antibiotikabehandling räcka för att patienten ska tillfriskna.

Vid behov av läkemedelsbehandling mot CDI rekommenderas i första hand vid primär CDI kapsel vankomycin 125 mg x 4 i 10 dagar eller tablett fidaxomicin 200 mg x 2 i 10 dagar. Observera att fidaxomicin i dagsläget enbart är subventionerat vid svår CDI. Medlen anses ha likvärdig behandlingseffekt. Recidivfrekvensen har i studier varit 13–15 % för fidaxomicin jämfört med 25–27 % för vankomycin.

Metronidazol rekommenderas endast som andrahandsval vid mild till medelsvår CDI om vankomycin eller fidaxomicin inte finns tillgängliga.

Informera patienten om att höra av sig vid försämring, utebliven behandlingseffekt efter några dagar eller nya besvär efter avslutad kur.

Klinisk utläkning fastställs genom symtomanamnes. Avstå uppföljande provtagning för Clostridioides difficile eftersom provet ofta är positivt en längre tid efter avslutad behandling hos symtomfri patient.

Vid utebliven effekt eller recidiv, kontakta specialiserad vård för fortsatt handläggning.

Recidiverande CDI

Recidiv inträffar oftast första veckorna efter avslutad CDI-behandling, men ibland efter en till två månader. Recidiverande CDI är vanligt då det drabbar cirka 25 % av de som insjuknat tidigare. Efter ett första recidiv ökar risken ytterligare återfall till cirka 40–60 %.

Vid recidiv av CDI bör remiss till specialiserad vård för fekal mikrobiotatransplantation (FMT) erbjudas.

Patientmedverkan och kommunikation

Stöd och information för patient och närstående

Magsjuka – diarré och kräkningar - 1177

Patientmedverkan och kommunikation

Clostridium difficile-infektion – Kunskapsunderlag och rekommendationer för övervakning, prevention och utbrottshantering, Folkhälsomyndigheten

Behandlingsriktlinjer för Clostridioides difficile infektioner 2023:

Riktlinjer & rekommendationer - Infektion.net.

1177 logo
De kliniska kunskapsstöden och vårdförloppen på denna sida hämtas från 1177 för vårdpersonal och innehåller regionala tillägg för Region Norrbotten.
×