Hitta på sidan
Hjärtsvikt
Nationellt kliniskt kunskapsstöd med regionala tillägg.
Diagnoskoder saknas
Diagnoskoder saknas
För närvarande är diagnoskoderna inte tillgängliga.
Omfattning av kunskapsstödet
Personcentrerat och sammanhållet vårdförlopp
Personcentrerat och sammanhållet vårdförlopp Hjärtsvikt, Nationellt kliniskt kunskapsstöd
Om hälsotillståndet
Definition
Hjärtsvikt kan klassificeras utifrån:
- akut eller kroniskt insättande
- klinisk svårighetsgrad (New York Heart Association, NYHA), vilket påverkar prognos och behandlingsval
- systolisk funktion i vänster kammare utifrån ejektionsfraktion (EF)
- svikt i vänster, höger eller båda kamrarna
- försämrat blodflöde framåt och/eller blodstockning bakåt från ett eller båda förmaken.
NYHA
- NYHA I – nedsatt hjärtfunktion utan symtom.
- NYHA II – lätt hjärtsvikt med symtom vid mer än måttlig fysisk aktivitet.
- NYHA III – medelsvår hjärtsvikt med symtom vid lätt-måttlig fysisk aktivitet.
- NYHA IV – svår hjärtsvikt med symtom vid minsta ansträngning eller i vila.
Systolisk funktion i vänster kammare
- HFpEF – heart failure with preserved EF (≥ 50 %) tidigare benämnt diastolisk svikt.
- HFmrEF – heart failure with midrange EF (40–49 %).
- HFrEF – heart failure with reduced EF (< 40 %) tidigare benämnt systolisk svikt.
Förekomst
Hjärtsvikt förekommer hos ca 1–2 % av befolkningen i Sverige. Prevalensen ökar med åldern.
Orsaker
Vanliga tillstånd som kan orsaka eller ge försämrad hjärtsvikt är
- kranskärlssjukdom
- hypertoni
- klaffel
- diabetisk hjärtsjukdom
- det åldrande hjärtat – presbykardi
- hjärtmuskelsjukdom – kardiomyopati
- långvarig takykardi – dysreglerat förmaksflimmer, samt övriga ihållande supraventrikulära takykardier
- metabol orsak – särskilt tyreotoxikos
- toxisk orsak – alkohol, NSAID, cytostatika, anabola steroider.
Samsjuklighet
- Obstruktiv sömnapné – är vanligt och bör övervägas vid sömnbesvär.
- Depression och sexuell dysfunktion – är överrepresenterat.
- KOL.
- Njursvikt.
- Diabetes, fetma.
Utredning
Symtom
- Ansträngningsdyspné, ortopné eller andfåddhet nattetid.
- Nattlig hosta, hjärtklappning.
- Försämrad kondition, trötthet och svaghet, förlängd tid till återhämtning efter aktivitet.
- Viktuppgång, ben- eller buksvullnad.
- Nokturi.
Anamnes
- Aktuella symtom och påverkan på tillvaron.
- Tillstånd som kan orsaka eller försämra hjärtsvikt.
- Aktuella läkemedel.
- Alkohol, tobak.
Status
- Allmäntillstånd – cyanos, perifer kyla och blekhet, halsvenstas, perifera ödem, anasarka (svåra generella ödem).
- Hjärta – blåsljud, snabb eller oregelbunden puls.
- Lungor – takypné, rassel.
- Blodtryck.
- Buk – leverförstoring, ascites.
- Vilo-EKG.
Handläggning vid utredning
- Kontrollera EKG och NTproBNP vid misstänkt hjärtsvikt.
- Värdera NTproBNP i förhållande till klinisk misstanke. Även snabbt förmaksflimmer, grav KOL, signifikant njursvikt eller annan svår sjukdom kan ge förhöjt värde.
- Bedöm behov av annan undersökning för att utreda tillstånd som kan orsaka eller försämra hjärtsvikt.
Handläggning utifrån klinisk misstanke och NTproBNP
Ultraljud av hjärta rekommenderas vid klinisk misstanke om hjärtsvikt och
- NTproBNP ≥ 2000 ng/L (skyndsam undersökning)
- NTproBNP > 400 ng/L.
Ultraljud av hjärta bör övervägas vid stark klinisk misstanke om hjärtsvikt och NTproBNP 125–400 ng/L. Många patienter kan i första hand följas kliniskt.
Hjärtsvikt är osannolikt vid normalt EKG och NTproBNP ≤ 125 ng/L. Andra orsaker bör övervägas.
Differentialdiagnoser
- Lungsjukdom, lungembolism.
- Venös insufficiens.
- Njursvikt, anemi.
- Infektion.
Behandling
Handläggning vid behandling
Behandla utifrån klinisk svårighetsgrad (NYHA), patientens individuella förutsättningar och samsjuklighet.
- Ge patientinformation och råd om egenvård.
- Sätt in läkemedel utifrån första linjens behandling, och vid behov diuretika.
- Bedöm behov av kontakt med fysioterapeut.
- Överväg kontakt med teambaserad hjärtsviktsmottagning vid HFrEF och HFmrEF.
- Se över vaccinationsskydd för influensa och pneumokocker.
- Överväg kontakt med dietist vid ofrivillig viktnedgång, BMI <22 eller fetma.
Patientinformation
- Fysisk träning – i hemmet eller i grupp, ofta med stöd av fysioterapeut.
- Vätskerestriktion – max 1,5–2 L/dygn (vid NYHA III-IV) .
- Saltintag – undvik överdrivet intag (även natriumreducerat).
- Alkoholbruk – stora mängder kan inducera och försämra hjärtsvikt .
- Rökstopp – vid rökning.
Teambaserad hjärtsviktsmottagning
- En sjuksköterskebaserad hjärtsviktsmottagning leder till bättre behandling och kan minska dödligheten vid hjärtsvikt.
- Insättning och uppföljning av behandling förutsätter regelbundna kontakter.
- Ett team består som minst av läkare och sjuksköterska men innefattar ofta flera personalkategorier.
Egenvård
Rekommendera patienten att
- utvärdera symtom regelbundet, särskilt hosta och andfåddhet i ansträngning, liggande och vila
- kontrollera vikten för att upptäcka vätskeretention (kan behövas från varje vecka till dagligen)
- kontakta vården eller ta extra diuretika vid viktökning (cirka > 2 kg på 3 dagar).
Rekommenderade behandlingar
Fysioterapi
- Fysisk träning är en viktig del av behandlingen och bör initieras tidigt.
- Val av fysisk träning och nivå på fysisk aktivitet väljs utifrån NYHA-klassificering och specifika tester.
- Förbättrad klinisk funktionsnivå ses främst vid stabil hjärtsvikt på basen av systolisk vänsterkammardysfunktion i NYHA-klass I-III.
- Individanpassad träning bör utformas av fysioterapeut. Träningen bör vara regelbunden, inkludera kondition och styrka samt utvärderas.
- Träningen bör initieras och följas upp där patienten behandlas för sin hjärtsvikt.
Läkemedelsbehandling
Vid systolisk hjärtsvikt och
- HFrEF < 40 % – inled första linjens behandling, utvärdera och bedöm behov av tilläggsbehandling och/eller andra linjens behandling
- HFmrEF 40–49 % – överväg första linjens behandling
- HFpEF ≥ 50 % – överväg diuretika.
Första linjens behandling
- Sätt in betablockerare och ACE-hämmare (angiotensinreceptorblockerare, ARB vid intolerans).
- Börja med ett av preparaten, inled med låg dos och titrera upp till måldos eller till högsta tolerabla dos.
- Fortsätt på samma sätt med det andra preparatet.
- Utvärdera effekten av insatt behandling.
Vid kvarstående symtom:
- Lägg till mineralkortikoidreceptorantagonist (MRA) och utvärdera effekt.
- Bedöm behov av tilläggsbehandling och utvärdera effekt.
- Bedöm behov av andra linjens behandling eller intravenöst järn.
Eftersträva snabb upptrappning till måldoser med hänsyn till eventuella biverkningar. Behandling med SGLT2-hämmare kan ofta initieras utan dosjustering av övriga hjärtsviktsmediciner.
ACE-hämmare
enalaptil C09AA02
ENALAPRIL generiska alternativ
ramipril C09AA05
RAMIPRIL generiska alternativ
Angiotensinreceptorblockerare (ARB)
kandesartan C09CA06
KANDESARTAN generiska alternativ
Betablockerare
metoprolol C07AB02
METOPROLOL generiska alternativ
bisoprolol C07AB07
BISOPROLOL generiska alternativ
Bisoprolol är något mer selektivt vid lungsjukdom.
SGLT2-hämmare
dapagliflozin A10BK01
FORXIGA
Obs! Subventionsbegränsning*: Subventioneras vid hjärtsvikt endast för patienter med symtomatisk kronisk hjärtsvikt.
empagliflozin A10BK03
JARDIANCE
Obs! Subventionsbegränsning*: Subventioneras vid hjärtsvikt endast för patienter med symtomatisk kronisk hjärtsvikt.
*enligt TLV´s hemsida 2024
Vid kvarstående symtom:
Mineralkortikoidreceptorantagonist (MRA)
eplerenon C03DA04
EPLERENON generiska alternativ
Eplerenon ges postinfarkt vid EF <40 % i kombination med betablockad och ACE-hämmare/ARB.
spironolakton C03DA01
SPIRONOLAKTON generiska alternativ
Observera risken för njurpåverkan och hyperkalemi särskilt vid kombinationsbehandling med spironolakton och ACE-hämmare eller ARB. Vid risk för dehydrering exempelvis vid diarré, överväg tillfällig utsättning.
Diuretika
Diuretika ges främst utifrån symtom och bör övervägas vid
- EF < 40 % – och svåra ödem eller kvarstående symtom
- EF > 40 % – vid exempelvis ödem.
Diuretika
furosemid C03CA01
FUROSEMID generiska alternativ
Loop-diuretika. Sätt ut preparatet när patienten är euvolem.
Andra linjens behandling
Vid kvarstående symtom rekommenderas ställningstagande till andra linjens behandling via specialiserad vård:
- CRT – Cardiac Resynchronization Therapy.
- ICD – Implantable Cardiac Defibrillator.
- byte från ACE-hämmare/ARB till angiotensinreceptorneprilysinhämmare (ARNI – Entresto).
- Ivabradin.
- Hjärttransplantation.
- Intravenös behandling med järn
Övriga
digoxin C01AA05
DIGOXIN
Snävt terapeutiskt fönster, risk för ackumulation och intoxikation särskild vid njurinsufficiens. Var frikostig med serumkoncentrationsbestämning av digoxin.
Uppföljning
Regelbundna kontroller planeras utifrån individens behov och samsjuklighet.
Komplikationer
Hjärtsviktsdiagnosen innebär generellt en dålig prognos.
Olika komplikationer
Till hjärtsvikt
- Akut lungödem.
- Tromboembolisk sjukdom.
- Kakexi.
- Depression och sömnstörning.
Till behandling
För att undvika svåra komplikationer till hjärtsviktsbehandling bör denna justeras vid
- diarré eller uttorkning – halvera dosen eller sätt ut diuretika och ACE-hämmare (ARB) tillfälligt
- hypotension – minska först diuretika, sen RAAS-blockerare och i undantagsfall betablockerare
- hyperkalemi – informera patienten om att natriumreducerat bordssalt ofta innehåller mer kalium och åtgärda utifrån uppmätt värde.
Ett kaliumvärde på:
- ≤ 5,5 accepteras men bör följas upp
- 5,6–6,0 bör föranleda dosreduktion eller utsättning
- > 6 bör föranleda att den senast tillagda eller dosökade RAAS-blockerare avslutas omedelbart. Återintroduktion i lägre dos kan övervägas senare.
RAAS-blockerare omfattar ACE-hämmare, ARB, spironolakton och eplerenon.
Patientmedverkan och kommunikation
Relaterad information
Nationella riktlinjer för hjärtsjukvård, Socialstyrelsen
