Hitta på sidan
Hypotyreos
Nationellt kliniskt kunskapsstöd med regionala tillägg.
Diagnoskoder saknas
Diagnoskoder saknas
För närvarande är diagnoskoderna inte tillgängliga.
Omfattning av kunskapsstödet
Denna rekommendation handlar om primär hypotyreos hos vuxna.
Om hälsotillståndet
Förekomst
Hypotyreos förekommer hos ungefär 4 % av befolkningen och är betydligt vanligare hos kvinnor än hos män.
Orsaker
Hypotyreos innebär en brist på sköldkörtelhormon och kan vara medfödd eller förvärvad och primär eller central. Vid primär hypotyreos finns rubbningen i tyreoidea, vid central i hypofys eller hypotalamus (mycket ovanligt).
Orsaker till hypotyreos
- Kroniska autoimmuna tyreoiditer – atrofisk tyreoidit (utan struma) och Hashimotos tyreoidit (med struma)
- Övergående tyreoiditer – autoimmun (som tyst tyreoidit, postpartumtyreoidit) eller virusorsakad (som subakut tyreoidit)
- Graves sjukdom (blockerande antikroppar)
- Central hypotyreos
- Tyreoideasjukdom som behandlats med kirurgi eller radiojod
- Strålning mot halsen
- Läkemedel – litium, amiodaron, interferon, tyreostatika, immunmodulerande läkemedel (som PD-1-hämmare och thyrokinasinhibitorer)
- Jodbrist – främst hos personer födda utanför Sverige eller som äter vegansk kost utan joderat salt
- Överdosering av jod – jodkontrastmedel, joddroppar
Samsjuklighet
De autoimmuna tillstånden som ger hypotyreos kan ingå i polyglandulärt syndrom med andra autoimmuna sjukdomar, exempelvis Addisons sjukdom, celiaki, atrofisk gastrit och typ 1-diabetes.
Utredning
Symtom
Symtomen är ofta diffusa och progredierar långsamt. Exempel är:
- trötthet, mindre ork, frusenhet
- nedstämdhet, koncentrations- och minnesproblem
- håravfall, torr hud
- muskel- och ledvärk
- förstoppning
- menstruationsrubbningar
- viktökning, generell svullnad.
Anamnes
- Symtom på tyreoideasjukdom, inklusive hypertyreos
- Bakomliggande orsaker
- Andra sjukdomar
- Gynekologisk anamnes med partus, menopaus
- Läkemedel
Status
- Allmäntillstånd – inklusive vikt, hyperpigmentering
- Tyreoidea – förstoring (struma), resistens, ärr på halsen
- Hjärta – rytm
- Blodtryck
- Psykiskt status vid behov
- Överväg EKG
Handläggning vid utredning
- Vid misstänkta symtom rekommenderas frikostig kontroll av TSH.
- Diagnosen ställs utifrån klinisk bild och laboratorieprover.
- Vid palpabel resistens i tyreoidea rekommenderas utredning av sköldkörtelcancer.
Vid förhöjt TSH, kontrollera om TSH samt ta fritt T4 och tyreoperoxidas (TPO)-antikroppar:
- omgående vid förhöjt TSH > 10 mIE/l, oavsett symtom
- efter 4–6 veckor vid förhöjt TSH, men < 10 mIE/l, vid samtidiga symtom
- efter 2–3 månader vid förhöjt TSH, men < 10 mIE/l, utan samtidiga symtom.
Tolkning av tyreoideaprover
Om inga andra bakomliggande orsaker föreligger kan följande misstänkas efter upprepade prover:
- manifest hypotyreos – förhöjt TSH och lågt fritt T4
- subklinisk hypotyreos – förhöjt TSH och normalt fritt T4
- central hypotyreos – oftast normalt eller lågt TSH (även lätt förhöjt förekommer) och lågt fritt T4 (kontakta endokrinolog).
I sällsynta fall kan defekt konvertering av T4 till T3 förekomma (lågt fritt T3 med normalt fritt T4), kontakta endokrinolog vid misstanke.
Vid subklinisk hypotyreos
Positiva TPO-antikroppar och samtidiga symtom innebär ökad risk för primär hypotyreos. Överväg provbehandling vid symtom och kvarstående förhöjt TSH för att bekräfta eller avfärda diagnosen, särskilt vid:
- lägre ålder
- TSH > 7 mIE/l
- positiva TPO-antikroppar
- uttalade symtom.
Sätt in levotyroxin och kom överens om vilka symtom som ska utvärderas. Utvärdera med nya prover efter 4−6 månader.
Vid normaliserade prover men kvarvarande symtom bör annan diagnos övervägas. Sätt ut behandlingen och följ tyreoideaprover vid behov.
Vid graviditet
Behandlingsmål är ett TSH inom referensintervallet (men som lägst 0,1 under första trimestern, 0,2 under andra och 0,3 under tredje). Behandlingen bör skötas av endokrinolog eller annan läkare med god kunskap om tillståndet.
- Vid nyupptäckt subklinisk eller manifest hypotyreos – påbörja behandling omgående.
- Vid tidigare känd hypotyreos med nyupptäckt graviditet – öka veckodosen från 7 till 9 normala dygnsdoser omgående.
Eventuell behandling med liotyronin eller svinsköldkörtelextrakt bör bytas till levotyroxin.
Differentialdiagnoser
Non-thyroidal illness (NTI), vilket innebär att exempelvis andra kroniska sjukdomar, anorexi, kirurgi och trauma kan orsaka övergående rubbningar i tyreoidea.
Behandling
Handläggning vid behandling
- Generellt behandlingsmål är symtomfrihet och ett normaliserat TSH. De flesta patienter mår bra då TSH ligger i nedre hälften av det normala intervallet.
- Symtomregressen vid behandling är ofta långsam, uppemot 6–12 månader, trots normalisering av prover.
Behandlingsval
Läkemedelsbehandling
Levotyroxin
- Sätt in tablett levotyroxin 25–50 µg x 1. Välj lågdos vid hög ålder eller hjärtsjukdom.
- Ta om TSH och fritt T4 efter 4–6 veckor.
- Dosjustera vid behov med 12,5–25 µg i taget.
- Informera om att läkemedel som järn, kalcium och antacida interagerar med levotyroxin och bör tas vid olika tidpunkter.
Liotyronin
Provbehandling med liotyronin kan övervägas i vissa fall vid utebliven symtomregress trots normaliserat TSH och levotyroxinbehandling i minst ett år.
-
Sätt in tablett liotyronin 10 (–20) µg x 1 (eller uppdelat på 2 gånger dagligen) och sänk dosen levotyroxin med 25-50 µg.
-
Kontrollera tyreoideaprover efter 4–6 veckor.
-
Utvärdera efter 6 månader. Avsluta behandlingen vid utebliven förbättring.
Uppföljning
Kliniska kontroller
Provtagning rekommenderas utifrån patientens behov, vid välinställd hypotyreos räcker en gång per år.
Efter graviditet vid känd hypotyreos
- Tidiga kontroller postpartum sköts ofta via barnmorskemottagning.
- Vid känd dos levotyroxin före graviditet justeras tillbaka till ursprunglig dos.
- TSH bör kontrolleras 6 veckor och 6 månader postpartum samt utifrån behov.
Efter graviditet vid nyupptäckt hypotyreos
- Tidiga kontroller postpartum sköts ofta via barnmorskemottagning.
- Levotyroxin sätts ut vid partus om dosen är < 50 µg. Vid högre dos sänks den med 50 µg dagligen.
- Kontroll av TSH (och TPO-antikroppar om det ej tagits) rekommenderas 8–12 veckor postpartum.
- Vid förhöjt TSH eller positiva TPO-antikroppar rekommenderas nytt TSH 6 månader postpartum.
- Vid normaliserat TSH och negativa TPO-antikroppar behöver nytt TSH tas enbart vid symtom.
- Patienten bör informeras om vikten av att kontrollera tyreoideaprover vid eventuell ny graviditet.
Komplikationer
Obehandlad hypotyreos kan leda till myxödemkoma, som är en sällsynt men allvarlig komplikation. Symtom och fynd är:
- sjunkande temperatur, blodtryck, hjärtfrekvens, medvetande och utveckling av hjärtsvikt
- hyponatremi och hypoglykemi.
Överkonsumtion av levaxin eller liotyronin ger ökad risk för förmaksflimmer och osteoporos.
Patientmedverkan och kommunikation
Stöd och information för patient och närstående
