Hitta på sidan
M-komponent
Nationellt kliniskt kunskapsstöd med regionala tillägg.
Diagnoskoder saknas
Diagnoskoder saknas
För närvarande är diagnoskoderna inte tillgängliga.
Vårdnivå, samverkan och remissrutiner
Remissrutiner
Remisskod
Sunderby sjukhus: lbmedhema
Omfattning av kunskapsstödet
Kunskapsstödet behandlar utredning av M-komponent (monoklonala immunoglobuliner) och uppföljning av mindre M-komponenter utan tecken till bakomliggande hematologisk malignitet.
Andra relaterade kunskapsstöd
På 1177 för vårdpersonal finns följande relaterade kliniska kunskapsstöd:
Om hälsotillståndet
Definition
M-komponent är ett laboratoriefynd som visar förekomst av monoklonala immunoglobuliner i en proteinfraktion. Monoklonala immunoglobuliner är identiska och produceras av en och samma B-cells-eller plasmacellsklon. M-komponent kan förekomma som IgG-, IgA-, IgM-, IgD- eller IgE-typ.
Fyndet är inte en diagnos. Vid en polyklonal ökning av ett eller flera immunglobuliner i en proteinfraktion föreligger ingen M-komponent.
Förekomst
M-komponent är ett vanligt förekommande laboratoriefynd och förekomsten ökar med stigande ålder. Cirka 3 % av personer över 50 år och omkring 5 % av personer över 70 år har en M-komponent.
Orsaker
Hos de flesta personer med en nyupptäckt M‑komponent rör det sig om monoklonal gammopati av oklar signifikans (MGUS), ett premalignt tillstånd med låg risk för progression till hematologisk malignitet.
Det finns inga kända omgivningsfaktorer som ökar risken för att utveckla en M-komponent eller associerade sjukdomstillstånd.
De vanligaste tillstånden som är associerade med en M-komponent är:
- myelom – malign benmärgssjukdom som uppstår i benmärgens plasmaceller
- makroglobulinemi (Mb Waldenström) – lågmalignt non-Hodgkins lymfom
- plasmocytom – onormala plasmaceller som bildar en tumör i benmärg eller extramedullärt
- primär amyloidos (AL-amyloidos) – inlagring av defekta immunoglobulinkedjor, kan uppträda sekundärt till samtliga tillstånd som bildar M-komponent.
M-komponent kan även förekomma vid andra lymfom, solida tumörer samt kroniska inflammatoriska och infektiösa tillstånd.
Sjukdomsförloppet varierar beroende på bakomliggande tillstånd. Små M‑komponenter är ofta förenliga med MGUS. Dessa kan förbli stabila under flera år men det finns en låg kvarstående risk för progression till malign sjukdom.
Utredning
Symtom
Små M-komponenter ger sällan symtom. Eventuella symtom eller kliniska tecken beror oftast på bakomliggande tillstånd.
Var särskilt uppmärksam på:
- allmänna symtom – feber, nattsvettningar, viktnedgång, trötthet, klåda
- smärta – skelettsmärtor, särskilt i rygg, bröstkorg eller revben
- neurologiska symtom – radikulopati, rizopati, polyneuropati, parapares, svaghet
- tecken till njurpåverkan – oliguri eller anuri.
Anamnes
Var särskilt uppmärksam på uppgifter om:
- osteoporos hos män eller premenopausala kvinnor
- patologisk fraktur, till exempel i revben, långa rörben eller kotkompression
- återkommande bakteriella infektioner, särskilt i luftvägar
- blödningsbenägenhet
- hereditet för blodsjukdom
- andra sjukdomar som kan förklara symtomen.
Status
Bedöm särskilt:
- allmäntillstånd
- lymfkörtlar genom palpation
- mjältens storlek genom bukpalpation
- övrigt status utifrån symtom och anamnes.
Handläggning vid utredning
M-komponent uppmärksammas ofta i samband med utredning av till exempel förhöjd sänka, anemi, leverpåverkan eller ökad infektionsbenägenhet.
Gör en samlad klinisk bedömning av symtom, anamnes, statusfynd och laboratorieresultat.
Överväg remiss för vidare utredning vid förekomst av M-komponent i plasma eller urin eller kvot av fria lätta kedjor i serum (FLC-kvot) < 0,26 eller > 1,65 om patienten samtidigt har minst ett av följande:
- symtom eller kliniska fynd som kan tyda på myelom, malignt lymfom eller annan lymfoproliferativ sjukdom
- anemi
- njurpåverkan
- hyperkalcemi
- skelettpåverkan.
Kriterier för standardiserat vårdförlopp (SVF) myelom uppfylls om M-komponent i plasma eller urin tillsammans med anemi, njursvikt, hyperkalcemi eller skelettengagemang inte kan härledas till annat tillstånd. Mer information finns i kliniskt kunskapsstöd Myelom, 1177 för vårdpersonal.
Tänk särskilt på följande laboratoriefynd som kan tala för myelom:
- M-komponent IgG eller IgA i serum > 15 g/L
- M-komponent IgD eller IgE i serum oavsett storlek
- monoklonala lätta kedjor i urin > 500 mg/dygn (Bence Jones proteinuri)
- S-FLC kvot > 100 (involverad lätt kedja måste vara > 100 mg/L).
M‑komponent typ IgM bör föranleda misstanke om lymfoproliferativ sjukdom. Starta SVF lymfom vid M-komponent av IgM-typ på 10 g/L och över. Mer information finns i kliniskt kunskapsstöd Maligna lymfom och kronisk lymfatisk leukemi, 1177 för vårdpersonal.
Vid en liten M-komponent utan något av dessa fynd krävs endast uppföljning.
Provtagningar
Följ upp följande prover vid liten M-komponent utan misstanke om malign sjukdom:
- Hb
- trombocyter
- leukocyter
- kreatinin (eGFR)
- kalcium
- fraktionerade proteiner i serum
- S-FLC
- urinundersökning av monoklonala lätta kedjor, när sådana fynd påvisats vid den initiala utredningen.
Uppföljande urinundersökning behövs endast vid tidigare påvisade monoklonala lätta kedjor. I övrigt räcker S-FLC.
Kriterier som talar emot diagnosen
Polyklonal ökning av ett eller flera immunglobuliner talar emot M‑komponent. Tolka i stället fyndet som polyklonal immunglobulinökning och värdera det utifrån klinisk bild.
Överväg i första hand inflammation eller infektion som förklaring till polyklonal immunglobulinökning. Även malignitet utanför blod- och lymfsystemet, till exempel en solid tumör, kan vara aktuell.
Behandling
Handläggning vid behandling
Informera patienten om följande, vid liten M-komponent utan misstanke om malign sjukdom:
- tillståndet är vanligen godartat
- regelbunden provtagning rekommenderas eftersom risken för tumörutveckling är liten men inte obefintlig
- patienten bör kontakta vården vid nytillkomna symtom, särskilt vid uttalad trötthet, viktminskning eller skelettsmärtor.
Uppföljning
Följ upp patient med liten M-komponent och utan fynd som ger misstanke om bakomliggande malign sjukdom med laboratorieprover efter 3–6 månader. Fortsätt därefter med årlig uppföljning eller anpassa intervallet utifrån individuellt behov.
Bedöm vid uppföljningen symtom och klinisk bild, laboratorieprover samt behov av fortsatt uppföljning eller vidare utredning.
Fortsatt uppföljning kan avslutas om samtliga följande kriterier är uppfyllda:
- högre ålder
- stabil M-komponent av typ IgG och koncentration lägre än 15 g/L
- normal FLC-kvot.
Risken för malign omvandling bedöms vara låg.
Komplikationer
Följande fynd ger en ökad risk för malign omvandling av M-komponent:
- hög koncentration av M-komponent
- M-komponent av typ IgA eller IgM
- patologisk FLC-kvot
- vissa fynd vid benmärgsprov, till exempel hög andel abnorma plasmaceller eller aneuploidi.
Patientmedverkan och kommunikation
Stöd och information för patient och närstående
IgM MGUS (Monoklonal gammopati av oklar signifikans), Regionala cancercentrum i samverkan (RCC)
Relaterad information
Nationellt vårdprogram myelom, Regionala cancercentrum i samverkan (RCC)
Kompletterande underlag
Referenser och underlag
Kunskapsstödet baseras bland annat på följande: [1]
1. Stern S, Yong K, Hill QA, Pratt G, Knapper S, Drayson M, et al. Investigation and management of monoclonal gammopathy of undetermined significance (MGUS). Br J Haematol. 2023
