Hitta på sidan
M-komponent
Nationellt kliniskt kunskapsstöd med regionala tillägg.
Diagnoskoder saknas
Diagnoskoder saknas
För närvarande är diagnoskoderna inte tillgängliga.
Vårdnivå, samverkan och remissrutiner
Remissrutiner
Remisskod
Sunderby sjukhus: lbmedhema
Omfattning av kunskapsstödet
Denna rekommendation handlar om utredning av M-komponent (monoklonala immunoglobuliner) och uppföljning av vissa små M-komponenter.
Om hälsotillståndet
M-komponent hittas ofta vid utredning med fraktionerade proteiner (elfores, proteinprofil) vid exempelvis
- oklar inflammation eller SR-förhöjning
- oklar anemi
- oklar leverpåverkan
- oklar infektionsbenägenhet.
Definition
M-komponent är ett laboratoriefynd av monoklonala immunoglobuliner i en proteinfraktion. Monoklonala immunoglobuliner är identiska och har tillverkats av en och samma B-cellslinje. Förekomst av M-komponent säger inget om etiologi.
Vid en polyklonal ökning av ett eller flera immunglobuliner i en proteinfraktion föreligger ingen M-komponent. Vanligaste orsaken är en inflammation, infektion eller icke-hematologisk malignitet.
Förekomst
M-komponent är vanligt förekommande och ökar med stigande ålder. Prevalensen är cirka 3 % hos personer över 50 år.
Orsaker
De vanligaste tillstånden som är associerade med en M-komponent är
- monoklonal gammopati av oklar signifikans (MGUS) – ett premalignt tillstånd med viss benägenhet att övergå i myelom eller andra lymfoproliferativa sjukdomar
- myelom – malign benmärgssjukdom
- makroglobulinemi (Mb Waldenström) – lågmalignt non-Hodgkins lymfom
- plasmocytom – onormala plasmaceller som bildar en tumör i benmärg eller extramedullärt
- primär amyloidos (AL-amyloidos) – inlagring av defekta immunoglobulinkedjor.
M-komponent kan även förekomma vid malignt lymfom, solida tumörer samt kroniska inflammatoriska och infektiösa tillstånd.
Utredning
Symtom
Små M-komponenter ger sällan symtom. Eventuella symtom beror på bakomliggande orsak.
Följande symtom bör uppmärksammas:
- allmänna – feber, nattsvettningar, viktnedgång, trötthet, klåda
- smärta – skelettsmärtor, ofta i rygg, bröstkorg
- neurologi – rizopati, polyneuropati, parapares, svaghet
- miktion – oliguri eller anuri.
Anamnes
Uppmärksamma särskilt
- osteroporos – hos man eller premenopausal kvinna
- patologisk fraktur – i revben, långa rörben eller kotkompression
- täta bakteriella infektioner – särskilt i luftvägar
- blödningsbenägenhet
- hereditet för blodsjukdom.
Status
- Allmäntillstånd
- Lymfkörtelpalpation
- Bukpalpation avseende mjältstorlek
- Övrigt status utifrån symtom och anamnes
Handläggning vid utredning
M-komponent kan förekomma vid malignitet som myelom och malignt lymfom. M-komponent och minst ett av följande fynd bör därför utredas:
- symtom eller specifika anamnes- eller statusfynd
- anemi, njursvikt eller hyperkalcemi
- monoklonala lätta kedjor i urinen > 500 mg/l (Bence Jones proteinuri)
- M-komponent typ IgD eller IgE, oavsett koncentration
- M-komponent typ IgG ≥ 15 g/l
- M-komponent typ IgA eller IgM ≥ 10 g/l
- kvot av fria lätta kedjor (FLC-kvot) < 0,26 eller > 1,65.
Bedöm om kriterier för skyndsam utredning av myelom eller malignt lymfom föreligger och handlägg därefter (enligt separata rekommendationer).
Remittera övriga till specialiserad vård för fortsatt utredning.
Vid en liten M-komponent utan något av dessa fynd krävs ingen ytterligare utredning. Patienten bör följas med laboratorieprover efter 3–6 månader och därefter regelbundet.
Provtagningar
Laboratorieprover
Prover som bör följas vid liten M-komponent utan misstanke om malign sjukdom är
- Hb, trombocyter, leukocyter, kreatinin (eGFR), kalcium
- fraktionerade proteiner i serum
- fraktionerade proteiner i urin eller S-FLC (om fynd påvisats initialt).
Behandling
Handläggning vid behandling
Vid liten M-komponent utan misstanke om malign sjukdom bör patienten informeras om att
- tillståndet är godartat
- provtagning rekommenderas regelbundet eftersom en liten risk för tumörutveckling finns
- kontakt med vården rekommenderas vid nytillkomna symtom, särskilt onormal trötthet, viktminskning eller skelettsmärtor.
Uppföljning
Patient med liten M-komponent bör kontrolleras årligen eller utifrån individuellt behov. Kontrollera
- symtom och klinisk bild
- laboratorieprover
- ställningstagande till fortsatt uppföljning och eventuell indikation för vidare utredning.
Vid högre ålder, stabil M-komponent av typ IgG och koncentration lägre än 15 g/l samt normal FLC-kvot är risken för malign omvandling så låg att uppföljning inte är nödvändig.
Komplikationer
Följande fynd ger en ökad risk för malign omvandling av M-komponent:
- högre koncentration av M-komponent
- M-komponent av typ IgA eller IgM
- patologisk FLC-kvot
- vissa fynd vid benmärgsprov (hög andel abnorma plasmaceller eller aneuploidi).
Relaterad information
Nationellt vårdprogram myelom, Regionalt cancercentrum i samverkan
