Hitta på sidan
Kikhosta
Nationellt kliniskt kunskapsstöd med regionala tillägg.
Diagnoskoder saknas
Diagnoskoder saknas
För närvarande är diagnoskoderna inte tillgängliga.
Om hälsotillståndet
Orsaker
Kikhosta orsakas av bakterien Bordetella pertussis och kan förekomma hos både vuxna och barn. Eftersom varken vaccination eller genomgången infektion ger livslång immunitet förekommer kikhosta fortfarande i samhället och är en viktig differentialdiagnos vid långvarig hosta. Spridningen sker via droppsmitta och smittsamheten är hög, vid förekomst i en familj smittas 90 % av de som inte är immuna.
Smittsamheten är störst de första veckorna efter insjuknandet, men kan vara upp till sex veckor. Kikhosta ingår i svenska barnvaccinationsprogrammet. Vaccinskyddet ger 6–7 års immunitet. Infektion orsakad av kikhosta ger cirka 14–15 års immunitet.
Observera att migranter har generellt sämre vaccinskydd mot kikhosta, med varierande grad av vaccintäckning.
Riskfaktorer
Kikhosta kan orsaka svår sjukdom hos spädbarn, särskilt barn som inte hunnit få sina två första vaccindoser vid tre och fem månaders ålder. Spädbarn smittas ofta av nära anhöriga. Prematura och hjärt-lungsjuka barn är särskilt utsatta.
Utredning
Symtom
Symtom vid kikhosta är
- apnéer hos spädbarn
- attackvis hosta
- kikningar
- kräkningar i samband med hosta
- långdragen hosta hos vuxen.
Katarral fas (förkylningsfas) 1–2 veckor
Symtomen startar ofta som en förkylning med ospecifik hosta och eventuellt lindrig feber. Spädbarn behöver inte ha förkylningsfas, de kan ha apné (andningsuppehåll) som enda symtom. De yngsta spädbarnen brukar inte ha feber.
Hosta och kikningar 3–8 veckor
Hostan tilltar och kommer i attacker, ofta förenade med svårighet att andas (kikningar). Kikningarna är en skrällande, krampartad hosta efterföljd av stridorös inandning. Hostattackerna avslutas ofta med att barnet hostar eller kräks upp slem. Spädbarn kan i anslutning till attackerna bli slappa och medvetslösa på grund av syrebrist. De späda barnen kan sakna hosta och debutera med apnéer, cyanos och bradykardi. Hos vaccinerade blir symtomen vanligen mildare.
Återhämtningsfas
Så småningom klingar hostattackerna av, men det kan ta upp till 12 veckor innan de upphör.
Anamnes
Inkubationstid för kikhosta är 1–3 veckor.
Fråga om
- närkontakt med spädbarn eller gravida
- graviditet
- följsamhet till vaccinationsprogrammet
- smitta i omgivningen eller symptomdebut hos indexfall.
Status
- Allmäntillstånd – nedsatt.
- Ögon – svullnad, subkonjunktivala blödningar.
- Hjärta och lungor – auskultation.
- Hud – blekhet, cyanos, petekier i ansiktet (efter kikningar).
Handläggning vid utredning
För spädbarn kan kikhosta vara livshotande. Därför krävs särskild uppmärksamhet och omedelbar handläggning hos spädbarn, höggravida kvinnor och personer i alla åldrar som har nära kontakt med små barn.
Provtagningar
Laboratorieprover
PCR är förstahandsval vid diagnos av kikhosta. Prov för direktpåvisning av kikhostebakterier tas från nasofarynx. Sensitiviteten är hög de första 3–4 veckorna efter symtomdebut.
Odling kan påvisa kikhostebakterier från nasofarynx-svalgsekret. Odling är positiv från insjuknandet och kvarstår positiv i 2–3 veckor från symtomdebut. Odling kan vara av värde för att säkerställa diagnos vid behov, typa bakterien och eventuellt bestämma känslighet/resistens mot antibiotika.
Provta tidigt och frikostigt när
- spädbarn har hosta eller apné
- äldre barn och vuxna har hosta och dessutom närkontakt med spädbarn
- gravid kvinna i tredje trimestern har hosta (för att minska smittrisken för det snart nyfödda barnet).
Serologisk undersökning
Antikroppsbildingen vid kikhosta börjar efter cirka 3–4 veckors sjukdom. Påvisande av Bordetella pertussis-specifik antikroppsreaktion kräver två efterföljande prover med 2–4 veckors mellanrum. Singelserumdiagnostik kan enbart användas hos individ som inte nyligen vaccinerats, där höga koncentrationer IgG mot pertussis starkt talar för nyligen genomgången infektion. Serologier kan vara svårtolkade på grund av maternella antikroppar och tidigare vaccinationer, rådgör med laboratorie-barn-infektionsläkare vid behov.
Differentialdiagnoser
Exempel på differentialdiagnoser är
- bronkit av viral genes, framför allt RS-virus
- atypisk pneumoni
- obstruktivitet, astma eller KOL.
Behandling
Handläggning vid behandling
Handlägg spädbarn omedelbart. Detsamma gäller vid risk för smittspridning till spädbarn. Smittsamheten minskar successivt, men kan förekomma upp till sex veckor efter insjuknandet. Den minskar efter två dygn med behandling. Immunitet efter genomgången infektion avtar över tid och kvarstår i cirka 14–15 år.
Barn med kikhosta får vistas i barnomsorg och skola om allmäntillståndet tillåter. Vårdnadshavare och personal bör upplysas om att smitta finns, framförallt för att skydda ovaccinerade spädbarn som är syskon till förskolebarn eller skolbarn. Smittsamheten minskar två dygn efter insatt behandling. Samråd med smittskyddsläkare vid behov.
Smittskydd
Kikhosta är en anmälningspliktig och smittspårningspliktig sjukdom. Information till patienten, smittspårning och provtagning åligger behandlande läkare.
Förebyggande åtgärder
Vaccination enligt svenska barnvaccinationsprogrammet erbjuds vid 3, 5 och 12 månaders ålder, samt boosterdos vid 5 och 14 års ålder. Efter tredje vaccindosen uppnås en hög immunitet (80–90 %) men denna skyddseffekt minskar redan efter cirka 6–7 år.
Folkhälsomyndigheten rekommenderar sedan 15 augusti 2022 vaccin mot kikhosta för gravida från graviditetsvecka 16. Läkarordination krävs. Vaccin som är godkända för att ges under graviditet är Boostrix och Triaxis. Vaccination rekommenderas vid varje ny graviditet.
Behandlingsval
Läkemedelsbehandling
Ge antibiotika (makrolid) under katarralstadiet för att lindra och förkorta sjukdomsförloppet. När kikningsstadiet har inletts är antibiotika verkningslöst ur behandlingssynpunkt, men bör ges för att minska smittsamheten. Det är speciellt viktigt att behandla om det finns barn under ett år i omgivningen.
Antibiotika rekommenderas till följande grupper:
- Spädbarn 0–6 månader bör få profylaktisk behandling vid misstänkt exponering utan att invänta provsvar.
- Barn 0–12 månader bör få behandling vid symtom som tyder på kikhosta även om sjukdomen inte är verifierad.
- Barn och vuxna med verifierad infektion som har kontakt med äldre multisjuka, spädbarn eller gravida i andra och tredje trimestern, i synnerhet nära förestående förlossning.
Graviditet
Observera att makrolid inte ska användas av kvinnor som planerar graviditet eller är gravida i första trimestern på grund av ökad risk för förmaks- och ventrikelseptumdefekter för foster. Makrolider kan användas i andra och tredje trimestern om behandling behövs, till exempel när förlossningen närmar sig. Rådgör med infektionskonsult/barnläkare.
Komplikationer
Pneumoni och otit är följdsjukdomar till kikhosta. Hos spädbarn finns risk för cerebral hypoxi, kramper, encefalopati och dödsfall.
Patientmedverkan och kommunikation
Stöd och information för patient och närstående
Relaterad information
