Rotatorkuffruptur

Nationellt kliniskt kunskapsstöd med regionala tillägg.

Diagnoskoder saknas

För närvarande är diagnoskoderna inte tillgängliga.

Om hälsotillståndet

Definition

Rotatorkuffen består av fyra muskler som har till uppgift att stabilisera samt aktivera olika rörelser i axelleden:

supraspinatus – abduktion
infraspinatus – utåtrotation
subscapularis – inåtrotation
teres minor – utåtrotation.

Förekomst

Rotatorkuffruptur ses oftast hos män över 50 år. Senruptur av supraspinatus är vanligast medan isolerad ruptur av infraspinatus, teres minor eller subscapularis är ovanligt.

Orsaker

En partiell eller total ruptur av någon av rotatorkuffens senor kan orsakas av:

degeneration av senor
trauma mot axel (inklusive axelledsluxation)
kraftig muskelkontraktion.

Utredning

Symtom

Smärta – i rörelse, i vila och vid tryck mot axeln (liggande på sidan)
Svaghet – främst vid abduktion/framåtelevation (som vid handskakning)

Anamnes

Smärtanamnes – debut (ofta akut vid total ruptur, annars mer smygande)
Bakomliggande orsak

Status

Bilateralt axelstatus:

inspektion – asymmetri, muskelatrofi
palpation
rörlighet – aktiv och passiv rörelse, rörelseomfång
distalstatus – puls (radialis), sensibilitet i hand och arm.

Fynd vid rotatorkuffruptur

Beroende på vilken sena som är skadad kan följande fynd ses:

asymmetri
ömhet vid palpation
svaghet vid isometriska tester – oftast vid framåtelevation, abduktion, utåtrotation, adduktion (från maximalt abducerat läge)
normal passiv rörlighet.

Smärta vid rörelse och viss funktion talar för partiell ruptur, medan upphävd funktion utan egentlig smärta talar för komplett ruptur.

Handläggning vid utredning

Vid misstänkt rotatorkuffruptur rekommenderas utredning utifrån om det finns ett känt trauma i anamnesen eller inte.

Vid misstänkt traumatisk rotatorkuffruptur

Akut trauma – akut bedömning inom specialiserad vård rekommenderas.
Subakut trauma (inom några veckor) – diagnostisk subakromiell injektion med lokalanestetika kan övervägas och därefter bedömning inom specialiserad vård.

Vid misstänkt degenerativ rotatorkuffruptur (partiell eller total)

Vid långvariga symtom utan känt trauma rekommenderas i första hand konservativ behandling.
Hos äldre eller mindre aktiva nås ofta acceptabel funktion med konservativ behandling.
Hos yngre eller mer aktiva kan bedömning inom specialiserad vård övervägas om konservativ behandling inte ger önskad effekt.

Undersökningar

Bilddiagnostik

Slätröntgen rekommenderas främst vid misstanke om skelettskada och inför konsultation med specialiserad vård.

Differentialdiagnoser

Fraktur
Impingement i axelled
Frusen skuldra
Luxation i axelled
Akromioklavikularledsskada/-artros
Artros i axelled
Kalkaxel
Bursit
Nackrelaterad smärta

Behandling

Handläggning vid behandling

Smärtlindring – överväg COX-hämmare (NSAID) eller paracetamol vid behov.
Fysioterapi – rekommendera aktiv och passiv rörelseträning omgående.
Kirurgisk behandling – bör övervägas hos aktiv patient (helst inom 3 månader).