Knäledsartros

Nationellt kliniskt kunskapsstöd med regionala tillägg.

Föreslagna koder

KSH97-P

M17-
Knäartros

ICD-10-SE

M17.1
Primär gonartros, ensidig eller UNS
M17.3
Posttraumatisk gonartros, ensidig eller UNS
M17.4
Annan sekundär gonartros, dubbelsidig
M17.9
Gonartros, ospecificerad
M17.5
Annan sekundär gonartros, ensidig eller UNS
M17.2
Posttraumatisk gonartros, dubbelsidig
M17.0
Primär gonartros, dubbelsidig

Omfattning av kunskapsstödet

Om hälsotillståndet

Artros karaktäriseras av ledsmärta, rörelseinskränkning och strukturella förändringar i ledbrosk, ledens mjukdelar samt i lednära skelett. Degenerativ meniskskada i knäled kan bli en följd av artros, för mer information se separat rekommendation.

Artros är den vanligaste ledsjukdomen i Sverige och drabbar oftast knäled, följt av hand- och höftled.

Förekomst

Knäledsartros är vanligare bland kvinnor än bland män.

Riskfaktorer

  • Kvinnligt kön.
  • Övervikt.
  • Hereditet.
  • Ålder över 45 år.
  • Tidigare knäledskada. 
  • Ensidig långvarig knäledbelastning.
  • Fysisk inaktivitet.

Samsjuklighet

Personer med artros har ökad samsjuklighet jämfört med den övriga befolkningen.

Utredning

Symtom

Typiska symtom är

  • igångsättningsbesvär – morgonstelhet (mindre än 30 minuter) eller stelhet efter vila som går över vid rörelse
  • smärta – belastningsrelaterad smärta, i senare skede vilosmärta och/eller nattlig värk
  • ledpåverkan – intermittent ledsvullnad, känsla av låsningar eller upphakningar
  • stelhet och minskat rörelseomfång
  • nedsatt funktion – till exempel svårigheter att gå
  • i senare skede känslan av ledinstabilitet.

Besvären kommer ofta gradvis med långa perioder av lindriga besvär som avlöses av besvärsfria intervall. När patienten söker sjukvård har besvären ofta tilltagit.

Status

Typiska statusfynd är

  • inskränkt rörelseomfång, främst flexionsdefekt
  • ledsvullnad, eventuell Bakercysta
  • breddökning av leden
  • palpationsömhet över ledspringa
  • krepitationer, låsningar och upphakningar
  • varusfelställning eller valgusfelställning och ibland instabilitet förekommer i senare skede.

Handläggning vid utredning

Diagnosen ställs kliniskt efter en sammanvägd bedömning av anamnes, symtom och status.

Kartlägg patientens levnadsvanor som matvanor, fysisk aktivitet, rökning och alkoholbruk. Beräkning av BMI bör ingå.

Sambandet mellan graden av ledförändring och symtom är svagt. Det är därför viktigt att låta patientens symtom styra vidare handläggning. 

Röntgenundersökning kan bli aktuell vid övervägande om differentialdiagnos, vid atypiska besvär eller inför remiss till ortopedisk bedömning.

Frågor om dina levnadsvanor, Socialstyrelsen

Undersökningar

Bilddiagnostik

Standardundersökning är slätröntgen med belastade bilder i de fall röntgen är indicerat.

Radiologiska fynd som talar för artros är

  • ledspringesänkning
  • osteofyter
  • ökad sklerosering och cystbildning i subkondrala benet.

Observera att radiologiska fynd som talar för artros inte utesluter differentialdiagnoser.

Differentialdiagnoser

  • Trauma i anamnes, exempelvis ligamentskada och meniskskada.
  • Knäsmärta orsakad av rygg- eller höftproblem.
  • Främre knäsmärta som patellatendinit, prepatellarbursit, tendinopatier, patellaluxation samt femuropatellärt smärtsyndrom. 
  • Bakre knäsmärta som Bakercysta, bursit.
  • Lateral knäsmärta som meniskdegeneration, popliteus tendinit samt löparknä och hopparknä.
  • Reumatoid artrit, septisk artrit, psoriasisartrit samt gikt.
  • Osteonekros.
  • Osteokondrit.
  • Tumör.

Behandling

Handläggning vid behandling

Behandlingspyramid

Grundbehandling bör anpassas individuellt och innebär utbildning och stöd samt råd kring fysisk aktivitet. Vid otillräcklig effekt ges tilläggsbehandling i form av exempelvis smärtlindrande behandling, hjälpmedelsutprovning, samtalsstöd samt anpassning av arbetsplats eller arbetsuppgifter.

Vid fortsatt svåra besvär trots behandling kan kirurgi vara ett alternativ. Det förutsätter att patienten genomfört grundbehandling och röntgats.

Kirurgi kan vara aktuell vid

  • oacceptabel smärta och/eller värk som inte svarar på analgetika
  • grava vilo- och nattliga smärtor
  • svår funktionsinskränkning och behov av sjukskrivning
  • kvarstående besvär trots adekvat grundbehandling.

Egenvård

Ge råd om

  • individanpassad träning
  • viktkontroll vid behov
  • smärthantering
  • hälsosamma levnadsvanor.

Vid behov kan patienten prova ortos eller stöd för knät, som finns att köpa i handeln. Ortosen bör användas periodvis och kombineras med träning.

Behandlingsval

Fysioterapi

Fysioterapeuter erbjuder rådgivning kring fysisk aktivitet och handledd och individanpassad träning. Syftet är att stärka muskulaturen kring den drabbade leden. Träningen inriktas på styrka, kondition och balans och kan förskrivas som fysisk aktivitet på recept (FaR).

Störst symtomlindring ses när patienten tränar, tillgodogör sig information om sjukdomen och vid behov minskar i vikt. Effekten är jämförbar med smärtstillande läkemedel. Träningen ger därutöver effekt på den fysiska funktionen.

Behandlingen bör följas upp och eventuellt justeras eller kompletteras till exempel med utprovning av hjälpmedel.

Träningen bör genomföras över tid och fortgå som optimering inför eller efter eventuell kirurgisk behandling.

Fysisk aktivitet vid artros, Fyss (pdf)

Utbildning och stöd

Utbildning och stöd kan ske individuellt eller i grupp, exempelvis via en artrosskola.

Utbildningen syftar till att öka patientens delaktighet och kunskap. Den inkluderar bland annat allmän information om

  • träning, ergonomi, smärthantering
  • levnadsvanor som matvanor, fysisk aktivitet, rökning och alkoholbruk
  • viktminskning vid behov. 

Vid behov av stöd för viktminskning, hänvisa till kvalificerat rådgivande samtal. Rådgivning och stöd bör följas upp inom tre månader och eventuellt kompletteras.

Läkemedelsbehandling

  • COX-hämmare.
  • Paracetamol.
  • Injektion med kortison kan övervägas vid enstaka tillfälle vid inflammation om grundbehandling inte gett tillräcklig symtomlindring.

Långvariga besvär kan behöva behandlas som långvarig nociceptiv smärta.

Kirurgisk behandling

När kirurgisk behandling är indicerad genomförs i första hand helprotes. Osteotomi eller halvprotes är mindre vanliga ingrepp. Allvarlighetsgrad och artrosutbredning avgör vilket metod som är lämplig.

Komplikationer

Komplikationer

Långvariga besvär leder ofta till nedsatt livskvalitet.

Försäkringsmedicin och intyg

Patientmedverkan och kommunikation

Stöd och information för patient och närstående

Artros - ledsvikt, 1177

Knäledsartros, 1177

Svenska Artrosregistret, för patienter

Kvalitetsuppföljning

Kvalitetsregister

Svenska Artrosregistret

Om innehållet

Nationellt innehåll

Godkänt:
2022-10-27
Godkänt av:
Nationella programområden rörelseorganens sjukdomar