Karpaltunnelsyndrom

Nationellt kliniskt kunskapsstöd med regionala tillägg.

Föreslagna koder

KSH97-P

G560
Karpaltunnelsyndrom

ICD-10-SE

G56.0
Karpaltunnelsyndrom
O26.8D
Karpaltunnelsyndrom under graviditet

Om hälsotillståndet

Förekomst

Karpaltunnelsyndrom är vanligast i medelåldern och förekommer tre gånger så ofta hos kvinnor som hos män.

Orsaker

En ökad vävnadsvolym i karpaltunneln ger en tryckökning som påverkar medianusnerven i handleden.

Flera riskfaktorer kan utlösa karpaltunnelsyndrom men ofta är orsaken bakom okänd.

Nervus medianus innervationsområde.

Riskfaktorer

  • Graviditet
  • Upprepande arbete med flekterade händer, tungt arbete eller användning av vibrerande maskiner 
  • Diabetes
  • Hypotyreos
  • Reumatoid artrit
  • Alkoholberoende
  • Övervikt
  • Handledstrauma

Utredning

Symtom

Symtomen förekommer inom medianusnervens utbredningsområde, ofta bilateralt och kännetecknas av:

  • domningar och stickningar – initialt ofta nattetid, besvären lindras av att skaka handen.
  • värk – uppträder ofta i senare skede. Kan stråla ut mot underarm.
  • försämrad finmotorik och muskelstyrka – uppträder i ett senare skede. 

Besvären tilltar ofta efter statiska aktiviteter som innebär konstant böjning av handleden (till exempel att klippa gräset med motorgräsklippare, köra bil eller cykla).

Patienten kan ha svårt att lokalisera vilka fingrar som är påverkade. Be då patienten specifikt fundera över om lillfinger är påverkat.

Status

Typiska fynd är:

  • Positiva provokationstester – Phalens test och Tinels test
  • Nedsatt sensibilitet i fingrarna – tvåpunktsdiskrimination
  • Nedsatt kraft i tummen vid volarabduktion och opposition

Vid oklart status uteslut annan sjukdom proximalt om karpaltunneln. Undersök underarm, armbåge, axel och halsrygg inklusive neurologstatus.

Utförande av Phalens test vänster handled.
Utförande av Tinels test vänster handled.

Handläggning vid utredning

Diagnosen ställs kliniskt utifrån symtom och status och graderas utifrån sensibilitet, smärta och motorik. Bedömningen kan med fördel göras av arbetsterapeut.

Kännetecken Grad I Grad II Grad III
Sensibilitet Domningar intermittent Domningar konstant Uttalat nedsatt känsel 
Värk Nej Ibland Konstant, ibland med utstrålning mot underarmen
Motorik Ingen påverkan Mindre motorisk påverkan, tenarartrofi kan förekomma Uttalad motorisk påverkan och synlig tenarartrofi
Provokationstest Ofta negativt, ibland svagt positivt Positivt Positivt

Vid misstanke om sekundärt karpaltunnelsyndrom genomförs riktad provtagning.

Om diagnosen inte kan ställas kliniskt kan ENeG/EMG (elektroneurografi/elektromyografi) vara aktuellt. En fjärdedel av alla patienter med milda karpaltunnelsymtom uppvisar normal neurofysiologi trots symtom.

Differentialdiagnoser

  • Kompression av ulnaris- eller radialisnerven
  • Cervikal rizopati
  • Polyneuropati
  • Kompression av medianusnerven proximalt om karpaltunneln (pronatorsyndrom)

Behandling

Handläggning vid behandling

Graden av symtom styr val av behandling:

  • grad I – konservativ behandling med nattskena
  • grad II och III – kirurgisk behandling, nattskena i väntan på åtgärd. 

Ta hänsyn till och behandla utlösande faktorer.

Vid utebliven förbättring trots konservativ behandling med nattskena kan kirurgisk behandling vara aktuell.

Behandlingsval

Arbetsterapi

Arbetsterapeut bör utprova ortosen, ge ergonomiska råd samt följa upp behandlingen.

Den utprovade ortosen:

  • bibehåller handleden i en neutral position med fingrarna fria
  • används nattetid i minst fyra veckor
  • kan användas dagtid vid behov.

Kirurgisk behandling

När kirurgisk behandling är indicerad genomförs friläggning av medianusnerven på handledsnivå. Behandlingseffekten är god och livslång, mellan 80 och 90 % blir återställda.

Försäkringsmedicin och intyg

Patientmedverkan och kommunikation

Stöd och information för patient och närstående

Karpaltunnelsyndrom, 1177

Om innehållet

Nationellt innehåll

Godkänt:
2021-01-12
Godkänt av:
Nationella programområden rörelseorganens sjukdomar

Hitta på sidan