Instabilitet i axelled delas in i främre, bakre eller multidirektionell. Kronisk axelluxation (luxation under en längre tid) räknas också som axelledsinstabilitet.

Förekomst

Främre instabilitet är vanligast och motsvarar 90 % av all instabilitet i axelled. Det är särskilt vanligt hos män mellan 18–30 år.

Orsaker

Upprepade axelluxationer kan leda till instabilitet i axelled, men en instabilitet kan även utvecklas efter endast en luxation.

Luxationen kan ske genom att caput humeri luxeras ventralt nedåt (främre) eller bakåt (bakre) om cavitas glenoidalis eller i båda riktningar (multidirektionell).

Riskfaktorer

Riskfaktorer varierar beroende på vilken typ av instabilitet som föreligger. Följande orsaker är vanliga vid respektive form.

Främre instabilitet i axelled kan orsakas av:

trauma, ofta i samband med idrott
medfödd ledöverrörlighet.

Bakre instabilitet i axelled kan orsakas av:

epileptiskt anfall
elektrisk stötolycka
högenergitrauma
medfödd ledöverrörlighet.

Multidirektionell instabilitet i axelled kan bero på:

medfödd ledöverrörlighet med bindvävssvaghet, till exempel vid Ehlers-Danlos syndrom eller Marfans syndrom.

Kronisk axelluxation förekommer oftare vid:

hög ålder
demens
alkoholberoende.

Utredning

Symtom

Följande symtom är typiska vid instabilitet i axelleden:

upprepade subluxationer eller luxationer, även vid lindrigt trauma
diffus smärta i axelpartiet kan förekomma
smärta och obehag i den bakre delen av axeln vid belastning med armen framför kroppen, särskilt i kombination med inåtrotation är typiska vid bakre instabilitet
återkommande spontana subluxationer och luxationer som patienten själv kan reponera till exempel vid medfödd ledöverrörlighet och även vid bakre instabilitet.

Anamnes

Fråga specifikt om:

riskfaktorer
livskvalitet
oro för luxation och undvikande av roterande rörelse.

Status

Undersök båda axlarna genom inspektion och palpation och testa rörligheten. Uteslut neurovaskulär skada genom att kontrollera distalstatus, handledspuls och sensibilitet.

Typiska statusfynd vid respektive instabilitet är följande:

främre instabilitet i axelled – positiv apprehension test och relocation test
bakre instabilitet i axelled – nedsatt passiv och aktiv utåtrotation och nedsatt elevation < 90°
multidirektionell instabilitet i axelled – positiv sulcus sign, hyperabduktionstest och kompletterande ledstatus enligt Beightonskalan
kronisk axelluxation – axeln står i luxerat läge, är svår att reponera eller reluxerar direkt efter reponering.

Vid bakre instabilitet i axelled håller patienten armen adducerad och inåtroterad och vid flexion vingar skulderbladet ofta ut. Främre axelregionen kan vara utplattad och den dorsala axelregionen mer framträdande.

Stabilitetstester i axelled (pdf)

Handläggning vid utredning

Diagnosen bör ställas utifrån en sammanvägning av anamnes, kliniskt status och vid behov bilddiagnostik.

Bilddiagnostik kan ge information om tidigare och nya skelettskador, bendefekter, kvarstående felställningar och degenerativa förändringar.

En bakre axelledsinstabilitet kan vara svår att fastställa. I dessa fall rekommenderas bedömning av ortoped.

Patienter över 40 år som drabbas av en förstagångs främre axelluxation bör remitteras för ultraljudsundersökning för att utesluta rotatorkuffskador.

Undersökningar

Bilddiagnostik

Slätröntgen i tre projektioner (frontal, axial och epålett) är standard.

Differentialdiagnoser

Vanliga differentialdiagnoser vid förstagångstrauma eller typisk anamnes är:

axelfraktur
akromioklavikularledssjukdomar
kuffruptur i axelleden.

Vid mer diffusa symtom, långvariga besvär eller avsaknad av tydlig traumaanamnes bör följande tillstånd övervägas:

artros i axelled
frusen skuldra (frozen shoulder)
impingementsyndrom i axelled
reumatoid artrit och psoriasisartrit.

Behandling

Handläggning vid behandling

Främre instabilitet i axelled

Fysioterapi är förstahandsbehandling vid främre instabilitet i axelled.

Kirurgi kan vara aktuellt vid:

återkommande luxationer trots adekvat träning
kvarstående besvär med instabilitetskänsla och/eller smärta trots adekvat träning i minst 6 månader
svår funktionsinskränkning och/eller behov av sjukskrivning
artros och leddegeneration.

Bakre instabilitet i axelled

Inled fysioterapi och överväg ortopedbedömning vid bakre instabilitet i axelled.

Multidirektionell instabilitet i axelled

Vid multidirektionell instabilitet i axelled rekommenderas fysioterapi i 6–12 månader. Kirurgisk behandling är sällan aktuell. Överväg ortopedbedömning vid kvarstående stora besvär.

Kronisk axelluxation

Vid kronisk axelluxation bör patienten bedömas av ortoped. Kirurgi kan vara indicerat vid stora besvär.

Behandlingsval

Fysioterapi

Huvudsyftet med fysioterapi är att patienten ska återfå normal funktion i axel och skuldra samt få stabilitet i bål och muskulatur kring axelleden. Fysioterapi innefattar också instruktioner om fortsatt träning och ergonomiska råd.

Kirurgisk behandling

Stabiliserande operation görs genom artroskopisk teknik eller öppen kirurgi.

Uppföljning

Vid kvarstående besvär 6–12 månader efter trauma rekommenderas bedömning av ortoped.

Komplikationer

Instabilitet i axelleden kan leda till:

artros
tendinit
sekundära skador på ledkapseln (rotatorkuffen).

Försäkringsmedicin och intyg

Sjukskrivning

Skulder- och axelledsbesvär, försäkringsmedicinskt beslutsstöd, Socialstyrelsen

Relaterad information

Referenser

Referenserna är generella för detta kunskapsstöd. [1]

1. Berkoff, D. J. (2025). Multidirectional instability of the shoulder. UpToDate. Retrieved July 17, 2025, from https://www.uptodate.com/contents/multidirectional-instability-of-the-shoulder

De kliniska kunskapsstöden och vårdförloppen på denna sida hämtas från 1177 för vårdpersonal och innehåller regionala tillägg för Region Norrbotten.

Hitta på sidan

Instabilitet i axelled

Diagnoskoder saknas