Degenerativ meniskskada i knäled

Nationellt kliniskt kunskapsstöd med regionala tillägg.

Föreslagna koder

ICD-10-SE

M23.3
Andra meniskförändringar

Omfattning av kunskapsstödet

Denna rekommendation berör endast degenerativa meniskskador i knäled. För traumatiska knäledsskador eller knäledsartros se separata rekommendationer.

Om hälsotillståndet

Förekomst

Tillståndet är vanligast från medelåldern och ökar med stigande ålder. Det är ovanligt i yngre åldrar, i dessa fall föregås den degenerativa processen ofta av trauma.

Orsaker

Menisken har en stötdämpande och stabiliserande funktion genom att fördela vikten över knäts ledytor.

Degenerativa meniskskador är en vanlig orsak till knäledsbesvär. Åtta av tio har även artros i knäleden. Den mediala menisken påverkas oftare än den laterala, och då oftast dess bakhorn.

En degenerativ process i menisken är ofta en del i artrossjukdomen men kan även förekomma ensamt. Tillståndet kan även medföra ruptur med lösa meniskfragment.

Riskfaktorer

  • Ålder > 45 år
  • Hereditet
  • Ensidig långvarig ledbelastning, exempelvis knästående arbete 
  • Övervikt
  • Felställning (genu varum eller genu valgum)
  • Tidigare knäledsskada
  • Tidigare kirurgiskt ingrepp i knäled

Samsjuklighet

Artros

Utredning

Symtom

  • Smärta och värk – ofta ömhet i knävecket 
  • Låsningar och upphakningar i knät
  • Svullnad kan förekomma

Anamnes

  • Riskfaktorer 
  • Smärtutveckling över tid
  • Smärtlokalisation

Status

Undersök båda knän. Följande kan förekomma:

  • ömhet över ledspringan
  • inskränkt rörelseomfång
  • låsningar, upphakningar och krepitationer
  • svullnad och bakercysta 
  • positiva menisktester (McMurrey´s och Apley´s test).

Observera att status kan vara utan anmärkning. I dessa fall komplettera med ett höftstatus.

Handläggning vid utredning

Diagnosen ställs kliniskt efter en sammanvägning av anamnes, symtom och status. Uteslut artros. Samtidig stelhet och belastningssmärta talar för manifest artros.

Slätröntgen rekommenderas endast vid:

  • låsningar eller upphakningar
  • misstanke om fri kropp
  • uttalad smärta längre än en 1 månad
  • utebliven behandlingseffekt efter 3 månaders fysioterapi
  • misstanke om differentialdiagnos.

Undersökningar

Bilddiagnostik

I de fall bilddiagnostik är indicerat används slätröntgen med stående bilder och patellaprojektion.

MR används i andra hand och inom specialiserad vård.

Differentialdiagnoser

  • Akut trauma till exempel ligamentskada, patellaluxation, broskskada eller fri kropp
  • Artros i knäled eller höftled
  • Osteonekros
  • Tumör
  • Osteokondrit (unga vuxna)

Behandling

Handläggning vid behandling

Fysioterapi är förstahandsbehandling. 

Vid artros behandla enligt separat rekommendation om knäledsartros.

Överväg remiss till ortoped vid återkommande mekaniska besvär som upphakningar och låsningar eller vid utebliven eller otillräcklig effekt av fysioterapi efter 3 månader.

Patienten ska bedömas av ortoped snarast vid ihållande eller akut låsning i knät.

Behandlingsval

Fysioterapi

Fysioterapi vid degenerativ meniskskada innefattar individuellt anpassad och regelbunden träning i minst tre månader.

Målsättningen är stärka muskulaturen kring knäleden. Om patienten undvikit att belasta knät är det viktigt att träna för att återfå en bilateral, jämn muskelstyrka.

Fysioterapi syftar också till att etablera en träningsvana samt, vid behov minska i vikt.

Läkemedelsbehandling

  • Paracetamol
  • COX-hämmare

Kirurgisk behandling

I de fall kirurgi är indicerat genomförs vanligen partiell meniskresektion. I sällsynta fall genomförs suturering.

Försäkringsmedicin och intyg

Patientmedverkan och kommunikation

Stöd och information för patient och närstående

Meniskskada, 1177

Om innehållet

Nationellt innehåll

Godkänt:
2021-04-29
Godkänt av:
Nationella programområden rörelseorganens sjukdomar