Hitta på sidan

Artriter

Nationellt kliniskt kunskapsstöd med regionala tillägg.

Diagnoskoder saknas

För närvarande är diagnoskoderna inte tillgängliga.

M13-P
Annan artropati och artrit
M13.1
Monoartrit som ej klassificeras på annan plats
M13.8
Annan specificerad artrit
M13.0
Polyartrit, ospecificerad
M13.9
Artrit, ospecificerad

Omfattning av kunskapsstödet

Denna rekommendation avser att underlätta den initiala bedömningen vid oklar artrit.

Om hälsotillståndet

Definition

Artrit innebär en inflammation i en eller flera leder och kan vara akut eller kronisk:

  • monoartrit – inflammation i 1 led
  • oligoartrit – inflammation i 2–4 leder
  • polyartrit – inflammation i 5 eller flera leder.

Det som skiljer artritsjukdom från andra tillstånd med ledvärk är förekomsten av ledsvullnad i status.

Utredning

Symtom

Klassiska symtom vid artrit är

  • ledsvullnad
  • ledömhet
  • morgonstelhet
  • värmeökning
  • smärta
  • rörelseinskränkning.

Allmänna symtom som sjukdomskänsla och trötthet kan förekomma.

Anamnes

Ta anamnes avseende:

  • aktuella symtom i leder och eventuellt andra organ
  • förekomst av värk och smärta i leder, muskel- eller senfästen eller i muskelbukar
  • antal leder, små eller stora och om ledengagemanget är symmetriskt eller inte
  • om debuten skett snabbt eller långsamt
  • duration av symtomen
  • förekomst av trauma, fästingbett eller infektion
  • förekomst av hudutslag som psoriasis, erytema nodosum eller andra utslag
  • hereditet för ledsjukdom
  • förekomst av andra sjukdomar.

Status

Ta status enligt följande:

  • allmäntillstånd
  • ledstatus 
  • hjärta 
  • lungor 
  • hud.

Handläggning vid utredning

Initial utredning vid artrit grundas på klinisk bild, ledstatus (mono-, oligo- eller polyartrit) och förlopp. Förhöjda inflammationsparametrar är vanligt.

Fortsätt handläggningen enligt separat rekommendation utifrån misstänkt diagnos.

Vanliga differentialdiagnoser vid monoartriter är

  • Gikt – vanligen akut debut. Oftast nedre extremitet, särskilt stortåns grundled. Kan drabba mer än en led. Ofta rodnad och peri-artikulär svullnad. Episodiskt återkommande. Förhöjt urat.
  • Septisk artrit – akut debut. Oftast infektionstecken och svår ledsmärta.
  • Pyrofosfatartrit – akut eller subakut debut, ofta spontanläkning inom 1–2 veckor. Större leder. Associerat till artros.

Vanliga differentialdiagnoser vid oligoartriter är

  • Reaktiv artrit – ofta debut 1–4 veckor efter infektion, särskilt uro-genitala infektioner och tarminfektioner. Asymmetrisk artrit i nedre extremitet. Förekommer även som monoartrit. Spontanläkning hos de flesta inom ett år.
  • Psoriasisartrit – vanligen smygande debut. Typiskt i perifera och axiala leder. Hudpsoriasis. Psoriasisförändringar i naglar. Förekomst av daktylit och entesit.
  • Axial spondylartrit med perifer artrit - vanligen smygande debut. Asymmetrisk artrit i nedre extremitet. Ofta förekomst av sakroilit. Anamnes på inflammatorisk ryggsmärta mer än 3 månader med smygande debut före 40 års ålder, nattlig smärta, morgonstelhet som förbättras av fysisk aktivitet. Associerade symtom är inflammatorisk tarmsjukdom, irit, akchillestendinit, daktylit och sidoväxlande gluteal smärta.
  • Sarkoidosartrit – vanligen smygande debut med spontanläkning inom tre år. Vid akut sarkoidos ses typiskt engagemang i fotleder, inte sällan bilateralt. Erytema nodosum förekommer ofta. Lymfkörtelförstoring i lunghilus.
  • Borreliaartrit – ofta efter flera månaders borreliasjukdom med inledande erytema migrans. Spontanläkning efter 1–3 veckor. Typiskt i större leder, särskilt knäled.

Vanliga differentialdiagnoser vid polyartriter

  • Reumatoid artrit – vanligen smygande debut. Typiskt i små perifera leder, särskilt i händer och fötter. O, ofta symmetriskt. (Oligoartrit i sällsynta fall.)
  • Psoriasisartrit – vanligen smygande debut. Ofta asymmetriskt i perifera leder. Distalledsartrit. Hudpsoriasis. Nagelpsoriasis. Daktylit. Entesit.

Artros med ledsvullnad kan ibland vara en differentialdiagnos vid svullnad i knäled och fingerled (PIP- eller DIP-led). Artros ger typiska undersökningsfynd med bentillväxt runt leden och oftare belastningssmärta snarare än vilovärk. Fördjupad anamnes får vägleda. Röntgen av aktuell led kan hjälpa i differentialdiagnostiken. Vid punktion av knäled vid artros fås ofta ledvätska med lågt antal leukocyter.

Behandling

Behandling ges utifrån misstänkt diagnos. COX-hämmare kan ges om inte kontraindikation föreligger. Vid misstanke om reumatoid artrit, psoriasisartrit, axial spondylartrit eller vid oklar artrit bör patienten remitteras till reumatolog för bedömning och behandling. Undvik peroral kortisonbehandling före remiss.