Hitta på sidan

Ätstörningar

Nationellt kliniskt kunskapsstöd med regionala tillägg.

Diagnoskoder saknas

Diagnoskoder saknas

För närvarande är diagnoskoderna inte tillgängliga.

Omfattning av kunskapsstödet

Denna rekommendation omfattar barn, unga och vuxna med ätstörningar. Den innefattar inte uppfödningssvårigheter hos spädbarn eller små barn upp till 6 års ålder.

Det nuvarande kunskapsstödet om ätstörningar är inte heltäckande och omfattar främst anorexia nervosa och bulimia nervosa. Det innebär att flera ätstörningsdiagnoser enligt ICD-11 och DSM-5 saknar beskrivning. Innehållet överensstämmer därför inte med Socialstyrelsens nationella riktlinjer för ätstörningar från 2024.

Anorexi är den mest kända ätstörningen. Fler drabbas dock av bulimi, hetsätningsstörning och ARFID (undvikande restriktiv ätstörning). Ett huvudbudskap i riktlinjerna är att fler behöver erbjudas vård – för olika ätstörningar.

En reviderad version av kunskapsstödet är under arbete. Den kommer att omfatta fler tillstånd, inklusive anorexi, bulimi, hetsätningsstörning, ARFID samt andra specificerade och ospecificerade ätstörningar och baseras på Socialstyrelsens nationella riktlinjer. Publicering planeras till början av 2027. 

Till dess att den uppdaterade versionen är klar kan aktuell information nås genom följande länkar:

Om hälsotillståndet

Definition

Ätstörningar är ett samlingsbegrepp som beskriver ett avvikande matintag med tydlig inverkan på fysisk hälsa och/eller psykosocial funktion.

Anorexia nervosa

Anorexia nervosa karaktäriseras av en förändrad kroppsuppfattning. Rädslan för fetma och övervikt blir en tankefixering och patienten strävar efter en låg kroppsvikt.

Bulimia nervosa

Bulimia nervosa karaktäriseras av återkommande hetsätningsepisoder i kombination med kompensatoriska beteenden. Detta kan vara kräkning, intag av laxantia eller överdriven motion samt en fixering vid viktkontroll.

Övriga diagnoser

Enligt ICD-10 ingår även diagnoser såsom atypisk anorexia nervosa, atypisk bulimia nervosa samt ätstörning, ospecificerad i begreppet ätstörningar.

Enligt DSM-5 används framför allt diagnoserna anorexia nervosa, bulimia nervosa samt hetsätningsstörning.

Hetsätningsstörning

Hetsätningsstörning innebär hetsätningar minst en gång i veckan under minst tre månader där patienten upplever kontrollförlust och äter stora mängder mat under kort tid, exempelvis inom två timmar.

Hetsätningsepisoderna kännetecknas av att patienten äter fortare, upplever obehagligt mättnad, äter utan hunger, äter i ensamhet på grund av skam, eller efteråt upplever äckel, nedstämdhet eller skuld. Till skillnad från bulimi förekommer sällan regelbundna kompensatoriska beteenden. Svårigheterna leder till ett påtagligt lidande.

ARFID (Undvikande restriktiv ätstörning)

ARFID innebär ett mycket begränsat ätande, i mängd eller variation av livsmedel, utan en vilja att förändra vikt eller figur. Begränsningen beror på lågt intresse för mat, sensorisk känslighet eller rädsla för negativa konsekvenser av ätande. Viktspannet varierar från undervikt och svält till obesitas. Ihållande svårigheter leder till tillväxtrubbning, nutritionsbrist, beroende av näringstillskott, eller påtagligt negativ påverkan på psykosocial funktionsförmåga.

Förekomst

Ungefär 0,5–1 procent av alla kvinnor i övre tonåren eller äldre uppfyller kriterierna för anorexia nervosa och 1–2 procent uppfyller kriterierna för bulimia nervosa. Ätstörningar är tio gånger vanligare bland kvinnor än bland män.

Riskfaktorer

Personer med ätstörningar uppvisar stora individuella skillnader men vissa drag återkommer, såsom upprepad bantning med stora viktfluktuationer, negativ självbild, överdriven noggrannhet och höga ambitioner.

Övriga riskfaktorer är

  • hereditet
  • utövning av idrotter där kropp och prestation framhävs 
  • stress och trauma.

Samsjuklighet

Majoriteten av barn och ungdomar med ätstörningar lider av psykiatrisk samsjuklighet. Ångestsyndrom och depression är vanligast. Olika typer av neuropsykiatriska tillstånd förekommer ofta.

Hos vuxna patienter förekommer psykiatrisk samsjuklighet hos upp till 70 procent. Vanligast är ångestsyndrom, depression, substansbruk och personlighetssyndrom. Även Adhd och autism är vanligt.

Utredning

Symtom

Restriktivt ätande leder till

  • generell avmagring
  • litet eller inget underhudsfett
  • muskelatrofi och muskelsvaghet.

Övriga tecken kan vara

  • nedsatt hudtemperatur
  • perifer cyanos
  • torr och sprucken hud
  • munvinkelragader, erosionsskador på tänderna, svullna spottkörtlar (vid kräkningar).
  • underbensödem.

Beakta att ätstörning också kan leda till övervikt och fetma.

Tecken på ätstörning hos barn och ungdomar kan vara utebliven viktuppgång, allmän försening i utveckling och längdtillväxt samt menstruationsbortfall hos flickor.

Anamnes

Det är viktigt med en bred initial kartläggning av psykiska symtom och social situation. Kartläggningen sker med fördel genom ett multidisciplinärt tillvägagångssätt.

Vid misstanke om ätstörning kartlägg

  • viktminskningens eller viktförändringens hastighet och storlek
  • kroppsuppfattning, självkänsla
  • måltider under en dag
  • kompensatoriska beteenden så som kräkningar, motion, laxermedel
  • menstruationsanamnes
  • noggrann anamnes kring längdtillväxt och tidigare utveckling
  • psykiatrisk samsjuklíghet inklusive substansbruk.

Status

  • Längd, vikt och BMI (korrigerat för ålder och kön).
  • Puls, blodtryck och EKG.
  • Temperatur.
  • Bukpalpation.
  • Hudinspektion.
  • Inspektion av mun och svalg.

Handläggning vid utredning

Vid misstanke om ätstörning komplettera anamnesen med en somatisk undersökning. Observera särskilt kardiell påverkan, exempelvis vilopuls under 45 eller över 90 slag/min. Kardiell påverkan kan kräva akutmedicinsk bedömning.

Laboratorieprover kan ibland påvisa undernäring, men utgör sällan ett diagnostiskt stöd.

Skattningsskalor kan vara ett stöd vid kartläggningen. 

Skattningsskalor och tolkningsmallar - Kunskapsstöd för vårdgivare

Vid misstanke om ätstörning bör patienten utredas inom barn- och ungdomspsykiatri, psykiatri eller specialiserad ätstörningsvård.

Provtagningar

Laboratorieprover

Överväg att ta

  • Hb, LPK, TPK
  • P-glukos
  • Na, K, Kreatinin
  • Albumin
  • ALAT
  • TSH, fritt-T4
  • urinsticka (ketoner, glukos, protein).

Undersökningar

EKG bör tas i samband med nybesök. ST-­sänkningar, avflackad T­-våg och förlängt QT­-intervall är fynd som kan förekomma vid kardiell påverkan.

Differentialdiagnoser

Substansbruk, tvångssyndrom, autism och depression med aptitförlust kan ge viktnedgång eller förändrat ätbeteende.

Somatiska tillstånd som kan ge symtom som ätproblem och viktminskning vid debut är

  • hypotyreos och hypertyreos
  • diabetes mellitus
  • celiaki
  • inflammatorisk tarmsjukdom.

Behandling

Handläggning vid behandling

Tidig intervention vid nydebuterad ätstörning är prognostiskt gynnsamt och innebär därför potentiellt stora vinster för patienten.

Uppfyller patienten kriterierna för en specifik diagnos bör behandling ske inom specialiserad ätstörningsvård.

Heldygnsvård kan vara aktuellt för patienter med mycket låg vikt, allvarliga somatiska komplikationer eller när ätstörningen inte förbättras vid behandling i specialiserad öppenvård.

Vid enstaka tillfällen kan det bli nödvändigt att använda tvångsvård enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT). Det gäller framför allt patienter med anorexia nervosa som är gravt undernärda och kan vara i behov av sondnäring.

Försäkringsmedicin och intyg

Patientmedverkan och kommunikation

Stöd och information för patient och närstående

Ätstörningar, 1177

1177 logo
De kliniska kunskapsstöden och vårdförloppen på denna sida hämtas från 1177 för vårdpersonal och innehåller regionala tillägg för Region Norrbotten.
×