Ätstörningar

Nationellt kliniskt kunskapsstöd med regionala tillägg.

Föreslagna koder

ICD-10-SE

F50.0
Anorexia nervosa
F50.9
Ätstörning, ospecificerad
F50.5
Kräkningar sammanhängande med andra psykiska störningar
F50.8
Andra specificerade ätstörningar
F50.1
Atypisk anorexia nervosa
F50.4
Överdrivet ätande sammanhängande med andra psykiska störningar
F50.3
Atypisk bulimia nervosa
F50.2
Bulimia nervosa

Omfattning av kunskapsstödet

Denna rekommendation omfattar barn, unga och vuxna med ätstörningar. Den innefattar inte uppfödningssvårigheter hos spädbarn eller små barn upp till sex års ålder.

Om hälsotillståndet

Definition

Ätstörningar är ett samlingsbegrepp som beskriver ett avvikande matintag med tydlig inverkan på fysisk hälsa och/eller psykosocial funktion.

Anorexia nervosa

Anorexia nervosa karaktäriseras av en förändrad kroppsuppfattning. Rädslan för fetma och övervikt blir en tankefixering och patienten strävar efter en låg kroppsvikt.

Bulimia nervosa

Bulimia nervosa karaktäriseras av återkommande hetsätningsepisoder i kombination med kompensatoriska beteenden. Detta kan vara kräkning, intag av laxantia eller överdriven motion samt en fixering vid viktkontroll.

Övriga diagnoser

Enligt ICD-10 ingår även diagnoser såsom atypisk anorexia nervosa, atypisk bulimia nervosa samt ätstörning, ospecificerad i begreppet ätstörningar.

Enligt DSM-5 används framför allt diagnoserna anorexia nervosa, bulimia nervosa samt hetsätningsstörning.

Förekomst

Ungefär 0,5–1 procent av alla kvinnor i övre tonåren eller äldre uppfyller kriterierna för anorexia nervosa och 1–2 procent uppfyller kriterierna för bulimia nervosa. Ätstörningar är tio gånger vanligare bland kvinnor än bland män.

Riskfaktorer

Personer med ätstörningar uppvisar stora individuella skillnader men vissa drag återkommer, såsom upprepad bantning med stora viktfluktuationer, negativ självbild, överdriven noggrannhet och höga ambitioner.

Övriga riskfaktorer är

  • hereditet
  • utövning av idrotter där kropp och prestation framhävs 
  • stress och trauma.

Samsjuklighet

Majoriteten av barn och ungdomar med ätstörningar lider av psykiatrisk samsjuklighet. Ångestsyndrom och depression är vanligast. Olika typer av neuropsykiatriska tillstånd förekommer ofta.

Hos vuxna patienter förekommer psykiatrisk samsjuklighet hos upp till 70 procent. Vanligast är ångestsyndrom, depression, substansbruk och personlighetssyndrom. Även Adhd och autism är vanligt.

Utredning

Symtom

Restriktivt ätande leder till

  • generell avmagring
  • litet eller inget underhudsfett
  • muskelatrofi och muskelsvaghet.

Övriga tecken kan vara

  • nedsatt hudtemperatur
  • perifer cyanos
  • torr och sprucken hud
  • munvinkelragader, erosionsskador på tänderna, svullna spottkörtlar (vid kräkningar).
  • underbensödem.

Beakta att ätstörning också kan leda till övervikt och fetma.

Tecken på ätstörning hos barn och ungdomar kan vara utebliven viktuppgång, allmän försening i utveckling och längdtillväxt samt menstruationsbortfall hos flickor.

Anamnes

Det är viktigt med en bred initial kartläggning av psykiska symtom och social situation. Kartläggningen sker med fördel genom ett multidisciplinärt tillvägagångssätt.

Vid misstanke om ätstörning kartlägg

  • viktminskningens eller viktförändringens hastighet och storlek
  • kroppsuppfattning, självkänsla
  • måltider under en dag
  • kompensatoriska beteenden så som kräkningar, motion, laxermedel
  • menstruationsanamnes
  • noggrann anamnes kring längdtillväxt och tidigare utveckling
  • psykiatrisk samsjuklíghet inklusive substansbruk.

Status

  • Längd, vikt och BMI (korrigerat för ålder och kön).
  • Puls, blodtryck och EKG.
  • Temperatur.
  • Bukpalpation.
  • Hudinspektion.
  • Inspektion av mun och svalg.

Handläggning vid utredning

Vid misstanke om ätstörning komplettera anamnesen med en somatisk undersökning. Observera särskilt kardiell påverkan, exempelvis vilopuls under 45 eller över 90 slag/min. Kardiell påverkan kan kräva akutmedicinsk bedömning.

Laboratorieprover kan ibland påvisa undernäring, men utgör sällan ett diagnostiskt stöd.

Skattningsskalor kan vara ett stöd vid kartläggningen.

Skattningsskalor, Kunskapsstöd för vårdgivare Region Stockholm

Vid misstanke om ätstörning bör patienten utredas inom barn- och ungdomspsykiatri, psykiatri eller specialiserad ätstörningsvård.

Provtagningar

Laboratorieprover

Överväg att ta

  • Hb, LPK, TPK
  • P-glukos
  • Na, K, Kreatinin
  • Albumin
  • ALAT
  • TSH, fritt-T4
  • urinsticka (ketoner, glukos, protein).

Undersökningar

EKG bör tas i samband med nybesök. ST-­sänkningar, avflackad T­-våg och förlängt QT­-intervall är fynd som kan förekomma vid kardiell påverkan.

Differentialdiagnoser

Substansbruk, tvångssyndrom, autism och depression med aptitförlust kan ge viktnedgång eller förändrat ätbeteende.

Somatiska tillstånd som kan ge symtom som ätproblem och viktminskning vid debut är

  • hypotyreos och hypertyreos
  • diabetes mellitus
  • celiaki
  • inflammatorisk tarmsjukdom.

Behandling

Handläggning vid behandling

Tidig intervention vid nydebuterad ätstörning är prognostiskt gynnsamt och innebär därför potentiellt stora vinster för patienten.

Uppfyller patienten kriterierna för en specifik diagnos bör behandling ske inom specialiserad ätstörningsvård.

Heldygnsvård kan vara aktuellt för patienter med mycket låg vikt, allvarliga somatiska komplikationer eller när ätstörningen inte förbättras vid behandling i specialiserad öppenvård.

Vid enstaka tillfällen kan det bli nödvändigt att använda tvångsvård enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT). Det gäller framför allt patienter med anorexia nervosa som är gravt undernärda och kan vara i behov av sondnäring.

Försäkringsmedicin och intyg

Patientmedverkan och kommunikation

Stöd och information för patient och närstående

Ätstörningar, 1177

Om innehållet

Nationellt innehåll

Godkänt:
2021-12-09
Godkänt av:
Nationella programområden psykisk hälsa