Hitta på sidan

Krampanfall, akut

Nationellt kliniskt kunskapsstöd med regionala tillägg.

Diagnoskoder saknas

Diagnoskoder saknas

För närvarande är diagnoskoderna inte tillgängliga.

Omfattning av kunskapsstödet

Rekommendationen gäller handläggning av akut krampanfall av oklar orsak hos barn och vuxna, i de fall krampanfallet inträffar på vårdmottagning i primärvården. För utredning av krampanfall hänvisas till misstänkt orsak.

Om hälsotillståndet

Orsaker

Exempel på orsaker till krampanfall:

  • känd eller nydebuterad epilepsi
  • stroke
  • meningit
  • hjärntumör
  • intoxikation
  • alkoholabstinens
  • hypoglykemi
  • konvulsiv synkope
  • feber, hos barn.

Utredning

Anamnes

  • Duration, tidigare anfall.
  • Anfallstyp – generaliserat eller fokalt, medvetandepåverkan.
  • Förekomst av urin- eller fecesavgång.
  • Känd eller misstänkt bakomliggande orsak – läkemedel, pågående infektion, sömnbrist.

Handläggning vid utredning

Stabilisera patienten enligt ABCDE, initialt omhändertagande:

  • A – fria luftvägarna, lägg i sidoläge (aspirationsrisk).
  • B – kontrollera andning och syresaturation, överväg syrgas.
  • C – kontrollera puls och blodtryck.
  • D – kontrollera P-glukos och CRP.
  • E – kontrollera temp och möjliga kroppsliga skador orsakade av krampen.

Behandling

Handläggning vid behandling

  • Larma ambulans vid pågående anfall.
  • Följ vitalparametrar – andningsfrekvens, puls, blodtryck (viktigt med ventilationsberedskap).
  • Ge bensodiazepin för att häva krampanfallet.
  • Sätt grov nål.
  • Ge annan behandling vid behov utifrån patientens symtom.
  • Utvärdera behandlingen regelbundet.

Bensodiazepin

Ge bensodiazepin vid kramp som pågår mer än några minuter. Upprepa efter 10 minuter vid behov.

Annan behandling

  • Vid hypoxi – ge syrgas.
  • Vid hypotoni – ge vätska, 500–1000 ml Ringer-Acetat intravenöst.
  • Vid hypoglykemi – ge glukos enligt separat rekommendation om hypoglykemi.
  • Vid feber – ge febernedsättande.

Handläggning av patient som inte behöver skickas in akut

I enstaka fall kan man överväga att inte skicka patienten till specialiserad vård, bland annat vid följande situationer:

  • Patient med känd epilepsi – ta kontakt med behandlande läkare för diskussion om fortsatt handläggning.
  • Barn med feberkramp utan tecken på allvarlig infektion – ingen ytterligare åtgärd krävs.
1177 logo
De kliniska kunskapsstöden och vårdförloppen på denna sida hämtas från 1177 för vårdpersonal och innehåller regionala tillägg för Region Norrbotten.