Hitta på sidan

Epilepsi

Nationellt kliniskt kunskapsstöd med regionala tillägg.

Diagnoskoder saknas

För närvarande är diagnoskoderna inte tillgängliga.

Vårdnivå, samverkan och remissrutiner

Vårdnivå och samverkan

Primärvården hanterar

  • Primär bedömning och undersökning av patienten.
  • Primär akut behandling vid pågående epileptiskt anfall när patient söker i primärvården.
  • Anfallsfri, stabil (mångårigt stabil anfallssituation utan behov av ytterligare medicin justering), färdigutredd patient kan remitteras för kontroller och receptförnyelse i primärvården. Vid nytt anfall kan patient remitteras tillbaka till neurologen.
  • Patienter med epilepsi efter stroke eller vid demens som efter initial uppföljning hos neurolog är anfallsfria/stabil anfallssituation och tolerera given antiepileptisk behandling.
  • Äldre patienter på boende, vars epilepsi är stabil och där det finns behandlingsplan från neurologen, som har redan kontakt med primärvården på grund av andra sjukdomar. Detsamma gäller för patienter på LSS-boende med stabil epilepsi där behandlingsplan finns från neurologen.

Specialistvården hanterar

  • Akutmottagning
  • Behandling vid pågående epileptiskt anfall
  • Neurologisk mottagning
  • Utredning, behandling och uppföljning av patient med epilepsi, inklusive frågor kring graviditet, körkort och konsekvenser för yrkeslivet
  • Barn och ungdomsklinik
  • Utredning, behandling och uppföljning av barn och ungdomar med misstänkt epilepsi

Remissrutiner

Primärvården remissrutiner

Remissindikation till akutmottagning

  • Pågående anfall eller misstanke om provocerat anfall till följd av akut orsak

Remissindikation till neurologimottagning

  • Misstänkt anfall, där hjärntumör uteslutits, för bedömning, fortsatt utredning och handläggning, ev. insättning av läkemedel

Remissinnehåll

  • Detaljerad krampanfallsbeskrivning (om möjlig vittnesbeskrivning), händelseförlopp, triggande faktorer
  • Tidigare och nuvarande sjukdomar
  • Aktuella läkemedel
  • Status-hjärta/kärl, blodtryck, lungor
  • Rutinnervstatus
  • Resultat av hittills genomförd utredning
  • (EKG)

Remisskod

  • Neurologmottagningen Sunderbyn: lbrehabneu

Neurologkonsult nås kontorstid kl. 08.00-16.00 på sökare 93655

Specialistvården remissrutiner

  • Återremittering till primärvård
  • Anfallsfri eller stabil, färdigutredd patient kan i vissa fall remitteras för kontroller och receptförnyelse i primärvården. Vid nya anfall/försämrad anfallssituation kan patienten remitteras tillbaka till neurologen.
  • Äldre patient boende på SÄBO vars epilepsi är stabil och där behandlingsplan finns från neurologen och som redan har kontakt med primärvården på grund av andra sjukdomar kan i vissa fall hanteras med telefon/skriftlig kontakt med neurolog utan besök. Detsamma gäller för yngre patienter på LSS-boenden men med stabil epilepsi där behandlingsplan finns från neurologen.
  • Patient med nydiagnostiserad epilepsi på basen av annan sjukdom (demenssjukdom, äldre med stroke).

Behandlingsplan

  • Av remissen ska framgå vilken behandling patienter har, vilka kontroller som bör göras (inklusive koncentrationsbestämningar, blodprover) och hur ofta detta bör ske. Prognos, samt om och när behandlingen eventuellt kan avslutas.

Om hälsotillståndet

Definition

Epilepsi innebär en varaktig benägenhet för upprepade oprovocerade epileptiska anfall.

Klassifikation

Klassifikationen av epilepsi bygger på hur anfallen startar, yttrar sig och på orsaken till sjukdomen.

Anfallsstart

Fokal start:

  • utan medvetandepåverkan
  • med medvetandepåverkan.

Generaliserad start:

  • motoriskt – tonisk-kloniskt, myoklont, annan typ
  • icke motoriskt (absens).

Okänd start:

  • motoriskt – tonisk-kloniskt, annan typ
  • icke motoriskt.

Orsak

  • Strukturell – stroke, tumör, trauma.   
  • Genetisk – mutation.   
  • Infektiös – encefalit, meningit.  
  • Metabol – hyponatremi, hypo- eller hyperglykemi.
  • Immunmedierad – encefalit orsakad av antikroppar mot exempelvis NMDA.   
  • Okänd.

Till exempel klassificeras epilepsi orsakad av stroke som en strukturell fokal epilepsi.

Utöver detta kan specifika epilepsisyndrom diagnostiseras vilket kan ha betydelse för behandling samt prognos.

Förekomst

Epilepsi kan debutera i alla åldrar men är vanligast ≤ 1 år och > 65 år. Incidensen är 50 på 100 000 per år i Sverige. Prevalensen beträffande aktiv epilepsi är 0,6–0,7 %.

Utlösande faktorer

Följande faktorer kan utlösa anfall vid epilepsi:

  • sömnbrist
  • infektion
  • fotostimulering
  • alkohol, droger, läkemedel
  • utebliven eller ändrad dos antiepileptika.

Provocerande faktorer

Exempel på faktorer som kan utlösa ett provocerat krampanfall hos person med eller utan epilepsi:

  • abstinens   
  • substansrelaterat – tramadol, metamfetamin, kokain
  • elektrolytrubbning, hypoglykemi   
  • hjärninfektion
  • akut stroke
  • skalltrauma.

Samsjuklighet

Samsjuklighet är vanligt vid epilepsi. De vanligaste sjukdomarna som förekommer tillsammans med epilepsi är:

  • kardiovaskulär sjukdom
  • migrän
  • neuropsykiatriska funktionsstörningar
  • depression
  • psykossjukdom.

Utredning

Symtom

Epileptiska anfall kan se olika ut. Symtomen uppstår plötsligt och yttrar sig beroende på vilket område i hjärnan som är påverkat. Vid upprepade anfall med likartade (stereotypa) symtom bör epilepsi misstänkas.

Fokalt anfall med/utan medvetandepåverkan

Vid temporallobspåverkan:

  • Duration cirka 2 minuter.    
  • Inledande aura ofta med overklighetskänsla, obehagliga lukt- eller smakupplevelser eller déjà-vu.
  • Följs av medvetandepåverkan, patienten kan svara obegripligt och uppvisa stereotypa rörelser som smackande, sväljningar eller plockande med saker.  
  • Medvetandegrad återställs gradvis.

Vid frontallobspåverkan:

  • Ryckningar och komplexa motoriska automatismer kan förekomma.    
  • Kort varaktighet, stereotyp natur och tendens att starta under sömn.

Fokala anfall kan bli tonisk-kloniska (tidigare sekundärgeneraliserade anfall).

Generaliserat motoriskt (tonisk-kloniskt) anfall

  • Tonisk fas med akut medvetandeförlust med fall och stelhet i hela kroppen.
  • Följs av klonisk fas med symmetriska ryckningar.
  • Duration ½ – 5 minuter, ibland tungbett och urin- eller faecesavgång.   
  • Postiktal fas medför ofta trötthet och sömnbehov eller förvirring.

Generaliserad motoriskt (myoklont) anfall

  • Plötsliga och kortvariga ryckningar (vanligen i armar) med opåverkat medvetande.
  • Debuterar oftast i barn- eller ungdomsåren.

Generaliserat icke motoriskt anfall (absens)

  • Kort medvetandestörning (5–15 sekunder) utan postiktal fas.
  • Patienten verkar borta, stirrande blick.
  • Sällsynt hos vuxna.

Anamnes

  • Detaljerad anfallsbeskrivning, helst från anhörig eller annat vittne.    
  • Postiktala symtom.    
  • Liknande eller avvikande svårförklarliga symtom eller beteende tidigare.  
  • Bakomliggande orsaker.   
  • Utlösande faktorer och provocerande faktorer.

Status

  • Allmäntillstånd    
  • Hjärta, blodtryck    
  • Lungor    
  • Neurologstatus    
  • EKG vid behov

Handläggning vid utredning

Pågående anfall

  • Krampanfall hos patient utan känd diagnos – handlägg enligt separat rekommendation.
  • Epileptiskt anfall – larma ambulans och ge akutbehandling.

Genomgånget anfall

Vid misstänkt genomgånget krampanfall, ta anamnes avseende provocerande faktorer som kan utlösa ett provocerat krampanfall. Informera patienten om att körförbud gäller tills vidare besked ges från diagnostiserande enhet.

Avsaknad av provocerande faktorer:

  • I första hand bör hjärntumör uteslutas enligt separat rekommendation.
  • Därefter bör patienten utredas avseende epilepsi. Diagnosen epilepsi ställs inom specialiserad vård.

Förekomst av provocerande faktorer:

  • Misstänk i första hand annan orsak än epilepsi.
  • Kontrollera laboratorieprover och handlägg därefter utifrån misstänkt utlösande orsak.
Förstagångskrampanfall

Vid förstagångskrampanfall hos vuxen uppfylls kriterier för SVF maligna hjärntumörer och patienten remitteras enligt SVF. Remiss skrivs till röntgenavdelning för DT hjärna.

SVF primära maligna hjärntumörer Norrbotten
Observera att länken endast fungerar inom regionens nätverk.

Provtagningar

Laboratorieprover

Följande prover kan övervägas utifrån misstänkt bakomliggande orsak vid misstanke om provocerat krampanfall:

  • temp, CRP, glukos
  • Hb, leukocyter, trombocyter, natrium, kalium, kreatinin (eGFR)    
  • alkohol- och intoxikationsprover.

Koncentrationsbestämning (tas som dalvärde) görs inte rutinmässigt utan enbart vid terapisvikt, biverkningar eller misstanke om bristande compliance. Patientens välmående är bättre mått på tillfredsställande behandling.

Diagnoskriterier

Diagnosen epilepsi är klinisk och ställs i första hand baserad på anamnes av läkare med erfarenhet av epilepsi. MR och EEG ingår i epilepsiutredning och patologiska fynd kan ge stöd för diagnosen och vägledning kring bakomliggande orsak.

Diagnosen epilepsi kan ställas efter:

  • två oprovocerade epileptiska anfall, eller   
  • ett oprovocerat epileptiskt anfall där risken för återfall bedöms vara hög.

Differentialdiagnoser

  • Kardiell synkope    
  • Provocerat anfall 
  • Metabol rubbning – hypoglykemi, elektrolyter   
  • Transitorisk ischemisk attack (TIA), transitorisk global amnesi (TGA)    
  • Migrän    
  • Parasomni, narkolepsi    
  • Fluktuationer i uppmärksamhet eller vakenhet vid demens  
  • Psykogent anfall

Behandling

Handläggning vid behandling

  • Pågående anfall behandlas akut med kramplösande läkemedel.
  • Epilepsi behandlas främst inom specialiserad vård.   
  • Primärvården kan i vissa fall sköta kontroller och receptförnyelse till färdigutredda och anfallsfria patienter.

Råd och information

  • Rekommendera regelbunden livsföring.    
  • Ge råd om att undvika fasta, alkohol, och andra för patienten utlösande faktorer.  
  • Informera patienten om att undvika potentiellt riskfyllda situationer som att exempelvis bada ensam, befinna sig på höga höjder och att arbeta med vissa maskiner.
  • Informera om att restriktioner och villkor avseende yrkesval och körkort föreligger.

Behandlingsval

Läkemedelsbehandling

En majoritet av patienterna blir anfallsfria med rätt läkemedelsbehandling. Ibland kan läkemedelsutsättning prövas efter några års anfallsfrihet. Vid graviditet krävs speciellt omhändertagande med exempelvis läkemedelsjustering.

Patientmedverkan och kommunikation

Personcentrering och patientkontrakt

Patientkontrakt

Patient bör vara medveten om målet med behandlingen och vikten av att inte avbryta medicineringen utan föregående läkarkontakt.
Motivera patienten att föra anfallskalender.

Relaterad information

Nationella riktlinjer för vård vid epilepsi, Socialstyrelsen