Stelkramp

Nationellt kliniskt kunskapsstöd med regionala tillägg.

Föreslagna koder

KSH97-P

A35-P
Stelkramp

ICD-10-SE

A35.9
Annan stelkramp

Om hälsotillståndet

Förekomst

I Sverige är stelkramp mycket ovanligt på grund av hög vaccinationstäckning.

Orsaker

Stelkramp orsakas av neurotoxiner som produceras av sporer från bakterien Clostridium tetani. Bakterien finns över hela världen i jord och i tarmen hos djur. Den finns inte i munhålan hos djur.

Smittorisken är hög vid starkt förorenade sår, särskilt vid jordiga sår. Stelkramp kan även uppkomma trots avsaknad av synliga sår. Inkubationstiden är 3-21 dagar (oftast 8-10 dagar).

Riskfaktorer

Personer som är ofullständigt vaccinerade löper risk för att utveckla stelkramp. Sjukdomen är farligast för nyfödda till ovaccinerade mödrar.

Bristande grundvaccination mot stelkramp kan förekomma hos:

  • personer födda före 1950-talet, framförallt kvinnor
  • personer uppväxta i länder med sämre vaccinationstäckning
  • barn som inte är vaccinerade för att föräldrarna valt bort vaccination.

Utredning

Symtom

  • Ett tidigt tecken på sjukdomen är svårighet att öppna munnen
  • Smärtsamma muskelsammandragningar och kramper som börjar i ansiktet och sprider sig till halsen, nacken, bålen och extremiteterna
  • Sväljningssvårigheter
  • Svettningar och feber

Behandling

Handläggning vid behandling

  • Vid misstänkt exponering för stelkrampsbakterien, rengör såret noga, se över vaccinationsskydd och ge vid behov en boosterdos av tetanusvaccin.
  • Vid misstänkt stelkramp eller behov av specifika immunglobuliner mot tetanus, kontakta specialiserad sjukvård omgående.

Vaccination vid misstänkt exponering

Om patienten är tidigare vaccinerad med:

  • minst 4 doser – ge boosterdos om det gått mer än 20 år sedan senaste dosen
  • 3 doser – ge boosterdos om det gått mer än 10 år sedan senaste dosen
  • 2 doser – ge en dos kombinationsvaccin om det gått mer än 6 månader sedan senaste dosen
  • 1 dos eller ovaccinerad – kontakta specialiserad vård, patienten behöver specifika immunglobuliner mot stelkramp och full grundimmunisering.

För patient som är grundimmuniserad, men tidpunkten för senaste boosterdos är okänd går det bra att ge en dos även det blir tidigare än rekommenderat. Patienten kan få en kraftigare svullnad i armen men riskerar inte någon allvarligare reaktion.

Vid okänt vaccinationsstatus, se över riskfaktorer och konsultera specialiserad vård vid behov.

Förebyggande åtgärder

Grundimmunisering för tetanus av vuxna sker med tre vaccindoser:

  • dos 2 ges 1 månad efter dos 1
  • dos 3 ges 6-12 månader efter dos 2.

Boosterdos ges efter 10 år och sedan vart tjugonde år.

Separat tetanusvaccin finns inte tillgängligt utan kombinationsvaccin får användas enligt rekommendation från Folkhälsomyndigheten eller baserat på regionala riktlinjer. Vuxna immunkompetenta kan grundimmuniseras med boostervaccin.

Barn vaccineras enligt barnvaccinationsprogrammet med aktuellt kombinationsvaccin. De tre första doserna ges under första levnadsåret.

Behandlingsval

Läkemedelsbehandling

Misstänkt stelkramp behandlas inom specialiserad vård. Utan behandling är dödligheten hög. Specifika immunglobuliner ges i högdos och antibiotikabehandling (metronidazol) kan möjligen påverka förloppet.

Patientmedverkan och kommunikation

Stöd och information för patient och närstående

Stelkramp, 1177

Vaccination mot stelkramp, 1177

Om innehållet

Nationellt innehåll

Godkänt:
2020-01-15
Godkänt av:
Nationella programområden infektionssjukdomar

Hitta på sidan