Clostridioides difficile

Nationellt kliniskt kunskapsstöd med regionala tillägg.

Föreslagna koder

KSH97-P

A047
Enterokolit orsakad av Clostridium difficile

ICD-10-SE

A04.7
Enterokolit orsakad av Clostridioides difficile

Om hälsotillståndet

Definition

Diarré innebär minst 3 lösa/vattentunna avföringar per dag (eller fler än normalt för individen).

Clostridioides difficile (tidigare Clostridium difficile) är en grampositiv anaerob bakterie som genom toxinproduktion kan orsaka sjukdomssymtom.

Förekomst

Cirka 2-5 % av befolkningen är bärare av bakterien utan att uppvisa sjukdom. Clostridioides difficile-infektion (CDI) är en av de vanligaste vårdrelaterade infektionerna.

Sjukdomen är vanligast för patienter över 65 år men förekommer i alla åldrar. Infektionen förekommer i något högre omfattning hos kvinnor.

Orsaker

Vid rubbningar av tarmfloran kan toxinproducerande C. difficile förökas (nysmitta eller tidigare kolonisation). Toxinen orsakar varierande grad av inflammation i slemhinnan i colon.

CDI uppkommer oftast efter antibiotikabehandling. Alla antibiotika utom tetracyklin har visat kunna medföra ökad risk i olika grad:

  • cefalosporin, klindamycin, kinolon och makrolid – högst risk
  • penicillin V och aminoglykosider – låg risk.

CDI utan föregående antibiotika är ovanligt. Insjuknande sker vanligen inom ett par veckor, men kan även inträffa månader senare.

Riskfaktorer

Exempel på riskfaktorer för CDI och recidiverande CDI:

  • hög ålder (> 65år)
  • njursvikt
  • sjukhusvård
  • immunsuppression
  • protonpumpshämmare
  • diabetes mellitus
  • bukkirurgi.

Utredning

Symtom

  • Frekventa diarréer – ofta gul-grön färg, ibland slem, blod är ovanligt
  • Allmän sjukdomskänsla
  • Feber – sällan hög
  • Buksymtom – smärta, ömhet, kramper

Sjukdomsbilden varierar från lindriga självbegränsande diarréer utan allmänpåverkan till kritisk sjukdom med fulminant kolit.

Anamnes

  • Avföringsfrekvens
  • Antibiotikabehandling senaste månaderna, även enstaka profylaxdoser
  • Riskfaktorer för CDI och recidiv

Status

  • Allmäntillstånd – tecken till dehydrering, feber
  • Hjärta – frekvens
  • Lungor – andningsfrekvens
  • Buk – ofta bara diffus ömhet, vid svår infektion peritonit

Handläggning vid utredning

  • Diagnos ställs utifrån klinisk bild i kombination med positiv C. difficile diagnostik.
  • Vid allmänpåverkan eller frekventa diarréer och feber rekommenderas bedömning inom specialiserad vård.
  • Vid mildare förlopp rekommenderas provtagning och ställningstagande till behandling.

Provtagningar

Laboratorieprover

  • Skicka avföringsprov för C. difficile diagnostik.
  • Överväg blodstatus, CRP, Na, K och kreatinin.
  • Prover kan ofta visa leukocytos och måttligt förhöjt CRP 50-100 mg/L.

Differentialdiagnoser

  • Antibiotikaassocierad diarré av annan orsak
  • Bakteriell eller viral enterit
  • IBD
  • Mikroskopisk kolit
  • IBS

Behandling

Handläggning vid behandling

  • Avsluta om möjligt annan pågående antibiotikabehandling eller byt till smalare spektrum.
  • Avråd från tarmmotilitetshämmande läkemedel.
  • Värdera riskfaktorer och överväg utsättning av protonpumpshämmare.
  • Bedöm behov av läkemedelsbehandling.

Vid mild sjukdom kan exspektans övervägas då CDI kan läka ut spontant. Noggrann uppföljning rekommenderas.

Förebyggande åtgärder

Till patient med tidigare CDI rekommenderas restriktivitet med antibiotikabehandling mot annan infektion än CDI.

Behandlingsval

Läkemedelsbehandling

Behandla i första hand med metronidazol. Informera patienten om att höra av sig vid försämring, utebliven behandlingseffekt efter några dagar eller nya besvär efter avslutad kur.

Klinisk utläkning fastställs genom symtomanamnes. Avstå uppföljande provtagning för C. difficile eftersom provet ofta är positivt en längre tid efter avslutad behandling hos symtomfri patient.

Vid utebliven effekt eller recidiv, kontakta specialiserad vård för fortsatt handläggning.

Recidiverande CDI

Recidiv inträffar oftast första veckorna efter avslutad CDI-behandling, men ibland efter 1-2 månader. Recidiverande CDI är vanligt (cirka 25%) och efter ett första recidiv ökar risken ytterligare återfall till cirka 40-60 %.

Vid recidiverande CDI finns ytterligare behandlingsalternativ med antibiotika och även fekala mikrobiot transplantation (FMT).

Patientmedverkan och kommunikation

Stöd och information för patient och närstående

Magsjuka - diarré och kräkningar, 1177

Om innehållet

Nationellt innehåll

Godkänt:
2020-12-19
Godkänt av:
Nationella programområden infektionssjukdomar