Svampinfektion i hud och naglar
Nationellt kliniskt kunskapsstöd med regionala tillägg.
Diagnoskoder saknas
För närvarande är diagnoskoderna inte tillgängliga.
Omfattning av kunskapsstödet
Denna rekommendation behandlar infektioner (tinea) orsakade av dermatofyter i hud och naglar. Dermatofytinfektion i hårbotten och infektion av jästsvampar behandlas i separata rekommendationer.
Om hälsotillståndet
Definition
Svampinfektioner orsakas huvudsakligen av två svamptyper:
- trådsvampar (dermatofyter, varav de medicinskt viktigaste är Trichophyton, Microsporum och Epidermophyton)
- jästsvampar (Candida, Malassezia, Cryptococcus och Trichosporon).
På senare år har resistens påvisats hos både jästsvampar och trådsvampar. Vid terapisvikt kan resistensbestämning behövas.
Förekomst
Ljumsksvamp är vanligast hos män.
Fotsvamp och nagelsvamp förekommer hos runt 10–15 % av befolkningen. De är ovanliga hos barn.
Orsaker
Dermatofyter förekommer inte i människans normala hudflora, men kan smitta mellan människor (antropofila) och till människa från djur som katt, hund, marsvin och nötkreatur (zoofila). Smitta kan ge upphov till:
- svampinfektion i hårbotten (tinea capitis), inklusive kerion (djupare inflammation i hårbotten)
- ringorm (tinea corporis)
- ljumsksvamp (tinea inguinalis)
- fotsvamp (tinea pedis), interdigital, mockasin eller vesikulär
- nagelsvamp (tinea unguium).
Utredning
Symtom
Svampinfektioner kan ge olika kliniska bilder beroende på lokalisation.
Ringorm
Symtom vid ringorm:
- hud – rundade eller konfluerande förändringar med rodnad och fjällning i periferin och skarp gräns mot frisk hud, ibland med vesikler eller pustler, central blekhet
- klåda – sällan
- lokalisation – oftast på armar, ben, bål och i ansikte.
Ljumsksvamp
Symtom vid ljumsksvamp:
- hud – rodnad och fjällande hud i periferin med skarp gräns mot frisk hud, central blekhet
- ingen eller lätt klåda
- lokalisation – ofta bilateralt i ljumskarna och en bit ner på låren, mer sällan på skrotum, beakta samtidig fotsvamp.
Fotsvamp
Symtom vid fotsvamp:
- interdigital – hudmaceration, flagning och sprickbildning, lätt klåda, smärta vid sekundärinfektion av bakterier eller candida
- mockasin – vitaktig mjölig fjällning, ibland förtjockad hud och sprickbildning
- vesikulär – inflammation med vesikler
- lokalisation – vid interdigital oftast mellan dig 4 och 5, vid mockasin på fotsula och fotrand samt vid vesikulär främst på fotsula.
Nagelsvamp
Symtom vid nagelsvamp:
- naglar – ofta missfärgade (gula), sköra, förtjockade, ibland deformerade, släpper i distala kanten.
- lokalisation – oftast tånaglar. Vid fingernaglar, ofta sekundärt till utbredd svamp på handflator och fötter.
Anamnes
Anamnesfrågor vid hudsvamp:
- exponering via husdjur, kontaktsporter, förskola
- symtom hos familjemedlemmar
- ocklusion, irritation, fukt, värme.
Anamnesfrågor vid nagelsvamp:
- skadad nagel
- psoriasis
- samtidig hudsvamp, särskilt fotsvamp.
Handläggning vid utredning
- Diagnosen hudsvamp kan ofta ställas utifrån klinisk bild och typisk lokalisation men bör säkerställas med skrapprov innan behandling.
- Vid terapisvikt ska alltid mykologisk diagnostik utföras.
- Be patienten kontakta veterinär vid misstänkt smitta från husdjur.
- Diagnosen nagelsvamp är svår att ställa då klinisk bild liknar många andra tillstånd. Diagnostik krävs inför behandling. Icke symtomgivande tånagelsvamp behöver inte behandlas.
Provtagningar
Ta skrapprov för att påvisa dermatofyter (viktigt att få tillräcklig mängd) med pincett/kyrett från:
- hud – hudskrap från randzonen mot frisk hud
- nagel – nagelskrap långt in under nageln.
Provet kan bli falskt negativt om det tas under pågående svampbehandling. Avvakta minst 2 veckor efter utsättning av systemisk svampbehandling och minst 2 månader efter utsättning av lokal svampbehandling.
Differentialdiagnoser
Nedanstående kliniska misstankar har många diffentialdiagnoser. Vid misstanke om:
- ringorm – nummulärt eksem, atopiskt eksem, impetigo, psoriasis, pityriasis rosea, granuloma annulare, erytema migrans
- ljumsksvamp – erythrasma, intertriginös candida, psoriasis, seborroiskt eksem, bakteriell sekundärinfektion
- fotsvamp – psoriasis, eksem, atopiska vinterfötter, bakteriell sekundärinfektion, erythrasma
- nagelsvamp – trauma, psoriasis, kronisk paronyki, lichen ruber. Växt av jästsvamp är ofta ett bifynd utan klinisk relevans.
Behandling
Handläggning vid behandling
- Oftast räcker egenvård och lokalbehandling vid begränsad svampinfektion i huden.
- Krav för peroral behandling (oftast terbinafin) är uttalade besvär och säkerställd diagnos genom odling/PCR.
- Överväg kombination med lokal steroid inledningsvis endast vid uttalad klåda.
Egenvård
Ge råd till patienten om att:
- torka noggrant efter tvätt eller dusch, helst med egen handduk
- undvika åtsittande kläder eller skor
- använda puder vid riklig svettning i ljumskar
- använda badskor i badhus.
Rekommenderade behandlingar
Läkemedelsbehandling
Ringorm
- Lokalbehandling räcker ofta, men ibland behövs långvarig behandling och byte av substans.
- Det finns stöd för att lokalbehandling med terbinafin har bättre effekt än imidazolderivat.
- Överväg peroral behandling vid utbredda förändringar.
Ljumsksvamp
- Lokalbehandling (terbinafin, imidazolderivat) räcker ofta.
- Överväg peroral behandling vid terapisvikt eller samtidig fotsvamp.
Fotsvamp
- Lokalbehandling (terbinafin) räcker ofta vid interdigitala besvär och kan provas vid övriga besvär.
- Överväg peroral behandling vid svårare infektion.
Nagelsvamp
Ta ställning till och informera patienten om följande före eventuell behandling:
- tillståndet är ofarligt
- lokalbehandling är ineffektiv
- behandlingsindikation är främst infektion på fingernaglar eller utbredda förändringar
- behandlingstiden vid peroral behandling är lång och recidivrisken är stor.
Komplikationer
Svampinfektion mellan tårna är en riskfaktor för erysipelas, framför allt hos diabetiker.
Patientmedverkan och kommunikation
Stöd och information för patient och närstående
Om innehållet
Nationellt innehåll
- Godkänt:
- 2024-02-24
- Godkänt av:
- Nationellt programområde hud- och könssjukdomar