Svampinfektion i hud och naglar

Nationellt kliniskt kunskapsstöd med regionala tillägg.

Föreslagna koder

KSH97-P

B351
Nagelsvamp
B359P
Annan dermatofytos
B353
Dermatofytos på fot

ICD-10-SE

B35.9
Dermatofytos, ospecificerad
B35.6
Dermatofytos på benet
B35.3
Dermatofytos på fot
B35.1
Nagelsvamp
B35.4
Dermatofytos på bålen
B35.2
Dermatofytos på hand

Omfattning av kunskapsstödet

Denna rekommendation behandlar infektioner (tinea) orsakade av dermatofyter i hud och naglar. Dermatofytinfektion i hårbotten och infektion av jästsvampar behandlas i separata rekommendationer.

Om hälsotillståndet

Definition

Svampinfektioner orsakas huvudsakligen av två svamptyper:

  • trådsvampar (dermatofyter, varav de medicinskt viktigaste är trichophyton, micorsporum och epidermophyton)
  • jästsvampar (candida, malassezia, cryptococcus och trichosporon).

Förekomst

Ringorm är vanligare hos barn och vissa arter är vanliga i kontaktsport. Ljumsksvamp är vanligast hos ungdomar och unga vuxna, särskilt män.

Fotsvamp och nagelsvamp är ovanliga hos barn. Prevalensen ökar med åldern och dessa tillstånd förekommer hos runt 10-15 % av befolkningen.

Orsaker

Dermatofyter förekommer inte i människans normala hudflora, men kan smitta mellan människor (antropofila) och till människa från djur som katt, hund, marsvin och nötkreatur (zoofila). Smitta kan ge upphov till:

  • svampinfektion i hårbotten (tinea capitis), inklusive kerion (djupare inflammation i hårbotten)
  • ringorm (tinea corporis)
  • ljumsksvamp (tinea inguinalis)
  • fotsvamp (tinea pedis), interdigital, mockasin eller vesikulär
  • nagelsvamp (tinea unguis).

Utredning

Symtom

Svampinfektioner kan ge olika kliniska bilder beroende på lokalisation.

Ringorm

  • Hud – rundade eller konfluerande förändringar med rodnad och fjällning i periferin och skarp gräns mot frisk hud, ibland med vesikler eller pustler, central blekhet
  • Klåda – sällan
  • Lokalisation – oftast på armarna, benen, bålen och i ansiktet

Ljumsksvamp

  • Hud – rodnad och fjällande hud i periferin med skarp gräns mot frisk hud, central blekhet
  • Klåda – vanligt
  • Lokalisation – ofta bilateralt i ljumskarna och en bit ner på låren, mer sällan på skrotum, ofta samtidig fotsvamp

Fotsvamp

  • Interdigital – hudmaceration, flagning och sprickbildning, lätt klåda, smärta vid sekundärinfektion av bakterier eller candida
  • Mockasin – vitaktig mjölig fjällning, ibland förtjockad hud och sprickbildning
  • Vesikulär – inflammation med vesikler
  • Lokalisation – vid interdigital oftast mellan dig 4 och 5, vid mockasin på fotsula och fotrand och vid vesikulär  främst på fotsula

Nagelsvamp

  • Naglar – ofta missfärgade (gula), sköra, förtjockade, ibland deformerade, släpper i distala kanten
  • Lokalisation – oftast fotnaglar, men fingernaglar kan smittas, särskilt sekundärt till utbredd svamp på handflator, fötter och fotnaglar

Anamnes

Anamnesfrågor vid hudsvamp:

  • exponering via husdjur, kontaktsporter, förskola
  • symtom hos familjemedlemmar
  • ocklusion, irritation, fukt, värme.

Anamnesfrågor vid nagelsvamp:

  • skadad nagel
  • psoriasis
  • samtidig hudsvamp, särskilt fotsvamp
  • hereditet.

Handläggning vid utredning

  • Diagnosen hudsvamp kan ofta ställas utifrån klinisk bild och typisk lokalisation.
  • Diagnosen nagelsvamp är svår att ställa då klinisk bild liknar många andra tillstånd.
  • Komplettera med skrapprov före behandling vid misstänkt nagelsvamp, utbredda förändringar eller oklar bild.
  • Be patienten kontakta veterinär vid misstänkt smitta från husdjur.

Provtagningar

Laboratorieprover

Ta skrapprov för att påvisa dermatofyter (viktigt att få tillräcklig mängd) med pincett/kyrett från:

  • hud – hudskrap från randzonen mot frisk hud
  • nagel – nagelskrap långt in under nageln.

Vid pågående svampbehandling, avvakta minst 2 veckor med provtagning (minst 2 månader vid nagellack).

Differentialdiagnoser

  • Vid ringorm – nummulärt eksem, atopiskt eksem, psoriasis, pityriasis rosea, granuloma annulare, erytema migrans
  • Vid ljumsksvamp – erytrasma, intertriginös candida, psoriasis, seborroiskt eksem, bakteriell sekundärinfektion
  • Vid fotsvamp – psoriasis, eksem, atopiska vinterfötter, bakteriell sekundärinfektion, erytrasma, pomfolyx
  • Vid nagelsvamp – trauma, psoriasis, nageldystrofi, kronisk paronyki. Växt av jästsvamp eller annan trådsvamp är oftast ett bifynd utan klinisk relevans.

Behandling

Handläggning vid behandling

  • Oftast räcker egenvård och lokalbehandling vid begränsad svampinfektion.
  • Verifiera agens och rådgör gärna med specialiserad vård inför peroral behandling, då biverkningar och interaktioner kan vara betydande.
  • Överväg kombination med lokal steroid inledningsvis endast vid uttalad klåda.

Egenvård

Ge råd till patienten om att:

  • torka noggrant efter tvätt eller dusch, helst med egen handduk
  • undvika åtsittande kläder eller skor
  • använda puder vid riklig svettning i ljumskar
  • använda badskor i badhus.

Behandlingsval

Läkemedelsbehandling

Ringorm
  • Lokalbehandling räcker ofta, men ibland behövs långvarig behandling och byte av substans.
  • Det finns stöd för att lokalbehandling med terbinafin har bättre effekt än imidazolderivat.
  • Överväg peroral behandling vid utbredda förändringar.
Ljumsksvamp
  • Lokalbehandling (terbinafin, imidazolderivat) räcker ofta.
  • Överväg peroral behandling vid terapisvikt eller samtidig fotsvamp.
Fotsvamp
  • Lokalbehandling (terbinafin) räcker ofta vid interdigitala besvär och kan provas vid övriga besvär.
  • Överväg peroral behandling vid svårare infektion.
Nagelsvamp

Ta ställning till och informera patienten om följande före eventuell behandling:

  • tillståndet är ofarligt
  • odling behövs inför eventuell behandling
  • behandlingsindikation är främst infektion på fingernaglar eller utbredda förändringar
  • behandlingen är ineffektiv, särskilt lokalbehandling
  • terbinafin rekommenderas peroralt och kräver kontroll av leverprover, biverkningar och interaktioner
  • behandlingstiden är lång och recidivrisken stor.

Komplikationer

Komplikationer

Svampinfektion mellan tårna är en riskfaktor för erysipelas, framför allt hos diabetiker.

Patientmedverkan och kommunikation

Stöd och information för patient och närstående

Svampinfektioner, 1177

Fotsvamp, 1177

Ringorm och hårbottensvamp, 1177

Om innehållet

Nationellt innehåll

Godkänt:
2020-10-27
Godkänt av:
Nationella programområden hud- och könssjukdomar