Hitta på sidan
Perioral dermatit
Nationellt kliniskt kunskapsstöd med regionala tillägg.
Diagnoskoder saknas
För närvarande är diagnoskoderna inte tillgängliga.
Omfattning av kunskapsstödet
Andra relaterade kunskapsstöd
Nationellt kliniskt kunskapsstöd om rosacea.
Om hälsotillståndet
Förekomst
Perioral dermatit, en variant av rosacea, är en vanligt förekommande ansiktsdermatos som framför allt drabbar unga kvinnor men kan även förekomma hos män och barn. Genesen är oklar. Utvecklas över veckor–månader.
Orsaker
Sjukdomen uppträder spontant, men kan också utlösas eller försämras av lokala glukokortikoider. Initialt kan hudförändringarna misstolkas som eksem. Lokal steroidbehandling kan då initialt fungera lindrande, för att senare i förloppet eller vid utsättning förvärra symtomen.
Utlösande faktorer
Topikala och inhalerade steroider kan utlösa eller försämra symtomen. Täckande krämer och kosmetika kan förvärra symtomen och behöver undvikas.
Utredning
Symtom
Rodnad och papler runt mun, näsa eller ögon. Stickande, brännande känsla förekommer. Upplevs ofta som kosmetiskt störande.
Anamnes
- duration
- användning av lokala steroider
- försämrande faktorer.
Status
Papler, någon gång även små pustler, runt munnen, näsan eller ögonen (periokulär dermatit). Huden allra närmast det läppröda samt huden på ögonlocken brukar vara fri från utslag.
Differentialdiagnoser
- rosacea
- akne
- eksem: atopiskt eksem, allergiskt kontakteksem, irritativt kontakteksem eller seborroiskt eksem.
Behandling
Handläggning vid behandling
Om man eliminerar utlösande faktorer som till exempel användning av lokala glukokortikoider så finns möjlighet att tillståndet spontanläker på några veckor. Vid svårare fall behövs insättning av behandling.
Egenvård
Ge råd till patienten om att
- undvika försämrande faktorer som sol, temperaturväxling, lokala glukokortikoider
- huden är ofta känslig och patienten kan med försiktighet använda mjukgörare, dock ska kosmetika och feta krämer/salvor undvikas.
Behandlingsval
Topikal behandling kan svida och irritera i början, råd patienten att börja försiktigt och trappa upp.
Läkemedelsbehandling
- Eventuell lokal glukokortikoidbehandling ska avslutas. Lokala glukokortikoider bör trappas ut för att minska risken för uppblossning.
- Som förstahandsval rekommenderas lokalbehandling med azelainsyra eller kalcineurinhämmare (pimekrolimus/takrolimus).
- Om lokalbehandling inte är tillräcklig kan peroralt tetracyklin behövas, till exempel lymecyklin 300 mg x 2 i 2–3 månader.
Uppföljning
Utvärdera läkemedelsbehandlingen efter 2–3 månader.
