Autism med intellektuell funktionsnedsättning

Nationellt kliniskt kunskapsstöd med regionala tillägg.

Föreslagna koder

KSH97-P

F89-P
Störning i psykologisk utveckling

ICD-10-SE

F84.1
Atypisk autism
F84.9
Genomgripande utvecklingsstörning, ospecificerad
F84.0
Autism i barndomen

Omfattning av kunskapsstödet

Denna rekommendation avser redan diagnostiserad autism med intellektuell funktionsnedsättning (IF) hos vuxna.

Om hälsotillståndet

Definition

Autism är en genomgripande störning i utvecklingen som kännetecknas av stora och varaktiga problem inom två områden:

  • Begränsningar i förmågan till ömsesidig social interaktion och kommunikation.
  • Begränsade, repetitiva mönster i beteende, intressen och aktiviteter, inkluderande perceptionsstörningar.

Begränsningarna har uppstått under utvecklingsperioden, 0–16 års ålder.

Vid autism med IF varierar symtom och funktionsnedsättning mellan olika personer. Ofta föreligger följande:

  • Mycket stort behov av rutiner och struktur.
  • Begränsad kommunikativ förmåga verbalt och icke-verbalt.
  • Nedsatt förmåga att förstå talat språk.
  • Begränsad förmåga att förstå andra personers intentioner och tankar (theory of mind) gör att andra människor ofta upplevs som obegripliga och oberäkneliga vilket skapar oro.
  • Stereotyp motorik, ibland gungande och/eller upprepande handrörelser.

Förekomst

1−1,5 % av befolkningen har autism. 20−25 % av personer med autism har även en intellektuell funktionsnedsättning.

Orsaker

Orsaker till autism med IF kan vara kromosomavvikelser som exempelvis Fragil X-syndrom. Det kan också vara en påverkan på hjärnan under utvecklingsperioden som hjärnmissbildning, hjärnblödning, infektion, trauma eller neurologisk sjukdom. I många fall är etiologin okänd.

Samsjuklighet

Samtidiga problem och sjukdomar är vanliga vid autism med IF. Exempel är:

  • Andra typer av funktionsnedsättningar, till exempel rörelsenedsättning, syn- eller hörselnedsättning, adhd, tics.
  • Demenssjukdom, vanligt hos äldre med IF.
  • Epilepsi, förekommer hos 10−30 %.
  • Somatiska sjukdomar.
  • Psykiatriska sjukdomar, som depression, ångestsyndrom, OCD, bipolaritet och psykossjukdom.

Detta ställer krav på samarbete mellan olika vårdgivare och specialiteter.

Utredning

I kontakten med hälso- och sjukvården har en person med autism och IF ofta svårt att själv redogöra för sin situation. Därför behöver nästan alltid en anhörig, personal eller assistent som känner personen väl vara med som stöd vid vårdsituationer. För att underlätta inför besöket finns särskilda kommunikationsstöd exempelvis bildstöd.

Beakta att föräldrar kan ha snarlik behovsbild eller funktionsnedsättning. Det behöver man ta hänsyn till i de kontakter och stöd som ges.

Bemötande autism och intellektuell funktionsstörning.pdf

Symtom

En person med autism kan ha mycket nedsatt förmåga att uttrycka smärta eller annat kroppsligt obehag. Allt från enkla somatiska tillstånd till smärta eller psykiska besvär kan ge beteendeförändringar.

Utmanande, självskadande, våldsamt eller socialt exkluderande beteende kan vara symtom på följande:

  • Otillräckligt stöd i vardagen, till exempel brist på möjlighet till funktionell kommunikation, meningsfull sysselsättning eller fysisk aktivitet.
  • Avbrott i rutiner eller förändringar i närmiljön, särskilt vid flytt eller personalbyten. Det kan ta ett år att finna sig till rätta i en ny omgivning.
  • Somatisk problematik, exempelvis vaxpropp, förstoppning, gastrit, reflux, epilepsi, tandproblem, stark stresskänslighet.
  • Psykiatrisk problematik, exempelvis depression, ångest, tvång, psykotiska upplevelser.
  • Läkemedelsbiverkan.

Anamnes

Anamnes tas med fördel upp med stöd av anhörig, personal eller assistent som känner personen väl.

Socialt

  • Boende, familjeförhållanden, stödinsatser/assistans.
  • Ekonomisk försörjning, god man/förvaltare.
  • Sysselsättning, förändringar i vardagslivet.
  • Fysisk aktivitet.
  • Vid behov alkohol, tobak, sexualanamnes.

Medicinskt

  • Allmänt mående, nytillkomna besvär.
  • Syn, hörsel, menstruationer.
  • Läkemedel och interaktioner. Läkemedelsgenomgång.
  • Eventuellt ändrat krampmönster vid epilepsi.
  • Smärta.
  • Övervikt, undervikt, kost, mag- och tarmfunktion.
  • Deltagande i screeningprogram (mammografi, cellprov).
  • Efterhör om regelbunden tandläkarkontroll.

Psykiskt

Fråga efter symtom och förändrat beteende, ta fasta på objektiva fynd. Fråga till exempel om:

  • Sömnrubbning, sömnapne.
  • Gråt, rädsla.
  • Aptitförändring/viktnedgång, tidigt uppvaknande och försämring av psykiska symtom under morgontimmar (kan tala för depression).
  • Utåtagerande beteende som skrik, fysiskt våld mot omgivningen, kasta saker
  • Tvångsritualer som att saker ska ligga i en särskild ordning, göra vissa saker innan man kan gå ut.
  • Självskadebeteende som att bita sig själv, slå sig själv, dunka huvudet i väggen.

Status

Undersök utifrån symtom och anamnes. Undersök så mycket som patienten tolererar med tanke på dolda diagnoser. Tänk på

  • hjärta och cirkulation – blodtryck
  • ögon – yttre medier, syn
  • öron – vaxpropp, annan hörselnedsättning
  • ortopedi – spasticitet, kontrakturer, smärttillstånd
  • psykiskt status
  • viktkontroll.

Handläggning vid utredning

En somatisk undersökning kan vara svår att genomföra på grund av kommunikationsbrist och den ofta avvikande smärttröskeln eller annorlunda uttryck för smärta. Rådgör med någon som känner patienten väl. Använd gärna bildstöd som förberedelse.

Om provtagning behövs men är svårt trots förberedelser, försök samordna med eventuell sedering av annan orsak, exempelvis tandsanering. Provtagning i hemmet kan vara lättare.

Behandling

Handläggning vid behandling

  • Behandla och förebygg sjukdomar enligt ordinarie rutiner. Säkerställ att information och ordinationer når fram till såväl patient som anhörig/personal med patientens samtycke. Koppla in specialister vid behov.
  • Följ upp insatser från habilitering, vardagsrutiner, insatsplan, SIP, sjukskrivningsbehov.
  • Säkerställ och verka för daglig sysselsättning och fysisk aktivitet. Detta för att främja psykisk hälsa och förebygga övervikt, metabolt syndrom och hjärt- och kärlsjukdom.
  • Följ upp med hälsokontroll, läkemedelsgenomgång och eventuella intyg.

Habilitering

Habilitering

Syftet med habilitering är att optimera personens funktionsnivå och välbefinnande, samt att skapa förutsättningar för aktivt deltagande i samhällslivet. Habiliteringens uppdrag och insatser varierar mellan regioner.

Rutiner

  • Sträva efter en välfungerande vardagsrutin, med daglig sysselsättning.
  • Ordna en så tydlig och förutsägbar omgivning som möjligt.
  • En liten, välfungerande och stabil personalgrupp kring personen ökar sannolikheten för optimal funktionsnivå.

Avbrott i rutiner leder ofta till oro och våldsamt eller självskadande beteende och kräver samarbete för kreativa lösningar.

Insatsplan och SIP

En plan med mål och åtgärder kan underlätta samordningen av insatser för en mer långsiktig habilitering. Insatserna kan utföras inom kommunal omsorg och hälsovård, regionens primärvård och berörd specialistvård, vuxenhabilitering eller helst genom samarbete mellan dessa.

Vid insatser från både kommun och region ska en samordnad individuell plan (SIP) initieras av personen själv eller av någon av dessa aktörer med samtycke från personen det gäller.

Insatser som kan vara aktuella utifrån en individuell bedömning är exempelvis följande:

  • Hjälp att samordna olika samhällsinsatser, nätverksmöten.
  • Stöd att hitta individuella anpassningar för att skapa struktur i vardagen med exempelvis schema och tekniska hjälpmedel.
  • Stöd för att underlätta kommunikation med bilder och tekniska hjälpmedel.
  • Rådgivning av sjuksköterska och vid behov ansvarig läkare i medicinska frågor.
  • Råd om sexualitet och preventivmedel via exempelvis MVC eller ungdomsmottagning.
  • Behandling av affektiva tillstånd som ångest- och tvångsproblematik, vid behov via psykiatrisk konsultation.
  • Motions- och träningsrådgivning samt utfärdande av träningsprogram.
  • Stöd till personens nätverk exempelvis handledning, samtal och information.
  • Information till berörda om funktionsnedsättningen och dess konsekvenser.
  • Utredning av behov av bostadsanpassning.

Samordnad individuell plan – SIP, 1177

Bostadsanpassningsbidraget – en handbok, Boverket

Uppföljning

Primärvården har ett grundläggande medicinskt ansvar för vuxna med autism och IF som är en högt prioriterad patientgrupp på grund av nedsatt autonomi och svårigheter att bevaka sina rättigheter. Därför bör primärvården vara extra vaksam på att patientens behov ska kunna tillgodoses genom exempelvis kallelsesystem.

Personer med autism och IF bör följas enligt lokala rutiner, med regelbundna hälsokontroller med fördjupad läkemedelsgenomgång och alltid ha en fast vårdkontakt för att beakta behovet av kontinuitet.

Försäkringsmedicin och intyg

Intyg

Läkarintyg och utlåtanden bör utfärdas av den läkare som har störst kännedom om patienten. Vid utfärdande av intyg, inhämta information från fysioterapeut, arbetsterapeut, psykolog med flera när så behövs. Respektive vårdgivare bidrar då med information kring de aspekter av patientens funktionsnedsättning de känner till.

Körkort

Personliga och medicinska krav för körkort finns i föreskriften om medicinska krav för innehav av körkort. Medelsvår till mycket svår IF utgör hinder för körkort. Vid lindrig IF och/eller autism krävs ett särskilt läkarintyg för körkortstillstånd och Transportstyrelsen gör därefter en individuell helhetsbedömning av lämpligheten. Samråd med vuxenhabiliteringen vid behov.

Läkar- och synintyg, Transportstyrelsen

Parkeringstillstånd och färdtjänst

Parkeringstillstånd och färdtjänst ansöks om i den kommun där personen är folkbokförd.

Ekonomisk ersättning och bidrag

God man och förvaltare

En god man alternativt förvaltare är en person som av tingsrätten förordnats för att tillvarata en annan persons rättsliga eller ekonomiska intressen eller sörja för dennes person.

God man, förvaltare och framtidsfullmakt, Sveriges domstolar

LSS - Lagen om stöd och service till vissa med funktionsnedsättning

LSS är en rättighetslag för personer med omfattande funktionshinder som ska garantera goda levnadsvillkor genom stöd för att kunna leva ett så självständigt liv som möjligt. Exempel är personlig assistans, ledsagarservice, daglig verksamhet och gruppbostad. Regionens insatser består av råd och stöd.

Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade - LSS, 1177

Tandvård

Personer med stöd enligt LSS har rätt till en bedömning av munhälsan samt nödvändig tandvård till samma kostnad som sjukvård. Intyg utfärdas av exempelvis LSS-handläggare eller distriktssköterska.

Personer utan insats enligt LSS men med funktionsnedsättning kan också ha rätt till tandvårdsstöd. Då behövs intyg av läkare.

Tandvård om du har en sjukdom eller funktionsnedsättning, 1177

Tandvård om du har stort behov av omvårdnad, 1177

Patientmedverkan och kommunikation

Om innehållet

Nationellt innehåll

Godkänt:
2021-08-23
Godkänt av:
Nationella programområden rehabilitering, habilitering och försäkringsmedicin