M-komponent

Nationellt kliniskt kunskapsstöd med regionala tillägg.

Diagnoskoder saknas

För närvarande är diagnoskoderna inte tillgängliga.

Omfattning av kunskapsstödet

Denna rekommendation handlar om utredning av M-komponent (monoklonala immunoglobuliner) och uppföljning av vissa små M-komponenter.

Om hälsotillståndet

M-komponent hittas ofta vid utredning med fraktionerade proteiner (elfores, proteinprofil) vid exempelvis

oklar inflammation eller SR-förhöjning
oklar anemi
oklar leverpåverkan
oklar infektionsbenägenhet.

Definition

M-komponent är ett laboratoriefynd av monoklonala immunoglobuliner i en proteinfraktion. Monoklonala immunoglobuliner är identiska och har tillverkats av en och samma B-cellslinje. Förekomst av M-komponent säger inget om etiologi.

Vid en polyklonal ökning av ett eller flera immunglobuliner i en proteinfraktion föreligger ingen M-komponent. Vanligaste orsaken är en inflammation, infektion eller icke-hematologisk malignitet.

Förekomst

M-komponent är vanligt förekommande och ökar med stigande ålder. Prevalensen är cirka 3 % hos personer över 50 år.

Orsaker

De vanligaste tillstånden som är associerade med en M-komponent är

monoklonal gammopati av oklar signifikans (MGUS) – ett premalignt tillstånd med viss benägenhet att övergå i myelom eller andra lymfoproliferativa sjukdomar
myelom – malign benmärgssjukdom
makroglobulinemi (Mb Waldenström) – lågmalignt non-Hodgkins lymfom
plasmocytom – onormala plasmaceller som bildar en tumör i benmärg eller extramedullärt
primär amyloidos (AL-amyloidos) – inlagring av defekta immunoglobulinkedjor.

M-komponent kan även förekomma vid malignt lymfom, solida tumörer samt kroniska inflammatoriska och infektiösa tillstånd.

Utredning

Symtom

Små M-komponenter ger sällan symtom. Eventuella symtom beror på bakomliggande orsak.

Följande symtom bör uppmärksammas:

allmänna – feber, nattsvettningar, viktnedgång, trötthet, klåda
smärta – skelettsmärtor, ofta i rygg, bröstkorg
neurologi – rizopati, polyneuropati, parapares, svaghet
miktion – oliguri eller anuri.

Anamnes

Uppmärksamma särskilt

osteroporos – hos man eller premenopausal kvinna
patologisk fraktur – i revben, långa rörben eller kotkompression
täta bakteriella infektioner – särskilt i luftvägar
blödningsbenägenhet
hereditet för blodsjukdom.

Status

Allmäntillstånd
Lymfkörtelpalpation
Bukpalpation avseende mjältstorlek
Övrigt status utifrån symtom och anamnes

Handläggning vid utredning

M-komponent kan förekomma vid malignitet som myelom och malignt lymfom. M-komponent och minst ett av följande fynd bör därför utredas:

symtom eller specifika anamnes- eller statusfynd
anemi, njursvikt eller hyperkalcemi
monoklonala lätta kedjor i urinen > 500 mg/l (Bence Jones proteinuri)
M-komponent typ IgD eller IgE, oavsett koncentration
M-komponent typ IgG ≥ 15 g/l
M-komponent typ IgA eller IgM ≥ 10 g/l
kvot av fria lätta kedjor (FLC-kvot) < 0,26 eller > 1,65.

Bedöm om kriterier för skyndsam utredning av myelom eller malignt lymfom föreligger och handlägg därefter (enligt separata rekommendationer).

Remittera övriga till specialiserad vård för fortsatt utredning.

Vid en liten M-komponent utan något av dessa fynd krävs ingen ytterligare utredning. Patienten bör följas med laboratorieprover efter 3–6 månader och därefter regelbundet.

Provtagningar

Laboratorieprover

Prover som bör följas vid liten M-komponent utan misstanke om malign sjukdom är

Hb, trombocyter, leukocyter, kreatinin (eGFR), kalcium
fraktionerade proteiner i serum
fraktionerade proteiner i urin eller S-FLC (om fynd påvisats initialt).

Behandling

Handläggning vid behandling

Vid liten M-komponent utan misstanke om malign sjukdom bör patienten informeras om att

tillståndet är godartat
provtagning rekommenderas regelbundet eftersom en liten risk för tumörutveckling finns
kontakt med vården rekommenderas vid nytillkomna symtom, särskilt onormal trötthet, viktminskning eller skelettsmärtor.

Uppföljning

Patient med liten M-komponent bör kontrolleras årligen eller utifrån individuellt behov. Kontrollera

symtom och klinisk bild
laboratorieprover
ställningstagande till fortsatt uppföljning och eventuell indikation för vidare utredning.

Vid högre ålder, stabil M-komponent av typ IgG och koncentration lägre än 15 g/l samt normal FLC-kvot är risken för malign omvandling så låg att uppföljning inte är nödvändig.

Komplikationer

Följande fynd ger en ökad risk för malign omvandling av M-komponent:

högre koncentration av M-komponent
M-komponent av typ IgA eller IgM
patologisk FLC-kvot
vissa fynd vid benmärgsprov (hög andel abnorma plasmaceller eller aneuploidi).